Trots späckat måndagsschema lyckades jag faktiskt nyttja
kniv och gaffel, dock plast-
dito, inte mindre än två gånger. Lunchrasten
inskränkte sig visserligen till 20 minuter mellan två möten men jag lyckades hinna med att
beställa en crépe med nutella och banan från festivalpalatsets närmsta
matstånd. Delikatessen avnjöts i solen, på en gräsplätt i sällskap med sugna
svartmyror. Middagen blev medköpt falafel från våra kärva men vänliga armenska
grannar. När jag hungrig skyndade förbi deras snabbmatsställe på eftermiddagen
var ingången spärrad av en kvast och personalen satt utanför. ”Är det stängt?”
frågar jag på min vänligaste franska, varpå jag får en lång utläggning om att de inte
haft rast på hela dagen, att man inte ska stressa utan jag ska sätta mig ner
och ta det lugnt så löser det sig. Ungefär så. Min franska hörförståelse är
inte lysande. Men jag sätter mig lydigt och efter några minuters rökande och
livlig konversation vänder de sig äntligen till mig och jag tillfrågas vad jag vill ha. Tålamod lönar sig.
Hade jag propsat på snabb service eller någon mer exakt tidsangivelse på när
rasten var slut hade jag väl blivit portad. |
| Utsikt från jobbet till och med imorgon |
Om måndagen var snabbmatens dag så var tisdagen de sponsrade
måltidernas dag. Lunchen bjöd det brittiska bolaget DCD Rights på. På svenskt
vis försökte jag först avböja fördrinken i form av champagne. (Man kan väl inte
dricka champagne på arbetstid!?) Men kyparna bara skakade på huvudet när jag
bad om ett glas vatten. ”Vatten kan du få till lunchen men inte till fördrink.”
blev svaret. Okej, man får ta seden dit man kommer. Så sedan slank det ner ett
glas rosé till maten också.
Middagen sponsrades av Se&Hör, representerat av min far,
på trevlig italiensk kvarterskrog. Och den mycket lyckade efterfesten på vackra
och anrika hotell Carlton stod tydligen den israeliska statskassan för. Flera
israeliska tv-bolag var representerade, baren var öppen, musiken hög och kön
ringlade långt ut på gatan. En lyckad fest helt enkelt. Att fötterna nu ser ut och känns som elefanttassar på grund av för mycket dansande är sånt man får ta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar