onsdag 3 januari 2018

Labuan Bajo, en annan värld

Den lilla fiskebyn Labuan Bajo ligger bara 50 minuter med flyg från Bali, men det känns som ljusår bort. Äntligen är man utomlands ”på riktigt”. Här är det vi turister som är statister och besökare i ortsbefolkningens dagliga liv istället för tvärtom. Den dammiga huvudgatan med en mycket tveksam trottoardesign kantas visserligen av turistkontor som ordnar utflykter, och caféer med menyer på engelska, men på parallellgatan sitter fiskarna och reder ut sina nät eller sover i skuggan. Tuppar och höns springer fritt bland plåtskjulen och i vartannat hus/skjul verkar det finnas en liten butik, ett tvätteri eller ett skrädderi med maskiner som ser ut att vara från 1800-talet. Vem som ska nyttja tjänsterna, då de som sagt finns i vart och vartannat hus, är oklart. Kanske hoppas man att fler turister än jag ska irra ner på bakgatan?

Jag går igenom hela byn på en kvart. I hamnen hör jag rop och visslingar så fort jag tar upp kameran. ”Åh nej, nu har jag gjort bort mig” hinner jag tänka. Lokalbefolkningen vill säkert inte komma med på bild, och jag som bara skulle fota utsikten. Nej, det visar sig vara tvärtom. De gör miner och vinkar från sina båtar: ”Take a picture of me!” Labuan Bajo må vara en växande hub för dykutflykter och turer för att titta på komodovaraner, men än så länge verkar turister vara något spännande och exotiskt. Engelskkunskaperna är generellt sämre än på Bali men övas entusiastiskt. Minsta barn kommer fram och vill öva ”What is your name? Where you from?”

Bali är ett undantag från resten av Indonesien i det att dess befolkning är övervägande hinduisk. Indonesien har annars världens största muslimska befolkning. 88 procent är muslimer. Så i den här delen av landet bär de flesta kvinnor en färgstark huvudduk. Dock inte servitriser. Om det beror på påbjuden dresscode eller fritt val låter jag vara osagt. Och med jämna mellanrum (med början kl. 04.20…) ljuder moskéernas böneutrop över byn, vilket ytterligare förstärker ”utomlands på riktigt”-känslan.

Utsikten från mitt rum på Eco Tree O’tel

Skymning från hotellets restaurang. Vågar inte gå någon annan stans efter mörkrets inbrott då trottoarernas design som sagt lämnar övrigt att önska…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar