Läget, läget och läget

Det är alltid lika roligt att titta på lägenhetsannonser och efter relevanta bilder på planlösning och utsikt se dessa eviga omgivningsbilder. Fotografen har strövat kilometervis bort från det relevanta huset i fråga för att fånga ”pittoreska” grön- och strövområden, uteserveringar, folkliv och vad det nu kan vara. Sen kommer dessa eviga beskrivningar av det trevliga utbudet i närområdet, värdelösa egentligen för alla utom nyanlända turister.

Men nåt ligger det ändå i det. Det viktigaste när man köper bostad kommer alltid att vara läget, för det är det enda du inte kan ändra på. Trots det finns det två falanger när man letar boende: De som utgår från hur stort man ”måste” ha och sen anpassar läget efter budgeten. Och de som (liksom jag) bestämmer var man ”måste” bo och anpassar storleken efter budgeten. Aldrig mötas dessa två falanger. Jag vet inte hur många gånger jag har hört ”Det är supersmidigt. Bara tio minuter till city med t-banan”. Dessa närförortsbor skulle nämligen aldrig drömma om att bo utmed pendellinjen, förrän de blir äldre och skaffar barn. Då låter det så här: ”Det är bara tio minuter med pendeln/en halvtimme med bussen/20 minuter med bil, om det inte är rusningstid.” Och sen när de inte ens med god vilja kan påstå att de bor nära stan längre: ”Det är så skönt att komma bort och ha nära till naturen, vakna till fågelkvitter”, bla, bla, bla.

Oavsett vilket "perfekt läge" de kommer dragande med; fem minuter med t-bana eller en timme med bil ut i spenaten, ler jag och säger ”Grattis, det låter ju perfekt.” Fast jag i ärlighetens namn aldrig skulle kunna tänka mig att bo så. Aldrig ska jag väl inte säga men jag har svårt att, som ensamstående, se fördelarna med att bo stort och inte centralt. På samma sätt har nog många svårt att förstå att jag som vuxen människa kan tänka mig att bo i en etta. Men det är en liten uppoffring för att få bo där man vill. I mitt fall innanför en cirkel med ytterkanterna Hornsgatan, St Eriksgatan, Frejgatan, Valhallavägen, Grev Turegatan, ungefär.

Sen var i denna cirkel man helst vill bo är ett annat problem. Vad är viktigast? Närheten till vatten, uteliv, mataffär, shopping, kommunikationer? Man kan inte få allt, eller?



Utsikt, en aspekt av lyckat boende. Här från tidigare tillfälligt boende i Fredhäll



Dålig kökskoll

Jag gjorde en klassiker igår. Satte på en, dessutom okänd, ugn utan att titta vad som stod i den först... Det kunde ha tagit en ände med förskräckelse, men som tur var började det ganska snabbt ryka lite från fett i ugnen varpå jag öppnade och kunde rädda en teflonpanna, med plasthandtag. Det enda menet blev en lätt bränd grytlapp.

För övrigt måste jag nog ompröva min idé med kyl i frysen. När det är kallt ute funkar nämligen allt som det ska. Så nu står jag här med en djupfryst yoghurt. Hm. Tror jag får kolla väderleksrapporten först och flytta matvarorna därefter. Snart har jag köket under kontroll ska ni se!

Uppdatering från Hornsgatan

Dagens goda nyhet: Jag har internet. Hemma. Jippie! En annan god nyhet: Det fantastiskt goda rosévinet Casas Patronales finns nu även på enliterstetra. God nyhet 3: Fick visa leg på systemet. (Kan det hänga ihop med att jag köper tetrapack-vin för 59kr?)
Dagens dåliga nyhet: Mitt kylskåp funkar väldigt dåligt, likaså frysen. Det är en matförgiftning waiting to happen. Men jag tror jag har en lösning. Inte köpa något djupfryst, använda frysen som kyl och kylen som... skåp?
Dagens citat (eller gårdagens för att vara exakt): Jag var på bokreleasefest för boken "Glädjedödarna - en bok om förmynderi", vilken i sig innehåller många bra citat. "Förmynderi är inkörsporten till tyngre maktmissbruk." etc. Men det roligaste var ett uttalande av en av kvällens talare som radade upp en mängd aktuella exempel på förmynderi. Bland annat "Moderaternas lattesovjetiska byggprojekt Norra Djurgårdsstaden." Årets bästa nyord: Lattesovjetisk. Kan appliceras på mycket.
Dagens "jag förstår inte": Varför har kommentarera från mitt förra inlägg försvunnit? Kommer de tillbaka? Det är inget utfall av censur från min sida i alla fall.

Lågprisupplevelser på Söder

Trots fortsatt internetbrist artar sig livet vid Hornstull. Vi får väl se om jag gillar läget lika mycket när mitt SL-kort går ut. För hälsans och ekonomins skull gäller det att inte bli beroende av det, speciellt inte nu när de höjer priset på kortskrället till 790 kr/månad!

Men just nu älskar jag läget. Jag korsar en gata så har jag t-banan. Jag korsar en annan gata så har jag bussar. I samma kvarter finns bland mycket annat ett dygnet-runt-öppet gym, ett söndagsöppet apotek, en cykelaffär, sko-outlet, billighetsaffär med allt från byxor till plastblommor, samt vad som måste vara en av Sveriges billigaste mataffärer: Högalidshallen. Första gången jag gick in där stod jag bara och gapade och trodde att det hade trillat bort nollor från prislapparna. Det är som ett mellanting mellan Vivo och Lidel: Välkända märken, men tysk text på förpackningarna.

De är lite roliga där också. Igår gick jag förbi prick kl 21. (De stänger kl 21. Jag trodde de skulle ha lite mer kontinentala tider på Söder, men inte just där tydligen.) Jag kikade in lite försiktigt och hann knappt fråga om de hade hunnit stänga förrän hon som håller på att stänga hojtar. ”En liter mjölk!” Jag tror först att hon pratar med nån annan och upprepar min fråga.

”Om du ska köpa en liter mjölk, eller nåt annat som du verkligen behöver så går det bra att komma in.”

”En liter yoghurt?”

”Ja, det går bra. Längst in till vänster.”

Undrar i mitt stilla sinne vad som kvalificerar sig som ”saker man verkligen behöver, kl 21 en onsdag”. Tur att yoghurt gick bra i alla fall. Jag vågade inte fråga om frukt eller müsli…

En annan rolig historia från Högalidshallen är väninnan som frågade efter ekologiska grönsaker och den upprörda expediten som med eftertryck och bestörthet svarade: ”Nej, det har vi inte, det här är en lågprisbutik.” Men faktum är att jag faktiskt sett ekologiska grönsaker där nu. Jag antar att de har existensberättigande bara de är billiga. Sen finns det förstås jättebilliga frukter och grönsaker som säkert har åtskilliga besprutade plantagearbetares liv och hektarvis med regnskog på sitt samvete.

Salome, Elektra och snodd

Var i helgen vakt åt två tonårstjejer som inte var ute och söp på Valborg. I alla fall tydde deras pigghet på söndagen på att så inte var fallet. Här fascineras de av ett gult sidenband som jag gett dem för att avleda uppmärksamheten från kamerasnodden, så att jag skulle kunna ta kort på dem.

Mitt livs första SL-kort!

Idag är en stor dag. För första gången i mitt 34-åriga Stockholmsliv har jag köpt… ett SL-kort! En gång tidigare har jag haft ett, men då fick jag det i present. Resultatet då var att jag började komma för sent till allt eftersom det är svårt att beräkna tidsåtgång när man är i händerna på kollektivtrafik. Speciellt när man är van att gå. Konditionen blev också lidande förstås. Jag ska försöka att inte göra det här med SL-kort till någon vana, men jag kände att det är ett stressmoment mindre i denna flyttkarusell som nästa vecka kommer att ta mig från Valhallavägen till Fredhäll och sedan om en dryg vecka till mitt ”permanenta” sommarboende på Hornsgatan.



Vacker utsikt på väg från jobbet nu.
Men jag ser fram mot Västerbron, när SL-kortet har gått ut



Apropå promenerande så roade jag mig igår med att räkna ut gångavstånd till jobbet (Kungsholmsgatan 21, vid Rådhuset) från tidigare, och framtida, adresser på den utmärkta sidan Mät din runda. Resultat: Brantingsgatan 40 – 3,9 km. Skeppargatan 75 – 3,2 km. Valhallavägen 51 – 2,7 km. Fredhäll – 3,3 km (Det säger lite om hur j-a stort Kungsholmen är). Hornsgatan 150 – 3,4 km. Jag måste säga att det där med att gå från Brantingsgatan varje dag var i längsta laget. Skeppargatan var långt men acceptabelt. Här från Valhallavägen är ganska perfekt. Dessutom en trevlig sträcka: Odengatan, Dalagatan, Barnhusbron (bilden).

Nu är jag färdigutspridd

Äntligen en lägenhet mindre i mitt liv. Jag känner mig grymt organiserad. Diverse kaffebryggare och gamla datorer i el-grovsopen. Blommor utspridda för omvårdnad hos farmor, mor och far samt på mitt kontor. Möbler och kartonger i fasters källare i Sollentuna, samt källarförråd på Skeppargatan. Men exets lägenhet på Skeppargatan är tömd, åtminstone på det jag gör anspråk på. Dock är lägenhetsnycklarna på okänd ort, trots instruktioner om att lägga dem i brevlådan. En säng och en bäddmadrass hamnade på olika adresser och stackars flyttbilen satt fast i statsbesöksköer hela dan. (Tips: Varför inte hålla alla statsbesök på Arlanda, alternativt flyga huvudpersonen i helikopter till city och tillbaka?) Vad allt detta debacle kommer att kosta mig är jag ännu lyckligt ovetande om. Troligtvis en smärre förmögenhet. Är flytthjälp rot-avdragbart?

”Vad smart av dig att använda flytthjälp.” säger alla. De är bara lättade att de slipper hjälpa till. Smart är det sista det är. Det är extrem lathet (ens egen, och i de flesta fall flyttgubbarnas) som man betalar hutlösa pengar för. Ungefär som taxi, fast värre. Nej, till nästa flytt blir det ett utskick till alla vänner: Antingen hjälper ni till att bära flyttkartonger, eller så skänker ni en slant för att slippa.J