Polen (Gdansk, Krakow, Warszawa)

Moderniserade hamnmagasin och vackra fartyg i Gdansk

Första Polenresan, till Warszawa 2015, gav verkligen mersmak och jag har hittills varit tillbaka tre gånger i landet. Favoriten är Gdansk med sin rika historia, gulliga stadskärna, intressanta muséer och närheten till vatten, stränder och hamnar. Dels för alla privat- och utflyktsbåtar som utgår mitt från stadskärnan, dels de stora industriella hamnarna längre ut. Härifrån kan man lätt göra utflykter till superturistiga strandorten Sopot eller hamnstaden Gdynia. Jag tog en båttur förbi de enorma båtvarven bort till halvön Westerplatte där tyskarna inledde sitt anfall 1939. Spåren finns att betrakta än idag. Mer mörk historia får man sig till livs med en guidad tur i Auschwitz. Det tillhör allmänbildningen. Vi passade på att åka dit under en kort semester i Krakow, som för övrigt sägs vara Polens vackraste stad. Stadskärnan är på världsarvslistan och drar så

Palatset på ön i den stora, lummiga Lazienki-parken
söder om centrala Warszawa

klart till sig många turister. Gamla stan i Warszawa är däremot som bekant inte original utan återuppbyggd sten för sten efter andra världskriget. Imponerande. Men det är inte bara historia och arkitektur som lockar med Polen utan kanske främst att allt är så välordnat, tryggt och billigt. Sällan har man bott i så fräscha och rena hotellrum för så lite pengar, och på få andra ställen får man så god mat nästan överallt, serverad med leenden och klanderfri service.

Åka tillbaka? Polen är ju nästan på simavstånd från södra Sverige så det vore väl fasen om man inte skulle lyckas ta sig hit igen, oavsett virusterrortider. Ett perfekt semesterresmål för alla budgetar.

Nya Zeeland (Auckland, Dunedin, Nelson, New Plymouth, Queenstown, Raglan, Wellington, Westport)

Idylliska vyer utmed vägen rådde det ingen brist på!

Nya Zeeland-delen av vår långresa vårvintern 2011 fick en dramatisk start. Vi befann oss i Sydney när vi nåddes av nyheten att första stoppet i NZ, Christchurch, hade drabbats av en massiv jordbävning. Att få Quantas att boka om flygbiljetterna var trots detta nära nog omöjligt men tillslut lyckades vi skjuta upp avfärden en vecka. Istället för en vecka i Christchurch, som nu praktiskt taget var pulvriserad, hämtade vi direkt vår husbil på flygplatsen och gasade på söderut till staden Dunedin. Sedan fortsatte vi resan sunt Sydön och sedemera Nordön som planerat. Det blev tre veckor i husbil och en vecka i Auckland på hotell. När folk frågar mig om min bästa resa dyker denna alltid upp som en stark kandidat. Det kan vara för att jag är barnsligt förtjust i husbilar, men själva landet är också en favorit. Landskapen är bara löjligt vackra och överallt

Blev av en slump erbjuden en rabatterad helikoptertur över
Sydöns glaciärer och Mount Cook!

dessa ödmjukt vänliga människor. Sydön mer brittisk fast med fantastiska berg och glaciärer, och jättegod mat, Nordön mer tropisk med maorisk kultur, vulkaner och stränder. Det var tidig höst när vi var där i mars (Ja allt är tvärtom här. Solen står i norr när den står som högst. Förvirrande) vilket innebar krispigt klara dagar och lite kyliga nätter. Detta, och att vi ville ladda mobiler och laptops, innebar att vi oftast tillbringade nätterna på en campingplats. Då kunde man nämligen koppla på värmen i bilen, och ta en dusch i de alltid fräscha gemensamma badrummen.

Åka tillbaka? Jag har verkligen sett det mesta av landet men skulle ändå gärna återvända! Synd bara att det är så långt bort.

Norge (Oslo, Svalbard)

Promenad ner mot down town Longyearbyen från vårt hostel.
Som synes ligger alla ledningar i rör ovan mark, pga permafrost

Jag har varit pinsamt dålig på att turista i våra grannländer märker jag, förutom österöver. Som 13-åring var jag i Oslotrakten med mamma och pappa en sommar, men sen har det varit skralt med Norgebesöken, tyvärr. Tills i augusti 2018 när jag och Ninna äntligen fick till en efterlängtad Svalbardresa. Då vi inte fick se isbjörnar under vår gemensamma resa till Alaska hoppades vi på bättre tur här, och turen var med oss! Vi gjorde en heldagsutflykt med båt till det övergivna ryska gruvsamhället Pyramiden och på vägen hem fick vi se en mamma och hennes två ungar ta en eftermiddagslur på klipporna vid iskanten, på långt avstånd men ändå. Just så här års är istäcket som minst vilket gör båtresor enklare, och möjligheten att se isbjörn på betryggande avstånd är större. Vintertid är det mest snöskoter som gäller och då vill man inte träffa på björnarna.

Den övergivna sovjetiska gruvstaden Pyramiden är ett måste att besöka.
Surrealistiskt med massiv kommunistarkitektur mitt bland glaciärerna

Gulligaste djuren var annars de knubbiga svalbardsrenarna som helt orädda mumsade gräs och lavar här och var, bland annat rakt utanför vårt hotell en kväll. De passar på att äta upp sig innan polarnatten faller. Nu i augusti var det sluttampen på midnattssolen. Oerhört märklig och rolig känsla att det är ljust som mitt på dan dygnet runt. En annan rolig grej är att man tar av sig skorna när man går in, alltså även på hotell, muséer och i hyreshus, dock inte på krogen. Ögruppens huvudstad Longyearbyen har trots sin blygsamma storlek på drygt 2000 bofasta en hel del bra restauranger. Turistnäringen är viktig men hit kommer även forskare från hela världen så det blir en väldigt kosmopolitisk stämning.

Åka tillbaka? Definitivt! Men nästa gång vill jag se snö. I augusti var allt man fick av den varan lite puder på topparna kring Longyearbyen, och de glaciärer vi åkte förbi med båt.

Nicaragua (Granada, Masaya)

Fototillfälle på stranden efter god frukost vid Nicaraguasjön.
I bakgrunden ön Ometepe med sina två vulkaner.

Nicaragua är mitt senast besökta utland, förutom Costa Rica. Min vana trogen ville jag ju passa på att "bocka av" ytterligare ett land när jag ändå var i regionen, och sista stoppet på vår Costa Rica-resa i vintras låg ganska nära gränsen. Sagt och gjort, heldagsutflykt från Coco Beach till Nicaragua bokades. Jag älskar att korsa gränser via land, just för att kontrasterna blir så tydliga, speciellt i Latinamerika kan jag tycka. Mexiko till Belize är ett tidigare exempel där människor och arkitektur utanför bussfönstret helt plötsligt byter utseende. Här är människor och språk desamma men plötsligt finns det trottoarer igen, gatuliv, vägrenar. Saker man inte inser att man har saknat förrän de är tillbaka. I CR åker alla bil, som parkeras bakom grindar tillhörande varje hus. Lite USA-

Eftermiddagspromenad med guide i Granada,
men tyvärr ingen tid för egna strövtåg

inspirerat kanske. Det stora levande torget i den koloniala staden Granada är essensen av det Latinamerika-mys jag saknade i CR. Att kommunistpartiets flaggor vajade olycksbådande och enorma över det hela lyckades inte förta stämningen just denna dag, men konflikterna var många under året innan. Under utflykten fick vi även se Nicaraguasjön från olika vinklar och till och med åka på båtutflykt för att se den otroligt idylliska "skärgården" utanför Granada. Spännande också att se den fortfarande aktiva vulkanen Masaya, med begränsad tid vid kratern på grund av potentiellt farliga ångor.

Åka tillbaka? Gärna! Bara en eftermiddag i vackra Granada kändes för kort. Här vill man sitta på en av de gulliga uteserveringarna och ta en eftermiddagskaffe/-drink och se solen gå ner i lugn och ro.

Nederländerna (Amsterdam)

Den kända Keukenhof-parken mellan Amsterdam och Haag.
(Ska erkännas att jag ej varit här. Bilden är ett vykort)

Förutom otaliga byten på Amsterdams flygplats och en genomresa under barndomens bilresa har jag nog bara varit på en enda semester i Nederländerna. I augusti 2003 var jag bjuden på en barndomsväns bröllop. Tidig morgon i synagogan följdes av solig dag i den kustort där kvällsfesten skulle äga rum. Jag var tillsagd att packa långklänning till kvällen men att det skulle vara "fri tid" mellan vigsel och fest hade jag inte räknat med, så det blev att gå omkring i lunchcocktailklänningen hela dagen. Hann även med att se lite av staden under helgen. Flodbåtstur så klart och dregla längtansfullt över alla fantastiska husbåtar. Vilken dröm att bo så! Kosherpizza i de judiska kvarteren och försöka beställa en hash-fri kaka i coffeeshopkvarteren. Det som imponerade mest är hur staden hanterar alla cyklar. Perfekt avgränsade, tydliga filer målade i en annan färg en gångbanorna. Minimal risk för krock och konflikt, som jag upplevde det. Rena motsatsen till Stockholm. Till och med spårvagnarna tuffade på utan att försöka köra över någon.

Åka tillbaka? Förutom husbåtarna är Amsterdam inte någon stad som jag blev handlöst förälskad i, men det är småtrevligt absolut så det blir säkert någon weekend här igen.

Mexiko (Acapulco, Bacalar, Cuernavaca, Durango, Guadalajara, Mazatlán, Mexico City, Monterrey, Playa del Carmen, Puebla, Puerto Vallarta, Querétaro, Torreón, Tulum, Valladolid, Zacatectas)

Down town Torreón, mitt emellan huvudstaden
och den amerikanska gränsen

Mexiko är nog det land, förutom Sverige, som jag har åkt runt mest i, som synes av rubriken här ovan… Då har jag ändå applicerat samma regel på orterna som på länder: minst en övernattning. Det hela började med en semester för att hälsa på en väninna i Mexico City våren 1997, samt en språkkurs i idylliska Cuernavaca: den eviga vårens stad. Jag föll handlöst för den gästfrihet jag mötte överallt, och året efter var jag tillbaka för att arbeta som engelsklärare i Torreón; en gruvstad mitt i öknen halvvägs till USA. En hel sommar i öknen var verkligen en upplevelse. Trottoarer man kunde steka ägg på, efterlängtade poolpartyn, road

Många år senare besökte jag södra Mexiko,
här den exklusiva stranden vid Tulum

runners, coyotes, marklöpare och cowboys. Det var stundtals som en gammal västernfilm och stundtals som en vanlig modern industristad. Här jobbade jag i ett halvår men åkte sedan tillbaka för att hälsa på mina vänner flera gånger. Vid ett par tillfällen fortsatte jag med bussen upp till SanDiego/LA för att hälsa på vänner respektive min bror där. Detta var innan det knarkkrig som nu tagit hundratusentals liv tog fart 2006. Sedan dess har jag inte varit i norra Mexiko men 2017 besökte jag för första gången den turistiga, och säkrare, Yucatánhalvön med sina kritvita stränder och horder av amerikaner.

Åka tillbaka? Mexiko kommer alltid att kännas som ett andra hemland och jag kan bara hoppas att knarkkriget någon dag tar slut så att jag kan ge mig ut på vägarna här igen!

Malta (Gozo, St. Julian’s, Valletta)

Glad att ha hunnit se den kända klippan,
som varit med i bl.a. Game of thrones

En solsäker och hyfsat billig sommarsemester i ett nytt land var de ungefärliga kriterierna sommaren 2016. Jag och Jenny lyckades enas kring Malta och fick dessutom hyra en lägenhet av en bekant till mig i St. Julian’s. Vi blev väl aldrig riktigt på det klara med hur dessa Maltaorter (St. Julian’s, Sliema, Valletta) hängde ihop med varandra, eller var de i själva verket en och samma? Klart är i alla fall att avstånden var stora och svårforcerade, speciellt i den 40-gradiga värmen. Promenadledes höll vi oss i vår stökiga, turistiga del där det svalkande kristallklara vattnet var inom nära räckhåll. Skugga fick köpas eller stjälas på något av de etablissemang som låg nere vid vattnet. Sedan gjorde vi ett par bussutflykter

Vallettas stora torg i behaglig eftermiddagsskugga

också, till ön Gozo en lång bussfärd och kort båtfärd norrut, där vi hann se klippformationen Azure window innan den kollapsade året efter. Och till själva huvudstaden Valletta, där vi njöt av vackra gränder utan hysterisk trafik och framförallt riktigt god mat. Trots ihärdiga googlingar och rekommendationer lyckades vi nämligen inte hitta något som ens var i närheten av ätbart i vårt eget område, och då är vi inte kinkiga. Till slut gav vi upp, höll oss till pizzor och efterrätter, som var just ätbara men inte mycket mer, samt hemköpta snacks från den lokala butiken.

Åka tillbaka? I så fall för en weekend i själva Valletta, staden innanför murarna. Här finns bra restauranger, lite shopping, skugga och vackra byggnader. Allt man behöver med andra ord. Resten av Malta, nja.