onsdag 29 juli 2020

Småstadsturnén fortsätter billedes

Mitt i Halmstad hänger hertig Knut sedan 1985.
Mer om honom i den här artikeln.

Nu har jag kommit igång ordentligt med sommarturnén. Hela förra veckan ägnades åt bilsemester till Halmstad och tillbaka, via bland annat Trollhättan och Kristinehamn. I Halmstad var såväl hotell (Scandic Hallandia) som restaurang (Fridolfs krog) fullbokade, men vi hade tur och fick platser ändå. Kanske allt detta Svemestrande ändå vänder minus till plus för den hårt drabbade turistnäringen? Mina farhågor att man som stockholmare skulle vara hatad i hela Sverige har i alla fall helt kommit på skam. Tvärtom möts man av idel välvilja, vänlighet och trevligt småprat överallt.
I Halmstad blir jag bjuden på persikor av torghandlaren och får visa leg på Systembolaget. Vi får även en liten konstföreläsning av komikern och konstnären Peter Wahlbäck på hans galleri här. Kvällstid blir det livemusik, öl och supergott vitlöksbröd för en spottstyver på Tre Hjärtan följt av sen middag på nämnda Fridolfs. God mat och gullig personal på mysig innergård. Rekommenderas! En stor risbuske dock till hotell Hallandia, ett av dessa hotell med luftkonditionering som varken kan regleras eller stängas av. Idiotiskt och plågsamt, och inte kan det väl vara speciellt bra för miljön heller? Lyckas till slut somna genom att hänga en handduk över eländet, men inte kul att bråka med en luftkonditionering när nattemperaturen ute går ner mot 10+…
Sparsamt med brygghäng i Trollhättan. Desto mer livat på
rockklubben Backstage dit vi gick sen, dock med bordsplacering.
Trollhättan var en ny bekantskap. Här rekommenderas varmt charmiga Hotell Bele mitt i stan. Det bjuds på kaffe/te och hembakt dygnet runt. Till och med på natten står en kanna och smörgåsar uppdukade i det gammaldags inredda trapphuset. I garderoben finns en minimal minibar med två burkar läsk, och kristallkrona(!) Dagsaktivitet blir en promenad runt stan och Spikön mitt i Göta älv, och tillbaka över den höj- och sänkbara bron över kanalen. Sedan kör vi vidare mot lunchpaus i Åmål och senare incheckning på beprövade City hotell i Kristinehamn.
Efter utomhusmiddag med 70+-sällskap här är det hög tid för varma drinkar inomhus och jag lär den brittiske bartendern på Stadshotellet att göra kaffe Karlsson (Bailey's och Cointreau plus kaffe). Från Kristinehamn gör vi en utflykt till Uddeholm
Rådastrands badplats: En enorm sanddyn och långgrunt vatten
och holländskägda Rådastrands camping, på varsin sida om vackra Rådasjön. För en gångs skull steker solen på så pass länge att man vågar sig på ett dopp. Annars var det en kylig och blåsig vecka, trots en hel del sol. Perfekt väder för att bila runt i en bil utan ac i och för sig! (Ja, i bilar är jag för ac men inte annars).

söndag 19 juli 2020

Weekend i Västerås!

Lokala ungdomar och pensionärer chillar på bryggan utanför
Öster Mälarstrand
Solnedgång från Steams takbar. Coolt spahotell men snarare
en liten Stockholmskoloni än en del av Västerås.
2020 skulle bli småstädernas år. En ny ort per helg/vecka under försommaren hade jag tänkt mig men sen kom corona och all planering kom av sig. Istället har jag under ökande frustration rullat tummarna i Stockholm. Men så i helgen var det äntligen dags för utflykt igen, till den gamla godingen Västerås. Har varit här otaliga gånger för att hälsa på väninnan som bor här. Nu var hon på semester men vi fick låna lägenheten i fina Öster Mälarstrand. Många klagar på att Västerås är en ful stad men då har de inte varit här, i Vässans svar på Hammarby sjöstad. Steam hotell som ligger här har väl iofs de flesta stockholmare besökt vid det här laget. En obligatorisk weekendutflykt för förälskade par, och de som försöker rädda förhållandet... Här är det alla hjärtans dag året om. Jag och väninnan var de enda singlarna som åt middag i det fina men svinkalla orangeriet. (Ac på max är ok så länge solen är uppe men inte sen!).
Varmare och mysigare middag blev det dag två på Agrills uteservering vid hamnen, följd av en promenad till Brasseriet mitt i stan där drinkar intogs med strikt coronaavstånd. Enda chansen att prata med andra besökare var i kön på väg in och möjligen i toakön, men även här gick vakterna runt och såg till att enmetersregeln hölls. De som var bekanta med varandra sedan innan kunde gå förbi varandras bord och utbyta ett snabbt hej, men att stå och hänga var förbjudet.
Utsikt över ån med Brasseriets uteservering till höger
Kul ändå att sitta och titta på folk. Så skönt med ställen där alla typer och åldrar samlas, som ju oftast är fallet i mindre städer. Just när man känner sig som morsa på stan för att alla omkring en ser ut att vara under 20 kommer sällskap med folk som är säkert tio år äldre än
en själv. Skönt och roligt!
Här har servicepersonalen i såväl barer som butiker fattat att det inte kostar dem nåt att bjuda på ett leende. På Steam bjuder de dessutom på tepåsar (till väninnan som glömt att köpa till frukosten), och i väskaffären i stan lägger de specialbeställningar och utlovar leverans hela vägen till Stockholm. Jag nöjer mig med det ordinarie utbudet och köper två nya handväskor för 500 kr! Så färgglada och fina modeller som man inte hittar här hemma, i alla fall inte till det priset. Avslutningsvis kommer lokalbussen som ska ta oss till stationen prick i tid. Stockholmsskadad som jag är tror jag att den ska vara sen och nojar för att vi ska missa långfärdsbussen hem. Även denna är i tid. Netbuss, så mycket bättre än sunkiga Flexbus som tyvärr tagit över Swebus.

söndag 28 juni 2020

Efterlängtat resande i coronatider

Utsikten från Gällnö krogs brygga; svanfamiljer,
prunkande grönska och vita knutar så långt ögat kan nå

Efter fyra förlorade månader av noll resande var jag överdrivet exalterad över att få packa weekendväskan igen, inte bara en utan hela två gånger inom loppet av en vecka! Ni må tro att glädjen stod högt i tak här hemma. Först en midsommarutflykt till Gällnö. Nyheterna fylldes av bilder på Waxholmsbolagets strandade resenärer, och ett tag övervägde vi att campa på kajen för att säkra en plats på 10-båten ut till skärgården, midsommaraftonens morgon. Men ingen nämnde att problemet enkelt kan lösas genom att förbeställa biljetter på privatägda Cinderella. Varför man inte kan förboka på Waxholmsbåtarna kan jag inte svara på. Väninnan var ändå i tid och tog plats i solen mitt emot två trevliga äldre damer på väg till varsitt firande på Sandhamn. Vi klev av lite innan och tillbringade tre fantastiska dagar på
Midnattssol efter stillsam midsommardagsmiddag
idylliska Gällnö i en väns sommarstuga. Först sedvanligt halvkaotisk men trevlig midsommar med alltför sen lunch följd av överförfriskade bad och försök till lek- och tävlingsmoment. Den påtänkta grillmiddagen blev snarare en vickning framåt midnatt. Sedan det härliga lugnet när de flesta åkt hem och vi var fem pers kvar för avslappnad grillmiddag i rimlig tid dagen efter. Som grädde på moset fick vi alla skjuts hem med värden söndag kväll och trafiken flöt otroligt nog på smidigt hela vägen in från Värmdö. Jag kom senare på att ingen ju numera behöver åka hem en söndagskväll när det ska bli +30 hela veckan. Man jobbar hemifrån, det vill säga från sommarstugan.
Utanför Sjökrogen



Redan efter två nätter hemma var det dags för nästa resa: en tv-inspelning i Göteborg. Tåg och Göteborg är inga favoriter men till och med denna kombination såg jag fram mot. Så svältfödd är jag på resor. Nog för att SJ sprider ut passagerarna så man har minst ett ledigt säte vid sig, men frågan är om det hjälper när alla sitter och hostar järnet rakt ut i tre timmar. Förhoppningsvis berodde allas luftvägsproblem på att ac:n var inställd på ca 10 grader… Så nej, min inställning till tåg blev inte bättre. Men ok, Göteborg i strålande sol och 30 grader är acceptabelt. Överfulla spårvagnar vägdes upp av halvtomma skärgårdsbåtar, som dessutom ingår i kollektivtrafikbiljetten. Generöst! När man tröttnat på att åka båt ska man passa på att äta skaldjur så klart. Valet föll den här gången på Sjöbaren i Haga, lite som Söder i Stockholm med kullerstensgator, äldre hus och billiga barer. Där intogs ett dignande fat av gratinerade havskräftor på den mysiga innergården, som även hade besök av en liten råtta, men sånt får man räkna med i gamla trähus.

onsdag 17 juni 2020

Österrike (Wien)

Skymning över julmarknaden vid Rådhuset

I slutet av november 2010 gjorde vi en kort tjejresa hit och bodde på anrika Hotel Kummer mitt i stan. Vi åkte ner på fredag kväll och hem söndag kväll. Hann ändå med besök på de kända julmarknaderna. Jag är ingen stor fan av julmarknader och tillhörande trängsel men glüwein (som glögg utan socker ungefär) och varma kastanjer är inte att förakta. En annan lokal julmarknadsbegivenhet var soppa i bröd: Ett stort torrt bröd med hård skorpa har gröpts ur och fyllts med köttgryta/soppa. Mer roligt än gott, men jag gillar idén. Första dagen var vi på marknaden framför Rådhuset inne i centrala Wien och andra dagen på Schönbrunns slott, inklusive visning av slottet. Att vi bara hade en ”helkväll” i stan gjorde inte så mycket då vi inte var superimponerade av nattlivet. Vi hittade någon bar/klubb i en teater men den var mer cool än rolig. Å andra sidan är det svårt att
Här dog Mozart, 35 år gammal,
och här står han staty framför konstmuseet.
hitta rätt när man bara har en kväll på sig så jag ska inte dissa Wien helt på den här punkten. Kaféerna var desto bättre, och bakverken ska vi inte tala om. Det här är ju en stad som är världsberömd för sin kafékultur och jag är inte den som är den när det gäller att ta seden dit man kommer. Sen var jag också här en snabbis, på flygplatsen och över till gränsen mot Slovakien, när jag skulle till Bratislava förra sommaren.
Åka tillbaka? Tja, varför inte. Det är inget fel på Wien, men inte heller någon stad jag föll handlöst för. Sen finns det ju massa andra platser i Österrike också förstås!

tisdag 16 juni 2020

Vitryssland (Minsk)

Leninstatyn framför parlamentsbyggnaden i centrala Minsk

Futuristiskt bibliotek i stadens utkanter.
Lagom mycket folk för min smak i den här stan som ni kan se!
Jag gick från att vara lätt skeptisk till Östeuropa till ett inbitet fan under mitt halvår i Riga. Hade jag kunnat hade jag helst åkt till en ny gammal Sovjetrepublik varje helg. Nu blev det inte så men en av de mest närbelägna, och komplicerade då de kräver visum, hann jag i alla fall med när Ninna var på besök. Många turer till vitryska ambassaden hann det bli. De var väldigt effektiva faktiskt och till slut fick vi visum på 24 timmar. Det var bara vi som inte hade alla pass och papper i ordning. Minsk ligger bara några timmar med buss eller tåg från Vilnius som i sin tur är fyra timmar från Riga. Väldigt stränga gränspoliser granskade våra visum med lupp (bokstavligen) på sista tågsträckan, men in kom vi, och i själva Vitryssland var alla mycket vänliga och hjälpsamma. En halv bröllopsfest engagerade sig i att visa oss vägen till en cool bar, en gumma som sålde frukt hjälpte mig när jag hade gått vilse i ett förortsområde. Dock talade hon bara ryska så det hela resulterade i att jag gick ännu mer vilse innan jag fick hjälp av en engelskkunnig kille som visade mig tillbaka till t-banan. Här i Minsk är man inte mycket för att riva gamla statyer. Sovjets största Leninstaty står fortfarande kvar, men kommersen pågår för fullt under hans fötter i underjordiska gallerior med shopping som inte lämnar något att önska vare sig i mat- eller klädväg. Tyvärr finns även KGB kvar, under samma namn och allt…
Åka tillbaka? Om man flyger in i landet är det numera tydligen visumfritt. Goda nyheter! Vill gärna åka tillbaka. Hann inte med all shopping och alla coola barer vi ville sist.

måndag 15 juni 2020

Vatikanstaten

Peterskyrkan, med prydliga kravallstaket för turismkontroll

Japp, jag har även varit i världens absolut minsta land (mindre än 0,5 kvadratkilometer och 800 invånare), två gånger till och med. Första gången i samband med en väninnas bröllop i Neapel och en längre Italiensemester försommaren 2004, och sen igen hösten året efter när hon hade bosatt sig i Rom och vi hälsade på. Vi fick dock inte träffa påven någon av gångerna. Var i alla fall inne i fina Peterskyrkan, vilket var gratis, åtminstone när vi var där. Sedan är det så klart även obligatoriskt med ett besök i Vatikanmuseerna, varav Sixtinska kapellet är en del. Där är det köa och betala som gäller. Tålamod och tåliga fötter, för det hela är ganska så omfattande. Det gäller även att ha kolla på var man får ta kort och inte. Arga vakter patrullerar och ser till att de inte alltid tydliga skyltarna efterlevs. Liksom resten av Rom är Vatikanstaten oftast
Den pampiga Petersplatsen framför kyrkan. 
smockfull av turister men här är fördelen att massorna är lite mer organiserade. Det finns liksom inget utrymme att flanera i detta pytteland utan man köar snällt till de aktiviteter som bjuds. Vill man ha bra utsikt över Vatikanen men av någon anledning inte vill besöka landet rekommenderas ett besök i Castel Sant'Angelo. Härifrån går dessutom en 800 meter lång, hemlig tunnel till Peterskyrkan. Eller ja, inte så hemlig numera förstås…
Åka tillbaka? Nej, Rom är verkligen ingen favoritstad, och även om Vatikanstaten är en fin del av Rom känner jag att jag har sett det mesta här nu.

söndag 14 juni 2020

USA (Anchorage, Barrow, Chicago, Fairbanks, Denali, Los Angeles, Miami, Newport, New York, Portland, San Diego, San Francisco, Seattle)

Mysig men hutlöst dyr takbar i downtown LA, en kall vår 2018

Många USA-resor har det blivit genom åren. Jag har verkligen varit i ”hörnen”: Från Barrow i Alaska längst upp vid norra ishavets strand, så långt norrut man kommer på den amerikanska kontinenten, till sydspetsen på Florida Keys. Gränsen har korsats bussledes i sydväst (Mexiko – Tijuana) och i nordost (New York – Toronto). På min första USA-resa var jag bara 3 år gammal och vi åkte för att hälsa på pappa i Los Angeles då han som journalist följde ABBA på deras världsturné. Sen har jag varit tillbaka till LA för att hälsa på min bror som pluggade där och nu senast för att hälsa på väninnan Ylva som flyttat dit. Då blev det bussen vidare upp till jobbseminarier i San Francisco. Inga favoritstäder någon av dem. New York kan jag däremot inte få för mycket av. Har varit där fyra gånger so far. Första gången i maj 2001,
Alaska är perfekt om man inte vill ha nära till grannen
så jag hann se WTC. Chicago är en annan favorit. Men häftigaste USA-resan var nog ändå när jag och Ninna var där i fyra veckor i september 2013, började i fantastiska Alaska, tog båten i fyra dagar över stormiga Alaskagolfen ner till Bellingham, mötte upp exet och hans vänner i Vancouver och bilade sedan från Seattle, längst kusten och genom redwoodskogarna ner till SF. Ett av mina långsiktiga mål är ju förutom landsamlandet att på Greta-vis avverka hela amerikanska kontinenten landvägen, och där rev jag av en bra bit!
Åka tillbaka? Jodå, det finns en del kvar att se: Austin, Boston och Detroit till exempel. Mer av Florida, Louisiana kanske. Men jag är ingen inbiten USA-fantast. Kombinerar gärna med storfavoriterna Kanada och Mexiko.