När man har begränsad tid i en stad kan rundtursbussar vara ett bra sätt att se ”allt”. Problemet med Kuala Lumpurs variant av hop-on-hop-off-buss är att den går en gång i halvtimmen, utan tidtabell. Dessutom är stationerna inte alltid helt tydligt utmärkta vilket gör det hela än mer spännande. Vi orkar med ett stopp, i Chinatown. Sedan hittar vi slutligen den längre av de två rutterna och sitter kvar hela vägen runt. Eller runt och runt, bussen kör lite kors och tvärs och ofta känns det som om det faktiskt vore enklare att gå mellan två punkter. Om det beror på bristfällig planering när rutten lades eller dålig stadsplanering låter jag vara osagt.
Det som fascinerar mest under rundturen är det enorma utbudet av hotell av alla upptänkliga slag. Budgethotellen står som spön i backen. Vi betraktar dem med skräckblandad förtjusning, inklämda mellan de mest livliga barer, stökiga marknader och osiga restauranggator. Sen finns det de som ser enkla men mysiga ut, och många gigantiska lyxhotell. Det känns inte som om mängden turister riktigt motsvarar mängden hotell, speciellt inte ration backpackers vs ”backpackerhotell”, men det är möjligt att dessa bebos delvis av fattiga gästarbetare eller dylikt.
Antalet faktiska sevärdheter i KL är egentligen begränsat och många av stoppen på bussrutten är kända hotell eller shoppingcenter. Det finns inte lika många shoppingcenter som hotell, men nästan. Vi försöker oss på ett par närbelägna: Lot 10Lot 10 och Pavilion bland annat. Just dessa bjöd inte på några större fynd. (Ungefär samma affärer och priser som hemma.) Vi blev mest stressade av att inte hitta ut. Asiatiska gallerior är lite som Engelska hotell: omöjlig planlösning. Bara att hoppas att det inte börjar brinna… Däremot har Lot 10 en bra helt japansk foodcourt där jag testar en ”lax-skål”. Nej, inte den där töntiga poke-varianten utan helt sonika en hög med sushiris täckt med majonnäs och ett lager tunna laxskivor som halstrats ovanpå. Enkelt och gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar