torsdag 26 september 2013

Fem dagar i San Francisco avslutar resan

Vkör in i stan via Golden Gate-bron

Utsikt från vindlande spårvagnsresa
Rolig krabba i Fishermans Warf
Måste säga att det är väldigt skönt att äntligen ha nått slutmålet på min resa. Resten av ressällskapet fortsatte till Los Angeles och Las Vegas men jag kände bara ”been there, done that” och dessutom är det sol här i San Francisco (Hade det regnat hade jag åkt vidare på en gång. Är SÅ trött på regn och kyla). Nu njuter jag av ensamheten här. På fredag kommer Ninna och håller mig sällskap igen och på lördag flyger vi hem. Skönt att bo i ett av de ”finare” områdena med mycket bra barer och restauranger. I många andra områden ska man tydligen helst ta taxi kvällstid och inte ströva omkring planlöst. Det är mycket uteliggare på sina ställen. Inget fel med dem men det är ändå trevligare att stå i baren bredvid någon som bär sina tillhörigheter i en portfölj än bredvid någon som bär dem i en kundvagn.
Stan är enormt stor. Vad som ser ut som imligt avstånd på kartan kan vara uppemot en timmes promenad. Som tur är finns det både bussar och spårvagnar, de senare dock mer av en turistattraktion. Båda väldigt spännande att åka i dessa branta backar. Allt ser ut precis som man har tänkt sig: vackra, välbevarade viktorianska hus och otroligt backigt överallt. Med den utmärkta kollektivtrafikens hjälp har vi hunnit med att se både turistiga Fishermans Warf och flummiga Haight Ashbury där gäng av ungdomar typ har bosatt sig i en park och det dräller av coola vintagebutiker.
Idag var jag nere vid hamnen och kollade på Americas Cup-båtarna, åt koreanska nudlar till lunch och shoppade lite i down town. Bussen hem i rusningtid. Det är inte mycket köer men desto trängre på bussarna. Det blir ännu mer spännande att åka trådbuss i 45-graders lutning när man står upp...
Typisk gatuvy
Blandade skyskrapor Down Town




tisdag 24 september 2013

Och så lite bilder...

Framme i San Francisco! Äntligen lite sol och värme. Bor på ett mycket snyggt Art Deco motell i stadsdelen Marina, 15 minuter med buss från centrum. Får återkomma med bilder men har dåligt internet här så kan inte lova något. Börjar med bilder från den långa vägen hit. Har varit fascinerande att se landskapet ändras från täta skogar, till skogar med de enorma redwoodträden i norra Kalifornien, till det karga ökenlandskap vi körde igenom idag, sista timmen in mot San F. Bilradions musik har gått från country till mexikansk och 101:an som vi kört på större delen av vägen har växlat mellan enfilig och sexfilig.

Fin kust med halvrisigt väder. Tyvärr hade vi tjock dimma större delen av köringen längsmed väg 101 ner till Kalifornien
Hann även med besök i en känd ostfabrik i Tillamoore
Dimmig kust
På besök i redwoodskogen
 
Typisk Oregonkust. Här på väg ner till en sjölejongrotta. Det var ingen hemma där men vi såg dem leka i vågorna.

 

söndag 22 september 2013

Från Oregon till Kalifornien

Har nu tillbringat två dagar på Oregons vägar. Natur som liknar den svenska fast med mer dramatiskt kustlandskap. Branta klippor, långa stränder och enorma vågor. Stannade igår natt i hamnstaden Newport där vi bland annat stiftade bekantskap med ett par flockar sjölejon men annars hade staden inte så mycket att erbjuda.
Idag har vi kört söderut genom ömsom sol ömsom ösregn. Har just passerat den kaliforniska gränsen och har ännu minst en dags dryg körning kvar innan  vi når San Fransisco.
Har inte sett minsta antydan till "road rage", tvärtom är det förvånande hur lugnt alla kör. Trafikrytmen känns långsammare än hemma, vägarna är breda och det är än så länge glest mellan bilarna. Kan tänka mig att det blir ändring på det ju närmare SF vi kommer. Återstår att se.

torsdag 19 september 2013

Portland levererar!

Lunchpaus vid "food trucks".
Håller tummarna för att vi får fler sådana i Stockholm också!
Några timmars bilfärd söderut, med lunchstopp på Wendy's med de fyrkantiga burgarna, och så befinner vi oss plötsligt i Portland. Den stad som jag sett fram mest mot under resan. Ryktet säger att Portland är det man tror att San Fransisco ska vara. Hippt men vänligt, och lite galet. So far verkar den leva upp till
Typisk gatuvy
förväntningarna. Mycket mer levande stad än Seattle. Som vanligt baserar jag detta till stor del på affärs- och restaurangtätheten. Trots att vi bor en bit utanför centrum finns allt inom gångavstånd. Alla hotell i down town var fullbokade men vi hade tur och hittade ett mycket gästvänligt hotell där vi får en svit (med kök och allt) och ett vanligt rum, allt för en spotstyver. Tillgång till kaffe, kakor och frukt dygnet runt.
Har just varit på en lokal pub och ätit något mellanting mellan svampmacka och pizza för 6 dollar! Och ölen här i grannskapet ligger på 3,25. Billigast hittills, och varmast. Imorgon ska det bli 26 grader och sol. Det artar sig, trots
Utsikt över down town Portland från vårt hotell,
i mysigt område som påminde lite om både Gärdet och Söder
viss reströtthet. Håller på att få ett sammanbrott varje gång jag måste hitta något i resväskan. Men lika mycket som Seattle fick mig på dåligt humör får Portland mig på gott humör. Konstigt hur man klickar olika bra med olika städer. Det är som med personligheter.

onsdag 18 september 2013

Med bil i Seattle

Gitarrskulptur på rock- och scifimuseum
Utsikt från monorailbanan

Bil (stor Dodge) äntligen upphämtad på Seattles flygplats och transporterad till trevligt boutique-hotell down town där vi nu bor i två nätter. Betydligt mer städat här än i Vancouver där det var ovanligt mycket narkomaner och uteliggare. Ändå tyckte jag nog spontant bättre om Vancouver. Det var lätt att hitta där och liksom i Toronto behövde man aldrig gå mer än ett kvarter utan att stöta på mat- eller fikaställen. En viktig faktor för mig som alltid är hungrig. Visst finns det mycket sådant här också, i Starbucks födelsestad, men det känns inte lika internationellt. Allt är lite mer tillrättalagt, och utspritt. Nu har vi i och för sig bara varit här knappt en dag så svårt att döma en stad utifrån det.

Utsikt från tornet. Regntunga skyar, som vanligt på denna resa...
Har hunnit med turistiga aktiviteter som Pike Place Market (stor marknad med bland annat fisk och pårökta fiskförsäljare) samt en tur upp i Space Needle, det där snygga tornet som är stadens kännetecken. Har också åkt monorail. Kort men rolig tur. Som berg-och-dalbana fast plant. Varför kan inte Christer Wennerholm haka upp sig på att bygga monorail stället för trista spårvagnar i Stockholm? Verkar både snyggare och smartare då den ju kör flera meter upp utan att någonsin störa vare sig bilar eller fotgängare.


måndag 16 september 2013

Två dagar i Vancouver


Vi har nu gjort en liten avstickare till Kanada på vår USA-turné. Jag och Ninna tog som sagt tåget upp från Bellingham igår. Alltid lika trevligt att åka tåg här jämfört med Europa. Konduktörer i välstrukna uniformer som hjälper alla av och på, god mat, bra service, rymliga säten, gratis wifi. Sen ett trevligt möte med kanadensiska tullen. Också ett serviceminedat släkte. Fasar dock över tillbakafärden ner till Seattle imorgon. USA-tullen brukar inte vara lika rolig.
Här i Vancouver bor vi alla fem (har ju fått manlig förstärkning på vår resa nu) i en fantastisk lägenhet på 16:e våningen i ett mellanklasshotell mitt i stan. Två sovrum, kök, vardagsrum samt inglasad balkong.
Utsikten från vår lägenhet
Har idag tagit långpromenad kring stan med stopp på bland annat Vancouver Aquarium, komplett med delfinshow, många olika maneter samt massa fisk så klart. Ikväll blir det nog middag i Chinatown, bra omväxling till alla burgare!
Känns ovant att vara tillbaka i ”civilisationen”. Jag och Ninna tycker att alla är oerhört snygga och välklädda. Killarna som kommer direkt från Stockholm menar att det är ungefär som hemma. Jag som pluggade i Kanada (Toronto) 2004-2005 känner mig trots allt rätt hemma. Har redan köpt mina två kanadensiska favoritsnacks: minimunkar från den billiga kaffekedjan Tim Hortons samt sushipizza; friterade riskakor med majonäs och rå fisk.

lördag 14 september 2013

Försenad rapport från södra Alaska


Das Boot. Komplett med bar, café, bio och liten souvenirbutik, men hålla tiden kunde den inte
Nu åter på fastlandet efter delvis gungig och vacker färjefärd. Sitter på tåget mot Vancouver där vi ska möta resten av resesällskapet (Johan, Niklas och Emil) som kommer från Sverige idag. Här kommer en uppdatering från (det internetlösa) livet på sjön:


Utsikten från min överslaf
Alaska Marine Highway, dag 1: Befinner oss på en båt som storleksmässigt är ett mellanting mellan en Waxholmsbåt och en finlandsfäja. För att vara fullbokad är det överraskande lite folk. De man träffar på är dock som vanligt oerhört sociala. Folkbristen kan möjligen bero på det hårda vädret. Kanske ligger folk i hytterna och är sjösjuka, eller orkar helt enkelt inte vingla omkring. Första etappen (Homer till Yakutat) körs över öppet vatten. Det blåser något infernaliskt, och regnar stundtals. Ninna har trotsat vädret och hängt med några fågelskådare på däck. De springer entusiastiskt från ena sidan båten till den andra om något flygfä dyker upp. Så mycket annat finns inte att se än. Utsikten lär bli finare när vi kör in i sunden längre söderöver. Jag njuter av bristen på aktiviteter. Har fått blodad tand på pussel. Vi hittade ett 500-bitars i barens aktivitetshylla, som nu är klart så när som på alla blå bitar till himlen.
Har en mysig liten hytt med en överslaf och en underslaf som kan omvandlas till ett bord och två fåtöljer. Varsin sänglampa och väggfast nattygsbord. Krokar för kläderna. Compact living at it's best. Lite ont om plats för resväskorna men jag löser det genom att ha det som behövs i handbagaget.


Yakutat by night!
Dag 2: Efter 28 timmars båtresa når vi sent på tisdagkvällen vårt första stop: Yakutat, en
gudsförgäten liten ort längst uppe i Alaskabukten. Vi är ett gäng från båten som ger oss ut i jakt på en öppen affär. Vi hittar den just som ägaren låser och går, utan ett ord. Ingen servicementalitet där inte. Gänget fotsätter mot den lokala baren, ledda ev en kille som varit där tidigare. Man skulle inte ha gett sig ut på måfå på egen hand om jag säger så. Det är kolmörkt, inga trottoarer, ingen gatubelysning, men plötsligt dyker baren upp, varm och välkommande mitt i skogen. Vi har ont om tid innan båten åker igen så det blir en snabb whiskeyshot och sedan snabb marsch på branta grusstigar ner mot hamnen igen. Känns som någon galen aktivitet ur en svensexa eller fångarna på fortet: Hitta en bar i skogen, drick en shot, spring tillbaka till ursprungsläget så fort ni kan. En mycket absurd men rolig upplevelse.

Infarten till Juneau, staden med en egen glaciär.
Här är vi på ungefär samma breddgrad som Stockholm
Idag onsdag hade vi en annan smått absurd landstigning. Båten lägger till två mil från Juneau, Alaskas huvudstad. (Varför så långt ifrån och varför det inte finns några bussar är det ingen som vet) Vi hittar ett gäng pensionärer att dela en stor taxi med. Snabbt in till centrum där vi möts av fem stora kryssningsfartyg och tusentals kryssningsturister. Lite skillnad från vår anspråkslösa båt om man säger så. Själva staden är liten och pittoresk, men befolkningen mångdubblas när man räknar med de tillfälliga turisterna. Trängseln på gatorna känns mycket ovan och antalet välklädda och välsminkade personer likaså. Hinner med en snabb lunch på bar med obligatoriskt älghuvud på väggen,
Nu när vi är inne på lugnare vatten verkar båtens passagerarantal för övrigt ha mångdubblats. Jag saknar lugnet. Kände mig väldigt sjömannamässig när jag satt pigg i gungande bar och alla andra troligen låg sjösjuka. Även om det var med åksjukepillers hjälp.

Dag 3: Landstigning i Ketchikan. Ännu en taxiresa in till centrum. Vår färja är som Ryanair; den
Sjöflygplanen ven i luften där vi låg utanför Ketchikan.
Här har ett precis landat bredvid båten
stannar aldrig där man vill stanna utan miltals (eller i alla fall kilometertals) därifrån. Ännu fler turister. För första gången på vår resa är det varmt! Står i t-shirt och jeans och svettas. Och detta i en stad där det regnar 280 dagar om året. Sitter på ett fik med massa kryssningsturister. En stor ryss i träningskläder sitter med sin flickvän och skypar med sina föräldrar. Fram kommer en flamboyant filipinsk hårfrisör, lägger armen om ryssen, vinkar in i datorkameran och säger ”This is my husband.” Ryssen skämtar med ett tag men säger sen ”Jag ska förklara för mina föräldrar att du är gay.” Överflödig information kanske? Onekligen skapar kryssningar oväntade vänskaper.
På vår båt är passagerarna lite mer jordnära eller vad man ska säga. Flera av ungdomarna är ute och reser på obestämd tid med cykel, ryggsäck, tält och skitiga kläder som enda utrustning. Det äldre gardet har husbil eller stor bil och praktiska vindjackor. Inga hårfrisörer.


Eftermiddagssol över granskog
 
Dag 4: Hela dagen till sjöss. Vaknar upp till dimma så tät att man knappt ser vattenytan. Vid lunch lättar den mirakulös och vi hälsas välkomna ut ur den av en val och ett par sälar, skymten av dem i varje fall. Resten av dagen tillbringas med utsikt över tät granskog. Gran, gran, gran så långt ögat når. På dramatiskt branta berg och flacka skär. Hoppas få se en älg, varg eller björn vid vattenbrynet men det enda djurlivet är ett par sälar till och skymten av ännu en val vid solnedgången. Samt mängder av måsar.

Mera gran
Båten känns vid det här laget oerhört överbefolkad jämfört med första dagen. Samtidigt har vi lärt känna många ombord. Det blir som en liten familj. ”Har ni sovit gott? Vad gjorde ni igår? Sett några djur?” Vi verkar vara de enda utlänningarna ombord. Alla andra är amerikaner. Inga av oss är imponerade av Alaska Marine Highways tidpassing. Först ändrar de avgångshamnen, och avgår drygt fyra timmar för sent. Sen vet de aldrig hur dags de kommer fram till nästa hamn förrän strax innan. Nu har de i alla fall bestämt att vi kommer att nå vår slutdestionation kl 6 imorgon bitti! Vi skulle ha kommit fram kl 8... Det är väl bra att de inte är sena men samtidigt ser vi inte fram emot att bli väckta kl 5, vilket de också har utlovat. Tycker synd om dem som måste sätta sig och köra så tidigt.