Från yoga-zen till Köpenhamnskaos

Danmark är ett av de länder som jag lite har "fuskräknat" i mitt landsamlande. Otaliga gånger har man mellanlandat här, ofta åkt igenom eller varit här över dan, men jag minns faktiskt inte om jag någonsin har övernattat här. Därför kändes det som en god ide att göra ett långhelgsstopp i Köpenhamn på väg från Svalöv till Berlin. Jag var mycket nöjd med mitt hotellval: superiorrum med balkong på CPH Studio hotel i Amager strand, ett välmående område med cool arkitektur precis vid havet och stranden. Fem minuter med t-banan från flygplatsen och bara lite längre in till "stan".

Solnedgång över Amager Strand.

Utsikt från Illums takbar vid Ströget.

T-banan, eller Metron som den heter här är smidig. Biljetter köps enklast i appen och förarlösa tåg går ungefär var tredje minut. Ändå lyckas vartenda tåg vara hysteriskt överfullt. De är nog mindre än hälften så små som Stockholms tunnelbanetåg, men ändå. Trängseln är något i hästväg och det gäller visserligen för större delen av den här staden. Cyklar, barnvagnar, resväskor, allmän förvirring. Det krävs stora mängder öl och tålamod för att stå ut. Då temperaturen närmar sig 30-gradersstrecket när vi är där försöker jag också byta ut ölen mot iskaffe vilket nästan leder till personlig konkurs. Uppemot en hundring är inte ett ovanligt pris. Men vi var beredda på att det skulle vara dyrt och siktar på ett rejält mål mat om dagen. Det får räcka. Första dagen äter vi supergoda burgare på Dandelion och den andra blir det råbiff på restaurang Darling med mysig uteservering. Stor minus dock att de tar betalt för kranvattnet! När man väl sitter ner någon stans och beskådar kaoset är Köpenhamn fantastiskt, ja förutom priserna då. En annan rekommendation är Tipsy mermaid. Mysig båtbar med kvällssol vid Nyhavn, eller takbaren på Illums-varuhuset med utsikt över Ströget.

Dag två har vi (läs jag) ont i fötterna efter allt traskande runt stan: Botaniska trädgården, Kartoffelraekkerne (fint bostadsområde) lilla sjöjungfrun-statyn med mera. Dessutom är jag oerhört badsugen så det får bli en stranddag. Tror ni trängseln är mindre där? Nej. Tänk er en varm, solig majdag i Rålis, multiplicera med två, släng in en extra handfull cyklar och småbarn som bonus. Mirakulöst nog hittar vi en ledig kvadratmeter precis vid havet så jag är nöjd trots de stora mängder sand och vatten som skvätts över en. Utsikt över Öresundsbron, svalkande havsbad, och fem minuters promenad hem till terrass med kvällssol och gott, välkylt rosévin (som kostade 60 kr på vår närmaste lågprisaffär). Man kan ha det värre när det är som sämst, men Köpenhamn hamnar inte på Nicoleresors topplista.

En solig dag i Amager Strandpark...

Nicoles-resor provar på folkhögskola i Svalöv

Tre saker krävs inledningsvis för en sommarvistelse på folkhögskola: lite pengar, mycket framförhållning och ett öppet sinne. En väninna tipsade mig redan inför förra sommaren om Fridhems folkhögskola. För mellan 6 300 och 7 500 kr får man fem dagars helpension med boende och kurs på skolan. Det året var jag för sent ute och det fanns inga (i mitt tycke) vettiga kurser kvar. Visst, vill man gå en fortsättningskurs i tango, skapa med mossa eller lära sig diskogolf kan det funka. Jag hade siktet inställt på yoga. Så i år satt jag klistrad framför datorn när platserna släpptes i mitten av januari och lyckades knipa en plats på "yoga stretch", med eget rum på skolans område.

Jag bodde i det så kallade Nordhem, det största och nyaste bostadshuset på området.

Väl på plats är upplägget ungefär som en all-inclusive-semester. Man välkomnas av vänliga receptionister som ger en nyckel, områdeskarta och förklarar var rummet ligger. Bädda får man göra själv och det är inte direkt hotellstandard på rummen, som under terminen är studentrum, men man har i alla fall egen dusch/toa, och nära till alla kurssalar och matsalen. Det är ju det här som är lite av charmen - gratis mat (eller nåja, jag betalade för den i april). Frukost, lunch, middag och fika serveras i bufféform varje dag. Allt är fräscht, gott och välordnat. Rejäl salladsbuffé samt minst en vegetarisk och en kött-/fiskrätt. Efter middagen är det nästan alltid någon typ av underhållning; ett liveband, musikquiz, improvisations teater, etc. Som allt annat följer det skolans devis "fritt och frivilligt". Det enda som inte är fritt i bemärkelsen gratis är alkoholen, men ett glas rött för 70 kr kan man inte klaga på. Vissa kvällar går personalen till och med runt och tar upp bordsbeställningar när man har satt sig i trädgården med sin överlastade tallrik, och baren är öppen till 23 om man vill ta sig något efter middagen.

Middag på terrassen med några av våra nyfunna vänner.

Det pågår 12 olika kurser samtidigt så vi är närmare 200 pers som ska samsas på skolans område men allt är ett under av smidighet. Det torde vara en drömmiljö för singelmän över 60. Det känns som att 90 procent av deltagarna är kvinnor och av dem är minst 80 procent 60 fyllda. Jag och väninnan är i alla fall näst yngst i vår yogagrupp. Jag slås av hur extremt homogen grupp människor som går på sommarskolan. Även om den yngsta deltagaren är 12 och den äldsta över 80 år är merparten svenska, välutbildade kvinnor i övre medelåldern. En ung tjej i vår grupp som är adopterad från Indien är den enda jag ser som inte är rågblond, gråhårig eller hennafärgad.

Svalöv där Fridhem ligger är en minimal ort där man alltid har de böljande fälten nära.

I slutet av varje dag frågar vår fina yogafröken hur vi mår och hur vi har upplevt dagen. Det hör ju yogan till att blicka både inåt och utåt. Känna in kroppen osv. I slutet av veckan är jag glatt överraskad över att min kropp inte protesterar alls över 12-13 pass på en vecka med både yoga, styrka och balans. Jag som är van vid max ett pass! Däremot är jag rätt utmattad av att ha haft folk omkring mig så gott som alla dygnets vakna timmar. Jag har kanske blivit introvert på äldre dar! En annan observation är att jag verkligen inte är någon tedrickare. Det påbjuds ju inom yogan men vi är ett gäng som envist smiter iväg och tar kaffe i pauserna. Skippade morgonkaffet en gång. Det var ingen bra dag!

Vi gjorde även en utflykt till Söderåsens naturreservat med 5 km vandring avslutad med utomhusyoga. Min reflektion den dagen var att jag kom ut som bokskogshatare. Visst är träden och tidvis utsikten vackra, men det är som att promenera på en parkeringsplats: inte ett livstecken på marken.

Nationaldagshelg i Litauen

Utsikt från hotellrumets balkong, Daugirdas hotel

Redan på den sena Ryanairflighten från Arlanda lägrar sig lugnet. Inga gnällande barn eller skrålande gäng trots att klockan är en bra bit efter 22. Alla hittar snabbt och smidigt sina sittplatser och det fullsatta planet är knäpptyst. Jag är på väg mot Litauen och gillar det redan. Har inte varit där sedan 2015 då jag gjorde ett par utflykter från Riga till Vilnius. Nu är målet nationaldagshelg i Kaunas, landets näst största stad, en dryg timme med flyg från Stockholm.

Gågatan Laisves aleja (Frihetsavenyn) med massor av uteserveringar och en del shopping

Kaunas är en väldigt lättnavigerad stad. Från Rådhustorget som domineras av det kyrkliknade vita rådhuset och en vacker rosa jesuitkyrka, som vi även har utsikt över från hotellrummet, utgår gågatan Viliaus Gatve (Vilniusgatan) genom gamla stan. Kullerstenar och medeltida hus övergår sen till en bredare gågata med elegant allé genom den nyare delen av stan, som avslutas med en pampig ortodox kyrka. Hela sträckan tillryggaläggs på ca en halvtimme, om man inte stannar för mat, fika eller shopping, vilket man ju gärna gör. Då kan samma sträcka ta en heldag.

Rådhustorget har ingen shopping men desto fler restauranger

Vi hann också se ett hörn av den enorma park/skog (Vytauto parkas) som börjar bortom "nya stan". Uppför branta, slitna trappor, genom slyig skog till ett stort övergivet hus med en fantastisk blomsterrabatt. Kontraster! Även bortom gamla stan ligger en vidsträckt park, lite mer platt och välskött, där de två floderna möts. Promenera utmed flodstränderna kan man egentligen göra hur långt som helst. Jag hejdar mig i höjd med IKEA som ligger någon halvtimmes promenad från centrum.

Överallt i parkerna och i stan dyker fantasifulla skulpturer och väggmålningar upp med jämna mellanrum för att ytterligare förgylla ens promenad.

Med bestämda steg på väg in i Vytautas-parken

Är då staden lika lugn som flyget dit? Nja, även litauerna har sommarkänslor. Det stojas och dricks Aperol spritz på uteserveringar så klart men det går inte att jämföra med Stockholm. Tro det eller ej men kl. 18 en solig fredag finns det fortfarande gott om sittplatser på de otaliga restauranger som kantar gångstråken. Priser och servicenivå är dock betydligt lägre än hemma. Det är tunnsått med leenden, men jag kan leva med det när ölen kostar under 4 EUR och maten ofta under 10. Kanske inga kulinariska höjdpunkter men allt är gott och fräscht. Fint hotell med balkong och takbar mitt i gamla stan för 800 kr natten, utan frukost. Kaunas är prisvärt, vackert, naturnära och smidigt på alla sätt och vis. Jag säger som jag brukar säga om resten av Baltikum: Det finns ingen anledning att INTE åka hit!

Strandpromenad med gott om plats för cykel och gående sträcker sig utmed båda floderna.

Vid denna vackra sandudde möts floderna Njemen och Neris. Vattnet är ljummet men ingen badar. Jag gissar att det inte är så rent, men fiskyngel leker obekymrat i vassen ändå.

Öländsk roadtrip i vårtider

Långe Jan med fågelskådare i förgrunden.

Jag har en väninna som sedan barnsben åkt ner till Öland varje vår för att vandra på Alvaret och titta på orkidéer. Den här Kristi himmelsfärdshelgen var vi två till som hakade på. Att döma av de snabbt stigande tåg-, hotell- och stugpriserna var vi inte de enda som tyckte att en vårig långhelg på Öland var en bra ide. Jag åker aldrig tåg, OM det inte är typ dubbelt så snabbt och hälften så dyrt som bussen. Tåget Stockholm-Kalmar just denna helg var en timme snabbare och tre gånger dyrare (!) så det självklara valet för mig blev favoritbussbolaget Bus4you för 718 kr tur och retur. Då ingår en halvtom, fräsch buss, tystnad och snabb wifi i sex timmar enkel resa. En dröm!

Hotellen både i Kalmar och på Öland var däremot ohemult dyra. Via booking.com hittade jag till slut ett radhus i Mörbylånga med två sovrum för ca 5 000 kr för tre nätter. Då vi tydligen var de första gästerna för säsongen var det allt annat än fräscht. Ett tunt lager med damm täckte det mesta och under kylen låg en halväten smörgås. Egna lakan och handdukar skulle man ha med sig så stora väskan fick åka med för en gångs skull. Som tur är hade vi hyrbil som väntade vid stationen i Kalmar.

Eketorps borg, återuppbygd men med de gamla husgrunderna

Utan bil är det inte så lätt att ta sig runt på Öland även om vissa stretar på med cyklar i blåsten. Busshållplatser finns det visserligen gott om men vi ser inte så många bussar. Med bilens hjälp besöker vi första dagen fyren Långe Jan på öns sydligaste udde. Detta är ett mecka för fågelskådare. Men det blåser så att ögonen tåras och det enda vi lyckas artbestämma är en död säl, och sen alla söta får med sina lamm som glatt skuttar omkring på bilvägen. Det gäller att köra långsamt! Lite mer vindstilla är det i den återskapade fornborgen Eketorp som bebotts både på järnåldern och medeltiden. Som ett mini-Skansen kan man nu få en inblick i hur folk bodde innanför de skyddande murarna. Finns både liveguide och appguide. Dag två besöker vi Sandby borg, eller snarare resterna av den. Här skedde en massaker på 400-talet och sedan dess har platsen aldrig bebotts eller bebyggts igen. Den ligger otroligt vackert precis vid havet och de flata kalkstensklipporna. Att det knappt är skyltat varken på eller till borgruinen bidrar till den spöklika stämningen. Inga jovialiska, medeltidsklädda män och barnhörnor här inte. Men korna är nyfikna på vår närvaro.

Rester av Sandby borg ner mot havet.

Historiska sevärdheter är en bonus men nu är vi främst på Öland för att vandra på Alvaret, som egentligen inte är en plats utan beteckning på en naturtyp; "tunt lager växtlighet på kalkstensberggrund". Öland är verkligen solen och vindarnas ö. Trots hot om regn och moln klarnar det upp varje eftermiddag men blåsten närmar sig tidvis stormstyrka. Vårt alvars-proffs Ninna tipsar om att rasta i skydd av någon av de många kalkstensmurarna. Trots att de är låga och raserade på sina håll skyddar de bra mot blåsten. När man kör över Alvaret ser det väldigt kargt ut men på nära håll är det överraskande artrikt. Vi ser mängder av orkidéer och andra små blommor. Ölandstok, fetknoppar, St Pers nycklar, kattfot med flera. (Detta är alltså namn på blommor och inte saker vi faktiskt såg..)

Lila fält av orkidéer på alvar.

Södra Öland på våren är en helt annan upplevelse än sommarens turistträngel på norra Öland. Det är fågelkikare och vindtäta jackor istället för shorts och foppatofflor. Men lika mycket små loppisar och hantverksbutiker. En del restauranger och caféer verkar inte riktigt ha öppnat för säsongen så vill man se lite mer folk och ha ett större utbud av kvällsaktiviteter rekommenderas att bo i Kalmar. Därifrån är det bara en dryg halvtimme att köra till alvaret. Vi fick leta lite för att hitta restauranger som inte bara serverade pizza i närheten av oss. Gångavstånd hade vi till Lindas pizzeria i Mörbylånga som även serverar god husmanskost, och på fredagen tog vi bilen in till "storstaden" Färjestaden 20 minuter norrut och åt supergod pasta på trevliga Seasalt. Bästa lunchen hittade vi på Galleri Blå porten i Alby, rakt österöver från där vi bodde. Inte så mycket gemensamt med Alby i Stockholm.

Vi hann med en sväng runt medeltida Kalmar slott också.

Fyra dagar i Fiat runt Sicilien

Utsikten från San Giorgio Palace Hotel i Ragusa

Att det är en god ide att bila runt på Sicilien verkar de flesta vara överens om när man googlar på saken. Man ska dock vara medveten om att avstånden är större än man tror. Det är bara 2,5 timmar mellan de två största städerna Palermo (där vi landar denna resa) och Catania (dit många också flyger). Men ska man ta sig lite utanför allfartsvägarna, vilken man ju vill när man ändå har bil, blir timmarna lätt många fler. Första stoppet efter att hyrbilen plockats upp på flygplatsen på söndagseftermiddag blir tempelområdet utanför Agrigento på den sydvästra kusten. Vi kommer fram fem minuter innan solen går ner och hinner titta på en ganska oansenlig utgrävningsplats vid ett museum. "Var detta allt?" Men när mörkret sänker sig ser vi de upplysta templen lite i fjärran. Det blir att sätta sig i bilen för en liten färd till och sedan med ficklampan i hand närma sig de imponerande monumenten. Dagens slutmål Ragusa når vi inte förrän strax innan midnatt efter ett stopp på en välbesökt sportbar längs vägen för middagspaus. Att vakna upp i denna idylliska bergsby till hotellfrukost i solen på terrass är väl värt den långa resan! Vädret växlar mellan för varmt i solen med t-shirt och snålblåst med dubbla täckjackor, oftare mer mot det senare, i alla fall kvällstid. Termometern står på 10-15 grader.

Tempel i mörker i den antika staden Agrigentum

Nästa stopp är två nätter i Syracusa ett par timmar österut med stopp i naturreservatet Cavagrande del Cassibile och promenad i vacker ravin. För mig som inte tänker på romarriket med någon större intensitet är detta definitivt en av höjdpunkterna. Vägen dit är inte mer än en stenig kostig men hyrbilen överlever mirakulöst. En av Syracusas största sevärdheter är området Neaoplis mitt i stan som bjuder på både romerska och grekiska lämningar samt vacker miljö och spännande grottor, eller egentligen ett gammalt stenbrott som också använts som fängelse. Den mest kända grottan är nog Dionysos öra, en med lite fantasi öronformad skapelse med speciell akustik, som när vi var där testades av en stor mellanstadieklass...

Ingången till Dionysos öra

Två helt olika restauranger hann vi också med i Syracusa. Första kvällen Ostaria som visar sig vara en riktig finkrog. Jag får en egen krok på bordet för min väska, man får sådana där små servetter som vecklar ut sig i vatten för att tvätta händerna, servitrisen har ett speciellt verktyg för att sopa av smulor på bordet. Många små detaljer som jag nog inte har upplevt förut. Maten är så klart utsökt men ändå landar notan på "bara" 90 EUR, för två varmrätter, obegränsade mängder färskt varmt bröd med olivolja och specialsalt, en liten förrätt i form av arancini (risbollar) i ostsås samt mineralvatten och en flaska rekommenderat rödvin. Fördelen i Italien är att man aldrig behöver oroa sig för vad vinet kostar. Max 30 EUR flaskan eller 7 EUR glaset men ofta mindre. De älskar att rekommendera viner, vilket är tur då vinlistorna ofta är tjocka som biblar. Jag skulle aldrig kunna välja själv. Andra kvällens restaurang, Locanda Siké, var lika bra men en helt annan stil. Här var det ägaren själv som serverade de få borden. Brödet var lika färskt men utan rökt flingsalt till olivoljan och smulorna fick vi sköta själva. När vi frågar om efterrätter får vi det urskuldande svaret "Idag har min fru bara hunnit göra tiramisu."

Romersk amfiteater i Neapolis, Syracusa

Sista dagen på vägarna var det dags att bege sig tillbaka till Palermo och checka in på hotell Eurostars Centrale Palace mitt i stan, men faktiskt med eget garage. Att sedan få ut bilen ur stan via den extremt befolkade gågatan var lite av ett äventyr men det gick det också. Innan Palermo passade vi på med lite kultur och romartid igen genom att åka förbi Villa Romana del Casale ungefär mitt på ön. Det är en enorm "herrgård" från 300-talet fullproppad med vackra mosaikgolv i varje rum. Även här massa skolklasser på gruppresa så det gällde att tajma sin långa promenad genom allt det vackra så man inte "fastnade" i någon av grupperna!

Sicilien sammanfattningsvis då? Är det så mycket maffia som man tror? Oklart, men alla ser ut som maffia i alla fall. Äldre män som röker cigarr och ser bistra ut. Unga män med träningskläder, rakade huvuden och raska steg. Men ingen obehaglig stämning. Alla är mycket vänliga och pratar bra engelska. De enorma rostiga industrierna som breder ut sig kring städerna bidrar till Gotham City-stämningen. Det är lite steam-punk möter 80-tal. Sen har vi de böljande landskapen med alla sina citrusodlingar och just nu blommande körsbärsträd. Mycket vackert! Jag skulle inte vilja åka dit mitt på sommaren, måste vara olidligt varmt, men däremot gärna på hösten eller senare vår för att se mer av kust och bad.

Katedralen i Syrakusa

Favorit i repris avslutar resan

Här klagar jag på att Bruneis huvudstad är omöjlig som promenadstad bara för att dagen efter upptäcka att det är samma sak i Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Jag har på något sätt förträngt detta sedan mitt förra besök 2019. Kanske för att vi då faktiskt bodde ett stenkast från en av de bästa bar- och restauranggatorna, och att det då gick att beställa en Grab-taxi på ett ögonblick. Nu har vi oturen att tajma semestern med det kinesiska nyåret, som innebär att hela Asien verkar vara på semester ett oklart antal dagar eller veckor, vilket så klart i sin tur innebär att a) även Grab-chaufförer vill vara lediga och b) antalet turister är större än vanligt. Resultatet blir att man ofta kan få vänta på skjuts i uppemot en halvtimme. Dock är priset alltid detsamma - några tior.

Vi bor på det något bedagade lyxhotellet Royale Chulan som ligger ganska mitt i stan. Nära till allt men gångavstånd endast till det närmaste köpcentrumet Pavilion, och faktiskt även till en av de högst belägna takbarerna: Vertigo på 59:e våningen i hotellet Banyan Tree. De heta dagarna i KL tillbringas bäst i ett köpcentrum, där man också hittar alla upptänkliga former av mat för inga pengar alls, eller vid en hotellpool. En dag vågar vi oss dock iväg till Batugrottorna i utkanten av staden, på förmiddagen för att slippa den värsta hettan. Färgglada trappsteg leder upp till den imponerande grottan som är en helig plats för hinduer och innehåller flera tempel. Trappan vaktas av ett gäng apor som tilltvingar sig godsaker från turisterna för att låta dem passera. Tricket är att passa på att gå förbi medan en apa är upptagen med att sno bananer från andra.

Trafik, trängsel, föroreningar och hetta till trots, när mörkret sänker sig över Kuala Lumpur är allt förlåtet. Maten, servicen, drinkarna. Det mesta är toppklass, och kräver ingen enorm plånbok. Vi betar av de kök som vi inte testat hittills på resan: Tapas och koreanskt bland annat. Tapasrestaurangen Fuego på våning 23 är en favorit i repris. Det har byggts några nya skyskrapor sen vi var här sist så det är en lustig känsla att sitta på våning 23 och känna att man är långt ner. Från ovan nämnda Vertigio ser man dock ner på det mesta. Den tredje takbaren vi testar är Traders SkyBar på våning 33. På alla dessa sitter man om inte ute så för öppna fönster. Ovanför stadens brus är luften något svalare och klarare. Utsikterna är verkligen hänförande. Men sista dagen håller vi oss i marknivå, på bargatan Changkat Bukit Bintang, där man faktiskt kan gå från ställe till ställe.

Väl hemma i Sverige igen saknar man redan alla välklädda, leende människor som håller upp dörrar åt en hela tiden, och utomhustakbarer (utan kö) i februari. Å andra sidan är det skönt att kunna röra sig, ja till och med promenera i rask takt, utan att svetten formligen sprutar. Allt har sin charm. KL, jag kommer säkert tillbaka, men nu ska jag ha blixtkoll på när det kinesiska nyåret är!

Land nr 71 - Sultanatet Brunei

Andelen av världens invånare som bor i en fungerande demokrati minskar just nu och är enligt vissa beräkningar långt under hälften. Brunei hör till den lilla skara länder som inte ens kallar sig demokrati. Här härskar en sultan enväldigt sedan landet blev självständigt från Storbritannien 1984. Sedan tio år tillbaka har han börjat införa sharialagar. Det är "obligatoriskt dödsstraff" för införsel av droger blir vi upplysta om när planet går in för landning. Alkohol får man föra in, men det finns inte i landet. Rökning är förbjudet. 

På sedvanligt diktaturvis är den officiella bilden av landet kanske inte helt med sanningen överensstämmande. Tillgången till el och rent vatten är 100% läser jag mig till, men man behöver inte leta länge för att se ruckel (inte minst ute på den flytande staden Kampong Ayer) där detta knappast kan stämma. Kvaliteten på kranvattnet är "utmärkt", men nej hotellet avråder. "Kreditkort är allmänt accepterat", nej kontanter är ett måste, här liksom i Malaysia. "Turister kan gå klädda som de vill", nja det går inte runt några shariapoliser på gatan, men inga turister heller. Jag köper ett par tunna långbyxor för att smälta in. Wifi hittar jag bara på hotellet och flygplatsen, så nej det är långt ifrån det moderna land jag hade förväntat mig. Det som stämmer från vad jag läst mig till är att det är dyrt och alla är mycket vänliga. 

Jag har turen att bo på ett hotell (Capitol Residence Suite) som skjutsar runt gästerna till alla sevärdheter, så taxi slipper man i alla fall betala. Mycket är inom gångavstånd men värmen är verkligen extrem och staden är inte gjord för promenader. Alla åker bil. Trafiken är dock gles och lugn och bilar stannar snällt vid övergångsställen, där sådana finns. Restauranger och butiker verkar nästan bara finnas i shoppingcentrum, eller på kvällsmarknaderna. Jag besöker en av de största, Gadong, där luften blir dimmig av allt gott som grillas. Förslagsvis köper man med sig och sitter nere vid floden i friska luften och äter.

Förutom storslagna moskér och museer över landets och sultanens historia är Kampong Ayer (vattenbyn) huvudstadens största attraktion. Det är tydligen världens största bosättning på pålar. Med tanke på detta trodde jag definitivt att turistinfrastrukturen skulle vara bättre. Det finns guidade turer från runt 500 kr, och för lite mindre kan man åka med båt runt byn i någon timme. Snål och självständig som jag är satsar jag istället på taxibåt tur och retur för 16 kr och tänker att man kan plocka upp en karta och tips i turistcentret jag har läst ska finnas. Det finns inte, eller är i alla fall tvärstängt och igenbommat.

Med Google maps och lite hjälpsamma pekningar från lokalbefolkningen snubblar jag runt på extremt rangliga träbryggor, blir glad när jag hittar några av betong, sätter mig till slut i skuggan och väntar på min skjuts tillbaka. Det är oklart hur normalviktiga västerlänningar kan vistas här. Mina 54 kg känns alldeles för mycket. Gångarna sviktar och knarrar oroväckande under min tyngd. Tre meter ner: våt sand, dy, lite sopor. Hade varit bättre att ramla ner i vatten känner jag. Men en upplevelse man inte vill vara utan. Ett extremt klassamhälle i miniatyr: På några centrala "gator" tvåvåningsvillor som ser ut som bättre svenska radhus, men utåt kanterna de eländigaste små skjul du kan tänka dig. Många lösa plåttak som slår i vinden.

En annan diktaturspecialité, förutom en flexibel syn på fakta, är att hylla den Store Ledaren på olika sätt. Här sker det bl.a. i form av ett museum om sultanen (född 1946) och hans kröning 1968. "Redan i unga år visade han upp goda ledaregenskaper och stor intelligens" etc. Det roligaste är att titta på de gåvor han fått genom åren från andra länder, ju närmare allierade desto finare gåvor. Den senaste presenten är en vackert dekorerd samovar från ryska försvarsdepartementet skänkt 2023 "för gott samarbete"...

När jag efter tre dagar i Brunei åter landar bland Kuala Lumpurs kommers, skyskrapor, neonljus, shopping och pratsamma invånare känns det som jag kommer direkt från Nordkorea! Så "illa" är det inte i Brunei än men det känns tyvärr inte som ett land på väg åt rätt håll. Lite känns det också som att ha varit på spa, ingen alkohol, lite mindre mat och betydligt mycket mer tystnad än här.