Indonesien (Bali, Flores, Komodo, Nusa Lembongan)

Bra koll på vulkanen hade vi från hotellet på ön Lembongan

Nyårsafton och en väninnas födelsedag firade vi på Bali för drygt två år sedan. Då vi hört ryktas att Kuta beach skulle vara mer än lovligt skitigt och stökigt började vi i Legian strax norr därom, och senare Seminyak, ännu lite mer norrut på samma kust. Här var det mycket riktigt rent och fint, men å andra sidan nära nog noll party. På slutet bodde vi på Nusa Lembongan, en ö strax utanför östra Bali. Där blev jag tyvärr för första gången i mitt reseliv (förutom i England där jag typ alltid blir sjuk av någon anledning…) rejält matförgiftad. Så såg inte så mycket mer än hotellpoolen på den ön. Nej, två coolaste upplevelserna på semestern var dels utflykten till flyktingläger utanför Ubud

Utsikten från mitt hotellrum i charmiga Labuan Bajo

 där jag och Ninna fick besöka de familjer som hade evakuerats undan vulkanen Agung som rykte olyckbådande hela tiden. Och framför allt mina två dagar på ön Flores, en kort flygresa från Bali, med lång båtfärd till ön Komodo för att se de (ö)kända Komodoödlorna i fritt tillstånd. Jag som gillar lite mer oturistiga resmål trivdes som fisken i vattnet i lilla vänliga fiskebyn Labuan Bajo där utflykterna utgick från. Så många vackra, orörda stränder och paradisöar i denna del av landet, men tyvärr släpps allt skräp från byar direkt ut i havet.

Åka tillbaka? Det verkar finnas otroligt många vackra platser här och människor är bland de vänligaste jag någonsin mött. Bali åker jag nog inte tillbaka till men gärna resten av landet.

Grekland (Korfu, Rhodos)

Middag i gulliga Korfu, fortfarande pigg i väntan på flyget

Färjan över till Saranda, bara 90 minuter bort

Grekland hör till de länder jag inte riktigt har ”gjort ordentligt”. Jag har aldrig varit på fastlandet. Har inte ens så mycket som mellanlandat i Aten, vad jag kan minnas. Däremot tror jag att jag i mycket ung ålder varit på hela två semesterresor på Rhodos med mina föräldrar. (De får rätta mig här om jag har fel.) Jag har i alla fall ett minne av att jag här för första gången strandbadar i varmt vatten. För ett barn vant vid svenska somrar, och möjligen någon kanarisk vinterresa är detta en angenäm och exotisk upplevelse. Mindre angenämt träffar jag också på flygande kackerlackor här för första gången. (De jag mött i Latinamerika har haft vett att hålla sig till sprint.) Nästa gång i Grekland är inte förrän vid Albanienresan 2017 när jag och Jenny tar något fakriflyg med Norwegian som landar 3-4 på morgonen på ön Korfu. Det blir en natt på flygplatshotell och sedan färjan ut ur EU, in i Albanien. Värre är det på hemvägen. En trevlig kväll och eftermiddag får vi i gamla stan i Korfu. Efter en vecka uteslutande omgivna av modernistisk betong tycker vi den är hisnande vacker. Men det var ingen partystad direkt, så att hålla sig vaken tills flyget gick var inte det lättaste.

Åka tillbaka? Jag har aldrig haft någon stark längtan till Grekland och därför har det väl heller aldrig blivit av, men alla dessa små öar ser onekligen lockande ut på reseannonserna ibland, på den tiden det fanns sådana…

Georgien (Batumi, Kazbegi, Tbilisi)

Naturen runt Kazbegi är hjärtskärande vacker. Se även min fb-
bakgrundsbild: solnedgång från vårt hotellrum där.

Georgien har seglat upp som en raket som det nya trendresemålet. Det är inte konstigt. Här finns uråldrig kultur, skönt klimat, fantastiska viner och ännu fantastiskare mat. Hippsters känner sig hemma i übercoola huvudstaden Tbilisi medan grabb- och tjejgängen kanske hellre festar loss i badorten Batumi och naturälskarna bestiger berg i Kazbegi. Men den omtalade gästvänligheten såg jag och väninnan inte mycket av under vår veckolånga sommarsemester här 2017. Mest sura gamla män som rökte som borstbindare, helst medan de körde. Senare förstod vi att det kan ha berott antingen på att de trodde vi var ett par (Man är nog inte van att ”äldre” kvinnor reser utan män, och homosexualitet är mycket illa sett!)

Batumi är Riviera, öststat och Las Vegas, allt i ett och lite till.
Upp tv. skymtar en skyskrapa med ett pariserhjul i fasaden...

eller att de misstog oss för ryskor (ungefär lika poppis som homosexuella) eller både och… Nåja, detta blev bara ytterligare en rolig anekdot från ett helt fascinerande land där kor sover på motorvägarna, transport sker med små förvirrande minibussar som kör när de blir fulla och många av husen är mer ruckel än hus. Samtidigt som det finns mängder av hotell, krogar och caféer så coola att de skulle göra Berlin, eller vilken annan stad som helst, grön av avund. Kontraster som tar andan ur en helt enkelt!

Åka tillbaka? Ja! Kanske ta med en karl nästa gång och se om man får ett annat bemötande😊 Vill se Batumi i solsken och bada i Svarta Havet. När vi var där ösregnade det. Och kombinera med resa till grannlandet Armenien.

Förenade Arabemiraten (Abu Dhabi, Dubai)

Dubaiviken med måsar, båtar och skyskrapor. What's not to like!

På nyårsafton 2007 var vi två par som åkte på charter till Dubai, en stad som då verkade bestå mest av byggprojekt. Världens högsta byggnad var fortfarande under konstruktion och i vissa områden verkade byggandet ha pausat på grund av finanskrisen. Finast var ”gamla stan” med sina marknader och pendelbåtar över Dubaivikens mynning, men även här kantas flodbanken av imponerande skyskrapor. Obligatoriskt var så klart ett besök på vad som sägs vara ett av världens lyxigaste, eller i varje fall dyraste, hotell: Burj Al Arab. Coolt men mer kitsch än lyx enligt vår smak. Då var hotellet vi besökte i öknen mer finsmakad lyx. Vi tog inte del av faciliteterna i någon större utsträckning men fick titta på fina hästar, falkuppvisning och idka kamelridning. Tre typiska sporter för området. Vi bodde på ett fräscht trestjärnigt

Burj Al Arab, vi kostade inte på oss en hotellnatt,
men väl några drinkar med fin utsikt

hotell inne i stan. Jag hade hört att Dubai skulle vara dyrt så räknade först fel på hotellets menyer. ”Aha, en varmrätt för 300 kr, ja, det är väl ok” men det visade sig att en middag kostade 30-40 kronor! Här finns, eller fanns då i alla fall, alla prisklasser representerade. Nackdelen med billigt hotell var att inte ha en egen strand. De allmänna stränderna var inte så mycket att hänga i julgranen, men så var det inte jättevarmt när vi var där heller så strandhäng kändes inte som något måste.

Åka tillbaka? Nja, finns intressantare resmål i regionen men vill man desperat ha sol och någorlunda vintervärme på nära håll är det ett helt ok alternativ till Kanarieholmarna.

Frankrike (Cannes, Lyon, Nice, Paris)

Ett fantastiskt privilegium att ha denna utsikt från jobbet
(dvs festivalpalatset i Cannes) några dagar om året!

Ett till ”jobbigt” land. Det kan vara så att jag till och med har varit fler gånger i Frankrike än i Finland, men orkar som sagt inte räkna. Jag var i alla fall den yngsta deltagaren på MIPTV-festivalen i Cannes när jag var där med mamma och pappa under 80-talet, varje år från ca 4 till 12 års ålder. Efter det var det roligare att stanna hemma. Nu är jag sen flera år tillbaka där som inköpare för Axess TV. Det är alltid höstens stora begivenhet. Våren och sommaren 1996 bodde jag i och utanför Paris för att i spåren av lågkonjunkturens Sverige tjäna mitt levebröd med att stå i kassan på Disneyland. I Sverige fanns få eller inga jobb att få för oss som just gått ut gymnasiet, och avgångsklassen spreds för vinden över världen

Notre-Dame innan branden, under en resa i juni 2017

och Europa. På den här tiden fanns inga euro och hela Europa var snorbilligt för oss. Man frossade i billig mat och shopping trots att lönen var under all kritik. I ”modern tid” har det också blivit en hel del Frankrike-resor. Jobb och lite semester i Cannes varje år som sagt men också helgresor till Paris och Lyon, samt otaliga mellanlandningar i Paris då jag alltid passar på att köpa med mig en camembert eller liknande hem. Inte längre prisvärt, men fransk ost är alltid fransk ost!

Åka tillbaka? Vi får se om TV-mässan blir av i höst. Troligen inte, men oavsett det kommer jag säkert att hitta något ärende hit. Marseille och Korsika står högt upp på listan.

Finland (Helsingfors, Nagu, Åbo, Åland)

Helsingfors domkyrka i kvällssol

Detta är ett av få länder jag faktiskt inte orkar räkna ut hur många gånger jag har varit i. Det har varit bilsemestrar, weekendresor, hälsat på vänner, varit på fester, på baler och helt vanliga dagskryssningar också. Första gången var en sådan med mamma och pappa, våren innan muren föll och jag var 12 år. Sedan tror jag det dröjde några år till nästa gång. Det blev båtluffning runt Åland med gymnasietjejgänget och besök på en av tjejernas landställe i Åbos skärgård. Farmor bjöd mig och dåvarande pojkvännen på Helsingforssemester 1997 för att visa upp sin förra hemstad för oss. Hon och farfar tog sina då tre barn, pick och pack och flyttade till Stockholm 1953, så mina rötter är ju delvis i Finland. Sen har Finlandsbesöken rullat på i strid ström under mitt vuxna liv. Några baler på Riddarhuset har bevistats, och desto fler festkvällar i Mariehamn hos

Traditionellt midsommarfirande i Mariehamn

väninnan som har hus där. Men Åland är kanske lite mer Sverige? De blir i alla fall hemskt arga om man av misstag kallar dem finnar. Jag känner mig hur som helst väldigt hemma på alla platser i Finland där jag har varit hittills, och ofta hamstras mat och dryck för att få hem en liten bit Finland till Sverige: karelska piroger, Fazer-choklad, gröna kulor, Mannerheims snaps. Men kålpirogen som farmor var så förtjust i skippar jag nu.

Åka tillbaka? Åland, Åbo, Helsingfors har hittills varit epicentrum för alla mina besök. Vill absolut se mer av detta land, men det lär bli några favoriter i repris också.

Estland (Tallinn)

Utsikten från tv-tornet utanför Tallinn.
Inga tätbefolkade bygder här som synes...

Estlands huvudstad är faktiskt den av världens huvudstäder som ligger allra närmast Stockholm, bara 37,9 mil fågelvägen. Det motsvarar mindre än en timmes flygtid eller drygt 15 timmar med färja. Första gången jag var här, på nationaldagen (den svenska) 2006 var det med det sistnämnda transportsättet: Tvådagars kryssning från Stockholm med en heldag i Tallinn. Andra gången blev det litet propellerplan från Bromma, med försening på grund av full ryss som gick på fel plan… Nu med jobbet för att besöka tv-tornet, varifrån vi numera sänder Axess TV. Ungefär som Kaknästornet i Stockholm med restaurang, kontor och tv-sändningar. Då övernattade vi på fina Hotel St. Petersbourg i gamla stan. Av de tre baltiska huvudstäderna är Tallinn den jag känner är minst intressant. Lite som ett förvuxet Skansen med gullig liten stad innanför

Alexander Nevskij-katedralen på Domberget i Tallinn

ringmurarna och annars mycket nybyggda skyskrapor. Mycket rotfrukter och dill i matlagningen. Så visst känner man sig hemma, både kulinariskt och kulturellt. Språket påminner om finska men nästan alla pratar även utmärkt engelska.

Åka tillbaka? Jag var på vippen att boka en jobbresa hit innan corona tog över världen, men förhoppningsvis kommer jag att få träffa mina estländska kolleger igen inom en inte alltför avlägsen framtid. Sedan måste jag någon gång åka till ön Ösel där den Schulmanska släkten har sina rötter långt tillbaka i tiden!