Litauen (Vilnius)

Storhertigens palats sett från Gediminas kulle

Konstigt nog blev det aldrig någon utflykt till Estland när jag bodde i Riga, men däremot till grannlandet i söder: Litauen och huvudstaden Vilnius. Den ligger bara fyra timmar med bekväm buss från Riga. Första gången var jag här på egen hand i några dagar och andra gången på genomresa med Ninna när vi var på väg till Vitryssland och Minsk. Vilnius är lite av en doldis här i regionen. Kanske har det att göra med att staden saknar kustläge och därmed färje- och strandturister, men jag är ändå förvånad att inte fler utländska turister hittar hit. Det är trots allt den mest turistvänliga av de tre baltiska huvudstäderna skulle jag säga. Intressantare och större än Tallinn men mindre och mer välordnad än Riga. Dessutom billigare och bättre mat, och några av Baltikums absolut bästa museer. Storhertigens palats och det före detta KGB-högkvarter för

Här finns massor av vackra kyrkor. Detta är St. Casimirs

att bara nämna två. Sedan är en promenad upp till Gediminas slottstorn på en kulle högt över staden obligatorisk, mest för den fina utsiktens skull. Själv kan jag sakna det slitna och oväntade från Riga, i Vilnius är allt tipptopp och i nära nog preussisk ordning, men som en ”inkörsport” till öst för skeptiska medelklassvennar torde det vara perfekt!

Åka tillbaka? Klaipeda och Kuriska näset vore en trevlig utflykt. Kanske till och med skaffa ryskt visum och fortsätta till Kaliningrad! Men just nu får man vara glad om man kommer utanför tullarna…

Lettland (Jurmala, Liepaja, Riga, Ventspils)

Hangarer som gjorts om till marknad inne vid centralstationen i Riga

Två gånger hade jag varit i Lettland innan jag bodde här april-september 2015. Det var kärlek vid första ögonkastet med Riga, trots att novembervädret som mötte oss första gångerna är om möjligt värre än motsvarande i Stockholm. Att sedan få bo här när exet fick jobb på Air Baltic, och vara ledig från jobbet, var en dröm som gick i uppfyllelse. Lite som en karantäntillvaro med hemmajobb för det mesta och få sociala aktiviteter, men ett par perioder jobbade jag på ett översättarkontor på andra sidan stan och umgicks lite med kollegerna där. Vi bodde mellan flygplatsen och Gamla stan på vad de flesta anser vara ”fel” sida av floden, men jag älskade alla konstiga små trähus och övergivna fabriksområden här, allt omgivet av letternas motsvarighet till våra

Solnedgång från Radissons skybar mitt i Riga.
  Vi bodde i Panaroama Plaza, de två skraporna långt bort till vänster.

miljonprogram. Idag mest bebodda av den ryskspråkiga delen av befolkningen. Dessutom var det nära med pendeltåget ut till strandorten Jurmala och dess omgivande tallskogar där jag misslyckades fatalt med att hitta svamp (lokalborna länsar effektivt markerna på denna) men däremot plockade blåbär under säsong. Svampen fick vi snällt köpa på någon av de lokala marknaderna; Āgenskalns på vår sida av floden eller i de stora zeppelinarhangarerna inne vid centralstationen. Riga har det mesta men utanför storstadsregionen är det nästan spöklikt tomt på folk, i alla fall utanför den absoluta turisthögsäsongen. Här kan man snacka om att folk inte har problem att hålla avstånd, inte ens i Riga faktiskt.

Åka tillbaka? Riga är min absoluta favorit av de Baltiska huvudstäderna. Stor, vacker och full av kontraster. Nu har jag dessutom en svägerska här, fast just nu är hon coronaflykting i Stockholm.

Kroatien (Zadar)

Imponerande vårflod i Plitvice, några av många vattenfall

Ännu ett land där jag bara har varit en gång. I april 2018 hade Ryanair biljetter som var nästan gratis till Zadar i norra Kroatien. När jag väl fick ändan ur och bokade hade de nog gått upp till en femhundring tur och retur, men ändå. Detta visade sig dessutom vara bästa tiden att åka till Kroatien. Lagom med folk, behagligt varmt och till och med badbart, men kanske inte för badkrukor då vattentemperaturen låg kring 17 grader. Enligt det trevliga hotellet (som för övrigt kostade det tredubbla under sommaren) var en annan fördel att turistfällorna inte hade hunnit öppna. När vi frågade om de kunde rekommendera restauranger var svaret. ”Alla är bra! Under högsäsong hade jag varit tvungen att varna er för några ställen men inte nu.” Och det stämde. Allt var gott, mycket fisk och skaldjur. Typisk medelhavskost. Bra drinkar kunde de dock inte

Vi "havsorgeln" i Zadar samlas folk för att se på solnedgången
och lyssna på ljudet från havet som spelar i betongorgeln

blanda men det räcker ju utmärkt att hålla sig till gott lokalt vin. Zadars stadskärna är liten och lätt att navigera. Här finns inga bilar utan bara blanka marmortrottoarer och så havet runt det hela. Vi gjorde även en utflykt till de spektakulära Plitvicesjöarna, som så här på våren mest var en enda stor fors, eller ja flera förstås. Rekommenderas, men tydligen väldigt mycket folk här under högsäsong.

Åka tillbaka? Ja! Måste ju se de mer kända städerna Split och Dubrovnik, men Zadar kanske egentligen är mer passande för mig som inte gillar det alltför turistiga. Segla i Kroatien är en annan dröm.

Kina (Hongkong)

Jag är påpälsad inför kvällsshopping med fin belysning

Jag hajade till när jag kom hit på min lista. ”Va, jag har väl inte varit i Kina? Har jag skrivit fel?” Men jo, Hongkong är ju nu tyvärr en del av Kina, ända sedan 1997. Denna stad/region blev det första stoppet på min och Lilys 10 veckor långa resa till Nya Zeeland och tillbaka vårvintern 2011. Hotellrummen är små i Tokyo men ännu mindre i Hongkong, åtminstone med vår budget. En tågkupé är rymlig i jämförelse! Exotiskt var det också med de stenhårda sängarna, som jag hade hört ryktas om fanns i Asien, men aldrig träffat på i denna extrema form. Efter en lång flight och en del sena nätter på barerna i Lan Kwai Fong gick det dock utmärkt att sova ändå. Speciellt sedan vi lyckats stjäla extrafiltar ur hotellets förråd. För januari i Hongkong är inte jättevarmt, men ganska lagom när man ska navigera trånga gator i smått kaotiska Kowloon där vi bodde.

Utsikten från bergbanan upp till Victoria Peak

Här är kommersen alltid på max: Billig och skum mat, massor av fejkvaror och massageställen. En kort bro- eller båtfärd söderut, på Hongkongön, är stämningen lugnare och mer sofistikerad, dag som natt. Här tog vi bland annat en mycket brant bergbana upp på kända utkikspunkten Victoria Peak för att blicka ut över skogen av skyskrapor på båda delarna av sundet nedan.

Åka tillbaka? Är inte jättesugen på resten av Kina, förutom Taiwan men det tänker jag räkna som ett eget land, oavsett vad kineserna säger. Kan också tänka mig en tripp till Shanghai.

Kanada (Georgian Bay, London, Montreal, Toronto, Vancouver)

Blandad bebyggelse i centrala Toronto.
CN Tower i bakgrunden har en utmärkt restaurang.

Ytterligare ett land som jag har bott i, läsåret 2004-2005 när jag pluggade engelska på York University utanför Toronto. I den vänsterextrema miljön radikaliserades jag snart i motsatt riktning och lusläste alla nyliberala tänkare jag kunde komma över. Förutom universitetet finns knappast något negativt att säga om Kanada i allmänhet och Toronto i synnerhet. Här finns en perfekt blandning av boende, affärer, restauranger och underhållning över så gott som hela stan. Alla dessa gulliga viktorianska hus där många studenter hyrde rum, odlade cannabis i burspråken och hade stora ”house parties”. Själv delade jag en central lägenhet på tionde våningen med två andra. Ett stenkast från en biograf där man kunde se gamla och nya filmer för bara några dollar, och två stenkast från China town med sina färska grönsaker och levande fiskar, men de sistnämna undvek jag. Jag har varit tillbaka

Vacker skyline trots dimma över Vancouvers vatten

och hälsat på ett par gånger och bland annat lånat lägenhet i samma hus som Mats Sundin bodde i. Och nu senast varit på stugsemester vid undersköna Georgian Bay vid Huronsjön. Under en längre Nordamerikaresa hösten 2013 (från Alaska till San Francisco) fick jag se Kanadas västkust under två dagar i Vancouver. En stad som jag gärna hade sett mer av!

Åka tillbaka? Skulle jag av någon anledning flytta från Sverige så är Kanada en stark kandidat. Men vill även åka tillbaka som turist. Finns nog mycket fint att se ”i mitten” av landet också: Calgary, Winnipeg, etc. Enda problemet är bristen på direktflyg Sverige-Kanada, och fler lär det väl inte bli…

Japan (Tokyo)

Det kända övergångsstället Shibuya Crossing, by night

April och november lär vara de klimatmässigt bästa månaderna att åka till Tokyo. Så när jag och exet var mellan jobb i november 2015 passade vi på att besöka denna speciella stad i tolv dagar. Det är ganska lagom långt för att i maklig takt hinna se hela Tokyo men ska man se mer av landet ska man nog stanna längre. Stortokyo har 35,7 miljoner invånare läser jag just nu på Wikipedia. Det är ju groteskt stort! Att se allt genom att bara bo på ett ställe är svårt och jag tror vi gjorde rätt i att bo i tre olika områden: trendiga shoppingområdet Shibuya, fina förorten Ikebukuro och genuina, exotiska Ueno. Google maps fungerar som tur är utmärkt här och är en bra guide till de frekventa bussarna och t-banorna. Vi provade även på flodbåt (rekommenderas) och fick skjuts av ett par lokala vänner till kustorten

Tempel och religion sida vid sida med shopping och kommers

Kamakura, med enorm Buddhastaty och fina tempel. Man hade kanske en bild av att det skulle vara stort, modernt, trångt och dyrt, men riktigt så var det inte. Mycket är väldigt puttinuttigt: små, små hus med ännu mindre dörrar på smala gator som trafikeras av minibilar som ger ifrån sig glada trudelutter. Ibland känns det som att vara i en leksaksaffär. Sen finns det storskaliga också så klart. Trångt blir det aldrig. Här är de mästare på att trängas utan att vara i vägen och bakgatorna ligger dessutom ofta öde. Nu gick vi iofs inte på några stjärnkrogar men överallt kan man bli mätt för en billig peng och vi hittade barer där man kunde dricka årgångswhiskey för inga pengar alls.

Åka tillbaka? Ja! Blir mest sugen på att se ännu mer av Tokyo nu när jag skriver om det men ”borde” absolut se resten av landet också.

Italien (Capri, Florens, Genua, Milano, Neapel, Rom, Santa Margherita Ligure, Sorrento)

Kanal med restaurang- och barbåtar i dyrt och sommarhett Milano

Jag får det till att jag har varit i Italien inte mindre än fem gånger: Två gånger för att hälsa på min väninna Flavia i Rom och Neapel, och bevista hennes bröllop sommaren 2004. En kortare jobbresa till Rom och en något längre dito till Florens, samt en sommarsemester i Milano och Santa Margherita Ligure för fyra år sedan, med utflykter till Genua och Portofino: den lilla byn med yachter större än själva byn! I samband med bröllopet i Neapel passade jag och en annan tillrest väninna på att se lite av Amalfikusten med Sorrento och Capri. Oerhört vackert och oerhört god limoncello. Favoritplats i Italien är nog annars Florens. Här hade vi förmånen att filma i renässanspalatset Palazzo Medici Riccardi, en utmaning med medeltida elinstallationer och personal som talade noll engelska. Men vi lyckades på något sätt ändå charma dem och fick till slut tillåtelse att spela in

Den hjälpsamma vaktmästaren på Palazzo Medici i Florens
tog med oss till en hemlig takterras med fin utsikt över katedralen

intervjuer i de halvprivata delarna av palatset istället för i den slamriga hall vi först blivit tilldelade. Rom är inte någon av mina favoritstäder. En enda stor turistfälla, om man inte håller sig i specifika delar. Då är både Milano och Neapel mycket trevligare.

Åka tillbaka? Att inte ääälska Italien är ett stort socialt faux pas i Sverige. Att inte älska maten är än värre… Så jag nöjer mig med att säga att jag inte har Italien på min priolista men då 99 procent av Sveriges befolkning verkar ha det blir man väl medlurad någon gång igen, och igen.