Down town Torreón, mitt emellan huvudstaden och den amerikanska gränsen |
Mexiko är nog det land, förutom Sverige, som jag har
åkt runt mest i, som synes av rubriken här ovan… Då har jag ändå applicerat
samma regel på orterna som på länder: minst en övernattning. Det hela började
med en semester för att hälsa på en väninna i Mexico City våren 1997, samt en
språkkurs i idylliska Cuernavaca: den eviga vårens stad. Jag föll handlöst för
den gästfrihet jag mötte överallt, och året efter var jag tillbaka för att
arbeta som engelsklärare i Torreón; en gruvstad mitt i öknen halvvägs till USA.
En hel sommar i öknen var verkligen en upplevelse. Trottoarer man kunde steka
ägg på, efterlängtade poolpartyn, road
runners, coyotes, marklöpare och
cowboys. Det var stundtals som en gammal västernfilm och stundtals som en
vanlig modern industristad. Här jobbade jag i ett halvår men åkte sedan
tillbaka för att hälsa på mina vänner flera gånger. Vid ett par tillfällen fortsatte
jag med bussen upp till SanDiego/LA för att hälsa på vänner respektive min bror
där. Detta var innan det knarkkrig som nu tagit hundratusentals liv tog fart
2006. Sedan dess har jag inte varit i norra Mexiko men 2017 besökte jag för
första gången den turistiga, och säkrare, Yucatánhalvön med sina kritvita
stränder och horder av amerikaner.
Många år senare besökte jag södra Mexiko, här den exklusiva stranden vid Tulum |
Åka tillbaka? Mexiko kommer alltid att kännas som ett
andra hemland och jag kan bara hoppas att knarkkriget någon dag tar slut så att
jag kan ge mig ut på vägarna här igen!