Vänligt och varmt i Hikkaduwa

Fortfarande lite växlande molnighet här i Hikkaduwa, så vi är rädda att solbrännan inte ska hinna ta sig innan semestern är slut, men vi gör vårt bästa. Varmt är det dock och typ 100 procent luftfuktighet. Mycket varmt även i vattnet men tyvärr minst tvåmetersvågor konstant så det är antingen tvångsdoppning eller mycket försiktigt plask som gäller. Inga långa simturer direkt.
Igår var vi på båtutflykt i lagun och tittade på buddhistiskt tempel, simmande och vilande varaner samt diverse fåglar. Provade även på tuk-tuk transport. Sex personer kan man tydligen klämma in i en av dessa små flakmoppar: Vi fyra, vår utflyktsguide samt chauffören. Lite skillnad på vad som anses bekvämt personligt utrymme här och i t.ex. Qatar. Där fick man inte ens en blick av lokalbefolkningen och de höll oftast flera meters avstand från en. Redan på flygplatsen i Colombo kändes det som om det var folk överallt då folk helt ogenerat kunde ställa sig tio centimeter från en. Inte på något otrevligt sätt. Det är bara "normalt" avstånd för dem här i Sri Lanka. Även i trafiken är ca tio centimeter det normala säkerhetsavståndet...
Människorna här är mycket vänliga och konverserar gärna på svårbegriplig engelska. Alla är självutnämnda guider. Alla unga män ser ut som svarta versioner av Jesus: Axellångt lockigt svart hår, ibland med ljusa slingor. Intressant look. Förutom lagunutflykten har vi mest hängt på stranden. Blir snart någon shoppingutflykt till närbelägna Galle, samt valsafari nästa vecka.

Solen skiner på oss i Sri Lanka

Efter ett händelserikt dygn, under vilket vi åt nära nog oavbrutet, anlände vi äntligen tidigt igår morse till vårt hotell i Hikkaduwa på Sri Lankas sydostkust. Ett dygn tidigare hade vi stått på flygplatsen i Doha och blivit informerade om att vårt flyg var överbokat. Fanns inte ens bussiness-platser tydligen. Dock kunde de boka om oss till kvällsflyget 12 timmar senare, dvs åtta pa kvällen. Vi var upprörda så klart. Vad skulle vi göra hela dagen i Doha, utcheckade och allt nerpackat? Vi begärde och fick en dag på femstjärnigt hotell i Doha samt uppgradering till bussiness class på kvällsflyget till Sri Lanka. Jag försökte även begära kontant-kompensation men där gick tydligen gränsen.
Så det blev en inte helt tokig dag ändå: Taxi till lyxhotell, varsitt enkelrum, frukost- och lunchbuffe. Sen taxi till bussiness class-incheckningen. (Väldigt smidigt. Vi vill aldrig mer åka turistklass.) I loungen hade de fri bar och flera olika bufféer. Drack lite champagne och åt lite till... Älskade deras kommentar när vi försökte vara blygsamma och beställa mousserande vin. "Nej det har vi inte, men vi har champagne. Går det bra?"
Sen var det ju helt okej mat på själva flyget också, och gott om benutrymme, men somnade gjorde jag inte förran i taxi till vårt hotell här i Hikkaduwa. Framme 6.30 pa morgonen...
Men nu är vi alltsa här. Varmt och disigt. Fint och fräscht hotell mitt på stranden. Mer rapporter kommer sen, men bilderna får vänta till hemkomsten tror jag.

Solen skiner på oss i Doha

Doha, Qatar: Första stoppet på denna vinters utlandsresa. Imorgon blir det Sri Lanka, fyra timmars flight härifran. Jag har tidigare varit i Dubai och väntade mig att Doha skulle vara något liknande men blev glatt överraskad. Det är mindre, genuinare och vänligare. Mest turister från övriga Gulfländer (läste jag imorse i Gulf Times som trevligt nog hängs på vår hotelldörr varje morgon.) Resultatet av det är att man överallt ser dessa män i sina fotsida vita dräkter med valfritt antal fruar i svarta niqabs. Ganska få västerlanningar men desto fler asiatiska gästarbetare, främst från Indien. Fläsk och alkohol förekommer bara i undanskymda hotellbarer, alkohol i alla fall, fläsk finns nog inte ens där. Åt kycklingkorv och kalvbacon till frukost i morse. Gott det också, i alla fall korven...
Det är rent och fräsch överallt, trots en ojämn kamp mot ökendammet. Har ätit middag på Souk Waqif, ett enormt marknadsområde där de säljer ALLT, två dagar i rad. Först några oidentifierbara röror i alluminiumformar för ca 20 kronor per person och igår helstekt fisk på finare irakisk restaurang för ca 80 kronor, och ingen har blivit sjuk än, peppar, peppar. Ett underbart marknadsområde för övrigt. Inga försäljare som sliter i en utan man får ostörd gå runt och titta, och sen ta en paus i något av caféerna eller restauranterna.
Uppdatering med bilder, och prickar, kommer senare!

Valentinfirande med soffa, städning och sur rot

Det börjar likna ett hem nu därhemma: En soffa, en tv samt ca 200 digitalkanaler. Om nu detta är en bra definition på ett hem vet jag inte, men åtminstone soffan gör sitt till för att höja trivselfaktorn. Tv hade jag kunnat leva utan men jag måste ju kunna titta på Axess TV (min arbetsplats, för er som har missat det). För detta ändamål behöver man en digitalbox och när man börjar ett nytt abonnemang bjuder Com Hem på ALLA kanaler i en månad. Utmattande att bara bläddra igenom dem. Jag som annars bara tittar på Axess och sexan, då får man hela spektrat från högt till lågt. Fastnade dock igår för Comedy Central med South Park (som ju är fantastiskt bra och faktiskt ofta tar upp angelägna frågor) och amerikanska talkshows där folk faktiskt har en åsikt, eller snarare olika åsikter, som de högt och gärna uttrycker. Vad uppfriskande det är att se två personer med helt skilda åsikter i en fråga ha en civiliserad konversation, utan att det blir sura miner och utan att försöka övertyga varandra. Ingen konsensuskultur där inte, vilket kanske kan bli tröttsamt i längden, men kul att ta del av ibland.

Gårdagens övriga aktiviteter inkluderade att laga kyckling i lergryta samt städa trapphuset. Lyckades förstöra kycklingrätten lite genom att lägga i en kålrot i grytan (tillsammans med potatis och palsternacka). Rotfrukt som rotfrukt, tänker man, men kokt kålrot är INTE gott. Surt och eländigt. Och detta åt man dagligdags innan vi fick potatis här i landet. Stackare!

Trappstädningen gick däremot mycket bra. Praktiskt sätt att få koll på sina grannar, samt uppskattning från desamma. Min teori om att det är ett trevligt hus håller fortfarande.

Ryssvärme i köket

Enda nackdelen med gasugn är
att bakverken får mer färg undertill än ovanpå...

På temat kyla kan jag konstatera att tre element inte räcker för att värma upp 52 kvm när det är -15 ute. Det är inget fel på elementen, de är kokheta, det är bara det att lägenheten innehåller för många kubikmeter kall luft. Men (och här påminns jag om att min kravlista för lägenhet är ständigt lika relevant) det är inga problem när man har gasugn. För strax under 2000 kr om året (dvs någon hundring billigare än tv-licensen) kan jag gasa på hur mycket jag vill. På några timmar värmer man upp hela lyan, och då kan man dessutom passa på att baka samtidigt, vilket jag gjorde igår. Nu är det här ingen matblogg men jag delar ändå med mig av receptet. De här tekakorna är stapelvara hemma hos mig. In i frysen åker de och sen värmer man dem i brödrosten, om man lyckas göra dem lagom platta, eller i ugnen om den ändå är på. Ibland slinker det ner lite solrosfrön i degen också.

1 liter mjölk

8 dl havregryn

175 g matfett

50 g jäst

1 tsk salt

½ dl honung

Ca 18 dl vetemjöl

1)     Värm mjölken tills den nästan kokar (75 grader) och häll den över havregrynen. Skär matfettet i bitar och lägg i. Låt svälla i 1 tim.

2)    Smula i jästen och tillsätt salt, honung och det mesta av mjölet. Arbeta degen väl och låt jäsa övertäckt i 30 min.

3)    Ta upp degen och dela i 30 bitar. Rulla bullar och kavla ut till tekakor. Lägg på plåt med bakpapper och jäs i 30 min.

4)    Pensla med vatten. Grädda i 225 grader i 15 min.

Finns det något vackrare än rimfrost?

Nu gör ju inte bilderna verkligheten rättvisa, speciellt inte som de är tagna med mobilen på väg hem från krogen vid tvåtiden igår natt. Men vilken tur att jag tog dem, för döm om min förvåning när allt är borta sen idag, åtminstone här på Söder. Den halvt antika termometern i köksfönstret (som visserligen verkar leva i sin egen lilla temperaturvärld och har stått konstant på -10 i ett par veckor) visade på -19 när jag kom hem. Enligt SvD på webben var det -26. Men med hellång dunkappa med kapuschong plus tjock mössa var tio minuters väntan på bussen vid Fridhemsplan snarare en njutning, med dessa fina träd.



Problemlösning på Södervis

Jag ska inte säga för mycket än men det mesta tyder på att det är ett trevligt hus jag har flyttat in i. Allt är lite enklare på min sida om Slussen vill jag tro. Jag har än så länge inte sett till några arga lappar i tvättstugan, till exempel. (Däremot en lapp om att den automatiska ljuspåslagningen är trasig och felanmäld, samt en lång instruktion om hur man bär sig åt för att få ljuset att gå på.) Under nyligen nämnda städschema sitter nu en lapp med erbjudande om städtjänster. Så jag antar att det därmed anses pk att leja ut sin städdag på entreprenad. (Dock har jag lyckats byta med en vänlig granne.) Och så denna underbara lösning på att numret på vår port av någon anledning trillat bort. Billigt och bra. Har svårt att tänka mig en liknande lösning på Östermalm eller Vasastan utan att någon vän av ordning skulle gå i taket och omedelbart kräva en mer permanent lösning.

Enda störningsmomenten hittills är att jag vaknat ett par gånger nu av grannens väckarklocka. Tror de har mobil på vibration, som ligger på golvet. Hade samma problem med grannarna på Skeppargatan, men deras kunde ligga och vibrera i en evighet. Jag höll på att bli tokig. Nu rör det sig bara om sekunder. Sen ligger det en hundsalong under mitt fönster så lite skäll därifrån blir det ibland, och så Brommaflygen då och då. Men inget av detta är värre än att man snart är van och inte hör det alls. Nej, man ska inte bo i stan och klaga på ljud. Det finns utmärkta avlägsna stugor för snart sagt inga pengar alls ute i vårt avlånga land.