Ryssland (St. Petersburg)

Ermitaget sett från flodbåtsutflykt

För ganska exakt 12 år sedan var jag i Ryssland för första gången. St. Petersburg närmare bestämt. Vi hälsade på en kompis till min dåvarande pojkvän, som jobbade där. Det hade till fördel att vi blev medbjudna på en nationaldagskryssning på floden, med anledning av den svenska nationaldagen. Svenska flaggor, snaps och sång, mitt på Neva med all vacker utsikt. Bra också att ha med sig en tolk då engelskakunskaperna ibland lämnade övrigt att önska. Kommer ihåg att det knappt fanns några officiella taxibilar utan istället något slags informellt Uber-system (detta var innan Uber fanns) som krävde prutning på klanderfri ryska. Även bar- och restaurangbeställningar gick smidigare med ”tolk”. En smart grej med menyer i Ryssland är att allt är angett i mängd så man ser hur stora portionerna är. Med groggen fick man till och med

Peter den stores palats med sin storartade trädgård

spriten serverad vid sidan om. Tydligt och bra! Vi var väldigt glatt överraskade över maten. Den var verkligen toppklass överallt. Även kultur- och konstintresserade får sitt lystmäte här med stadens många storslagna besöksmål. Vi hann med Eremitaget och Peterhofs palats, utanför staden. Ska man säga något negativt om St. Petersburg är det väl att det är vackert och grandiost men inte så personligt.

Åka tillbaka? Vore inte visumprocessen så tidskrävande hade jag åkt tillbaka till Ryssland flera gånger redan. Hela Sibirien är ett drömresemål. Ju mer avlägset och konstigt desto bättre men jag skulle nöja mig med Novosibirsk och Vladivostok, och Bajkalsjön, och… hundra andra ställen.

Rumänien (Brașov, Bukarest, Sibiu, Sighișoara, Turda)

Borgen Rasnov. Byn i dess innandöme var inspelningsplats
för delar av Scorpion King 4!

Under en intensiv sommarvecka 2018 hann jag och Ylva se mycket av ett frodigt Transsylvanien, allt medan en obarmhärtig värmebölja hade Sverige i ett fast grepp. Vi flög till Bukarest via Warszawa (där min dator tyvärr glömdes kvar på flyget, men kunde hämtas upp på hemvägen). Från trevliga Bukarest blev det tåg mot nordost och Transsylvanien-hubben Brașov. Härifrån utgår otaliga utflykter och vi valde en som tog oss till Draculas slott (aka slottet Bran). Kul att ha sett men extremt mycket turistgrupper. Desto roligare var att på samma utflykt få se borgen i Râșnov och ett reservat för björnar som varit tillfångatagna. Rumänien är extremt björntätt.

Vacker men omöjlig att både stava och uttala:
Transfagarasan highway

En borg vi ville besöka hade stängt på grund av att en björnfamilj hade flyttat in i ruinerna. Efter Brașov fortsatte turen mot nordväst med buss till den pittoreska medeltidsstaden Sighișoara och därefter Turda för besök i de nerlagda saltgruvor som gjorts om till en liten och kall nöjespark, långt ner i underjorden. Efter det var bad och sol vid saltvattensjöarna på ytan ett bra sätt att tina upp. På vägen tillbaka mot Bukarest blev det ett stopp i Sibiu och en tur på en av världens vackraste vägar: Transfagarasan highway, byggd under kommunisttiden för att korta restiden över Karpaterna. Ett annat imponerande kommunist-byggnadsverk som vi besökte, men mer osmakligt/onödigt, är Parlamentspalatset i Bukarest. Stora delar av staden revs för att ge plats för detta bygge som påbörjades 1984.

Åka tillbaka? Rumänien är ett otroligt underskattat resmål. Det är vackert, vänligt, billigt och enkelt att ta sig runt. Alla borde åka hit. Nästa gång vill jag åka till badorterna vid Svarta havet.

Qatar (Doha)

Fiske var en av huvudnäringarna här innan oljan, men fortfarande
guppar fiskebåtarna i viken och det serveras utmärkt fisk på krogarna

I februari 2012 var vi ett tjejgäng som åkte på solsemester till Sri Lanka med Qatar Airways med mellanlandning i Doha, så vi passade på att grunda solbrännan vid en hotellpool där innan vidare färd. Jag fick ett mycket bättre intryck av Doha än av Dubai även om ”grundpremisserna” är liknande: Oljepengar har möjliggjort en explosiv utveckling under efterkrigstiden, mycket tack vara stora mängder migrantarbetare. Nu satsas på andra branscher, som till exempel turism, för att inte vara helt oljeberoende. Doha känns mindre turistigt än Dubai, kanske på grund av att många av besökarna är från omgivande gulfstater. Även här ploppar mer eller mindre spektakulära skyskrapor upp som svampar i jorden, allt medan den traditionella marknaden med allsköns

En drömstad för den som liksom jag gillar skyskrapor!

varor och god, billig mat fortfarande fyller sin funktion mitt i det hela. Alkohol får man dock inte tag på. Då måste man ha med sig passet och gå på någon internationell nattklubb. När det var dags att åka vidare till Sri Lanka var vårt flyg plötsligt överfullt och vi skulle inte få åka förrän sen kväll istället för tidig morgon. Som plåster på såren blev vi inkvarterade i egna rum på femstjärnigt all-inclusive-hotell under dagen och uppgraderade till business på flyget. Helt ok tröst ändå. Det var bufféer överallt så det blev en dag av ätande innan man slocknade någon stans över Indiska Oceanen.

Åka tillbaka? Ja varför inte. Qatar Airways har ju sin hubb här, så kanske kan det bli fler trevliga mellanlandningar framöver!

Portugal (Albufeira)

Fotocred till mamma och pappa som bläddrat i gamla album

Jag var bara 3-4 år gammal när jag var i Portugal, och sedan dess har ett återbesök skandalöst nog aldrig blivit av, trots att Lissabon och även Azorerna, står högt upp på att göra listan. Dock har jag enligt pappa mellanlandat flera gånger i Faro på vägen till Kanarieöarna. Ja, jag är tydligen så gammal att jag levde på den tiden man mellanlandade på väg dit! Från semestern på Algarvekusten kommer jag ihåg att jag var fascinerad av grottorna och att plocka snäckor. (Säkert ligger det fortfarande portugisiska snäckor i en påse i ett förråd någon stans.) Detta bekräftas också av bildbevis och minnen som mina kära föräldrar hjälpt till med. Vi bodde på hotell Tarik, som fortfarande finns kvar men antagligen i nybyggd/renoverad tappning, 300 meter uppför

Bildbevis på min snäcksamlingsmani

en backe från stranden Praia de Rocha, som jag tror kan översättas ungefär som "klippstranden". Härliga stenformationer fanns det som sagt men mestadels mjuk och barnvänlig sand. Närmsta ort Albufeira och flygplats Faro, dit lågbudgetflygen numera har (hade) många direktlinjer.

Åka tillbaka? Absolut! Både Algarve och Faro tror jag att jag skulle uppskatta även i vuxen ålder, men framför allt kanske Lissabon som jag bara har hört gott om.

Polen (Gdansk, Krakow, Warszawa)

Moderniserade hamnmagasin och vackra fartyg i Gdansk

Första Polenresan, till Warszawa 2015, gav verkligen mersmak och jag har hittills varit tillbaka tre gånger i landet. Favoriten är Gdansk med sin rika historia, gulliga stadskärna, intressanta muséer och närheten till vatten, stränder och hamnar. Dels för alla privat- och utflyktsbåtar som utgår mitt från stadskärnan, dels de stora industriella hamnarna längre ut. Härifrån kan man lätt göra utflykter till superturistiga strandorten Sopot eller hamnstaden Gdynia. Jag tog en båttur förbi de enorma båtvarven bort till halvön Westerplatte där tyskarna inledde sitt anfall 1939. Spåren finns att betrakta än idag. Mer mörk historia får man sig till livs med en guidad tur i Auschwitz. Det tillhör allmänbildningen. Vi passade på att åka dit under en kort semester i Krakow, som för övrigt sägs vara Polens vackraste stad. Stadskärnan är på världsarvslistan och drar så

Palatset på ön i den stora, lummiga Lazienki-parken
söder om centrala Warszawa

klart till sig många turister. Gamla stan i Warszawa är däremot som bekant inte original utan återuppbyggd sten för sten efter andra världskriget. Imponerande. Men det är inte bara historia och arkitektur som lockar med Polen utan kanske främst att allt är så välordnat, tryggt och billigt. Sällan har man bott i så fräscha och rena hotellrum för så lite pengar, och på få andra ställen får man så god mat nästan överallt, serverad med leenden och klanderfri service.

Åka tillbaka? Polen är ju nästan på simavstånd från södra Sverige så det vore väl fasen om man inte skulle lyckas ta sig hit igen, oavsett virusterrortider. Ett perfekt semesterresmål för alla budgetar.

Nya Zeeland (Auckland, Dunedin, Nelson, New Plymouth, Queenstown, Raglan, Wellington, Westport)

Idylliska vyer utmed vägen rådde det ingen brist på!

Nya Zeeland-delen av vår långresa vårvintern 2011 fick en dramatisk start. Vi befann oss i Sydney när vi nåddes av nyheten att första stoppet i NZ, Christchurch, hade drabbats av en massiv jordbävning. Att få Quantas att boka om flygbiljetterna var trots detta nära nog omöjligt men tillslut lyckades vi skjuta upp avfärden en vecka. Istället för en vecka i Christchurch, som nu praktiskt taget var pulvriserad, hämtade vi direkt vår husbil på flygplatsen och gasade på söderut till staden Dunedin. Sedan fortsatte vi resan sunt Sydön och sedemera Nordön som planerat. Det blev tre veckor i husbil och en vecka i Auckland på hotell. När folk frågar mig om min bästa resa dyker denna alltid upp som en stark kandidat. Det kan vara för att jag är barnsligt förtjust i husbilar, men själva landet är också en favorit. Landskapen är bara löjligt vackra och överallt

Blev av en slump erbjuden en rabatterad helikoptertur över
Sydöns glaciärer och Mount Cook!

dessa ödmjukt vänliga människor. Sydön mer brittisk fast med fantastiska berg och glaciärer, och jättegod mat, Nordön mer tropisk med maorisk kultur, vulkaner och stränder. Det var tidig höst när vi var där i mars (Ja allt är tvärtom här. Solen står i norr när den står som högst. Förvirrande) vilket innebar krispigt klara dagar och lite kyliga nätter. Detta, och att vi ville ladda mobiler och laptops, innebar att vi oftast tillbringade nätterna på en campingplats. Då kunde man nämligen koppla på värmen i bilen, och ta en dusch i de alltid fräscha gemensamma badrummen.

Åka tillbaka? Jag har verkligen sett det mesta av landet men skulle ändå gärna återvända! Synd bara att det är så långt bort.

Norge (Oslo, Svalbard)

Promenad ner mot down town Longyearbyen från vårt hostel.
Som synes ligger alla ledningar i rör ovan mark, pga permafrost

Jag har varit pinsamt dålig på att turista i våra grannländer märker jag, förutom österöver. Som 13-åring var jag i Oslotrakten med mamma och pappa en sommar, men sen har det varit skralt med Norgebesöken, tyvärr. Tills i augusti 2018 när jag och Ninna äntligen fick till en efterlängtad Svalbardresa. Då vi inte fick se isbjörnar under vår gemensamma resa till Alaska hoppades vi på bättre tur här, och turen var med oss! Vi gjorde en heldagsutflykt med båt till det övergivna ryska gruvsamhället Pyramiden och på vägen hem fick vi se en mamma och hennes två ungar ta en eftermiddagslur på klipporna vid iskanten, på långt avstånd men ändå. Just så här års är istäcket som minst vilket gör båtresor enklare, och möjligheten att se isbjörn på betryggande avstånd är större. Vintertid är det mest snöskoter som gäller och då vill man inte träffa på björnarna.

Den övergivna sovjetiska gruvstaden Pyramiden är ett måste att besöka.
Surrealistiskt med massiv kommunistarkitektur mitt bland glaciärerna

Gulligaste djuren var annars de knubbiga svalbardsrenarna som helt orädda mumsade gräs och lavar här och var, bland annat rakt utanför vårt hotell en kväll. De passar på att äta upp sig innan polarnatten faller. Nu i augusti var det sluttampen på midnattssolen. Oerhört märklig och rolig känsla att det är ljust som mitt på dan dygnet runt. En annan rolig grej är att man tar av sig skorna när man går in, alltså även på hotell, muséer och i hyreshus, dock inte på krogen. Ögruppens huvudstad Longyearbyen har trots sin blygsamma storlek på drygt 2000 bofasta en hel del bra restauranger. Turistnäringen är viktig men hit kommer även forskare från hela världen så det blir en väldigt kosmopolitisk stämning.

Åka tillbaka? Definitivt! Men nästa gång vill jag se snö. I augusti var allt man fick av den varan lite puder på topparna kring Longyearbyen, och de glaciärer vi åkte förbi med båt.