torsdag 3 mars 2011

On the road


Från bilfönstret

Två observationer med att vara på andra sidan jorden. Nej, badvattnet har jag fortfarande ingen koll på. När jag tänker efter vet jag nog inte åt vilket håll det snurrar ut där hemma heller. Men jag tror mig ha kommit på att solen står i norr när den står som högst. Kan det stämma? Det känns ju väldigt konstigt. Tänkte inte på det i Australien men där var den nog mer rakt upp. Här är den verkligen i norr. Höll på att navigera helt fel idag med vår körning på grund av detta.
Det andra är att det är exakt 12 timmars tidsskillnad. Klockan är ungefär 9 på kvällen här och 9 på morgonen i Sverige. (Jag har svensk tid på min dator för att ha koll.) Lätt att räkna. Enda gången vi varit något jetlaggade på resan var dock i Hong Kong, med 7 timmars skillnad. Sen har det ju bara varit ett par-tre timmars skillnad i taget.
Nu har vi för ett par timmar sen checkat in på en campingplats utanför en liten ort nio mil från Queeenstown, dit vi kör imorgon. Sydöns party- och turisthuvudstad tydligen. Det och bungeejumpingens födelsestad. Men nej, det är jag inte frestad att prova.

onsdag 2 mars 2011

I en medelstor husbil långt, långt borta

Nu är vi äntligen här: Nya Zeeland. Så långt bort man kan komma. Det är lite overkligt onekligen. Inga spår av jordbävning, förutom flaggor på halv stång. Vi befinner oss i Dunedin på sydöstra sydön och nästa stopp är Queenstown inåt landet västerut. Där börjar de spektakulära landskapen tydligen, men vi tycker det är fint redan här. Oerhört grönt, dramatiska berg, mycket får förstås men även kor och söta lamadjur.
Vår husbil är ungefär lika stor som hotellrummet i Hong Kong, om inte större. Vi har diskho och dusch med varmt och kallt vatten, gasspis, kyl, frysfack, mikro, dubbelsäng, liten campingtoa. Allt man behöver. Lily har precis köpt en surfbräda som uppspänd i taket funkar bra även som extrahylla. Bilen är 2,60 hög nämligen så det är gott om ståhöjd. Gungar lite när det blåser bara… Tyvärr är den svårväxlad som en traktor. Stackars Lily. Jag kommer med uppmuntrande tillrop och läser kartan.

måndag 28 februari 2011

Hej då Sydney!

Bara ett fåtal timmar kvar i Sydney nu. Det är lite vemodigt onekligen. Det skulle ta en livstid att se allt som finns att se i Sydney och kombinationen strand, vatten, båtar, bra krogar och skyskrapor är onekligen mycket tilltalande. Sen finns det förstås en del som man har hunnit tröttna lite på. Till exempel att mycket tid går åt bara till att transportera sig, även om man håller sig i centrala stan. Tar man en t-bana kan man få vänta i 10-15 minuter, även mitt på dan. Och om man promenerar fastnar man i absurt långa väntetider vid alla övergångsställen.
Nattlivet är förstås mycket varierande. Kontrasterna är fascinerande. Från Kings Cross med sin blandning av tandlösa heroinister, backpackers, sunkiga pubar och strippklubbar (men även helt ok barer och restauranger) till extremt ambitiösa ställen i city: takbarer med pool, atriumgårdar, vinprovningsmenyer, etc.
Dock är de inte i samma tidszon som man är van vid. Klubbar öppnar kl 20 och börjar ta inträde kl 20.30. Kl 21 är alla fulla som kastruller. När man ska hinna äta middag har vi inte riktigt förstått. Dessutom är det lite Jersey Shore-stämning på många av uteställena vi har varit på, men vi har säkert missat många av de bästa.
Nu blir det nya tag i Nya Zeeland. Ska bli skönt att ha sitt eget, och samma, krypin i tre veckor nu, om än bara en husbil. Ska försöka skaffa internet så fort vi kommer av planet men bli inte oroliga om plötslig radioskugga uppstår. Mobilen lär funka i alla fall. Kram!

Bild från färjan till Manley beach



fredag 25 februari 2011

Katastrofuppdatering 2

Tack för all omtanke. Vi är välbehållna fortfarande och har äntligen lyckats boka om våra biljetter så att vi slipper vistas i Christchurch.
Ringde först till Quantas i onsdags och försökte boka om biljetterna. Efter 45 min i telefonkö fick vi reda på att ”Visst, inga problem. 1.600 kr i serviceavgifter blir det för den ombokningen.” ”Jaha… men är det ingen rabatt med tanke på att vårt tänkta resmål mer eller mindre har utplånats?” ”Nej, inte som det ser ut just nu. Om man reser imorgon (torsdag) ja, men inte fredag.” Vi kom fram till att i sådana fall skulle det faktiskt bli något billigare att boka en helt ny enkelbiljett till annan ort på NZ.
Så på onsdag kväll ser vi att Quantas har uppdaterat på hemsidan. Även fredagsresenärer får nu boka om gratis. Efter ytterligare 45 minuters telefonkö är då min biljett ombokad, men Lily åker på lördagen. ”Kan man kanske boka om den redan nu?” ”Ja, men då kostar det 1.600 kr. Imorgon kanske det är gratis.” ”Jaha, men kan man boka om den på nätet imorgon då, för att slippa belasta era telefonväxlar och vår tid?” ”Nej, man måste ringa.” Smidigt. Efter ett tredje entimmessamtal med Quantas är då båda biljetterna ombokade. Man undrar ju hur många som ger upp och antingen betalar avgiften (i onödan), struntar i att använda sin biljett eller flyger till katastrofområdet ändå. Ambassaderna försöker få ut sina medborgare från Christchurch och Quantas flyger glatt dit dem.

Quantasanställda? (Bild tagen igår på motorvägen in mot Sydney!)

torsdag 24 februari 2011

Bildspecial: naturområdet Blue Mountains

Just hemkommen till Sydney igen efter en utflykt till Blue Mountains ett par timmar med bil inåt landet. Vi bodde en natt på fräscht motell i orten Katoomba, som för övrigt slog rekord i det här med att stänga tidigt. När det står till exempel "open 10 am until late" så tycker man först att det låter lovande. "Här är vi lite wild and crazy och stänger så sent vi vill." Men vi har lärt oss att så inte är fallet. Snarare betyder det att de stänger ca kl 20.00. "Late - eight", ja det rimmar ju i alla fall...
Det som inte uttryckligen stängde "late" stängde kl 16.30. Men vi hann ändå med en hel del aktiviteter både igår och idag. Har bland annat åkt världens brantaste bergbana (alltså måste den i Hong Kong ha varit den näst brantaste), åkt två olika linbanor, gått på promenad i regnskogen, besökt fantastiska grottor i Jenolan caves och sett ett livs levande näbbdjur i det fria, vilket tydligen är väldigt unikt.


"Tre systrar" Känd klippformation i Blue Mountains
 
Utsikten från en av "systrarna"

Vi informerades om att det kostar 70 000 kr att campa på denna klippa, i böter

Imponerande stalaktiter i en av Jenolan caves

Grottan Devil's Coach House

Sjön bredvid grottorna där vi såg ett näbbdjur. Här står Lily och Kathy och spanar efter det. Kan ni se det?

tisdag 22 februari 2011

Katastrofuppdatering

Vi känner oss lite förföljda av naturkatastrofer på denna resa. Har lyckats undvika översvämningar och cykloner med god marginal. Den här jäkla jordbävningen i Christchurch är verkligen irriterande. Men, lite är det kanske som resebyrån sa om Brisbane: Det var inte en speciellt spännande stad ens innan katastrofen. Ytterligare en helg i Sydney känns inte som något större problem om det nu skulle bli så. Vi har kontaktat resebyrån som råder en att boka om. Hur detta rent praktiskt går till får vi reda ut imorgon. Vi har även kontaktat vår biluthyrningsfirma, som vi hoppas har klarat sig helskinnad. Får vi inget svar är det ett dåligt tecken... Vi hade nämligen bokat en husbil som vi skulle hämta i Christchurch 1 mars. Fortsättning följer.
Nu är det läggdags för oss och imorgon utflykt till Blue Mountians, en nationalpark i bergen utanför Sydney. Vi åker dit med våra generösa värdar: Hal och hans fru Kathy.

måndag 21 februari 2011

Mer kulturella och mindre kulturella aktiviteter

Nu är det svalt igen här i Sydney. Väldigt växlande väder men det verkar hålla sig mellan strax under 20 och strax under 40. Sedan förra inlägget har vi hunnit med att gå på världens största kortfilmsfestival, Tropfest, som hålls här varje år (www.tropfest.com/au). Det är ett gratisevenemang i en park och vi lyckades hitta en perfekt plats under ett träd, med skydd både mot sol och eventuellt regn, se bildbevis. Detta var igår kväll. Idag har vi besökt en badplats här i förorten Northbridge där vi bor just nu och provat på stående paddling på surfbräda. En sport som tydligen är stor här. Ser lite fånigt ut men kul och lätt, i alla fall när det inte är vågor. Tyvärr inga bildbevis på detta.