söndag 16 juni 2013

Enkel inredningslösning


Ta da! Nya soffbordet äntligen på plats. Beståndsdelar: Ärvd koffert som tjästgjort som förvaring för julpynt på farmors vind de senaste 40 åren. I dess begynnelse tillhörde den farmors farmor Sascha Tavaststjerna vars initialer skymtar på locket. Glasskivan beställdes av en nyöppnad glasaffär på Götgatan och ska tydligen hålla för att sitta på. Efter att jag hade beställt den ringde de nämligen upp och frågade:
- Är du säker på att du inte ska ha härdat glas? Ohärdat går sönder om någon sätter sig på bordet.
- Ja, men det hoppas jag att ingen kommer att göra, svarar jag hurtigt.
- Är du säker på det? (konstpaus från försäljaren.)
- Nja... Ok, jag tar härdat glas!
Som sagt, jag har varit med på tillräckligt många fester i mitt liv för att veta att man aldrig kan vara säker på NÅGOT. Att en person sätter sig på ett glasbord är väl egentligen en av de minst konstiga sakerna som kan hända en blöt kväll.
Om någon undrar vad den vita pluppen uppe till höger är så är det en marshmallow. Jag misstänkte att glasskivseländet inte skulle ligga rakt, på en över 100 år gammal, skev koffert. Oerhört irriterande, tills jag kom på världens snabbaste lösning: Ett gammalt torrt påskgodis. Fixat! Kanske inte så snyggt, men rakt. Nu funderar jag på om jag kanske kan beigelacka godiset.

onsdag 12 juni 2013

Lästips apropå likhet, olikhet och tolerans

Måste bara tipsa om denna mycket läsvärda artikel som publicerades i samband med den nyligen passerade nationaldagen: En svenskhet för alla i tio budord. Den borde vara obligatorisk läsning för alla politiker, journalister, och annat löst folk som har högljudda åsikter om integration, svenskhet och invandring. Om vi alla bara skulle hålla oss till dessa tio budord tror jag det skulle lösa sig!

1 Du skall underkasta dig våra gemensamma juridiska lagar.
2 Du skall erkänna att det existerar en gemensam värdegrund men att den är föremål för ständig förändring.
3 Du skall vara beredd på att du inte kommer att få göra det som du alltid gjort på samma sätt som du alltid gjort.
4 Du skall vara nyfiken på din nästa.
5 Du skall icke känna dig kränkt.
6 Du skall inte uppfatta andras annorlunda livsstil som ett hot mot ditt sätt att vara.
7 Du skall inte bekämpa behovet av att ha några som du känner gemenskap med.
8 Du skall acceptera att det alltid kommer att finns ett vi-och-dom-tänkande.
9 Du skall ingå i flera olika ”vi”.
10 Du skall inse att svenskhet kan innebära olika saker för olika individer.



måndag 10 juni 2013

Vädrets tyranni

Det finns väl knappast en svensk som inte lider av en viss nivå av väderstress så här års. Det kollas väder-appar och jämförs hemsidor för fulla muggar och ändå är det sällan någon som prickar rätt. Långtidsplanering och svensk sommar går helt enkelt inte ihop. Istället får vi förlita oss på panikmetoden (vissa kanske kallar det ”låt oss vara spontana”, men panik är vad det handlar om.): ”Okej, jag ser en lucka i molntäcket här på Söder. Vi måste grilla NU. Samling i Tanto om 10, sharp!” Ledig och sol? Kasta dig ut på närmsta gräsplätt tills någon hör av sig och föreslår en längre utflykt. Ingen tid att förspilla. Imorgon är det säkert regn.

Panikmetoden inverkar negativt på allt från hygien till arbete. Är det sol kan man knappast ha tvättstugan eller dammsuga med hedern i behåll, lika lite som man kan sitta någon timme extra på jobbet. Vi kan inte ens bestämma att ses på en viss plats. Är det strålande väder måste man ju gå till en uteservering, alternativt park. Är det växlande men varmt: uteplats med regnskydd. Soligt men kallt: infravärme, och så vidare. Det är ett evigt sjå att hålla reda på var det är kvällssol och inte, och längre fram i sommar: var det finns skugga och fläkt.

Vi är slavar under vädrets makter helt enkelt. Det är allt annat än spontant. Enda lösningen är egentligen den tråkpräktiga devisen ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Lite tjocktröjor, vattentäta jackor, mysiga filtar, keps mot duggregn, paraply mot ösregn.
På väg ut i skärgården i lördags. Blir det regn eller sol?
Svar: Ösregn så fort vi klev av båten men sedan uppklarnande grillväder.

söndag 26 maj 2013

Flummig men god meny positiv överraskning hos min nya granne

Igår testade jag motvilligt nya Hornhuset, en av mina närmsta krogar. Jag behöver inte ens korsa en väg för att komma dit: Genom Plankan, bron över Varvsgatan, genom Högalidsparken och efter ytterligare en bro kan jag gå rakt in på övervåningen. Motvilligheten har alltså inget med läget att göra utan det faktum att det har ryktats om dålig mat och service, samt att huset är anskrämligt fult.

När jag kommer in råder fullt kaos på grund av Champions League-finalen. Övervåningen är fullsmockad av fotbollsentusiaster men en vänlig kypare tar sig ändå tid att visa mig tillrätta. Min väninna måste ha bokat bord på plan 2 kommer vi fram till. Besviken låter jag mig visas ner. Pizzorna där uppe på plan 3 ser fantastiskt goda ut och jag misstänker att den utskällda maten kanske snarare återfinns i Krogen dit jag nu är på väg.

Där visar en annan vänlig kypare mig till bordet, bokat för sex personer, men det är inga sura miner för att vi bara blir fyra. Tvärtom. ”Vad bra, då har ni lite extra plats för tallrikarna.” menar servitrisen. Man tar nämligen in 2-3 rätter per person. ”Att dela på” står det i menyn men de små, välkomponerade tallrikarna lämpar sig oerhört dåligt för delning. Det är inte tapas direkt. Maten kan snarare beskrivas som en gi-nörd som gått på finkrog, rökt på, blivit hungrig, slagit näven i bordet och sagt ”Det där kan jag göra bättre själv!” med gott resultat måste medges. Du får leta länge för att hitta en kolhydrat på menyn. Rätterna är små och lite ”duttiga” men inte minimala. Det pendlar mellan elegant och rejält. En perfekt middag om man inte är vrålhungrig. Åt själv ett par pocherade ägg med torkad parmaskinka och kapris samt en sotad fiskbit på salladsblad med en underbar sås. Lustig kombination kan tyckas men så är det med dessa kolhydratfria smårätter. Glöm det där med att försöka hitta något som ”passar ihop”. Ät och var glad bara.

Huset är och förblir fult som stryk. Man håller med insändaren i lokaltidningen som undrade ”Var arkitekten full?” Hur svårt kan det vara att göra raka väggar? Vad hände med symmetri? Ett beprövat grepp för skönhet. Men interiören uppväger till viss del det fula skalet. Stora glasrutor gör sig nog bättre inifrån än utifrån helt enkelt. Och att damtoaletten högst upp har panoramautsikt över Långholmsgatan är faktiskt inte helt fel.

måndag 13 maj 2013

Stege inköpt!


Mycket kan man säga om långhelgers negativa inverkan på sedlighet och moral men med ålderns rätt lyckades jag i år göra en del nytta också på denna lustiga kristi himmelfärdshelg. Jag blir nästan lite provocerad av detta att vara ledig utan att ha något att fira. På påsken är det ägg, godis och sill. Hela det köret. Första maj kan man vifta med fanor och demonstrera om man skulle känna för det. Nationaldagen kan man vifta med flaggor och gå i folkdräkt. Men en röd dag helt utan instruktioner. Vad göra? Jag oljade in trätrallar och möbler på balkongen. Det gick lättare än jag trodde så av bara farten gjorde jag om samma procedur åt en väninna. Sen åkte jag till en nyöppnad glasaffär på Götgatan för att beställa en glasskiva till mitt framtida soffbord. Återkommer med bildbevis på detta, om det blir lyckat. (Okej, jag är inte helt ärlig här. Detta var på klämfredagen och inte själva röda dagen.)
Från fyrans buss på Rosenlundsgatan ser jag den: Stegen. I farten ser den perfekt ut där den står utanför en oansenlig loppisbutik. Jag är nära att kasta mig av bussen men har is i magen. Åker och beställer glasskivan och promenerar tillbaka i solen. ”Kostar den under 1 000 slår jag till” tänker jag. Nu kanske ingen norr om Slussen begriper hur man kan betala mer än nån hundring för en ranglig gammal stege, men som tidigare nämnts: de står högt i kurs.
Jag har tur. Den finns kvar när jag kommer tillbaka och kostar 650. För skojs skull tar jag en tur förbi Herr Judits antikaffär Brandstationen runt hörnet innan jag slår till. Där finns också en snygg fast otympligare stege. För 2 5000 kr… Nu känner jag att jag har gjort ett kap! Är tvungen att berätta för den trevliga personalen i den oansenliga lilla butiken (Uppåt väggarna visar den sig heta) om min prisjämförelse. ”Vi väljer att hålla lite lägre priser så går prylarna snabbare. Roligare att de kommer till bra hem än står här och samlar damm.” Sympatisk inställning.

onsdag 1 maj 2013

Den kalla säsongen är invigd

Okej, vi bor i ett kallt land och passar det inte kan man flytta till Thailand och se hur roligt det är! Det har alltid varit min inställning, men efter den här vintern som liksom vägrar att ta slut känner till och med en värmeskeptisker som jag att det vore helt okej om det kunde bli 25+ NU och uppåt 30 i juli, tack. Tills dess är det bara att klä på sig och kura ihop sig, stålsätta sig för utesäsongen som för länge sedan börjat trots vintertemperaturer. Desperata efter D-vitamin riskerar svenskarna gärna en förkylning eller blåskattar.

Det finns ett par tillfällen när utevistelserna, nästan, går till överdrift. De två dagar då man fryser som mest på hela året. Två dagar ofta hemsökta av snöblandat regn och hagelskurar: valborg och midsommar. Klart man ska vara ute men det finns liksom inga eldar, grillar eller tjocktröjor som helt hjälper mot den bitande, fuktiga kyla som oftast råder dessa två dagar.

Igår firade vi in våren på Djurgårdsbrunns värdshus som bjöd på god grillbuffé och bra fest. Trots detta är jag osäker på om det hela egentligen var så jättebra reklam inför sommarsäsongen. Det framgick nämligen med smärtsam tydlighet att man inte har nåt toppenläge för kvällssol och vad värre är: mycket dåligt med infravärmare. För att en svensk sommar ska vara genomförbar måste varje uteplats vara nerlusad med infravärmare. Så är det bara. Man vill vara ute (eller som igår, måste vara ute på grund av platsbrist) och man vill inte frysa. Nu stod man där med maten, på ståbord i halvskugga, och övervägde att äta med vantarna på. Fattade fel beslut: tog av vantarna och höll på att förfrysa fingrarna. Nåja, man ska inte klaga. Rosévinet höll sig kallt och gott!
Det kunde vara värre. Tankarna i den kalla natten gick till filmen jag sett dagen innan: Djupet. Baserad på en sann historia om en isländsk fiskare som efter att hans båt förlist simmar i timtal i femgradigt vatten. Han överlever och blir en vetenskaplig sensation. Fascinerande berättelse. Med bilden av fiskaren i snöstorm, iklädd blöt skjorta, på näthinnan kändes en svensk valborg nästan tropisk.

tisdag 23 april 2013

Poppis att klättra


Söt men såld. 3 400 på Stadsauktion
Jag vill ha en stege! Men det är väl inte så svårt, tänker ni. Finns lätthanterliga aluminiumstegar på närmsta byggvaruhus för några hundringar. Och så stoppar man in den i klädkammaren när den inte behövs. Ja, så kan man göra om man vill göra det lätt för sig, men eftersom jag fortfarande har mer kläder än möbler här så tänkte jag att det vore trevligt att köpa en snygg gammal stege som kan stå framme. Så tänker tydligen resten av befolkningen också, i alla fall att döma av priset på stegar, trappstolar och dylikt. Otympliga gamla träschabrak, gärna med massa målarfärg, går för bortåt 2 000 och de där uttjatade AWAB-kökspallarna för mellan 500 och 1 000. Nej, jag tror det får bli någon typ av biblioteksstege. De är åtminstone snygga och smidiga.

Jag som är van att vara motvalls har långsamt tvingats inse att alla Söders funkistvåor är inredda precis som min. Det är bara att titta på lägenhetsannonserna i lokaltidningen: teakmöbler, 50-tal, loppisfynd, inget vitt förutom väggarna, inget nytt förutom soffa och säng. Och så en stege på det då!