fredag 20 april 2012

Fredagsgissel

Jag vet att det råder delade meningar om detta men jag måste bara uttrycka min: Aw (after work) på fredagar är ett gissel! Det måste ha uppfunnits av trötta förortsföräldrar som ser detta som sin enda chans att snabbt träffa sina vänner och bli lite småfull innan sambon och barnen åter pockar på uppmärksamhet ute i villan. Är man singel, barnfri och bor i stan ser jag verkligen inte poängen.
Två kvällar i veckan kan man gå och lägga sig när man vill och två morgnar kan man gå upp hur sent man vill. Varför ska man då, ofräsch och sliten, gå direkt från jobbet, trängas några timmar i omänsklig ljudvolym och sen gå hem och lägga sig kl 23 som vilken vardag som helst? ”Men man kan väl vara ute så länge man vill”, invänder då folk. Nej, det kan man faktiskt inte. Det är en sanitär olägenhet att gå omkring i samma kläder i 20 timmar, och det är en än värre olägenhet för levern att stå i en bar från 17.30 till 3.30, eller när man nu tänker gå hem. Aw på vardagarna är en utmärkt idé, men på fredagar sätter jag ner foten.
Jag observerade detta gissel redan på 90-talet när jag bodde i England. Då vi var förskonade från det i Sverige. Där går man ut under devisen ”Eating is cheating”, dricker pints fram till 23 när pubarna stänger (eller åtminstone stängde de kl 23 då), ragglar hem stupfulla, och trycker eventuellt i sig en ”curry” eller fish n’ chips på vägen. Som vanligt har svenskarna skapat sin egen version för att maximera alkoholintaget. Här är barerna öppna minst till kl 1 vilket gör ”aw” till en utdragen affär, för dem som orkar. Att äta betraktas inte som fusk men däremot ses det inte med blida ögon om någon fuskar genom att gå hem och fräscha till sig och låter de sunkiga aw:arna stå och vänta. Därför är jag numera tydlig mot mina vänner med vad som gäller. Antingen tidiga passet (direkt från jobbet och fram till max kl 23) eller sena passet (gå hem, äta, fräscha till sig och gå ut tidigast kl 20). Aldrig både och.

måndag 16 april 2012

En trafikkarusell som kanske blir mänsklig en dag...

Jag kommer inte ihåg exakt när jag första gången korsade Slussen till fots men det var säkert någon gång under sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Dock minns jag irritationen över hur svårt det var. Man fick välja mellan att antingen gå i körfälten med fara för livet eller gå ner i de mörka gångarna där ungdomsgäng och narkomaner hotade. Under min korta livstid hade ingenting byggts eller byggt om i Stockholm (förutom att Sturegallerian öppnade 1989) så det fanns inte i min föreställningsvärld att Slussen någon gång skulle kunna utformas på ett annorlunda sätt. Man svor över de äckliga, nerkissade gångarna, sprang över bilfiler och cykelbanor, försökte hitta rätt buss i den deprimerande bussterminalen, funderade över hur man bäst skulle ta sig ner till Patricia eller de andra båtarna. Och så är det fortfarande, men inte länge till. Den nya Slussenlösningen kommer säkert att ha sina problem, ingen lösning är perfekt, men det kan inte bli värre i alla fall.
Jag kan förstå saknaden över otrendiga, nergångna miljöer. Rädslan att Stockholm ska bli för gentrifierat. Men en plats som Slussen måste ju funka. Bilar, fotgängare och kollektivtrafik ska kunna ta sig från punkt a till b utan fara å färde eller förseningar. Om man sen kröner det hela med något futuristiskt glashus, trendiga caféer eller en galleria, eller bara med skitigt kakel och betong, är av mindre vikt. Håller med twittraren som skrev ”Programide: Big Brother Slussen. Samtliga slussendebattörer stängs in i blå gången i hundra dagar. Eller tills Slussen faller ihop.” I väntan på att nya Slussen eventuellt öppnar enligt tidsplan 2020, vilket jag finner lite väl optimistiskt, kan ni roa er med att lyssna till denna fina Slussensång.

fredag 13 april 2012

Äntligen mörkt!

Jo, jag vet att man kan få vita mörkläggningsgardiner också,
men det är tillräckligt mycket vitt i den här lyan som det är!
Tada! Äntligen har jag fått en rullgardin i sovrummet, och persienner, och persienner i vardagsrummet. Obegripligt hur de har kunnat bo med endast den idiotiska träpersienn som fanns i sovrummet innan. Den gick varken att dra upp eller ner på något enkelt sätt varpå det var lite halvskumt på dagarna och inte speciellt mörkt på nätterna.
I vardagsrummet behöver jag i och för sig inga persienner till vardags. Solen ligger bara på under de tidiga morgontimmarna, eftersom riktningen är nordost, och då brukar jag ändå inte sitta i vardagsrummet. Däremot är de en nödvändighet om någon ska sova över i min fina bäddsoffa. Jag får väl ta en avgift av alla som sover över så att de betalar sig. 4.500 blev det för hela rasket, men då satte de upp alltihop också. Tyvärr inget rotavdrag på detta tydligen.

tisdag 10 april 2012

Stockholm runt på en (lång)helg

Nu är då fyra dagars påskhelg avklarad. Fyra utekvällar – fyra stadsdelar var målsättningen. Lite ambitiöst kanske men det gick nästan. Lyckades faktiskt beta av två stadsdelar redan på skärtorsdagen: Tiki bar vid Rörstrandsgatan (Vasastan), Allmänna galleriet (Kungsholmen) och Lemon bar (Kungsholmen). Efter den helkvällen blev fredagen betydligt stillsammare i sann långfredagsanda: Tjejmiddag på Söder samt en snabb drink på Hotell Malmen vid Medborgarplatsen (Söder). Påskaftonen inleddes med tidig middag hos faster (Sollentuna) men avslutades senare med Östermalmstema: Vassa Eggen (tomt, så vi var bara inne och vände), Sturehof/O-baren, Riche samt Spy bar. Det senare har jag inte besökt sedan kring millennieskiftet, det vill säga ungefär när den nuvarande publiken gick på lågstadiet. Jag var till och med där någon gång i mitten på 90-talet när stället hette Arnolds och omfattade både nuvarande Laroy och nuvarande Spyans lokaler. Det var tider det. Är det inte dags att börja slå ihop lite lokaler igen? Det här att dela upp ett ställe i flera har för länge sedan gått för långt. Fou, övervåningen till Rose på Hamngatan, är det värsta exemplet hittills men tyvärr tror jag det blir värre innan det blir bättre.
På söndagskvällen borde man naturligtvis ha tagit sig iväg till Vasastan men orken började tryta… Dock blev det dagtidsaktiviteter istället: Videokonstutställning på Kulturhuset, fika i Gamla stan (och betalade 35 kr för en kopp svart kaffe! Nej, Gamla stan ska man hålla sig borta från.) samt thaimiddag vid Medborgarplatsen. Sista lediga dagen täckte jag in ytterligare en stadsdel: Promenad på Djurgården inklusive utomhusvåffelätning på Café Ekorren. Lite kallt, men gott.
SL-kortet har gått varmt med andra ord. Apropå SL kan jag också konstatera att den där spårvagnen är värdelös, för er som inte visste det. Den sniglar sig fram och tar en evighet på sig att lasta folk. Man får trängas med tusen barnvagnar och turister. Fast bussarna hade förstås samma problem. Tur att det finns båtar!

onsdag 4 april 2012

Var finns Knivsöders nattöppna affärer?

Nu måste jag för första gången klaga lite på mitt nya grannskap. Jag kommer hem strax efter elva en tisdagskväll och tänker att jag måste köpa frukostyoghurt på vägen. Enkom i detta ärende åker jag en hållplats längre än nödvändigt, till Hornstull, där jag vet att det finns en 7eleven. ”Den måste ju vara öppen till åtminstone midnatt” tänker jag. Det är till och med skyltat till 7elvan när jag kommer upp från tunnelbanan, men på platsen där jag vill minnas att den låg finns nu bara en gapande tom, helt urblåst lokal.
Det må vara bra att de bygger om Hornstull, men de kan ju inte bara ta bort en nattöppen affär utan att ersätta den med något! Där står jag, hungrig, på folktom gata. Var finns det en nattöppen affär vid Hornstull? Ska man behöva köpa sin frukostyoghurt på Pressbyrån vid Östermalmstorg innan man sätter sig på t-banan hem? Ja, tydligen. Mataffären vid Hornstull stänger kl 22, Högalidshallen kl 21, min närmaste ICA likaså. Alldeles för tidigt redan det. Visst, det finns någon ”Direkten” eller vad det heter som säljer cigg, lotter och någon chokladbit typ. Sunkigt. Man vill ju kunna köpa någorlunda substantiell föda även om man råkar komma hem (eller komma på att man behöver handla) efter kl 22! Nåja, jag hoppas det löser sig när Hornstullsombyggnaden är klar och/eller att det finns något nattöppet som jag har missat. Efterlyser för övrigt ordentliga mataffärer som är öppna dygnet runt. Vet att det aldrig kommer att bli verklighet i Sverige men minns med glädje hur jag utomlands har storhandlat, eller småhandlat, på väg hem från krogen. Det är av någon anledning en riktigt härlig känsla som tydligen inte ska vara oss Stockholmsbor förunnad.

fredag 30 mars 2012

En utredning att hoppas på

Äntligen ett vettigt politiskt förslag! SOU 2012:25: ”Enklare för privatpersoner att hyra ut sin bostad med bostadsrätt eller äganderätt” Bara att hoppas på att det går igenom också. Även om jag själv varken känner något behov av att hyra ut eller hyra lägenhet just nu så är det ett jätteviktigt förslag. Dels borde det naturligtvis vara absolut självklart att man själv får bestämma över sin egen bostad, oavsett om den råkar tillhöra en bostadsrättsförening (denna hemska hybridlösning mellan kapitalism och socialism) eller inte. Dels så är bostadssituationen i Stockholm minst sagt ohållbar och alla lösningar behövs. Som det är nu står massor av lägenheter tomma för att ägarna inte får, kan eller vill hyra ut dem. Det där föreningskramarargumentet om att "Då får vi inte folk till styrelsen" håller inte alls. Det är ingen som vill vara med i de där j-a styrelserna oavsett om man bor i huset eller inte. Och även om man hyr ut i andra hand har man samma skyldigheter mot föreningen.

Och så konstiga hyresregler på detta. Som dessa två stackars killar som inte fick dela på en lägenhet för att värden var rädd att det skulle bli stök i trappen?! Jag är så glad att jag äntligen har ett eget (nåja, föreningsägt) tak över huvudet. Och om 30 år räknar jag med att ha fått en hyresrätt genom bostadskön.

torsdag 29 mars 2012

Uppringd av bluffaktureringsvandaler

Det här med telefonförsäljare brukar inte störa mig alltför mycket, åtminstone inte om de ringer under arbetstid när man ändå bara sitter vid skrivbordet. Brukar använda dem som prisjämförelse. Jag betalar si och så mycket för internet, telefon, eller vad det nu är. Har de något billigare att erbjuda? Bra. Om inte så har de inget att hämta, och de brukar de också förstå. Angående morgontidningar, elabonnemang och liknande hjälpte det bra att säga att man var hemlös, och det kan jag ju fortsätta med, även om det inte är sant längre.
Men idag fick jag ett riktigt obehagligt samtal. Det var från sajten 121.nu. Ett företagsregister som ringde och ville kolla att de hade rätt uppgifter från mig. De hade hämtat dem direkt från Skatteverket, så det hade de. Sen frågade de om jag behövde en hemsida, ville komplettera mina uppgifter med en logga, bild eller dylikt. Jag tackade vänligt nej och trodde då att jag skulle bli lämnad ifred. ”Tack, då skickar vi en faktura på 3.900” avslutar de. ”NEJ, jag vill inte betala något” svarar jag. ”Jo, alla företag är med i detta” säger de och får det att låta som om det är något obligatoriskt. Dessutom har de mage nog att kläcka ur sig att de tar hand om bluffakturor. ”Får du en så skickar du den bara till oss.” Men herregud! Om man får en från dem då? Ju mer man tänker på det desto mer absurt blir det. Varför ska jag betala för att stå med i något register som jag inte har bett om? Tillslut var jag tvungen att slänga luren i örat på honom, och det gör jag verkligen ALDRIG med försäljare annars. Normalt är det bara att säga nej, men inte här.
Tydligen har fler haft problem med företaget. De verkar ha en seriös hemsida, men högst oseriösa försäljningsmetoder. Kommer det en faktura nu då blir det polisanmälan. Svensk Handel har en bra sida om hur man gör. Får god lust att själv skicka en faktura till sådana här företag, alternativt telefontrakassera dem, eller trakassera dem på annat sätt. Det är verkligen den lägst stående formen av tiggeri att försöka mjölka hårt arbetande småföretagare på pengar. Oskick!