Nu har jag takbarat igen. Ja vad ska man göra när sommaren har den tveksamma smaken att fortsätta in i det sista. Barrundan började på Urban Deli på Sveavägen. UD använder det tyvärr ganska vitt spridda personalkonceptet: ungdomar som tycker att de töntiga kunderna stör deras coola tillvaro. Det finns undantag så klart, men en middag på UD vid Nytorget nyligen var katastrof. När man bara ska beställa drinkar på ett charmigt tak är det inget jätteproblem att personalen ibland är långsam och uttråkad. Det är verkligen supercharmigt och superförvirrande här med alla vindlande gångar och fin växtlighet. När solen går ner får man antingen gå in i innebaren på taket, hem eller vidare. Någon infravärme syns inte till.
Vi valde att gå vidare till Tak och SUS (Stockholm under stjärnorna). Ännu större förvirring kring vad som är vad och vart som är vart. Tydligt är i alla fall att man inte får ta med drinkar mellan ställena. Det är svårt att sätta fingret på varför, men jag gillar verkligen inte det här stället (ställena?). Kanske för att det är överreklamerat? Sönderkramat? Stockholmsnattens motsvarighet till Europaresenärens Barcelona? Charm och personlighet lika med noll. Tak är som den snygga killen på Tinder som lägger ut två intetsägande bilder utan text. Vid närmare granskning är hygienen bristande och ljudnivån för hög, för tanter som oss i alla fall. ”Nej nu sveper vi och går till Banks tak istället” kräver väninnan som vill utnyttja sin barnfria kväll till max. Kvällens klokaste replik!
Två ställen kunde inte vara mer olika. Från enormt och opersonligt till litet med hemmafestkänsla. Fast som hemma hos någon med riktigt bra inredningssmak, som blandar riktigt bra drinkar. Publiken går från extremt likriktad (skalliga män i kavaj mellan 35 och 40 med entourage) till extremt blandad. På Banks tak (eller Le Hibou som det tydligen heter) trivs allt från pensionärspar till unga kompisgäng i 20-årsåldern. Medelåldern på personalen är betydligt högre än på UD och Tak, och servicenivån därmed ojämförbart högre. Vi hinner knappt tänka att vi skulle vilja ha lite mer vatten förrän en immande kall karaff står på bordet. Vattenglas fick vi naturligtvis så fort vi satte oss i de bekväma korgstolarna på den blomsterprydda balkongen. Bordsserveringen är diskret och effektivt. Allt man kan önska av en takbar, förutom plastglas och hög musik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar