måndag 9 december 2019

Riga – en av få städer som klär i regn

Första gångerna jag är i Riga är i november. Jag som normalt avskyr regn och rusk faller handlöst för denna mörka, slitna, bedagade skönhet sporadiskt upplyst av blekgula gatljus. Sammanbitna människor i långa dunkappor skyndar över ojämna trottoarer eller säljer sina varor på marknaderna. Jag tänker att staden måste vara lite deprimerande på sommaren, men sen bor jag här under sommarhalvåret 2015 (halvvägs mellan stan och flygplatsen visserligen) och blir lika förälskad i Sommarriga med alla sina trädgårdar, artrika ängar, stränder, och att jag kan ta tåget ut i skogen och plocka blåbär till frukosten.

Nu är jag här en regnig vinterhelg igen. Ett fåtal nya renoveringsprojekt verkar ha inletts men annars är sig allt till min glädje likt. Lite fler hipstercafeer kanske. Maten är bättre än när jag var här först, eller så är det jag som har lärt mig hur man går ut i Riga. Man googlar. Det finns MÅNGA hemska turistfällor i Gamla stan som det gäller att undvika. Överlag föredrar jag att undvika Gamla stan i Riga. Visst, det är fint men turistigt. Ser ut ungefär som alla ”gamla stan” runt Östersjön. Nej det är i Centrs öster om Gamla stan som de mest utsmyckade jugendhusen, coolaste barerna och riktigt bra krogarna ligger. Ju längre ut från centrum desto lustigare små butiker, fler ryssar och krummare gummor. Och alla trähus på det. Så ofattbart vackert, och slitet.

Några shoppingmåsten är bland annat Latgales loppmarknad. Ni kommer kanske inte att köpa nåt här men det är en sann upplevelse. Sammanbitna, bakfulla ryska gubbar äter sina rågmackor bakom högar av skrot, medan regnet sakta strilar ner över det hela. Fortsätt till Origo-gallerian vid centralstationen. Här är det svårt att INTE köpa nåt. Massor av prisvärda butiker med det mesta i kläd- och prylväg. Sen kommer man till centralmarknaden inrymd i gamla zeppelinarhangarer. Turistigt men kul och nu även med trevlig food-court. Jag har som tradition att köpa ull- eller filtsulor till skorna för en euro eller två här på utomhusmarknaden. För även här finns en vidsträckt utomhusmarknad mellan hangarerna, året om.

Självklart finns det även en julmarknad. Eller snarare: Det är alltid någon typ av marknad i Gamla stan, men nu har den mer jultema än vanligt, med helstekt gris och diverse varma drycker. Just det enorma utbudet av varma drycker är ett bra skäl att besöka Riga på vintern. Glögg och irish coffe kan slänga sig i väggen. Allt som kan värmas värms och serveras med eller utan alkohol efter smak och behov. Vi provar t.ex. äppeldryck med kanel, ”mulled wine” och svart vinbärssaft med den lokala spriten Riga-balsam.

söndag 17 november 2019

Vinterresa skamlöst bokad!

Det finns ingen bättre humörhöjare än att boka en resa. Skulle hösttillvaron av någon anledning kännas svår är det bara att i tanken besöka de där vita stränderna eller fuktiga regnskogarna där man vet att man landar i januari. Två veckor i Costa Rica bokades nämligen häromdagen (bilden dock från inrikesflyg till Flores, Indonesien). CR torde vara ett betydligt mindre kontroversiellt resmål än fjolårets Colombia, men med europeisk turism kommer också höga priser och högre tryck på hotell, så vi kan nog inte vara lika spontana som på Colombiaresan, och kanske måste man gå ner i standard lite.

Det verkar finnas hur mycket som helst att se och göra i Costa Rica, men som landsamlare är jag ändå liiite sugen på att besöka något av grannländerna också. Costa Rica är ju ganska litet och gränsar till Nicaragua i norr och Panama i söder… men det är tveksamt om det hinns med på denna resa.

För er som ännu inte bokat någon vinterresa och kanske går och dras med flygskam kan jag tipsa om denna utmärkta artikel med massa bra tips på miljövänligare resande. Punkt 1 och 2, direktflyg och så ”rakt” som möjligt, är ju lite knepigt för oss som bor i Sverige, beroende på vart man ska. Troligen bättre för miljön att resa till Thailand än kuska ner till Latinamerika… Jag när en hemlig dröm om att flytta till Frankfurt. Tänk så mycket närmare till allt. Nu flyger vi via Frankfurt – Toronto på vägen dit och Panama – Frankfurt på vägen hem. Suck.

Punkt 3 och 4 (bränslesnåla och mindre flygplan) kan vara svårt att välja själv men bra att hålla i bakhuvudet. Notera också att standardförbrukning för moderna plan är ”mindre än tre liter jetbränsle per 100 passagerarkilometer”. Tänk på det nästa gång du sätter dig i bilen. Hur långt kommer du på tre liter bränsle? Oftast inte 10 mil i alla fall!

Punkt 5 är jag jättebra på att följa! Det är väldigt sällan det blir business. Det är väl om man blir uppgraderad, eller flyger med någon pilotkompis möjligen. Punk 7 är jag också expert på som ni vet: Packa lätt. Men på den här senaste resan ingår lustigt nog incheckat bagage. Det var länge sen! Nåja, det blir nog ingen jätteväska ändå. Punkt 8 och 9 gör jag sällan eller aldrig (ta tåget/klimatkompensera) men å andra sidan har jag varken barn eller bil, två saker som påverkar klimatet betydligt mer än flyget!

Boeing 747 aka jumbojet, fyller 50 år i år. Cool men inte miljövänlig, fasas nu ut av nyare, effektivare plan.
Jag i business, innan jag kom på hur man fällde sätet helt. Inte bra! eller kanske ok då vi flög på standby-biljett

lördag 2 november 2019

Höstlov i Madrid

Vi var tre generationer som glada i hågen gav oss iväg på höstlovsresa till Madrid: En av mina äldsta väninnor, hennes 11-åriga dotter och ”mormorn”. En perfekt kombination. Dottern drog med oss till coola klädbutiker och den äldre generationen på museibesök och utflykt. Madrid har verkligen allt. Shoppingen är outstanding och till råga på allt bodde vi vägg i vägg med världens näst största Primark-varuhus. Primark är en irländsk lågpriskedja som har det mesta, med fokus på ungdomliga kläder. Även märken som Bershka och Stradivarius hade sina flaggskeppsbutiker ett stenkast från hotellet. Alltid kul med butiker som inte finns hemma!

Vi bodde på vänliga Petit Palace Triball där vi bokat ett fyrbäddsrum med en våningssäng och en stor dubbelsäng. Luttrad av min färska franska hotellupplevelse med minirum bävar jag för hur vi ska få in fyra resväskor i ett rum men det visar sig vara gott om plats. Här trängs vi verkligen inte. Spanien är fortfarande betydligt mer prisvärt än Frankrike, eller åtminstone är Madrid en prisvärd stad när det kommer till boende och mat. Varje morgon traskar vi ner till ett lokalt kaffe och tar en rejäl ”café con leche” (kaffe med mjölk) och valfri macka (nutella till dottern och god spansk skinka eller liknande till oss andra) för under 4 euro. Middag äter man efter kl. 21. Det är bara att äta en sen lunch, snacks och anpassa sig. Varmrätterna går oftast på under 20 euro. Till skillnad från Frankrike är både öl och vin snorbilligt (inte bara vin). Man ska så klart undvika de värsta turiststråken som t.ex. Plaza Mayor där servicen inte är den bästa, men bara någon gata därifrån finns de genuina familjeställena i området La Latina.

Då mormorn vill se Picasso beger vi oss till museet Reina Sofia vid tågstationen, någon halvtimmes promenad från vårt hotell.

Toledo är kuperat och fullt av gränder, men mer av ett friluftsmuseum än en stad.

Det är verkligen en guldgruva för alla som är det minsta intresserade av modern konst. Dagen efter fortsatte vi det kulturella temat med en utflykt till världsarvsstaden Toledo 30 min med tåg söder om Madrid. Det blev lite stressigare än vi hade planerat då nästan alla tåg var utsålda, så vi hade bara två timmar på oss att se stan, som dessutom inte alls låg precis vid tågstationen som de sagt på hotellet. Gamla stan är 20-30 minuters promenad bort så det fick bli taxi. Lite tajt när vi skulle tillbaka till tåget då det inte direkt kryllar av taxibilar i en medeltida stadskärna kan jag meddela… Vi fick ringa efter en, som faktiskt dök upp snabbt.

Spanienvistelsen avslutades med en natt i bergsbyn Miraflores de la Sierra norr om Madrid där en väninna bor med sin spanska sambo och döttrar. Hit vallfärdar Madridborna under de heta somrarna, då det är lite svalare här. På hösten har lugnet lagt sig men fortfarande är alla restauranger och caféer öppna. Här är luften klarare och hösten gör sig påmind med vackra höstfärger, lite regn och som sagt lite svalare än heta Madriddagar med uppemot 25 grader i solen. En perfekt övergång inför hemresan.

Utsikten från vårt Airbnb strax utanför byn Miraflores de la Sierra (bokstavligen: titta på blommorna i bergen)
Här bor bara drygt 5 000 pers året runt men ändå råder ingen brist på restauranger, bagerier, etc.

torsdag 24 oktober 2019

Shoppingfokus på grund av moln och strejk

Cannes efter mässorna är en helt annan stad än under mässorna. Det blir en viss saknad efter alla internationella besökare och gratisfester med öppen bar, men å andra sidan blir priserna rimligare igen och tid finns för att antingen avnjuta de fina sandstränderna mitt i stan eller ägna sig åt shopping. Dock mulnade det i år på strax efter att sista mötet var avklarat…

Vackra hus vid tågstationen

Jag hade också tänkt göra en utflykt till närbelägna Antibes (8 min med tåg!) på en av mina lediga dagar men tyvärr passade fransmännen på att strejka nu när de flesta mässbesökare tagit tåget hem till Paris, eller flyg åt andra håll. Tågen var inställda på grund av en ”överrasknings-strejk” som tidningarna kallade den. Jo, överraskad blev jag onekligen. Och för trött för att sätta mig på en buss som tar drygt fyra gånger längre tid än tåget. Det blev två shoppingdagar i Cannes istället, men det behövs! SÅ mycket bättre än hemma. Alla prisklasser och stilar finns samlade på två lättpromenerade gator: Rue d’Antibes och Rue Meynadier, med tvärgator för den som orkar. Den förstnämnda har både exklusiva och mellanklassbutiker. Allt supersnyggt. Man går och dreglar över skyltfönstren och tittar på de oftast noga utmärkta priserna. Ibland är det motsvarande uppåt 10 000 kr eller mer för en kappa och 5 000 för skor, ibland kan man ta bort en nolla och då är det dags att gå in och fynda. Sen fortsätter man till Rue Meynadier mot gamla stan till. Då kan man ibland nästa ta bort en nolla till. Här blandas mellanklass med riktiga billighetsaffärer. Här finns också fina souvenirer och presentaffärer. Även uppe vid tågstationen kan man göra riktiga fynd i present- och husgerådsaffärer.

All denna shopping gör en hungrig så klart. Fick tips av en lokalbo om en bra lunchrestaurang som vi testade: Bistrot Gourmand. Det var verkligen gott och trevligt. Mycket hög kvalitet på maten och bra service. Väl värt 20 euro för två rätter, ett luncherbjudande som gällde även på lördagar. För lite enklare och billigare förtäring finns ett pärlband av ställen på Rue Hoche, mitt i shoppingdistriktet, som serverar både frukost, lunch och middag. Efter ”strejkchocken” med tågen unnade jag mig en lyxigare frukost/brunch som plåster på såren. En snabb googling visade att Cactus Café låg nära stationen och hade fått goda betyg. Det visade sig vara en fullträff. En stor skål acai med topping senare var jag redo för en härlig Cannes-promenad.

Acaibär med banan, kokos och müsli. Perfekt start på dagen på Cactus Café!

måndag 21 oktober 2019

Funderingar i tv-festivaltider

Jag är den borne köparen. Jag älskar att pruta, är inte rädd för att säga nej, men framförallt gillar jag att umgås med säljare. De uppbådar den där extra entusiasmen som jag själv sällan har. Därför tröttnar jag aldrig på att vara på tv-mässan i Cannes för att köpa in tv-program. Eller snarare ha möten inför inköp. Jag och kollegan roar oss med att analysera de olika nationaliteternas säljstil. Engelsmännen och fransmännen är i varsin ände på skalan där britterna är supertrevliga och entusiastiska. Man blir sugen på att köpa allt. Fransmännen är tvärtom. Man får dra ur dem förslag. Det hela är mer svårmodigt. Anglosaxarna pratar gärna om resor, familj och väder. Sydeuropéerna klagar mest, på tunga väskor, onda fötter, jobbig mässa helt enkelt. En grov generalisering så klart, men skillnader finns.

Snart dags för cocktailfest på den delen av stranden som är färdigrenoverad

Alla dessa språk och nationaliteter är något av det roligaste med mässan. Att på cocktailfesterna gissa var någon kommer från är ett uppskattat nöje. Ibland blir det mer komiskt än annars, som när jag och väninnan från Sverige sammanstrålar med en nyfunnen bekant från Indien på en lokal bar. Hon pratar engelska med brytning och vi har lite problem att förstå i sorlet. Sedan börjar vi prata med en fransman som även pratar spanska (men inte engelska). Jag blir glad då min franska lämnar övrigt att önska. Vi babblar på ett tag, med de andra som frågetecken. Sedan försöker han prata med den indiska tjejen, vilket går sådär eftersom de inte har något gemensamt språk. Vi försöker översätta, ömsom från spanska och ömsom från franska. Det hela blir extremt förvirrat och till slut vill vi helst skaka av oss sällskapet så vi kan fortsätta kommentera folk på vårt ”hemliga språk”: svenska.

Här syns den stängda stranden till vänster och BBC:s påkostade paviljong till höger, lite som en gigantisk paljettklänning.

Med åren har jag lärt mig att schemalägga tv-mässans möten efter var i festivalpalatset bolaget har sin monter, så man slipper springa fram och tillbaka som en tätting. Efter i år har jag också lärt mig att man bör schemalägga efter vilka som har bäst fika. Vi bor nämligen på ett hotell där frukost inte ingår. Den kostar 9 euro för en kaffe, juice och bröd. Vi upptäckte den hårda vägen att detta var billigare (!) än på en del andra ställen… För att undvika att lägga en förmögenhet på kontinentala frukostar (yoghurt kan man fetglömma) gäller fika på mässan. Tyska Beta och brittiska BBC har veritabla bufféer med mackor och snacks, men många bjuder på åtminstone en croissant och en kaffe.

Tvåstjärniga Royal Azurene Hotel är perfekt beläget ett kvarter från stranden, som dock håller på att renoveras den här hösten, och ett par kvarter från festivalpalatset. (Visst låter det festligt? Fjärran från svenska ”mässhallar”, men minst lika fult, om än vackert beläget.) Här betalar vi drygt 3 000 kr per natt för ett dubbelrum, utan frukost som sagt, men med viss havsutsikt. Visserligen daglig städning, men handdukarna byts inte och ingen påfyllning av miniflaskorna som ska funka både som duschtvål och schampo. Fransk städning innebär mest att man får nya hårstrån som inte är ens egna över hela rummet.

När kollegan har åkt hem och mässan är över byter jag till enkelrum för under 500 kr per natt. Nu har även de generella frukostpriserna på stan gått ner till runt 6 euro. Cannes är prisvärt igen och jag hänger ut ”do not disturb”-skylten för att slippa nya hårstrån. Dock är det fortfarande extremt lyhört. Varje ljud från en granne låter som om någon är inne i ens eget rum. Man vänjer sig snabbt, men jag tänker i mitt stilla sinne att man snabbt måste vänja sig av när man kommer hem, annars sover man igenom vilket inbrott som helst!

onsdag 9 oktober 2019

Se Medelhavet från en annan vinkel i höst

Så här års skulle jag vilja klona mig i två. En Nicole som sitter hemma i Stockholm och njuter av att hösten äntligen är här. Jobb och svampplockning måste hinnas med men också långa middagar, utekvällar och promenader. Lägenheten förvandlas från varmt fängelse till den hemtrevliga borgen där alla kan samlas. Äntligen slut på planer med alternativ A, B och C beroende på väder. Gryta på spisen och rödvin i glasen, därmed basta! Sen kan man smågnabbas om vilken bar man eventuellt ska fortsätta kvällen på, men det är småpotatis jämfört med sommarens metrologiska utmaningar.

Å andra sidan skulle en Nicole gärna få resa runt på heltid så här på höstkanten. Inte i Sverige, men allt strax söder om oss är nu perfekt för den som inte älskar när kylan äntligen biter en i kinderna. Ju senare på hösten desto längre söderut är den enkla grundregeln. En jobbresa till Cannes och en nöjesresa till Madrid är redan inbokade. Så här års behöver man till skillnad från på vintern inte resa långt för badväder. Hela norra medelhavet är perfekt i oktober, medan Turkiet och Israel kan behålla värmen ända in i november.

I skrivandets stund sitter antagligen de flesta ressugna redan med sin höstlovsbokning till spanska eller franska solkusten, men som vanligt ser jag det som min självpåtagna uppgift att vidga era vyer. Här kommer alltså tre höstresetips som inte ligger i Italien, Frankrike eller Spanien:

St George Square i Maltas huvudstad Valletta

Malta – 26 grader just nu (Valletta). Olidligt hett på sommaren men nu perfekt väder för att orka upptäcka öns alla historiska lämningar och inte bara flyta omkring i det kristallklara vattnet. Bo i den vackra huvudstaden Valletta, alltså i gamla staden, resten av bosättningarna är mest turisttrams med ofta riktigt dålig mat. I Valletta kan man däremot hitta gastronomiska pärlor. Engelska är officiellt språk här så man behöver inte ens damma av något gammalt skolspråk.

Strandpromenaden i Saranda. Smockat på stranden men lagom glest med folk på restaurangerna bredvid.

Albanien – 25 grader just nu (Saranda). Detta übertrevliga land lider av en överetablering av turister sommartid, men jag antar att det är perfekt så här års. När jag var där mitt i sommaren krävdes det skohorn för att komma ner på de vackra stränderna, men alla var lika glada och vänliga ändå. Detta är landet där du äter världens bästa skaldjur för inga pengar alls. Här pratar alla alla språk trögflytande, till och med svenska i vissa fall. Och gör de inte det vill de gärna hjälpa dig ändå.

Jag nöjd på en av många strandbarer i Tel Aviv, en oktoberkväll för några år sedan

Israel – 29 grader just nu (Tel Aviv). Ett ständigt favoritresmål som ju har allt: Kultur, historia, stränder, god mat och trevliga invånare. Aldrig för mycket turister men däremot olidligt hett stora delar av året. Oktober till april skiner solen lagom mycket för att man ska orka resa runt och se allt. Ett besök i Jerusalem är naturligtvis obligatoriskt för den som är det minsta historieintresserad. Varning för att äta hummusen. Den kommer aldrig att vara lika god någon annan stans!

söndag 29 september 2019

Mat, böcker och jobb i Göteborg

Bokmässan – årets  höjdpunkt eller helvetets sjunde krets? Meningarna går isär och min egen ligger väl någonstans mitt emellan. En sak är dock säker: Jag skulle aldrig drömma om att åka dit privat, men att stå i Axess monter och ta emot en strid ström av beröm från tittare och läsare tröttnar man inte på.

Kollegerna tar tåget och börjar mingla med kulturfolk redan på vägen ner till Göteborg, men där drar jag gränsen. Mingel är mingel och transport är transport. När jag reser vill jag ha lugn och ro. Då är flyg det optimala. Dessutom ligger Bromma bara 15 min med bussen från hemmet på Kungsholmen. Hänförande vackra vyer över Stockholm får man på köpet, och fika.

Flyga från Bromma borde alla turister göra. Bästa vyerna över Stockholm

Göteborg bjuder på typiskt Göteborgsväder, vilket passar utmärkt när man står inne på en mässa hela dagarna. På kvällarna görs utflykter till mer eller mindre närbelägna restauranger. Första kvällen blir det fejkitalienaren Ristoria som ligger i själva mässbyggnaden. Bekvämt med andra ord, men annars ingen höjdare. Maten är ok och servicen extremt slö.

Dess motsats är Mr P som ligger vid Götaplatsen. Visserligen känner mina lokala vänner personalen så vi blir extremt bortskämda, men även när jag är där på egen hand är bemötandet effektivt och trevligt. Maten är helt outstanding. Vi delar på flera rätter, tapasvarianter med en twist. Är egentligen inte förtjust i delningsmenyer men här är portionerna så stora och allt så himla gott, då är delning nästan enda och bästa lösningen.

Fredag och lördag bevistar vi två riktiga Göteborgsklassiker: Kometen och Lipp. På Kometen är det rejäl mat. Schnitzlar stora som elefantöron och wallenbergare som mindre fotbollar. Vi är världens jobbigaste gäster. 14 pers blir 15, blir 16. Menyer är förbeställda men ingen minns vem som ska ha vad. Personalen tröttnar så klart och langar till slut bara ut maten. Gott är det ju oavsett. Crème brûlée som inte är kylskåpskall, bara en sån sak!

Lipp är också det rejält med lite kärv service, men här mer normalstora portioner och bistroinriktning. Jag satsar på en burgare som förgylls av två olika ostkrämer, en på burgaren och en att dippa i. Mmm, glöm trötta ostskivor och burkmajonäs! Efter alla dessa restaurangmåltider rullar man verkligen hem till Stockholm igen, trots långa dagar på fötterna på bokmässan. Eller rullar och rullar. Flyger också. Landar fem minuter innan utsatt tid på Bromma. Tio minuter senare sitter jag på bussen hem. Tre timmar dörr till dörr, både dit och hem. Tack för det BRA!