Kina (Hongkong)

Jag är påpälsad inför kvällsshopping med fin belysning

Jag hajade till när jag kom hit på min lista. ”Va, jag har väl inte varit i Kina? Har jag skrivit fel?” Men jo, Hongkong är ju nu tyvärr en del av Kina, ända sedan 1997. Denna stad/region blev det första stoppet på min och Lilys 10 veckor långa resa till Nya Zeeland och tillbaka vårvintern 2011. Hotellrummen är små i Tokyo men ännu mindre i Hongkong, åtminstone med vår budget. En tågkupé är rymlig i jämförelse! Exotiskt var det också med de stenhårda sängarna, som jag hade hört ryktas om fanns i Asien, men aldrig träffat på i denna extrema form. Efter en lång flight och en del sena nätter på barerna i Lan Kwai Fong gick det dock utmärkt att sova ändå. Speciellt sedan vi lyckats stjäla extrafiltar ur hotellets förråd. För januari i Hongkong är inte jättevarmt, men ganska lagom när man ska navigera trånga gator i smått kaotiska Kowloon där vi bodde.

Utsikten från bergbanan upp till Victoria Peak

Här är kommersen alltid på max: Billig och skum mat, massor av fejkvaror och massageställen. En kort bro- eller båtfärd söderut, på Hongkongön, är stämningen lugnare och mer sofistikerad, dag som natt. Här tog vi bland annat en mycket brant bergbana upp på kända utkikspunkten Victoria Peak för att blicka ut över skogen av skyskrapor på båda delarna av sundet nedan.

Åka tillbaka? Är inte jättesugen på resten av Kina, förutom Taiwan men det tänker jag räkna som ett eget land, oavsett vad kineserna säger. Kan också tänka mig en tripp till Shanghai.

Kanada (Georgian Bay, London, Montreal, Toronto, Vancouver)

Blandad bebyggelse i centrala Toronto.
CN Tower i bakgrunden har en utmärkt restaurang.

Ytterligare ett land som jag har bott i, läsåret 2004-2005 när jag pluggade engelska på York University utanför Toronto. I den vänsterextrema miljön radikaliserades jag snart i motsatt riktning och lusläste alla nyliberala tänkare jag kunde komma över. Förutom universitetet finns knappast något negativt att säga om Kanada i allmänhet och Toronto i synnerhet. Här finns en perfekt blandning av boende, affärer, restauranger och underhållning över så gott som hela stan. Alla dessa gulliga viktorianska hus där många studenter hyrde rum, odlade cannabis i burspråken och hade stora ”house parties”. Själv delade jag en central lägenhet på tionde våningen med två andra. Ett stenkast från en biograf där man kunde se gamla och nya filmer för bara några dollar, och två stenkast från China town med sina färska grönsaker och levande fiskar, men de sistnämna undvek jag. Jag har varit tillbaka

Vacker skyline trots dimma över Vancouvers vatten

och hälsat på ett par gånger och bland annat lånat lägenhet i samma hus som Mats Sundin bodde i. Och nu senast varit på stugsemester vid undersköna Georgian Bay vid Huronsjön. Under en längre Nordamerikaresa hösten 2013 (från Alaska till San Francisco) fick jag se Kanadas västkust under två dagar i Vancouver. En stad som jag gärna hade sett mer av!

Åka tillbaka? Skulle jag av någon anledning flytta från Sverige så är Kanada en stark kandidat. Men vill även åka tillbaka som turist. Finns nog mycket fint att se ”i mitten” av landet också: Calgary, Winnipeg, etc. Enda problemet är bristen på direktflyg Sverige-Kanada, och fler lär det väl inte bli…

Japan (Tokyo)

Det kända övergångsstället Shibuya Crossing, by night

April och november lär vara de klimatmässigt bästa månaderna att åka till Tokyo. Så när jag och exet var mellan jobb i november 2015 passade vi på att besöka denna speciella stad i tolv dagar. Det är ganska lagom långt för att i maklig takt hinna se hela Tokyo men ska man se mer av landet ska man nog stanna längre. Stortokyo har 35,7 miljoner invånare läser jag just nu på Wikipedia. Det är ju groteskt stort! Att se allt genom att bara bo på ett ställe är svårt och jag tror vi gjorde rätt i att bo i tre olika områden: trendiga shoppingområdet Shibuya, fina förorten Ikebukuro och genuina, exotiska Ueno. Google maps fungerar som tur är utmärkt här och är en bra guide till de frekventa bussarna och t-banorna. Vi provade även på flodbåt (rekommenderas) och fick skjuts av ett par lokala vänner till kustorten

Tempel och religion sida vid sida med shopping och kommers

Kamakura, med enorm Buddhastaty och fina tempel. Man hade kanske en bild av att det skulle vara stort, modernt, trångt och dyrt, men riktigt så var det inte. Mycket är väldigt puttinuttigt: små, små hus med ännu mindre dörrar på smala gator som trafikeras av minibilar som ger ifrån sig glada trudelutter. Ibland känns det som att vara i en leksaksaffär. Sen finns det storskaliga också så klart. Trångt blir det aldrig. Här är de mästare på att trängas utan att vara i vägen och bakgatorna ligger dessutom ofta öde. Nu gick vi iofs inte på några stjärnkrogar men överallt kan man bli mätt för en billig peng och vi hittade barer där man kunde dricka årgångswhiskey för inga pengar alls.

Åka tillbaka? Ja! Blir mest sugen på att se ännu mer av Tokyo nu när jag skriver om det men ”borde” absolut se resten av landet också.

Italien (Capri, Florens, Genua, Milano, Neapel, Rom, Santa Margherita Ligure, Sorrento)

Kanal med restaurang- och barbåtar i dyrt och sommarhett Milano

Jag får det till att jag har varit i Italien inte mindre än fem gånger: Två gånger för att hälsa på min väninna Flavia i Rom och Neapel, och bevista hennes bröllop sommaren 2004. En kortare jobbresa till Rom och en något längre dito till Florens, samt en sommarsemester i Milano och Santa Margherita Ligure för fyra år sedan, med utflykter till Genua och Portofino: den lilla byn med yachter större än själva byn! I samband med bröllopet i Neapel passade jag och en annan tillrest väninna på att se lite av Amalfikusten med Sorrento och Capri. Oerhört vackert och oerhört god limoncello. Favoritplats i Italien är nog annars Florens. Här hade vi förmånen att filma i renässanspalatset Palazzo Medici Riccardi, en utmaning med medeltida elinstallationer och personal som talade noll engelska. Men vi lyckades på något sätt ändå charma dem och fick till slut tillåtelse att spela in

Den hjälpsamma vaktmästaren på Palazzo Medici i Florens
tog med oss till en hemlig takterras med fin utsikt över katedralen

intervjuer i de halvprivata delarna av palatset istället för i den slamriga hall vi först blivit tilldelade. Rom är inte någon av mina favoritstäder. En enda stor turistfälla, om man inte håller sig i specifika delar. Då är både Milano och Neapel mycket trevligare.

Åka tillbaka? Att inte ääälska Italien är ett stort socialt faux pas i Sverige. Att inte älska maten är än värre… Så jag nöjer mig med att säga att jag inte har Italien på min priolista men då 99 procent av Sveriges befolkning verkar ha det blir man väl medlurad någon gång igen, och igen.

Israel (Döda havet, Haifa, Jerusalem, Tel Aviv)

Storstad vid havet är aldrig fel. Tel Aviv är Mellanösterns Miami

Ett av mina absoluta favoritländer ända sedan första gången jag var här, i november 2006. Då bodde vi på risigt hostel mitt i Tel Aviv och åkte på utflykter till bland annat Haifa och Jerusalem med en bekants pappa. Killen vi skulle ha träffat var förkyld så därav föll guidningslotten på hans pappa istället. Att vi kunde göra bäst vi ville på egen hand ingick liksom inte i den israeliska gästfriheten! 2012 var jag där i november igen, men ett par veckor tidigare. Nu var det perfekt badtemperatur i Döda havet, dit vi tog oss med hyrbil via Västbanken. Första gången var det lite väl kyligt och vi stod där och frös, inkletade med lera. Nu bodde jag i en av de fyrstjärniga skraporna vid stranden i Tel Aviv, med fantastisk utsikt. Men landets bästa hotell vågar jag nog säga heter American Colony och ligger vid Jerusalem. Här bodde jag på jobbresa i oktober 2013. Enda

Mer fokus på hälsa och mindre på drinkar är det vid Döda havets
spa-anläggningar. Känns som att bada i en salladsdressing!

problemet här var att det ligger i de palestinska delarna så många taxichaufförer vägrade köra ända fram. Man blev släppt i några chassidiska kvarter tvärs över gatan, men det var bara att promenera sista biten. Det finns mycket man ”måste” se här: Döda havet, Jerusalem och Tel Aviv är ett minimum. Men som tur var är landet litet och allt kan i värsta fall hinnas med på en dag. Vill man hinna med mer än att bara njuta av en drink på stranden i Tel Aviv rekommenderas dock en veckas semester. Oktober är nog bästa månaden om man är badkruka. I november börjar det bli svalare.

Åka tillbaka? Ja, jag skulle vilja uppleva fler årstider här. Har ju bara varit på hösten. Nära är det också, drygt tre timmars direktflyg. Och världens bästa hummus så klart!

Island (Reykjavik)

Vacker  utsikt över sjö mitt i stan när solen tittar fram

Hösten 2016 tog jag och min dåvarande pojkvän en storstadssemester i Reykjavik, om man nu kan kalla en stad med strax över 100 000 invånare storstad, men eftersom det ändå är en huvudstad saknas inte aktiviteter och faciliteter här. Det finns bara två problem med den här gulliga staden: klimatet och priserna. Glöm inte vindkylan om ni planerar en semester här. Trots att temperaturen låg närmare 10 än 0 har jag aldrig frusit så mycket i hela mitt liv som här. Stormbyar, regnskurar och fuktighet samverkar till ett helvetiskt klimat, men emellanåt tittar solen fram och det blir helt uthärdligt. Som ni säkert vet är namnet lite missvisande. Detta är inte direkt de stora

Massor av fina färgglada hus i centrala Reykjavik

isarnas land, temperaturen går sällan under -5 utan pendlar oftast kring nollan eller strax över. Reykjavik har många bra restauranger, problemet är att det är svårt att hitta någonstans där en varmrätt går för under 500 kr. Vår första lunch åt vi på ett enkelt burgarställe, typ Sibylla-kiosk. Jag tog en liten mer och en liten pommes till. När jag sen förstod mig på valutan insåg jag att notan för denna lilla burgarmeny, i ett gatukök, hade gått på ca 200 kr! Men då var den faktiskt väldigt god. Förutom detta åt vi mycket fisk i olika former och allt var otroligt gott.

Åka tillbaka? Visst, man borde se mer av Islands natur men jag föredrar länder där det är ordentligt kallt eller ordentligt varmt. +3 är min mardrömstemperatur, och årsmedeltemperaturen på denna vindpinade ö...

Indonesien (Bali, Flores, Komodo, Nusa Lembongan)

Bra koll på vulkanen hade vi från hotellet på ön Lembongan

Nyårsafton och en väninnas födelsedag firade vi på Bali för drygt två år sedan. Då vi hört ryktas att Kuta beach skulle vara mer än lovligt skitigt och stökigt började vi i Legian strax norr därom, och senare Seminyak, ännu lite mer norrut på samma kust. Här var det mycket riktigt rent och fint, men å andra sidan nära nog noll party. På slutet bodde vi på Nusa Lembongan, en ö strax utanför östra Bali. Där blev jag tyvärr för första gången i mitt reseliv (förutom i England där jag typ alltid blir sjuk av någon anledning…) rejält matförgiftad. Så såg inte så mycket mer än hotellpoolen på den ön. Nej, två coolaste upplevelserna på semestern var dels utflykten till flyktingläger utanför Ubud

Utsikten från mitt hotellrum i charmiga Labuan Bajo

 där jag och Ninna fick besöka de familjer som hade evakuerats undan vulkanen Agung som rykte olyckbådande hela tiden. Och framför allt mina två dagar på ön Flores, en kort flygresa från Bali, med lång båtfärd till ön Komodo för att se de (ö)kända Komodoödlorna i fritt tillstånd. Jag som gillar lite mer oturistiga resmål trivdes som fisken i vattnet i lilla vänliga fiskebyn Labuan Bajo där utflykterna utgick från. Så många vackra, orörda stränder och paradisöar i denna del av landet, men tyvärr släpps allt skräp från byar direkt ut i havet.

Åka tillbaka? Det verkar finnas otroligt många vackra platser här och människor är bland de vänligaste jag någonsin mött. Bali åker jag nog inte tillbaka till men gärna resten av landet.