En känsla av Barcelona-svinn i Stockholm!

Ska precis gå och lägga mig en sen lördagsnatt/söndagsmorgon när mobilen plingar till: RÅNAD! Det är ett mail från väninnan jag var ute med. Någon har snott hennes mobil och plånbok i trängseln på nattklubben Fou. Och jag som till och med utdelade varningens ord till alla innan vi gick dit: ”Det är trångt och rörigt. Jag blev av med min mobil där för ett tag sen. Håll i grejerna!” Till saken hör att det är ett riktigt ”bra” ställe. Lista i dörren, dyrt inträde, få gäster under 30, massa trevliga, bekanta ansikten. Detta samt att man gärna tar ett glas extra i baren för att stå ut med trängseln gör att man sänker garden, och så ryker ens lösöre snabbare än man hinner säga ”Skål!”

Väldigt vanligt feltänk detta att man ska vara på sin vakt på sunkiga ställen och platser: En sjavig Söderpub, en Östeuropeisk bakgata, en favela i Sydamerika. Nej! Ingen blir någonsin (nåja, sällan i alla fall) rånad eller bestulen på dylika platser. De som hänger där har inga pengar. Det råder stor social kontroll. Det är möjligt att brottslingar bor eller vistas på dylika ställen men de ”arbetar” inte där. Nej, de är smartare än så och drar sig till områden, orter och länder där det finns något att stjäla. Turister och trängsel är en favoritkombo, men även fylla och trängsel. Detta parat med låg polisiär närvaro, låga straff och låg social kontroll är paradiset för ficktjuvar och dylikt avskum.

Barcelona har länge med marginal toppat listorna över mest ficktjuvande i Europa, och antagligen i världen. Det är det enda stället (förutom Fou då) där jag blivit av med grejer, och mer än en gång dessutom. Alla känner vi väl någon som blivit bestulen i Barcelona? Antagligen beror det på den idiotiska lagen att stölder under 400 EUR bara bestraffas med böter, på runt 200 EUR! Att vara ficktjuv är med andra ord ett mycket lönsamt ”jobb” i Spanien. Övriga ”topp fem” städer är Paris, Madrid, Prag och Rom.

Hur undviker man då ficktjuvar? Att undvika andra turister är alltid en bra grej. Håll hårt i grejerna så fort någon okänd kommer fram för att prata. Trängsel och alkohol är riskfaktorer. Ta inte med onödigt mycket värdesaker. Lämna gärna ett kort eller lite kontanter på rummet i reserv (om hotellet verkar någorlunda pålitligt). Allra säkrast är (tyvärr) att semestra i diktaturer, som till exempel Förenade Arabemiraten eller Quatar. Hårda lagar som verkar ha avskräckande verkan på småstölder…

Zadar by night, en vattnig historia

Det blev lite chockartat med 20 graders temperaturskillnad när man landade på Skavsta igår (från 27 till 7). Och detta efter bara en dryg tvåtimmars flight! Så här måste nordamerikanerna känna sig när de kvistar ner till Karibien på vintern. Vi tajmade verkligen in bra väder, och en bra säsong att åka till Kroatien som sagt. Som den trevlige receptionisten berättade: ”Nu på våren tipsar vi inte om bra restauranger. Allt är bra! Men på sommaren öppnas det upp en del tillfälliga turistfällor som bara vill tjäna pengar, så då säger vi till gästerna vart de INTE ska gå.” Nu kollade vi visserligen tripadvisor innan de flesta restaurangbesöken, men receptionisten hade nog rätt: Det mesta är bra! Favoriterna var lyxiga hotellrestaurangen Kastel, kvarterskrogen Bistro Pjat och turistiga Bruschetta med havsutsikt. Den sistnämnda hade till och med en meny på helt oklanderlig svenska! I Zadar äter man typisk medelhavsmat. Fisk och skaldjur är pinfärska, gärna i en pasta eller risotto. Men tydligen är även köttet bra. Hann bara prova den lokala lufttorkade skinkan. Den och den goda hårdosten funkar både till frukost och som förrätt, eller i en omelett.

Utsikten från fina restaurang Kastel i östra gamla stan

Drinkarna är det mer öststatsvarning på. Det är minst sagt fria tolkningar av även de vanligaste drinkarna. Jag får en Margarita med sockerrand istället för salt, och stor citronklyfta på kanten. Lime ska det väl vara? Kompisen får en apelsinklyfta i sin whiskey sour medan min negroni saknar både gin och apelsin men stoltserar med en citronskiva. Citrusförvirringen är total. Detta hade man väl kunnat stå ut med, speciellt som en finare drink bara kostar ca 60 kr och en vanlig ”grogg” hälften. Värre är det att spriten är utspädd med vatten. Speciellt på coola utomhusklubben Ledana. Ju mer vi dricker desto nyktrare blir vi, typ. Detta är varken speciellt medelhavsmässigt eller öststatsmässigt, men bra för hälsan onekligen! Nej, bättre då att hålla sig till de goda lokala vinerna.

Havsorgeln är ett populärt hängställe för turister och lokalbor. Den skapar ljud utifrån vågorna, men det låter inte jättebra alla gånger…

Hejdå uteserveringar med stekande sol och hav! Vi ses igen i juli

Vårflod i Plitvice nationalpark

Nu har man sett vattenfall för en livstid!

Översikt över Plitvicesjöarna

Jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte är i Kroatien på sommaren. Sanning att säga är det ganska mycket folk redan nu, men lagom. Det är inte superbilligt, men helt ok. På sommaren mer än dubblas hotellpriserna. Där vi bor nu kostar ett stort, fint rum till exempel ca 600 kr natten, under juli/augusti drygt 2 000 kr. Idag gjorde vi en dagsutflykt med guide till nationalparken Plitvicesjöarna. Vår guide berättade att det på sommaren kan vara hundratals meter kö på de smala spångarna för att få bra bilder på de största vattenfallen. Hans trick för att undvika detta var att gå i motsatt riktning till den påbjudna. Så även idag, trots att det egentligen inte behövdes. Kul att känna sig lite motvalls ändå! Dagens mest absurda upplevelse var dock inte att trängas med kinesiska och koreanska turistgrupper på smala spångar över skummande vattenfall (potentiellt livsfarligt men mycket vackert). Nej, det konstigaste var rastplatsen på vägen dit. Restaurangen var full av uppstoppade djur, mest björnar, tydligen vanliga i skogarna häromkring, och bakom bensinmacken låg ett slags ”minizoo” med två levande björnar (ägaren hade tydligen tagit hand om dem sen de var små och föräldralösa) samt några vildsvin, shetlandsponnys och hjortar. Helt normalt!

Levande vildsvin

Levande björn

…och döda djur. Rastplats a la Kroatien

Igår tog vi en långpromenad ut ur gamla stan och norrut upp till Zadars fashionablare delar där det finns fina små grusstränder, kristallklart vatten (det finns det i och för sig även mitt i stan) och några trevliga uteserveringar med havsutsikt. Man passerar en mängd marinor på vägen och kan spana in allt från de mest extrema lyxyachter till förfallna små fiskebåtar, och allt däremellan. Tog årets första dopp trots vattentemperaturer på max 16 grader, men man blir varm av långpromenad i stekande sol!

En av de mer anspråkslösa marinorna.

Inga folk på stranden så här års

Första kvällen i Zadar

Sitter på en uteservering i Zadar och avnjuter en god, kall, kroatisk öl vid tiotiden på kvällen när vi ser en apart grupp unga män samlas i en portuppgång. Nån spännig gymtyp i t-shirt, några mer nördiga i vindjackor och illasittande jeans. De ser inte särskilt entusiastiska ut. De står i en ojämn cirkel med händerna i byxfickorna eller slappt utmed sidan. Nån intern gänguppgörelse? skulle man normalt gissa på, men inte här. Plötsligt börjar de sjunga. Alltså inte skråla. Nej, de låter som (och är kanske?) en professionell kyrkokör. Felfria röster i stämmor ekar över det lilla torget med en romersk pelare som bakgrund. Sång efter sång. De sjunger som gudar, men fortfarande högst oentuisiastiskt. Gammal farbror letar tomflaskor i förgrunden. Han tycker inte detta är ett dugg konstigt. De håller på i kanske en kvart och försvinner sedan lika plötsligt som de kom.

Förutom detta trevliga inslag, och flera grupper spanska pensionärer med sina guider är staden lugn denna halvsena tisdagskväll. Allt stänger elva har vi fått veta av både Über-chauffören och hotellreceptionisten. Bor på superfräscha Central Apartments mitt i gamla stan. Kroatien levererar so far. Till att börja med är flygplatsen full av såväl bankomater som taxibilar. Väljer ändå att ta en Über då den blir något billigare och är framme på fem minuter. De flesta verkar prata helt obehindrad engelska. Gatorna (åtminstone här i gamla stan) ser ut att vara så rena att man skulle kunna äta från dem. Och, som vanligt i Östeuropa: snabbt wifi utan strul.

Ryanair då? Ja, de levererar så klart också. Det är en lisa för själen efter vinterns och vårens alla flygstrul att åka med ett flyg som avgår på minuten på utsatt tid och landar likaså. Ja, eller egentligen innan utsatt tid. Vi är redan vid bagagebandet när vi skulle ha landat. Det gratis ”beslagtagna” handbagaget rullar ut på bandet nästan innan jag har hunnit fram. Himla smart grej egentligen. Otroligt mycket snabbare och smidigare att boarda ett plan utan att precis ALLA ska släpa på enorma väskor, som man sen ofelbart får i huvudet förr eller senare. Enda ”hjärtat i halsgropen” var när jag insåg att det var passkontroll på Skavsta! Något pass hade jag för en gångs skull inte med mig. Det var ju en resa inom EU och nationellt id-kort brukar räcka, eller hur är det nu med utanför Schengen…? Med bedjande blick släpptes jag igenom, och en googling visade sen att man numera faktiskt inte behöver pass till Kroatien. Den lokala passkontrollen tyckte inte alls det var något konstigt med mitt id istället för pass.

Irländsk logik i bagagevärlden

Mystiken tätnar kring Ryanairs nya bagageregler. Deras frågor och svar om bagage är verkligen uttömmande på ett nästan oroväckande sätt: Får man ta med smällkarameller? (nej), brudklänning (ja), lavinräddningsutrustning och fallskärm? (ja). Men mänskliga kvarlevor då? (Nej, bara på linjen mellan London och Knock (en liten vallfärdsort på Irland)). Aska av en anhörig får däremot medföras som handbagage. Ok, too much information, men någonstans bland alla dessa mycket hjälpfulla upplysningar finns faktiskt också ett stycke om hur mycket handbagage som får medföras.

Och här har Ryanair nu som mig veterligen enda bolag tagit fasta på det jag har sagt ända sen man började behöva betala för att checka in en väska. ”Jag vägrar betala för a) risken att bli av med min väska och att b) behöva vänta en evighet vid ett bagageband. Halva semestern går ju åt! Det vore mer logiskt att betala för att få ta ombord väskan på ett redan överfullt plan.” Japp, de har (tyvärr) läst mina tankar. Nu får man göra just det. En liten handväska får alla ha med sig, men sen är det bara de som köpt prioriterad ombordstigning, a 50-60 spänn så inte dyrt, som får ta med sig det stora handbagaget (55 cm x 40 cm x 20 cm) ombord. Resten blir av med det vid gaten och så får det åka med i bagageutrymmet, gratis. Hur detta funkar rent praktiskt återstår att se. Ser framför mig en hög med rullväskor vid gaten som lämnas kvar och återfås vid hemkomsten…

Fick sedan även ett pedagogiskt mail om bolagets ”nya politik (sic) för kabinväskor”. Något att tänka på inför valet. Skola och vård i all ära, men bagagepolitik vore ett nytt grepp! Jag skulle alla gånger rösta på den som lovar att ta bort vätskekontrollerna så man får ha med sig dricka på planet igen.

En sommarresa och en aprilresa bokade!

Ungefär samtidigt som alla ens vänner med febrigt glödande ögon börjar tjata om ”vad myyysigt att det snart är sommar!” kopplar ångesten ett allt hårdare grepp om min strupe. Slut på den mörka årstidens underbara kravlöshet. Nu ska det ”tas tillvara” på varenda kväll, varenda ledig dag, varenda solstråle. Man kan bli kallsvettig för mindre, men det gäller att tänka klart och inte gripas av panik. Inget lugnar själen så som en bokad resa. Att försöka boka in flyg och hotell under juli månad kan visserligen vara en pärs i sig, men desto skönare när det hela är avklarat. Nu är i alla fall sista veckan i juli bokad, ja eller flyget i alla fall: Korfu tur och retur, direktflyg med Norwegian. Samt några dagar på närbelägna Albanska rivieran, 30 min bort med färja. Jag och väninnan funderade först på att bila upp, eller ner, genom Albanien och över till Kroatien och flyga hem därifrån, men efterforskningar på den albanska trafiksituationen var minst sagt avskräckande. ”Värre än Georgien” enligt en vän som bilat i båda länderna. Jag minns med skräck chauffören som sms:ade samtidigt som han tittade i granntjejens telefon, raggade, rökte OCH gjorde livsfarliga omkörningar mellan kor och långtradare. Och Albanien är alltså VÄRRE?! Nej, en kort färjetur får räcka.

Georgien: Kor överallt på vägarna. Återstår att se hur Albanien är.

Så eftersom det var svårt att få till en sommarresa till Kroatien, och jag länge lockats av Ryanairs billiga direktflyg till Zadar, bokade jag en resa dit sista helgen i april istället. En löningshelg mindre i Stockholm i hysteriska vårtider, i utbyte mot en helg i ett nytt östland. Det är aldrig fel! De flesta verkar ha något nästan medfött hat mot Ryanair. Argumenten mot dem haglar så fort namnet nämns. Det kan handla om piloternas rättigheter, avståndet till Skavsta, obekväma stolar, otrevliga passagerare, bagagerestriktioner, med mera. Det hela kokar ner till att det känns lite ”sunkigare” än andra bolag. Men hallå, vi lever inte på 60-talet! Att flyga är på det stora hela en förnedrande upplevelse numera och kan man göra det så billigt som möjligt, så man har råd att trösta sig med ett schysst hotell vid ankomsten, desto bättre. Dessutom är lågprisflygen (till skillnad från de andra) nästan alltid i tid. Allt är lite effektivare, och att slippa Arlanda är bara ett plus i kanten. 30 minuter extra på bussen sparar man lätt in på kortare köer och avstånd på plats. Att det skulle vara så mycket dyrare att ta sig dit är också en uttjatad myt. 40 kr extra kostar flygbussen till Skavsta. Tar man bilen kostar det så klart lite mer i bensin men långtidsparkeringen ligger på gångavstånd och kostar en bråkdel mot Arlandas, så där går man nog plus i slutändan. Dock har Ryan från att ha varit riktigt generösa i flera år nu ändrat bagagereglerna till det sämre, så vi får väl se om jag sällar mig till hatkören efter aprilresan till Zadar!

Dricksens mysterium

Det här med dricks kan sätta myror i huvudet på den mest luttrade resenär. När man väl lyckats få grepp om hur mycket den nya valutan är värd ska man luska ut vilka yrkesgrupper som förväntar sig dricks och hur mycket. Det finns så klar olika guider till hjälp men man undrar ju hur dessa har totats ihop. Ja menar, frågar man tio svenskar om hur man dricksar i Sverige lär man få tio olika svar. De som jobbar i servicebranschen kommer att ha en helt annan syn på saken än gemene man. Enligt servitriser är att lämna för lite eller ingen dricks det mest oförskämda du kan göra, medan det i andra änden av spektret finns de som hårdnackat hävdar att man faktiskt aldrig behöver dricksa. Jag brukar hålla mig till följande grundregel: 10 procent på restaurangnotor i Europa, 20 procent i USA, runda uppåt i barer och taxi om man är nöjd med servicen. Sen har vi den här stackars hotellpersonalen. De duktiga killarna som springer med dina väskor när du just kommit av flyget och inte har en spänn på dig i lokal valuta. I bästa fall har du anskaffat växel innan hemresan och kan kompensera dem då, men det är inte säkert i dessa kontantlösa tider. Och i alla dessa dricksguider står det jämt hur mycket man ska lägga till städerskan. Får alltid extremt dåligt samvete när jag läser det. Jag har aldrig lagt en krona. Ja, hemskt jag vet, men som sagt går man ju inte runt med kontanter. Tar de swish tro?

En annan lite bakvänd huvudregel är att ju dyrare land/ställe desto mer förväntas i dricks. I USA ligger priserna på sina håll en bra bit över de svenska, men det är ingen ursäkt för att inte punga ut med de där extra 20 procenten. Det norra grannlandet Kanada är betydligt mer prisvärt och där förväntas du inte lägga mer än 15 procent. (I båda länderna är en bra kom-ihåg-regel att dubbla momsen, på runt 8 procent, som står på kvittot för att komma fram till en rimlig drickssumma.) Å andra sidan har du de riktigt billiga (fattiga) länderna i Östeuropa och Sydostasien där du skulle kunna dubbla notan och fortfarande känna att det var prisvärt, men där är det ingen som förväntar sig någon dricks egentligen. De blir bara glatt överraskade om man jämnar uppåt. Lite samma sak på olika typer av restauranger: På de där billiga syltorna där personalen antagligen jobbar häcken av sig för inga pengar alls anses det ofta ok att inte dricksa, medan det på på tjusigare etablissemang där personalen går med näsan i vädret och troligen har en rätt bra grundlön ses det som självklart att man ska lägga ännu mer på en redan saltad nota. Sen finns det undantagsländer som Japan där det är direkt oartigt att ge dricks var man är. Skönt och praktiskt!

Tokyo: alltid oklanderlig service, aldrig dricks.