|
Mysig men hutlöst dyr takbar i downtown LA, en kall vår 2018 |
Många USA-resor har det blivit genom åren. Jag har
verkligen varit i ”hörnen”: Från Barrow i Alaska längst upp vid norra ishavets
strand, så långt norrut man kommer på den amerikanska kontinenten, till
sydspetsen på Florida Keys. Gränsen har korsats bussledes i sydväst (Mexiko –
Tijuana) och i nordost (New York – Toronto). På min första USA-resa var jag
bara 3 år gammal och vi åkte för att hälsa på pappa i Los Angeles då han som
journalist följde ABBA på deras världsturné. Sen har jag varit tillbaka till LA
för att hälsa på min bror som pluggade där och nu senast för att hälsa på
väninnan Ylva som flyttat dit. Då blev det bussen vidare upp till jobbseminarier
i San Francisco. Inga favoritstäder någon av dem. New York kan jag däremot inte
få för mycket av. Har varit där fyra gånger so far. Första gången i maj 2001,
|
Alaska är perfekt om man inte vill ha nära till grannen |
så jag hann se WTC. Chicago är en annan favorit. Men häftigaste USA-resan var
nog ändå när jag och Ninna var där i fyra veckor i september 2013, började i fantastiska
Alaska, tog båten i fyra dagar över stormiga Alaskagolfen ner till Bellingham, mötte
upp exet och hans vänner i Vancouver och bilade sedan från Seattle, längst
kusten och genom redwoodskogarna ner till SF. Ett av mina långsiktiga mål är ju
förutom landsamlandet att på Greta-vis avverka hela amerikanska kontinenten
landvägen, och där rev jag av en bra bit!
Åka tillbaka? Jodå, det finns en del kvar att se: Austin,
Boston och Detroit till exempel. Mer av Florida, Louisiana kanske. Men jag är
ingen inbiten USA-fantast. Kombinerar gärna med storfavoriterna Kanada och
Mexiko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar