Spontanköp i tvåmiljonersklassen

Något oerhört speciellt har inträffat idag. Jag har skrivit köpekontrakt på en lägenhet!!! Kan ni tänka er. Jo, det går ganska snabbt även så här i den tröga bostadsmarknadens tidevarv. Jag tittade på den redan för över två veckor sedan. Tyckte det var för dyr månadskostnad egentligen, men när den sen låg kvar på nätet var jag tvungen att kolla om de hade fått några bud på den och de hade de inte, så då kände jag mig tvungen att förbarma mig. 100 000 under acceptpris var tydligen helt ok för säljarna så då biter man sig förstås i tungan och önskar att man dragit till med något lägre. Jag som gillar det här med reor och prutning.

Men sen ikväll på kontraktsskrivningen fick jag mitt lystmäte ändå. Det stackars gravida paret som ska sälja har problem med inflyttningen i sin nya lägenhet. De får eventuellt inte tillträde förrän i januari. (December var det sagt först) Förhandlingar pågår. Den stackars kvinnan ska föda 10 december. Betlehemsituation! Vi enades om att jag får tillträde 13 januari, mot en rabatt av 20 000 på köpesumman. (Säljaren sa 10 000. Jag sa 50. Det blev 20. Känner att jag kanske inte är så bra på det där ändå…) Jag och min resväska får alltså kuska runt ett litet tag till, men sen blir jag en rotad Söderbo!



Så ska ett kök se ut!



Och den uppfyller nästan alla mina krav också: Balkong i öster, gasspis, marmorbänk i köket, inget trägolv i kök och hall, originalkök, stora garderober, originalhatthylla i hallen. Funderar på om jag borde lägga parkettgolv i vardagsrummet istället för, den visserligen fräscha, linoleummatta som ligger där nu, men det är i så fall det enda som behöver åtgärdas, hoppas jag…

Kom ihåg: Den som inte hjälper till med flytten blir inte bjuden på inflyttningfestenJ Nejdå, ni är alla välkomna! Återkommer i januari eller så om detta.

På söndag släcks ljuset för vintern

Jag gillar verkligen vintern, men är det nåt jag inte gillar, eller i varje fall är mycket skeptisk till, så är det vintertid. Ja, jag vet att det är den ”riktiga tiden”, men jag gillar den inte ändå. Jag vet inte vad jag ogillar mest: att den gör så att det blir ljusare på morgonen eller att det blir mörkare på kvällen. Tror det förstnämnda. Vad är poängen med solljus när man trött och glåmig är på väg till jobbet? Nej, ju mörkare desto bättre. Och sen är det ofelbart mörkt när man går hem. Nej, flytta klockan en timme till åt andra hållet istället så kanske man skulle hinna se dagsljus efter jobbet hela vintern istället! Kan inte nån politiker lägga in en motion om detta? Vi kan kalla det polarcirkeltid eller nåt.

Hyresrätten, en lösning på bostadsångest?

Mäklarna har äntligen börjat lyssna på mig. Har nu vid flera tillfällen fått prospekt i ett mindre format, som går ner i väskan. Dessutom har deras språk blivit bättre. Har inte hittat några större grodor på länge. Det måste bero på det nya marknadsläget. Plötsligt bemöts man som köpare med något som faktiskt liknar respekt. Istället för att få en tjock broschyr med obegripliga floskler i huvudet och ett ”vi säljer den här lägenheten på torsdag så du får bestämma dig snabbt om du ska vara med i budgivningen” så kan man ibland bli erbjuden både omvisningar och betänketid. Sen har vi också det här med acceptpris som nästan alla nu använder sig av. Man får bra en fingervisning om vad köparen faktiskt vill ha för sin lägenhet och oftast landar slutpriset någon stans där i närheten.

Med detta inte sagt att jag har hittat något jag gillar till ett rimligt pris. Det handlar om ett prisfall på max ett par procent i innerstan, och detta från skyhöga nivåer.

Nej, det bästa vore egentligen en hyresrätt. Tänk att slippa bostadsrättsföreningar med förnumstiga styrelser, plötsliga avgiftshöjningar, banklån på miljoner och risken för prisfall när man väl vill sälja. Hur ser hyresmarknaden ut då? Ja, jag står ju i Stockholms stads bostadskö nu. 47 lediga lägenheter har de att fördela. En tvåa på Söder för 5 260 kr i månaden låter väl ok? ”Din plats i kön är 1404 av 1496”. Jag är inte sist längre i alla fall! Man kan även utläsa att de som anmält intresse till just denna lägenhet har stått i kön sedan 1983-1986. Hm, jag som ställde mig i kön som en pensionsförsäkring och tänkte jag skulle få nåt om 30 år. Det där är faktiskt mindre än 30 års kötid, så det blir nog bra med det! Sen står jag även i Einar Mattssons kö. Där vet jag inte hur det funkar med kötid, men fem lediga lägenheter finns det i alla fall.

Sen finns det ju andrahandsmarknaden som är lite deprimerande. En snabb sökning på lägenheter i Stockholms kommun på Bostad Direkt ger ett resultat på 34 st möblerade. Två av dem har en hyra på under 6 000 och nio av dem på under 7 000. Vill man bo innanför tullarna ligger den billigaste på 8 000. Finns iofs rum att hyra också. Lite bostadsstatistik där. Nu ska jag leta vidare, på Hemnet. Det känns ju trots allt som det mest realistiska alternativet på lång sikt.

Ny medarbetare

Här står fåret Bartók på mitt kontor och spanar ut över Kungsholmsgatan. Ja, egentligen är han inte mitt får utan mina sysslingbarns. Efter en fest glömdes han kvar hos mig och för att han ska slippa flytta lika mycket som jag så bor han på kontoret nu. (Jakob, om ni saknar honom så vet ni var han finns!) Sysslingbarnen har döpt alla sina gosedjur efter kompositörer, eller jag antar att mamma och pappa hjälper till också. Bra idé tycker jag. Känns väldigt Axess TV-mässigt också. Därför tror jag Bartók trivs här där vi då och då sänder musik av hans namne.

Dags för ompackning och ny skrivbordsbild

Så här ser det ut på mitt kontor just nu. Flytten från Hornsgatan slutförd och idag flyttar jag in i en ny tillfällig lya på Söder (stort tack till Lily för detta boende). Jag känner mig lite som en myra som släpar på små bördor i rusningstrafik till och från jobbet för att ha rätt kläder på rätt ställe. Och detta är alltså min stack. Delar av den i alla fall.

Man måste inse nu att det är om inte vinter så i alla fall kallt. Sommarskor och tunna tröjor och kjolar kan få ligga och vila ett tag medan det är dags att rota fram vinterskor och varma jackor ur "stacken". Jag fascineras av alla årstider men kanske mest av sen höst och tidig vinter. (Framåt februari börjar även jag lacka ur, men mest på alla som säger att ”nu är det vår!” när man vet att det ligger flera månader av slask och rå kyla framför en.)

Jag vet att jag är ganska ensam om denna faiblesse för vinter, men har det inte sin charm att slippa tänka på daglig solkrämsinsmörjning och hårborttagning, för att inte tala om extratröjor som man (jag) jämt släpar runt på. Man fryser aldrig så mycket som på sommaren när det ska sittas i parker, trädgårdar och uteserveringar i tid och otid. Nu är det bara att bylta på sig sofistikerade, snygga höstkläder och slinka in på mysiga, uppvärmda lokaler (caféer, hemmafest eller restaurang) och äta något vällagat, istället för grönsaker från engångsgrill. Kanske avsluta med en irish coffé? Och så länge man bor i stan och slipper ploga bort den själv finns det inget vackrare än snö. Här har jag märkt en tydlig uppdelning: Alla som bor i villa hatar snö men bland oss andra är snöälskarna fler, så länge den tas bort från trottoarerna så man inte slår ihjäl sig på den…

Mörkret då? Jo, men jag gillar ju det. Tror det är för att jag gillar att sova så mycket och på vintern kan man sova obehindrat när på dygnet man vill utan störande ljus, och så kan man gå på krogen utan att behöva tänka på att ta med sig solglasögon!

Men om den långa, kalla årstiden ändå skulle kännas för svår har jag för säkerhets skull bytt skärmbild på min dator, till öde strand utanför Byron Bay, Australien, från förra vinterns resa:

Tema: roliga, praktiska och tänkvärda skyltar

Säga vad man vill om Humanisterna och deras internationella motsvarigheter, men de kan det där med rolig reklam i alla fall:

Ett annat budskap från dem som jag såg på stortavla i Australien löd: "In the beginning man created God." Tänkvärt. Är det förresten någon som förstår varför de i Sverige kallar sig Humanisterna? Jag kan inte på rak arm se någon glasklar koppling mellan humanism och ateism. Jag tänker bara på någon som läser latin, språk eller historia när någon pratar om en humanist.

Nåja, den andra sidan i debatten mot/för religion kan också det där med lustiga affischer. Såg en stortavla utanför en kyrka i Auckland som löd nåt i stil med "Did you miss mass last Sunday? Touch this billboard, we've blessed it." Se där, effektivisering i nutidens stressade samhälle.

Apropå roliga skyltar, här kommer en till, från tiggare på Croisetten i Cannes:

Smoking i olika miljöer

Mamma, jag och vår väninna Ninna
på den ryska "festen"

Mip-veckans sista cocktailfest är nu avklarad. Rysk smokingfest utlovade inbjudan, vilket ju lät lovande, men bestod i att de vanliga snittarna flankerades av bistra ryska herrar, och ryskor som inte kan det där med lagom när det kommer till användandet av högklackat och botox. Vi var mycket besvikna på bristen på rysk kaviar men värre var bristen på partystämning. De som menar att svenskar och finnar är svårmodiga och dricker mycket har aldrig varit i Ryssland. Det (enda) roliga med ovan nämnda tillställning var att det var så lätt att se vilka som inte var ryssar. Det var de som log.

Kvällen avslutades på sedvanligt Cannes-vis på irländsk pub ett kvarter hemifrån. I Stockholm skulle inte sju vilda hästar kunna få mig att gå till en pub iklädd cocktailklänning. I Cannes funkar dock det mesta. Dels är folk väldigt välklädda överlag och dels känns det som om det är lite mindre ängsligt dömande av andras förehavanden än här hemma där det mesta som inte perfekt smälter in i aktuell miljö bemöts med ett ”men vad har människan på sig, och varför!”

Men nu är man alltså hemma och i flytt-tagen igen. Hoppas jag inte behöver slå mitt gamla rekord på 30 flyttar på ett år (2000-2001). Fast börjar man vid nyår och räknar med alla hotell i Australien också så kanske jag är uppe i de siffrorna snart faktiskt.