Japan (Tokyo)

Det kända övergångsstället Shibuya Crossing, by night

April och november lär vara de klimatmässigt bästa månaderna att åka till Tokyo. Så när jag och exet var mellan jobb i november 2015 passade vi på att besöka denna speciella stad i tolv dagar. Det är ganska lagom långt för att i maklig takt hinna se hela Tokyo men ska man se mer av landet ska man nog stanna längre. Stortokyo har 35,7 miljoner invånare läser jag just nu på Wikipedia. Det är ju groteskt stort! Att se allt genom att bara bo på ett ställe är svårt och jag tror vi gjorde rätt i att bo i tre olika områden: trendiga shoppingområdet Shibuya, fina förorten Ikebukuro och genuina, exotiska Ueno. Google maps fungerar som tur är utmärkt här och är en bra guide till de frekventa bussarna och t-banorna. Vi provade även på flodbåt (rekommenderas) och fick skjuts av ett par lokala vänner till kustorten

Tempel och religion sida vid sida med shopping och kommers

Kamakura, med enorm Buddhastaty och fina tempel. Man hade kanske en bild av att det skulle vara stort, modernt, trångt och dyrt, men riktigt så var det inte. Mycket är väldigt puttinuttigt: små, små hus med ännu mindre dörrar på smala gator som trafikeras av minibilar som ger ifrån sig glada trudelutter. Ibland känns det som att vara i en leksaksaffär. Sen finns det storskaliga också så klart. Trångt blir det aldrig. Här är de mästare på att trängas utan att vara i vägen och bakgatorna ligger dessutom ofta öde. Nu gick vi iofs inte på några stjärnkrogar men överallt kan man bli mätt för en billig peng och vi hittade barer där man kunde dricka årgångswhiskey för inga pengar alls.

Åka tillbaka? Ja! Blir mest sugen på att se ännu mer av Tokyo nu när jag skriver om det men ”borde” absolut se resten av landet också.

Italien (Capri, Florens, Genua, Milano, Neapel, Rom, Santa Margherita Ligure, Sorrento)

Kanal med restaurang- och barbåtar i dyrt och sommarhett Milano

Jag får det till att jag har varit i Italien inte mindre än fem gånger: Två gånger för att hälsa på min väninna Flavia i Rom och Neapel, och bevista hennes bröllop sommaren 2004. En kortare jobbresa till Rom och en något längre dito till Florens, samt en sommarsemester i Milano och Santa Margherita Ligure för fyra år sedan, med utflykter till Genua och Portofino: den lilla byn med yachter större än själva byn! I samband med bröllopet i Neapel passade jag och en annan tillrest väninna på att se lite av Amalfikusten med Sorrento och Capri. Oerhört vackert och oerhört god limoncello. Favoritplats i Italien är nog annars Florens. Här hade vi förmånen att filma i renässanspalatset Palazzo Medici Riccardi, en utmaning med medeltida elinstallationer och personal som talade noll engelska. Men vi lyckades på något sätt ändå charma dem och fick till slut tillåtelse att spela in

Den hjälpsamma vaktmästaren på Palazzo Medici i Florens
tog med oss till en hemlig takterras med fin utsikt över katedralen

intervjuer i de halvprivata delarna av palatset istället för i den slamriga hall vi först blivit tilldelade. Rom är inte någon av mina favoritstäder. En enda stor turistfälla, om man inte håller sig i specifika delar. Då är både Milano och Neapel mycket trevligare.

Åka tillbaka? Att inte ääälska Italien är ett stort socialt faux pas i Sverige. Att inte älska maten är än värre… Så jag nöjer mig med att säga att jag inte har Italien på min priolista men då 99 procent av Sveriges befolkning verkar ha det blir man väl medlurad någon gång igen, och igen.

Israel (Döda havet, Haifa, Jerusalem, Tel Aviv)

Storstad vid havet är aldrig fel. Tel Aviv är Mellanösterns Miami

Ett av mina absoluta favoritländer ända sedan första gången jag var här, i november 2006. Då bodde vi på risigt hostel mitt i Tel Aviv och åkte på utflykter till bland annat Haifa och Jerusalem med en bekants pappa. Killen vi skulle ha träffat var förkyld så därav föll guidningslotten på hans pappa istället. Att vi kunde göra bäst vi ville på egen hand ingick liksom inte i den israeliska gästfriheten! 2012 var jag där i november igen, men ett par veckor tidigare. Nu var det perfekt badtemperatur i Döda havet, dit vi tog oss med hyrbil via Västbanken. Första gången var det lite väl kyligt och vi stod där och frös, inkletade med lera. Nu bodde jag i en av de fyrstjärniga skraporna vid stranden i Tel Aviv, med fantastisk utsikt. Men landets bästa hotell vågar jag nog säga heter American Colony och ligger vid Jerusalem. Här bodde jag på jobbresa i oktober 2013. Enda

Mer fokus på hälsa och mindre på drinkar är det vid Döda havets
spa-anläggningar. Känns som att bada i en salladsdressing!

problemet här var att det ligger i de palestinska delarna så många taxichaufförer vägrade köra ända fram. Man blev släppt i några chassidiska kvarter tvärs över gatan, men det var bara att promenera sista biten. Det finns mycket man ”måste” se här: Döda havet, Jerusalem och Tel Aviv är ett minimum. Men som tur var är landet litet och allt kan i värsta fall hinnas med på en dag. Vill man hinna med mer än att bara njuta av en drink på stranden i Tel Aviv rekommenderas dock en veckas semester. Oktober är nog bästa månaden om man är badkruka. I november börjar det bli svalare.

Åka tillbaka? Ja, jag skulle vilja uppleva fler årstider här. Har ju bara varit på hösten. Nära är det också, drygt tre timmars direktflyg. Och världens bästa hummus så klart!

Island (Reykjavik)

Vacker  utsikt över sjö mitt i stan när solen tittar fram

Hösten 2016 tog jag och min dåvarande pojkvän en storstadssemester i Reykjavik, om man nu kan kalla en stad med strax över 100 000 invånare storstad, men eftersom det ändå är en huvudstad saknas inte aktiviteter och faciliteter här. Det finns bara två problem med den här gulliga staden: klimatet och priserna. Glöm inte vindkylan om ni planerar en semester här. Trots att temperaturen låg närmare 10 än 0 har jag aldrig frusit så mycket i hela mitt liv som här. Stormbyar, regnskurar och fuktighet samverkar till ett helvetiskt klimat, men emellanåt tittar solen fram och det blir helt uthärdligt. Som ni säkert vet är namnet lite missvisande. Detta är inte direkt de stora

Massor av fina färgglada hus i centrala Reykjavik

isarnas land, temperaturen går sällan under -5 utan pendlar oftast kring nollan eller strax över. Reykjavik har många bra restauranger, problemet är att det är svårt att hitta någonstans där en varmrätt går för under 500 kr. Vår första lunch åt vi på ett enkelt burgarställe, typ Sibylla-kiosk. Jag tog en liten mer och en liten pommes till. När jag sen förstod mig på valutan insåg jag att notan för denna lilla burgarmeny, i ett gatukök, hade gått på ca 200 kr! Men då var den faktiskt väldigt god. Förutom detta åt vi mycket fisk i olika former och allt var otroligt gott.

Åka tillbaka? Visst, man borde se mer av Islands natur men jag föredrar länder där det är ordentligt kallt eller ordentligt varmt. +3 är min mardrömstemperatur, och årsmedeltemperaturen på denna vindpinade ö...

Indonesien (Bali, Flores, Komodo, Nusa Lembongan)

Bra koll på vulkanen hade vi från hotellet på ön Lembongan

Nyårsafton och en väninnas födelsedag firade vi på Bali för drygt två år sedan. Då vi hört ryktas att Kuta beach skulle vara mer än lovligt skitigt och stökigt började vi i Legian strax norr därom, och senare Seminyak, ännu lite mer norrut på samma kust. Här var det mycket riktigt rent och fint, men å andra sidan nära nog noll party. På slutet bodde vi på Nusa Lembongan, en ö strax utanför östra Bali. Där blev jag tyvärr för första gången i mitt reseliv (förutom i England där jag typ alltid blir sjuk av någon anledning…) rejält matförgiftad. Så såg inte så mycket mer än hotellpoolen på den ön. Nej, två coolaste upplevelserna på semestern var dels utflykten till flyktingläger utanför Ubud

Utsikten från mitt hotellrum i charmiga Labuan Bajo

 där jag och Ninna fick besöka de familjer som hade evakuerats undan vulkanen Agung som rykte olyckbådande hela tiden. Och framför allt mina två dagar på ön Flores, en kort flygresa från Bali, med lång båtfärd till ön Komodo för att se de (ö)kända Komodoödlorna i fritt tillstånd. Jag som gillar lite mer oturistiga resmål trivdes som fisken i vattnet i lilla vänliga fiskebyn Labuan Bajo där utflykterna utgick från. Så många vackra, orörda stränder och paradisöar i denna del av landet, men tyvärr släpps allt skräp från byar direkt ut i havet.

Åka tillbaka? Det verkar finnas otroligt många vackra platser här och människor är bland de vänligaste jag någonsin mött. Bali åker jag nog inte tillbaka till men gärna resten av landet.

Grekland (Korfu, Rhodos)

Middag i gulliga Korfu, fortfarande pigg i väntan på flyget

Färjan över till Saranda, bara 90 minuter bort

Grekland hör till de länder jag inte riktigt har ”gjort ordentligt”. Jag har aldrig varit på fastlandet. Har inte ens så mycket som mellanlandat i Aten, vad jag kan minnas. Däremot tror jag att jag i mycket ung ålder varit på hela två semesterresor på Rhodos med mina föräldrar. (De får rätta mig här om jag har fel.) Jag har i alla fall ett minne av att jag här för första gången strandbadar i varmt vatten. För ett barn vant vid svenska somrar, och möjligen någon kanarisk vinterresa är detta en angenäm och exotisk upplevelse. Mindre angenämt träffar jag också på flygande kackerlackor här för första gången. (De jag mött i Latinamerika har haft vett att hålla sig till sprint.) Nästa gång i Grekland är inte förrän vid Albanienresan 2017 när jag och Jenny tar något fakriflyg med Norwegian som landar 3-4 på morgonen på ön Korfu. Det blir en natt på flygplatshotell och sedan färjan ut ur EU, in i Albanien. Värre är det på hemvägen. En trevlig kväll och eftermiddag får vi i gamla stan i Korfu. Efter en vecka uteslutande omgivna av modernistisk betong tycker vi den är hisnande vacker. Men det var ingen partystad direkt, så att hålla sig vaken tills flyget gick var inte det lättaste.

Åka tillbaka? Jag har aldrig haft någon stark längtan till Grekland och därför har det väl heller aldrig blivit av, men alla dessa små öar ser onekligen lockande ut på reseannonserna ibland, på den tiden det fanns sådana…

Georgien (Batumi, Kazbegi, Tbilisi)

Naturen runt Kazbegi är hjärtskärande vacker. Se även min fb-
bakgrundsbild: solnedgång från vårt hotellrum där.

Georgien har seglat upp som en raket som det nya trendresemålet. Det är inte konstigt. Här finns uråldrig kultur, skönt klimat, fantastiska viner och ännu fantastiskare mat. Hippsters känner sig hemma i übercoola huvudstaden Tbilisi medan grabb- och tjejgängen kanske hellre festar loss i badorten Batumi och naturälskarna bestiger berg i Kazbegi. Men den omtalade gästvänligheten såg jag och väninnan inte mycket av under vår veckolånga sommarsemester här 2017. Mest sura gamla män som rökte som borstbindare, helst medan de körde. Senare förstod vi att det kan ha berott antingen på att de trodde vi var ett par (Man är nog inte van att ”äldre” kvinnor reser utan män, och homosexualitet är mycket illa sett!)

Batumi är Riviera, öststat och Las Vegas, allt i ett och lite till.
Upp tv. skymtar en skyskrapa med ett pariserhjul i fasaden...

eller att de misstog oss för ryskor (ungefär lika poppis som homosexuella) eller både och… Nåja, detta blev bara ytterligare en rolig anekdot från ett helt fascinerande land där kor sover på motorvägarna, transport sker med små förvirrande minibussar som kör när de blir fulla och många av husen är mer ruckel än hus. Samtidigt som det finns mängder av hotell, krogar och caféer så coola att de skulle göra Berlin, eller vilken annan stad som helst, grön av avund. Kontraster som tar andan ur en helt enkelt!

Åka tillbaka? Ja! Kanske ta med en karl nästa gång och se om man får ett annat bemötande😊 Vill se Batumi i solsken och bada i Svarta Havet. När vi var där ösregnade det. Och kombinera med resa till grannlandet Armenien.