 |
| Fiskebåtarna sprider ut sina nät på stranden i Hikkaduwa |
Fyra tjejer var vi som åkte hit för sol och bad i
februari-mars 2012. Det blev betydligt mer sol än bad då vågorna här ständigt
var tsunamistora och bättre lämpade för surfing än simning. Från flygplatsen i
Colombo tog vi taxi ner till vårt första hotell i Hikkaduwa. Det tog måånga
timmar. Döm om vår förvåning, och viss irritation, när det på tillbakavägen
visade sig att det fanns en motorväg som gjorde resan hälften så lång! Priset var
det samma, plus en överkomlig motorvägstull på några tior. Inom städerna var
det tuk-tuk som gällde som transport. Med pårökta lokala surfare i Hikkaduwa
och i galen stadstrafik i kaotiska Colombo. Alltid spännande trafikupplevelser!
Vi testade också båt, en flera timmar lång valsafari där vi såg massor av
blåvalar, så nära båten att man nästan kunde ta på dem. De flesta ombord var
dock däckade på grund av
 |
| Mindre strand och färre barer i Mirissa på sydkusten |
lokala sjösjukepiller. Jag hade som tur var med mig
svenska dito så höll mig vaken. Det mest sympatiska med dessa små orter på öns syd- och sydvästkust är att allt liv pågår på stranden. Här sitter man och äter
alla måltider på någon mysig restaurang (jättegod mat med mycket vitlök) och
här öppnar barer med musik upp på kvällen. Finns det något bättre än att dansa
med sand mellan tårna? Bästa lösningen på skoskavsproblemet!
Åka tillbaka? Nja. Känns som ett ställe man (jag) har
bockat av nu. Sri Lanka brukar kallas ”Indien light”. Nästa gång vill jag åka
till riktiga Indien, där jag ännu inte har varit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar