Inaktiv vulkankrater vid det oändliga havet |
Innan jag kom till Påskön hade jag en bild av att jag skulle
bli överhopad med olika utflykts- och aktivitetsförslag så fort jag landade,
och än mer inne i stan. Så var det nu inte. På en gång frågade jag
taxichauffören var man kunde boka utflykter. ”Hyr en bil och kör runt själv.
Det är billigast och bäst” var hans svar. Samma svar fick jag också på hotellet, men som sagt gick det att boka tidigare nämnda utflykt om man stod på sig. Jag
får en känsla av att folket här kan tycka att turisterna är lite av en onödig
arbetsbörda i ett annars lättsamt och lojt liv. Jag förstår dem. Vår utflyktsguide beklagade sig
över att han aldrig hinner surfa numera och är berättigad tre veckors semester
men sällan hinner ta fler än två. När jag frågar honom om utflykter till en
känd vulkankrater som vi inte besöker under utflykten jag bokat är han snabb
att påpeka att den ligger bara ett stenkast från mitt hotell. Och att det är en
riktigt trevlig promenad dit. Sagt och gjort. Jag gör en expedition på egen
hand. Besvärar närmaste café om en take-away-macka, fyller en vattenflaska och
påbörjar vandringen. (De har utmärkt kranvatten här. De är självförsörjande på
dricksvatten som de får genom att samla regnvatten.)
Öarna man simmade ut till för att hämta fågelägg, tillika Påsköns enda "skärgård" |
På 324 meters höjd ligger den inaktiva kratern. En mäktig
syn. Vid vulkanens rand ligger en ceremoniell by som byggdes efter att man
tröttnat på stenfigurerna. Då uppstod nämligen en ny kult som gick ut på att man
skulle simma ut till en ö och hämta säsongens första ägg från en viss
flyttfågel. Den som vann tävlingen belönades med ett års isolering, men de
andra skulle i och för sig hålla honom med mat och alla förnödenheter under
tiden. En tveksam belöning kan tyckas, men vad vet jag.
Träffade där också på en parkvakt med traumatiska minnen av
hur Björn Borg vann någon match över en chilenare på 70-talet. På vägen hem
träffade jag på resans första entusiastiska guide: en tonårig tyska som
voluntärjobbade i nationalparkens växthus. Först berättade hon om alla
växterna, varom kunskaperna var något begränsade, och sedan om nöjeslivet på
ön. Tydligen finns det fyra diskotek som är öppna till 4-5 på morgonen så gott
som dagligen. Ganska imponerande på en befolkning på max 6 000 pers, plus
turister, men ändå.