torsdag 24 oktober 2019

Shoppingfokus på grund av moln och strejk

Cannes efter mässorna är en helt annan stad än under mässorna. Det blir en viss saknad efter alla internationella besökare och gratisfester med öppen bar, men å andra sidan blir priserna rimligare igen och tid finns för att antingen avnjuta de fina sandstränderna mitt i stan eller ägna sig åt shopping. Dock mulnade det i år på strax efter att sista mötet var avklarat…

Vackra hus vid tågstationen

Jag hade också tänkt göra en utflykt till närbelägna Antibes (8 min med tåg!) på en av mina lediga dagar men tyvärr passade fransmännen på att strejka nu när de flesta mässbesökare tagit tåget hem till Paris, eller flyg åt andra håll. Tågen var inställda på grund av en ”överrasknings-strejk” som tidningarna kallade den. Jo, överraskad blev jag onekligen. Och för trött för att sätta mig på en buss som tar drygt fyra gånger längre tid än tåget. Det blev två shoppingdagar i Cannes istället, men det behövs! SÅ mycket bättre än hemma. Alla prisklasser och stilar finns samlade på två lättpromenerade gator: Rue d’Antibes och Rue Meynadier, med tvärgator för den som orkar. Den förstnämnda har både exklusiva och mellanklassbutiker. Allt supersnyggt. Man går och dreglar över skyltfönstren och tittar på de oftast noga utmärkta priserna. Ibland är det motsvarande uppåt 10 000 kr eller mer för en kappa och 5 000 för skor, ibland kan man ta bort en nolla och då är det dags att gå in och fynda. Sen fortsätter man till Rue Meynadier mot gamla stan till. Då kan man ibland nästa ta bort en nolla till. Här blandas mellanklass med riktiga billighetsaffärer. Här finns också fina souvenirer och presentaffärer. Även uppe vid tågstationen kan man göra riktiga fynd i present- och husgerådsaffärer.

All denna shopping gör en hungrig så klart. Fick tips av en lokalbo om en bra lunchrestaurang som vi testade: Bistrot Gourmand. Det var verkligen gott och trevligt. Mycket hög kvalitet på maten och bra service. Väl värt 20 euro för två rätter, ett luncherbjudande som gällde även på lördagar. För lite enklare och billigare förtäring finns ett pärlband av ställen på Rue Hoche, mitt i shoppingdistriktet, som serverar både frukost, lunch och middag. Efter ”strejkchocken” med tågen unnade jag mig en lyxigare frukost/brunch som plåster på såren. En snabb googling visade att Cactus Café låg nära stationen och hade fått goda betyg. Det visade sig vara en fullträff. En stor skål acai med topping senare var jag redo för en härlig Cannes-promenad.

Acaibär med banan, kokos och müsli. Perfekt start på dagen på Cactus Café!

måndag 21 oktober 2019

Funderingar i tv-festivaltider

Jag är den borne köparen. Jag älskar att pruta, är inte rädd för att säga nej, men framförallt gillar jag att umgås med säljare. De uppbådar den där extra entusiasmen som jag själv sällan har. Därför tröttnar jag aldrig på att vara på tv-mässan i Cannes för att köpa in tv-program. Eller snarare ha möten inför inköp. Jag och kollegan roar oss med att analysera de olika nationaliteternas säljstil. Engelsmännen och fransmännen är i varsin ände på skalan där britterna är supertrevliga och entusiastiska. Man blir sugen på att köpa allt. Fransmännen är tvärtom. Man får dra ur dem förslag. Det hela är mer svårmodigt. Anglosaxarna pratar gärna om resor, familj och väder. Sydeuropéerna klagar mest, på tunga väskor, onda fötter, jobbig mässa helt enkelt. En grov generalisering så klart, men skillnader finns.

Snart dags för cocktailfest på den delen av stranden som är färdigrenoverad

Alla dessa språk och nationaliteter är något av det roligaste med mässan. Att på cocktailfesterna gissa var någon kommer från är ett uppskattat nöje. Ibland blir det mer komiskt än annars, som när jag och väninnan från Sverige sammanstrålar med en nyfunnen bekant från Indien på en lokal bar. Hon pratar engelska med brytning och vi har lite problem att förstå i sorlet. Sedan börjar vi prata med en fransman som även pratar spanska (men inte engelska). Jag blir glad då min franska lämnar övrigt att önska. Vi babblar på ett tag, med de andra som frågetecken. Sedan försöker han prata med den indiska tjejen, vilket går sådär eftersom de inte har något gemensamt språk. Vi försöker översätta, ömsom från spanska och ömsom från franska. Det hela blir extremt förvirrat och till slut vill vi helst skaka av oss sällskapet så vi kan fortsätta kommentera folk på vårt ”hemliga språk”: svenska.

Här syns den stängda stranden till vänster och BBC:s påkostade paviljong till höger, lite som en gigantisk paljettklänning.

Med åren har jag lärt mig att schemalägga tv-mässans möten efter var i festivalpalatset bolaget har sin monter, så man slipper springa fram och tillbaka som en tätting. Efter i år har jag också lärt mig att man bör schemalägga efter vilka som har bäst fika. Vi bor nämligen på ett hotell där frukost inte ingår. Den kostar 9 euro för en kaffe, juice och bröd. Vi upptäckte den hårda vägen att detta var billigare (!) än på en del andra ställen… För att undvika att lägga en förmögenhet på kontinentala frukostar (yoghurt kan man fetglömma) gäller fika på mässan. Tyska Beta och brittiska BBC har veritabla bufféer med mackor och snacks, men många bjuder på åtminstone en croissant och en kaffe.

Tvåstjärniga Royal Azurene Hotel är perfekt beläget ett kvarter från stranden, som dock håller på att renoveras den här hösten, och ett par kvarter från festivalpalatset. (Visst låter det festligt? Fjärran från svenska ”mässhallar”, men minst lika fult, om än vackert beläget.) Här betalar vi drygt 3 000 kr per natt för ett dubbelrum, utan frukost som sagt, men med viss havsutsikt. Visserligen daglig städning, men handdukarna byts inte och ingen påfyllning av miniflaskorna som ska funka både som duschtvål och schampo. Fransk städning innebär mest att man får nya hårstrån som inte är ens egna över hela rummet.

När kollegan har åkt hem och mässan är över byter jag till enkelrum för under 500 kr per natt. Nu har även de generella frukostpriserna på stan gått ner till runt 6 euro. Cannes är prisvärt igen och jag hänger ut ”do not disturb”-skylten för att slippa nya hårstrån. Dock är det fortfarande extremt lyhört. Varje ljud från en granne låter som om någon är inne i ens eget rum. Man vänjer sig snabbt, men jag tänker i mitt stilla sinne att man snabbt måste vänja sig av när man kommer hem, annars sover man igenom vilket inbrott som helst!

onsdag 9 oktober 2019

Se Medelhavet från en annan vinkel i höst

Så här års skulle jag vilja klona mig i två. En Nicole som sitter hemma i Stockholm och njuter av att hösten äntligen är här. Jobb och svampplockning måste hinnas med men också långa middagar, utekvällar och promenader. Lägenheten förvandlas från varmt fängelse till den hemtrevliga borgen där alla kan samlas. Äntligen slut på planer med alternativ A, B och C beroende på väder. Gryta på spisen och rödvin i glasen, därmed basta! Sen kan man smågnabbas om vilken bar man eventuellt ska fortsätta kvällen på, men det är småpotatis jämfört med sommarens metrologiska utmaningar.

Å andra sidan skulle en Nicole gärna få resa runt på heltid så här på höstkanten. Inte i Sverige, men allt strax söder om oss är nu perfekt för den som inte älskar när kylan äntligen biter en i kinderna. Ju senare på hösten desto längre söderut är den enkla grundregeln. En jobbresa till Cannes och en nöjesresa till Madrid är redan inbokade. Så här års behöver man till skillnad från på vintern inte resa långt för badväder. Hela norra medelhavet är perfekt i oktober, medan Turkiet och Israel kan behålla värmen ända in i november.

I skrivandets stund sitter antagligen de flesta ressugna redan med sin höstlovsbokning till spanska eller franska solkusten, men som vanligt ser jag det som min självpåtagna uppgift att vidga era vyer. Här kommer alltså tre höstresetips som inte ligger i Italien, Frankrike eller Spanien:

St George Square i Maltas huvudstad Valletta

Malta – 26 grader just nu (Valletta). Olidligt hett på sommaren men nu perfekt väder för att orka upptäcka öns alla historiska lämningar och inte bara flyta omkring i det kristallklara vattnet. Bo i den vackra huvudstaden Valletta, alltså i gamla staden, resten av bosättningarna är mest turisttrams med ofta riktigt dålig mat. I Valletta kan man däremot hitta gastronomiska pärlor. Engelska är officiellt språk här så man behöver inte ens damma av något gammalt skolspråk.

Strandpromenaden i Saranda. Smockat på stranden men lagom glest med folk på restaurangerna bredvid.

Albanien – 25 grader just nu (Saranda). Detta übertrevliga land lider av en överetablering av turister sommartid, men jag antar att det är perfekt så här års. När jag var där mitt i sommaren krävdes det skohorn för att komma ner på de vackra stränderna, men alla var lika glada och vänliga ändå. Detta är landet där du äter världens bästa skaldjur för inga pengar alls. Här pratar alla alla språk trögflytande, till och med svenska i vissa fall. Och gör de inte det vill de gärna hjälpa dig ändå.

Jag nöjd på en av många strandbarer i Tel Aviv, en oktoberkväll för några år sedan

Israel – 29 grader just nu (Tel Aviv). Ett ständigt favoritresmål som ju har allt: Kultur, historia, stränder, god mat och trevliga invånare. Aldrig för mycket turister men däremot olidligt hett stora delar av året. Oktober till april skiner solen lagom mycket för att man ska orka resa runt och se allt. Ett besök i Jerusalem är naturligtvis obligatoriskt för den som är det minsta historieintresserad. Varning för att äta hummusen. Den kommer aldrig att vara lika god någon annan stans!

söndag 29 september 2019

Mat, böcker och jobb i Göteborg

Bokmässan – årets  höjdpunkt eller helvetets sjunde krets? Meningarna går isär och min egen ligger väl någonstans mitt emellan. En sak är dock säker: Jag skulle aldrig drömma om att åka dit privat, men att stå i Axess monter och ta emot en strid ström av beröm från tittare och läsare tröttnar man inte på.

Kollegerna tar tåget och börjar mingla med kulturfolk redan på vägen ner till Göteborg, men där drar jag gränsen. Mingel är mingel och transport är transport. När jag reser vill jag ha lugn och ro. Då är flyg det optimala. Dessutom ligger Bromma bara 15 min med bussen från hemmet på Kungsholmen. Hänförande vackra vyer över Stockholm får man på köpet, och fika.

Flyga från Bromma borde alla turister göra. Bästa vyerna över Stockholm

Göteborg bjuder på typiskt Göteborgsväder, vilket passar utmärkt när man står inne på en mässa hela dagarna. På kvällarna görs utflykter till mer eller mindre närbelägna restauranger. Första kvällen blir det fejkitalienaren Ristoria som ligger i själva mässbyggnaden. Bekvämt med andra ord, men annars ingen höjdare. Maten är ok och servicen extremt slö.

Dess motsats är Mr P som ligger vid Götaplatsen. Visserligen känner mina lokala vänner personalen så vi blir extremt bortskämda, men även när jag är där på egen hand är bemötandet effektivt och trevligt. Maten är helt outstanding. Vi delar på flera rätter, tapasvarianter med en twist. Är egentligen inte förtjust i delningsmenyer men här är portionerna så stora och allt så himla gott, då är delning nästan enda och bästa lösningen.

Fredag och lördag bevistar vi två riktiga Göteborgsklassiker: Kometen och Lipp. På Kometen är det rejäl mat. Schnitzlar stora som elefantöron och wallenbergare som mindre fotbollar. Vi är världens jobbigaste gäster. 14 pers blir 15, blir 16. Menyer är förbeställda men ingen minns vem som ska ha vad. Personalen tröttnar så klart och langar till slut bara ut maten. Gott är det ju oavsett. Crème brûlée som inte är kylskåpskall, bara en sån sak!

Lipp är också det rejält med lite kärv service, men här mer normalstora portioner och bistroinriktning. Jag satsar på en burgare som förgylls av två olika ostkrämer, en på burgaren och en att dippa i. Mmm, glöm trötta ostskivor och burkmajonäs! Efter alla dessa restaurangmåltider rullar man verkligen hem till Stockholm igen, trots långa dagar på fötterna på bokmässan. Eller rullar och rullar. Flyger också. Landar fem minuter innan utsatt tid på Bromma. Tio minuter senare sitter jag på bussen hem. Tre timmar dörr till dörr, både dit och hem. Tack för det BRA!

lördag 31 augusti 2019

Minisemester på hemmaplan: takbarsrunda

Nu har jag takbarat igen. Ja vad ska man göra när sommaren har den tveksamma smaken att fortsätta in i det sista. Barrundan började på Urban Deli på Sveavägen. UD använder det tyvärr ganska vitt spridda personalkonceptet: ungdomar som tycker att de töntiga kunderna stör deras coola tillvaro. Det finns undantag så klart, men en middag på UD vid Nytorget nyligen var katastrof. När man bara ska beställa drinkar på ett charmigt tak är det inget jätteproblem att personalen ibland är långsam och uttråkad. Det är verkligen supercharmigt och superförvirrande här med alla vindlande gångar och fin växtlighet. När solen går ner får man antingen gå in i innebaren på taket, hem eller vidare. Någon infravärme syns inte till.

Vi valde att gå vidare till Tak och SUS (Stockholm under stjärnorna). Ännu större förvirring kring vad som är vad och vart som är vart. Tydligt är i alla fall att man inte får ta med drinkar mellan ställena. Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag gillar verkligen inte det här stället (ställena?). Kanske för att det är överreklamerat? Sönderkramat? Stockholmsnattens motsvarighet till Europaresenärens Barcelona? Charm och personlighet lika med noll. Tak är som den snygga killen på Tinder som lägger ut två intetsägande bilder utan text. Vid närmare granskning är hygienen bristande och ljudnivån för hög, för tanter som oss i alla fall. ”Nej nu sveper vi och går till Banks tak istället” kräver väninnan som vill utnyttja sin barnfria kväll till max. Kvällens klokaste replik!

Två ställen kunde inte vara mer olika. Från enormt och opersonligt till litet med hemmafestkänsla. Fast som hemma hos någon med riktigt bra inredningssmak, som blandar riktigt bra drinkar. Publiken går från extremt likriktad (skalliga män i kavaj mellan 35 och 40 med entourage) till extremt blandad. På Banks tak (eller Le Hibou som det tydligen heter) trivs allt från pensionärspar till unga kompisgäng i 20-årsåldern. Medelåldern på personalen är betydligt högre än på UD och Tak, och servicenivån därmed ojämförbart högre. Vi hinner knappt tänka att vi skulle vilja ha lite mer vatten förrän en immande kall karaff står på bordet. Vattenglas fick vi naturligtvis så fort vi satte oss i de bekväma korgstolarna på den blomsterprydda balkongen. Bordsserveringen är diskret och effektivt. Allt man kan önska av en takbar, förutom plastglas och hög musik!

Solen på väg bort från fina Takparken på Urban Deli, Sveavägen. Turisternas favorit, med all rätt.

torsdag 22 augusti 2019

Rapport från vackra Sommarsverige

Svag krona, klimatångest och en naiv tro att förra årets värmebölja skulle upprepa sig gjorde trenden Svemester (aka Sverigesemester) stor på nolltid. I mitt fall berodde årets hemmasemestrande mest på dålig framförhållning, och tidigare nämnd vurm för småstäder. Svemestern inleddes med ett par våldgästningsstopp. En natt hos väninna i Dalarna och en hos kollega utanför Arboga. Våldgästning är en fin gammal tradition men med ålderns rätt orkar man inte mer än ett par nätter med sovsäck och extrasäng, så sen blev det tre nätter på hotell i Kristinehamn och dagsbesök hos vänner i Värmlandsregionen.

Nästa avstickare blev norrut med slutmål Höga kusten och hotellet med samma namn. Hyfsat lätt att hitta till: Ta E4:an norrut i ca 45 mil. Ta första till höger efter Höga kusten-bron. Framme! Här börjar även vandringsleden med samma namn, men vi nöjde oss med att gå en slinga på några kilometer och sedan ta bilen upp till Skuleberget och fortsätta sommarens bergsbestigningstema. Vackra vyer även här om än inte lika spektakulärt som Slovakien. Ingen pizza fick man på toppen heller. Våfflor var utlovat men väl uppe i toppstugan var våffelväntetiden tydligen nästan en timme, så jag fick nöja mig med kladdkaka. Tog igen detta på vårt nästa stopp: Hotell Knaust i Sundsvall på vägen hem. Där fanns det våfflor på frukostbuffén. Vilken lycka!

Här kommer några illustrerade tips inför nästa års sommar- (eller varför inte höst-?) resa på hemmaplan.

Flogberget utanför Smedjebacken har det brutits järn sedan 1600-talet. Med guide och hjälm får man gå in i bergets iskalla innanmäte, men dagbrotten kan man utforska på egen hand.
I Kristinehamn finns förutom den vackra ån även prisvärt boende, Värmlands kanske bästa italienare och smarriga drinkar för inga pengar alls. Det roliga var att personalen alltid var lika frågande när jag pekade på tavlan och skulle beställa någon av de innovativa skapelserna. Det är nog frånvarande chefer som sätter drinkmenyerna!
Skuleberget mellan Ö-vik och Härnösand är en lagom vandringstur för ovana bergsklättrare. Vi tog den branta vägen upp och den flackare ner. Hela utflykten gick på ett par-tre timmar inklusive fikapaus på toppen.
Hotell Höga kusten i all ära men Björkuddens hotell på andra sidan bron är ännu vackrare beläget, och här finns även strand och klippor att bada från. Delvis inhyst i vacker 1800-talsbyggnad.
Ska man besöka Sundsvall, och det tycker jag man ska, även om den inte riktigt känns som en småstad, ska man bo på Hotel Knaust. Jag säger bara: våfflor till frukost!

tisdag 13 augusti 2019

Small Town Love

Så kallat skogsbad lär vara en välgörande aktivitet för den stressade storstadsmänniskan. Sinnlig närvaro i naturen ska öka välbefinnandet. Jag är väldigt bra på att fokusera på skogsmiljöns storhet och skönhet, tills jag ser en kantarell, då fokuserar jag bara på det… Röjer som en bulldozer genom till synes ogenomträngliga snår i jakten på bästa svampmarken. Avslappningen får vänta. Och efter några timmar i skogs- eller lantmiljö blir jag lite nervös att det inte är gångavstånd till någon livsmedelsbutik. Tänk om jag blir hungrig, eller törstig? Behöver köpa plåster? Det kan ha att göra med att jag inte har körkort. Jag känner mig lite instängd helt enkelt. Men den här sommaren har jag kommit på min perfekta avslappningsaktivitet. Jag kallar den småstadsbad.

Här njuter jag av naturens storhet i Dalarna, sekunderna innan jag får syn på den första svampen…

Man tar helt enkelt in på ett hotell mitt i en småstad (till detta räknar jag allt som är mindre än Uppsala men stort nog att ha ett hotell) och njuter i fulla drag av folktomma gator. Jag kan dagdrömma om detta i överfulla Stockholm: Tänk om allt fanns till hands som man vill ha i en stad: affärer, restauranger, barer, bussar, bio, sjukhus, etc, och all personal som krävs för att dessa ska fungera. Sen skulle det kunna finnas en handfull sköna typer och bekanta, men inga andra. I småstaden kommer drömmen till liv! Detta förutsätter förstås att det inte är en överdrivet ”turistig” stad. Västkusten, Skåne, Öland och Gotland funkar sämre för småstadsbad, åtminstone sommartid.

Poängen är nämligen inte bara att ströva på postapokalyptiskt tomma gator utan att de människor man faktiskt möter är så väsensskilda från de man möter i centrala Stockholm en vanlig dag. Det är svårt att sätta fingret på det men folk är liksom som folk är mest i mindre städer. Inte jättesnygga, inte jättefula. Modet är, tja, helt och rent. Snyggt och praktiskt. Får lite ångest när jag ser någon enstaka person klädd i något typiskt ”moderiktigt” som påminner mig om storstan. En lustig och fin detalj är att småstadstjejer ofta färgar sitt råttfärgade hår mörkbrunt eller svart, i Stockholm färgar så gott som alla det i olika nyanser av blont.

Avnjuter prisvärd och god lunchbuffé i Smedjebacken, Dalarna, en av sommarens småstadsfavoriter.

Så, där sitter jag på någon uteservering och låter mig översköljas av prestigelöshet och glatt skrålande från många olika typer av människor på samma gång, i den trygga vetskapen att det är gångavstånd hem, och gångavstånd till en kvällsöppen kiosk. Tänk att för en stund slippa tänka på avstängda tunnelbanor, nattbussar och skumma taxibolag. Det är semester på riktigt!