Hemma från Colombos kaos



Nu tillbaka i Stockholm igen, efter ett par rejäla taxi- och flygresor. I torsdags åkte vi taxi från Mirissa upp till Sri Lankas huvudstad Colombo. En resa som via landets enda motorväg gick på ett par timmar och kostade en knapp hundring per person. Dittills hade jag trott att snacket om Sri Lankas nya motorväg mellan Galle och Colombo var en myt. Ingen använde den ju. (Till Hikkaduwa fick vi minsann skumpa fram på småvägar rakt genom byarna.) Och så visade det sig vara. Kanske är vägtullkostnaden på ca 20 kronor oöverstiglig för de flesta, för den fyrfiliga motorvägen låg praktiskt taget öde när vi susade fram i vår taxi på torsdagseftermiddagen. Märklig känsla. Sen slutade den tvärt i en grusväg i Colombos utkanter, och stadens minst sagt kaotiska trafik tog vid. Sydostasiens trafikkaos finns noga dokumenterat på Youtube av chockade turister. Här är ett exempel från just Colombo. Verkligheten är om möjligt än värre...



Lake Lodge: lyx efter lite halvsunkiga strandhotell

Vi lyckades i alla fall ta oss till vårt hotell Lake Lodge som visade sig vara en vacker oas i denna smutsiga stad. Därifrån gjorde vi taxiutfärder till först Gallery Café, Sri Lankas bästa restaurang med priser strax under en svensk sunkkrog, och sedan på fredagen till ett par shoppingcentrum. Det var svårt att få tag på riktiga taxibilar så vi fick även prova på tuk-tuk i trafikkaoset. Lagom roligt. Bara att dra in knän och armar då avståndet till omgivande bussar vid omköring var MAX tio centimeter.

Till flygplatsen lyckades vi tack och lov beställa en taxi. En och en halv timme tog det från vårt hotell. Inte blev vi uppgraderade till bussiness class den här gången, men å andra sidan kom vi iväg i tid med rätt flyg, så man får vara glad för det.



Tidig morgon med stora valar

Gick upp kl 5.50 i morse bara för att upptäcka att det var strömavbrott. Så vi svor i värmen, fläkten hade ju stannat också, och försökte rafsa fram kläder i ljuset av mobiltelefonerna, tills ljuset tändes kl 6. Inte för att strömmen kom tillbaka utan för att solen gick upp. Den går upp prick kl sex (tydligen. Detta är inget vi reflekterat över tidigare då vi inte varit uppe så dags...) och ner prick sex. Som att slå av och på en lampa, som alltid på dessa breddgrader. Ingen skymning och gryning att tala om direkt, och temperaturen är den samma dygnet runt: runt +30.
Förklaringen till att vi gick upp så tidigt var att vi skulle på valsafari kl 7. Var ute i sex timmar och såg dryg tio blåvalar! Några så nära båten att vi kunde känna deras fiskaktiga lukt och se rengöringsfiskarna de har på ryggen. (Praktiskt att bära runt på små djur som rengör en!) Fantastisk upplevelse att se så stora djur på bara tiotalet meters avstånd. Fast det är lite som med isberg: Bara en pytteliten del som faktiskt syns ovanför ytan.
Vi befinner oss nu sedan igår i Mirissa lite söder om Hikkaduwa, och väldigt nära Sri Lankas absoluta sydspets. Det är en mycket mindre ort. Väldigt charmigt. Åt färsk grillad fisk (red mullet, vad nu det är) på stranden igår, och det blir nog favorit i repris ikväll igen. Kanske en ny fisk bara. Man pekar själv ut dem från isbäddarna.
Imorgon eftermiddag åker vi upp till Colombo för att tillbringa ett dygn där innan hemfärden som tar sin början på fredag kväll.

Strandlivet fortsätter

Vi jobbar på med solbrännan här i Hikkaduwa. Har lyckats bli lite off-white nu, trots att det är för varmt för mig att ligga i solen några längre stunder i taget. Som tur är har de palmtak med solsängar under där man får ligga gratis hela dagen bara man köper något på tillhörande restaurang, och det gör man gärna. Man kan äta nära nog konstant här utan att bli mycket fattigare. Det mesta kostar max 20-30 kronor: omeletter, nudlar, grillad fisk, räkor och andra färska skaldjur, och så goda juicer och shakes förstås.
På kvällen slinker det väl ibland ner något alkoholhaltigt också. De kan sin gt här. 25 spänn för ett glas med gin och is toppat med en skvätt tonic. Eller 11 kr för en dryg halvliter av det lokala ölet: Lion Beer.
Tre kvällar i rad nu har vi varit på "disco". Varav två gånger på ställen som ligger direkt på stranden. Skönt att kunna kliva ut och svalka fötterna i vattnet efter svettigt dansande. Ikväll blir det nog en hyfsat lugn kväll. Det är ju trots allt söndag. Och sen utflykt till hamnstaden Galle imorgon. Kanske lite shopping där också. Här finns det mest bara saronger och träsniderier.

Vänligt och varmt i Hikkaduwa

Fortfarande lite växlande molnighet här i Hikkaduwa, så vi är rädda att solbrännan inte ska hinna ta sig innan semestern är slut, men vi gör vårt bästa. Varmt är det dock och typ 100 procent luftfuktighet. Mycket varmt även i vattnet men tyvärr minst tvåmetersvågor konstant så det är antingen tvångsdoppning eller mycket försiktigt plask som gäller. Inga långa simturer direkt.
Igår var vi på båtutflykt i lagun och tittade på buddhistiskt tempel, simmande och vilande varaner samt diverse fåglar. Provade även på tuk-tuk transport. Sex personer kan man tydligen klämma in i en av dessa små flakmoppar: Vi fyra, vår utflyktsguide samt chauffören. Lite skillnad på vad som anses bekvämt personligt utrymme här och i t.ex. Qatar. Där fick man inte ens en blick av lokalbefolkningen och de höll oftast flera meters avstand från en. Redan på flygplatsen i Colombo kändes det som om det var folk överallt då folk helt ogenerat kunde ställa sig tio centimeter från en. Inte på något otrevligt sätt. Det är bara "normalt" avstånd för dem här i Sri Lanka. Även i trafiken är ca tio centimeter det normala säkerhetsavståndet...
Människorna här är mycket vänliga och konverserar gärna på svårbegriplig engelska. Alla är självutnämnda guider. Alla unga män ser ut som svarta versioner av Jesus: Axellångt lockigt svart hår, ibland med ljusa slingor. Intressant look. Förutom lagunutflykten har vi mest hängt på stranden. Blir snart någon shoppingutflykt till närbelägna Galle, samt valsafari nästa vecka.

Solen skiner på oss i Sri Lanka

Efter ett händelserikt dygn, under vilket vi åt nära nog oavbrutet, anlände vi äntligen tidigt igår morse till vårt hotell i Hikkaduwa på Sri Lankas sydostkust. Ett dygn tidigare hade vi stått på flygplatsen i Doha och blivit informerade om att vårt flyg var överbokat. Fanns inte ens bussiness-platser tydligen. Dock kunde de boka om oss till kvällsflyget 12 timmar senare, dvs åtta pa kvällen. Vi var upprörda så klart. Vad skulle vi göra hela dagen i Doha, utcheckade och allt nerpackat? Vi begärde och fick en dag på femstjärnigt hotell i Doha samt uppgradering till bussiness class på kvällsflyget till Sri Lanka. Jag försökte även begära kontant-kompensation men där gick tydligen gränsen.
Så det blev en inte helt tokig dag ändå: Taxi till lyxhotell, varsitt enkelrum, frukost- och lunchbuffe. Sen taxi till bussiness class-incheckningen. (Väldigt smidigt. Vi vill aldrig mer åka turistklass.) I loungen hade de fri bar och flera olika bufféer. Drack lite champagne och åt lite till... Älskade deras kommentar när vi försökte vara blygsamma och beställa mousserande vin. "Nej det har vi inte, men vi har champagne. Går det bra?"
Sen var det ju helt okej mat på själva flyget också, och gott om benutrymme, men somnade gjorde jag inte förran i taxi till vårt hotell här i Hikkaduwa. Framme 6.30 pa morgonen...
Men nu är vi alltsa här. Varmt och disigt. Fint och fräscht hotell mitt på stranden. Mer rapporter kommer sen, men bilderna får vänta till hemkomsten tror jag.

Solen skiner på oss i Doha

Doha, Qatar: Första stoppet på denna vinters utlandsresa. Imorgon blir det Sri Lanka, fyra timmars flight härifran. Jag har tidigare varit i Dubai och väntade mig att Doha skulle vara något liknande men blev glatt överraskad. Det är mindre, genuinare och vänligare. Mest turister från övriga Gulfländer (läste jag imorse i Gulf Times som trevligt nog hängs på vår hotelldörr varje morgon.) Resultatet av det är att man överallt ser dessa män i sina fotsida vita dräkter med valfritt antal fruar i svarta niqabs. Ganska få västerlanningar men desto fler asiatiska gästarbetare, främst från Indien. Fläsk och alkohol förekommer bara i undanskymda hotellbarer, alkohol i alla fall, fläsk finns nog inte ens där. Åt kycklingkorv och kalvbacon till frukost i morse. Gott det också, i alla fall korven...
Det är rent och fräsch överallt, trots en ojämn kamp mot ökendammet. Har ätit middag på Souk Waqif, ett enormt marknadsområde där de säljer ALLT, två dagar i rad. Först några oidentifierbara röror i alluminiumformar för ca 20 kronor per person och igår helstekt fisk på finare irakisk restaurang för ca 80 kronor, och ingen har blivit sjuk än, peppar, peppar. Ett underbart marknadsområde för övrigt. Inga försäljare som sliter i en utan man får ostörd gå runt och titta, och sen ta en paus i något av caféerna eller restauranterna.
Uppdatering med bilder, och prickar, kommer senare!

Valentinfirande med soffa, städning och sur rot

Det börjar likna ett hem nu därhemma: En soffa, en tv samt ca 200 digitalkanaler. Om nu detta är en bra definition på ett hem vet jag inte, men åtminstone soffan gör sitt till för att höja trivselfaktorn. Tv hade jag kunnat leva utan men jag måste ju kunna titta på Axess TV (min arbetsplats, för er som har missat det). För detta ändamål behöver man en digitalbox och när man börjar ett nytt abonnemang bjuder Com Hem på ALLA kanaler i en månad. Utmattande att bara bläddra igenom dem. Jag som annars bara tittar på Axess och sexan, då får man hela spektrat från högt till lågt. Fastnade dock igår för Comedy Central med South Park (som ju är fantastiskt bra och faktiskt ofta tar upp angelägna frågor) och amerikanska talkshows där folk faktiskt har en åsikt, eller snarare olika åsikter, som de högt och gärna uttrycker. Vad uppfriskande det är att se två personer med helt skilda åsikter i en fråga ha en civiliserad konversation, utan att det blir sura miner och utan att försöka övertyga varandra. Ingen konsensuskultur där inte, vilket kanske kan bli tröttsamt i längden, men kul att ta del av ibland.

Gårdagens övriga aktiviteter inkluderade att laga kyckling i lergryta samt städa trapphuset. Lyckades förstöra kycklingrätten lite genom att lägga i en kålrot i grytan (tillsammans med potatis och palsternacka). Rotfrukt som rotfrukt, tänker man, men kokt kålrot är INTE gott. Surt och eländigt. Och detta åt man dagligdags innan vi fick potatis här i landet. Stackare!

Trappstädningen gick däremot mycket bra. Praktiskt sätt att få koll på sina grannar, samt uppskattning från desamma. Min teori om att det är ett trevligt hus håller fortfarande.