 |
| Plaza Mayor i Madrid, där jag var på höstlovsresa 2019. |
Dags för ännu ett
synnerligen välbesökt land. Det innehåller dessutom både en av mina europeiska
favoritstäder: Madrid, samt ett av mina absoluta hatobjekt: Barcelona. Och så
alla Kanarieöar dit merparten av barndomens vinterresor gick. Från supermysiga
fiskebyar på Lanzarote till vindpinade sanddyner på Fuerteventura. Det här var
också det första utlandet jag bodde en längre tid i. Hösten efter gymnasiet
blev det en termins spanskstudier på det anrika 1200-talsuniversitetet i
Salamanca. Detta var på den numera utdöda valutan pesetans tid, och allt var
snorbilligt. Trots en del lågvattenmärken i turismens fotspår är nog Spanien
ändå min favorit bland Medelhavsländerna. Landskapet må vara kargt på sina håll
men städerna desto mer inbjudande med sina svala torg och parker. Framförallt
kanske jag favoriserar det för att jag pratar
 |
| Kvällssol över katedralen i Palma, senvinterweekend 2016 |
språket. Visst, franskan flyter
på men långt ifrån lika bra som min spanska. I Italien lyckas jag ibland göra
mig förstådd på spanska men lika ofta utskälld för att jag inte pratar italienska.
Sen har vi den spanska maten som man alltid kan lita på. Gott och okomplicerat.
Fräscha grönsaker, fisk och skaldjur och framför allt jamon; iberico serrano
och allt vad de heter. Ljuvligt!
Åka tillbaka? Atlantkusten
och Ibiza är två ställen jag ännu inte har sett här, så de står på prio-listan,
men antagligen blir det först och främst en tur till Mallis igen för att hälsa
på vänner där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar