Bussbingo och nötbingo

”Du måste vara född i Riga för att ha den gen som får dig att begripa det fruktansvärt invecklade nätet av bussar, spårvagnar och trådbussar.” Ungefär så står det i min guidebok under rubriken ”Getting around”. Det står också att allt är inom gångavstånd, ”så du behöver inte försöka förstå dig på kollektivtrafiken”. Det må vara sant om man bor mitt i stan men för oss skulle det säkert ta 40-50 minuter att gå till gamla stan. Det låter sig så klart göras men känns lite väl hurtigt i längden. Kvarstår alltså att lära sig busslinjerna. Som tur är har man en bra hemsida till sin hjälp https://www.rigassatiksme.lv/en

Buss 53, en av mina favoriter (det känns som om
den tar rakaste vägen in till stan), men den är sällsynt

På en liten lapp har jag skrivit ner alla busslinjer som går hem hit, så sen när man ska åka hem från stan står man där som med en bingobricka och spanar hoppfullt mot bussarna. Det är ett tiotal bussar det rör sig om men vissa går väldigt oregelbundet så oftast blir det pålitliga gamla 22:an man hoppar på, eller dess lillasyster 222. Alla tresiffriga bussar är en minivan, jättesöta, med typ 15 platser, som dock blir fulla fort. Dubbeltvåan och trippeltvåan fortsätter hela vägen till flygplatsen så turistfaktorn (och resväskfaktorn) är hög.

Om en vecka ska jag påbörja en tvåveckors praktik på en översättningsfirma som ligger ”mitt i stan” enligt dem själva, det vill säga mitt i andra delen av stan... Jag var på besök där förra veckan och insåg för första gången hur vidsträckt Riga är. Staden bara fortsätter och fortsätter med sina vackra hus och underliga små affärer. Jag lär vara Rigas främsta bussexpert efter denna praktik! Trots komplexiteten och köerna (ibland) känns det än så länge roligare än t-banan hemma, men fråga mig igen om tre veckor:-)

Dagens ord har inget med kollektivtrafik att göra utan är det okända köttstycke jag köpte till middag på vårt lilla närlivs igår: Liellopu krūšdala (oxbringa), i tron att det var något jag kunde slänga i stekpannan. Vid uppackning och googling visade det sig vara grytbitarnas elaka storebror som kräver en koktid på 2-3 timmar, men gott blev det. Note to self: Liellop må betyda nötkött men tro inte att det är en entrecote för det. Letterna gillar sina udda styckningsdetaljer.