Small Town Love

Så kallat skogsbad lär vara en välgörande aktivitet för den stressade storstadsmänniskan. Sinnlig närvaro i naturen ska öka välbefinnandet. Jag är väldigt bra på att fokusera på skogsmiljöns storhet och skönhet, tills jag ser en kantarell, då fokuserar jag bara på det… Röjer som en bulldozer genom till synes ogenomträngliga snår i jakten på bästa svampmarken. Avslappningen får vänta. Och efter några timmar i skogs- eller lantmiljö blir jag lite nervös att det inte är gångavstånd till någon livsmedelsbutik. Tänk om jag blir hungrig, eller törstig? Behöver köpa plåster? Det kan ha att göra med att jag inte har körkort. Jag känner mig lite instängd helt enkelt. Men den här sommaren har jag kommit på min perfekta avslappningsaktivitet. Jag kallar den småstadsbad.

Här njuter jag av naturens storhet i Dalarna, sekunderna innan jag får syn på den första svampen…

Man tar helt enkelt in på ett hotell mitt i en småstad (till detta räknar jag allt som är mindre än Uppsala men stort nog att ha ett hotell) och njuter i fulla drag av folktomma gator. Jag kan dagdrömma om detta i överfulla Stockholm: Tänk om allt fanns till hands som man vill ha i en stad: affärer, restauranger, barer, bussar, bio, sjukhus, etc, och all personal som krävs för att dessa ska fungera. Sen skulle det kunna finnas en handfull sköna typer och bekanta, men inga andra. I småstaden kommer drömmen till liv! Detta förutsätter förstås att det inte är en överdrivet ”turistig” stad. Västkusten, Skåne, Öland och Gotland funkar sämre för småstadsbad, åtminstone sommartid.

Poängen är nämligen inte bara att ströva på postapokalyptiskt tomma gator utan att de människor man faktiskt möter är så väsensskilda från de man möter i centrala Stockholm en vanlig dag. Det är svårt att sätta fingret på det men folk är liksom som folk är mest i mindre städer. Inte jättesnygga, inte jättefula. Modet är, tja, helt och rent. Snyggt och praktiskt. Får lite ångest när jag ser någon enstaka person klädd i något typiskt ”moderiktigt” som påminner mig om storstan. En lustig och fin detalj är att småstadstjejer ofta färgar sitt råttfärgade hår mörkbrunt eller svart, i Stockholm färgar så gott som alla det i olika nyanser av blont.

Avnjuter prisvärd och god lunchbuffé i Smedjebacken, Dalarna, en av sommarens småstadsfavoriter.

Så, där sitter jag på någon uteservering och låter mig översköljas av prestigelöshet och glatt skrålande från många olika typer av människor på samma gång, i den trygga vetskapen att det är gångavstånd hem, och gångavstånd till en kvällsöppen kiosk. Tänk att för en stund slippa tänka på avstängda tunnelbanor, nattbussar och skumma taxibolag. Det är semester på riktigt!

Västervik: Gullig prettostad med skärgårdskänsla

Färgglada fasader präglar sommarstaden Västervik

Förra året lanserade jag begreppet småstadsbad. Nej, det betyder inte att man åker runt och badar i olika småstäder utan syftar på den mentala avslappning som följer av att vistas i småstädernas kravfria miljö med långsammare tempo. Nu är det dags för årets nyord: ensamester, alltså ensam-semester, den allra mest avkopplande semesterformen, om den intas i lagom dos. Jag skulle föreslå 2-4 nätter, med noll kompromissande där varje steg och handling tas eget huvud. Att gå ut på restaurang själv är det enda som kan ta emot men man vänjer sig.

På Gränsö, en kort båt- eller bilfärd, eller lång promenad, från centrum
är det inte omöjligt att hitta en helt egen klippa i solen.

Förra sommarens ensamester gick till Slovakien, men i år blir det så klart Sverige. Närmare bestämt Västervik.

Ensamester kan

Från Gränsös norra kust är det till synes öppen horisont ändå till Gotland

med fördel kombineras med småstadsbad, men så blev det inte nu. Västervik uppfyller nämligen inga av kraven för det: avslappnat, opretentiöst, billigt och relativt folktomt. Nej, detta är en superstylad sommarstad på speed. Vackert och fullbokat, Stockholmspriser. Och om små palmer på varje brygga i gästhamnen inte är pretto så vet jag inte vad som är det. Folk säger att Sandhamn är snobbigt, men då har de nog inte varit här! Vänligheten finns så klart, alla är idel leenden, men det gör den ju hemmavid också när dricksen ska in.

Såväl hus som båtar är välskötta här. Byggnaden strax till höger i bild
inhyser restaurang Guldkant, med ok pizzor och oslagbar utsikt.

Jag gör en utflykt till Gränsö (10 min med båt eller 50 min promenad från stan) för att fly folkmassorna några timmar. Fantastisk natur och fantastiskt fina hus även här. Börjar misstänka att de har något lokalt dödsstraff för fasader och trädgårdar som inte är i perfekt skick. Detta existerar nämligen inte. Det verkar inte vara de mest friluffsiga turisterna som hittar hit ut. Förutom ett par som springer möter jag inga andra på den 12 km långa Gränsöleden. Där den korsar badplatser på stränder respektive klippor vid parkeringsplatser dyker några barnfamiljer upp, men även här går det bra att hålla avstånd.

Lite svårare blir det med den saken inne i stan då hundratals svemestrare har utsett den prisade sommarstaden Västervik till ett av sina stopp på bil- eller båtsemesten. Första kvällen får jag bord först på tredje försöket. Restaurang Smugglaren, som fått högst betyg, är fullbokad flera dagar framåt. Slottsholmen hotell och restaurang likaså. Våran krog, som mitt hotell rekommenderar, har däremot plats både ute och inne. Kväll två är jag ute i god tid och ställer mig på väntelista på populära Guldkant, så efter 1,5 timme får jag en efterlängtad fläskfilépizza. Kunde kanske ha gått till någon lokal pizzeria istället, men man vill ju gärna ha fin utsikt och ett glas vin också!

Småstadssafari i Avesta

Den hyperidylliska "gamla byn" vid älven.

Det är den tiden på året när det är dags för ensamester och småstadsbad. Att fly Stockholm för småstadens relativa svalka och lugn. Efter två veckors sedvanligt sommarjobb på Engelsbergs bruk och två dagar i stan för ompackning är det dags för två dagar i Avesta. Det är lite nostalgi att komma hit. Fram till 2016 var jag här flera år i rad för att koordinera intervjuer på herrgården för Axess TV i samband med ett stort årligt seminarium. Sedan flyttade seminariet till Engelsbergs bruk.

Men vad ska du gööra i Avesta?! Undrar alla oroligt. Två uppenbara saker på listan är bada och shoppa, och det gör jag med besked. Redan på tåget upp googlar jag fram närmaste badplats, Holmenbadet en kort promenad från centrum och precis vid den vackra gamla bebyggelsen i den så kallade Gamla byn. Visst finns det skrikande barn även här men inte alls samma trängsel som på mer populära orter, och parken är stor, man kan sätta sig längre bort från själva ministranden också. Dalälvens vatten är underbart svalt och mörkt. Abborryngel leker bland stenarna.

Kanske inte den finaste "stranden" men lagom med folk och fin utsikt!

Det ska erkännas att shoppingutbudet här kanske inte är det största men i den lilla gallerian finns HM, Kap Ahl, Lindex och lite till. Som vanligt är reautbudet även så här på sluttampen enormt bra jämfört med Stockholm. Den roligaste överraskningen är dock en secondhandbutik på Malmgatan som jag snubblar över på väg till middagen på charmiga sunkkrogen Burning Duck. Ägaren har köpt upp ett restlager av skor så här finns en vägg av kartonger med oanvända damskor av alla upptänkliga modeller för 75 kr paret! Jag förbannar mina hallux valgus för att inga av dem passar, men hittar till slut ett par. Här finns även mer sedvanligt "loppisutbud". Ägaren följer mig diskret runt och uppmanar mig att pruta om något verkar dyrt. Det är det dock INTE. Fingrar lite på några nya plånböcker men nöjer mig med skorna. "Du får en present" säger han när jag ska gå, och skickar med mig en av plånböckerna. Bara en av dessa vänliga gester som är så vanliga i småstadssverige!

Många vackra vyer utmed Dalälven.

Jag hinner faktiskt med lite natur och kultur under min Avestavistelse också. Trots värmen dristar jag mig till att gå Älvpromenaden som sträcker sig fyra eller åtta km förbi industrier, skog och strand på båda sidor om älven. Jag nöjer mig med den kortare sträckan och tar en avstickare upp till världens största Dalahäst, mitt i ett handelsområde vid motorvägen. Från älvidyll med rangliga träbroar till charmlös kommers på 500 meter. Rolig kontrast. Sen tar jag ett välförtjänt dopp igen.

Sista dagen går jag en guidad visning i det gamla järnbruket som nu är en enorm konsthall i fyra våningar. Väl värt ett besök, och bra med guide, för att hitta allt om inte annat. Jag räknar till sex olika konstnärer som ställer ut allt från glas till texil och videoverk. 

"Verket" rymmer många intressanta konstverk.

Efter denna rejäla dos konst, kultur och industrihistoria passar det bra att avrunda med lunch på restaurang Koppardalen med prisvärd lunchbuffe och utsikt över Dalälven. Två rätter, salladsbuffe, kaffe och efterrätt för 135 kr. Jag tar för mig av frasig schnitzel med klyftpotatis och hemlagad bearnaisesås. Slår mig ner med två lokala damer då alla utomhusbord är upptagna i lunchrushen. Får sedan sällskap av ett par från Stockholm som är på genomresa. Småstadsensamestern blir sällan så ensam som man tror!

Kyligt men vänligt i Västerås

Jag var i Västerås i helgen. ”Var du på Steam Hotel?” frågar då samtliga stockholmare som hör detta. Svaret blir ett rungande nej! Inget ont med Steam, man kan läsa mina synpunkter i tidigare blogginlägg, men det är verkligen som om en liten del av Stockholm har landat i Västerås industriområde. Denna skrapa med spa, restaurang och hotell är så cool, snygg och lagom exotisk (ja Västerås är exotiskt för storstadsbor) att den attraherar såväl superhipsters som stureplansfolk, alltid i par. Ibland har några singlar irrat sig dit men de ångrar sig snart å det grövsta.

Nej, jag var i Västerås för att hänga med lokalbefolkningen. Först i form av middag hemma hos en väninna som har flyttat dit, sen på det populära aw-stället Circus och sen på nattklubben O’Learys. Ja, jag vet att O’Learys i de flesta fall är en sportbar men här har man nu öppnat upp en filial med riktigt bra dansgolv, och lite biljardbord och liknande för de som dissar dans. Det här är exotiskt på riktigt för en medelålders stockholmare: Stå i demokratisk kö i -10 grader, betala inträde (150 kr inklusive garderob) och bli spontanbjuden på shots av främmande personer i baren, utan påföljande raggningsförsök. Till skillnad från på Circus är de flesta här lite yngre än jag och väninnan, men det är en salig blandning av folk som gör att man ändå inte känner sig malplacerad. Det är småstadsbad när det är som bäst.

När det var dags att åka hem till Stockholm på lördagen fick vi känna på småstadsvänligheten igen. Alla tåg verkade vara fullbokade men en hjälpsam tjej i kassan på stationen hjälpte oss att söka efter alternativa resvägar. Hon föreslog först buss via Uppsala men såg sen att en buss via Arlanda skulle avgå om några minuter. Sagt och gjort sprang vi mot denna men kom för sent för att hinna köpa biljetter i automaten. Chaufförens biljettkassa fungerade inte heller, men lösningen var enkel: ”Jag bjuder på det här. Kliv in och sätt er bara!” Som tur var tajmade den precis med en flygbuss in mot stan. De är däremot aldrig gratis, men lätta att betala i app eller på webb.

Så var bor man då i Västerås om man inte bor på Steam? Jag brukar bo på Plaza mitt i stan men nu upptäckte vi Comfort som ligger precis vid stationen och är superfräscht med trevlig bar och god frukost, som dessutom serveras fram till efter 11. Ca 900 kr per rum vilket är betydligt billigare än både Plaza och Steam. Rekommenderas varmt!