Hur många gånger har man inte smålett åt den där historien som radar upp europeiska stereotyper och bl.a. innehåller påståendet: I helvetet är engelsmännen kockar och allt är organiserat av italienarna. Föga anade man då att denna plats finns på riktigt och heter Malta. Men jag ska inte påstå att jag befinner mig i helvetet. Så fort man ser vattnet, vilket man gör nästan överallt på denna lilla ö, inser man i så fall att himmel och helvete är grannar. Försvunna bussar, läckande vattenberedare och gårdagens middag glöms snabbt när man kan ligga och sola mitt i ett akvarium. Vattnet är nästan overkligt rent och fullt av fiskar i olika storlek. Det spelar ingen roll om det är mitt i stan och småbåtarna ligger tätt. Siktdjupet är till synes oändligt. Eller som igår vid vackra Azure window, största sevärdheten på norra grannön Gozo. Trångt som i en kommunal simbassäng men vattnet kristallklart och småfiskarna till synes oberörda av busslaster av turister.
En serie subjektiva bedömningar av resmål och annat. Följ mig på instagram också för mindre text och mer bilder: @nicoleschulmansresor
fredag 22 juli 2016
måndag 18 juli 2016
Sista dagen i Gdansk
Frisk havsluft och vit sand, men en mörk historia på Westerplatte På andra sidan halvön lägger färjorna från Nynäshamn till. |
Efter
tre dagar i Gdansk har jag lyckats prova på det mesta som staden har att
erbjuda i transportväg. Igår båt och dressin (!) för att besöka minnesmärket
för platsen där andra världskriget startade: Westerplatte. Och idag pendeltåg
till badorten Sopot med stopp i förorten Oliwa med vacker katedral och park,
och så spårvagn tillbaka.
Missar man dressinen går det att ta strandpromenad |
Det här var så nära piren i Sopot jag kom. Stod utanför vändkorsen som man skulle ha biljett för att passera |
Strand
jag skulle rekommendera här är istället den på halvön Westerplatte. Inte för
inte var platsen en populär kurort fram till första världskriget, och så får
man sig lite historia till livs på köpet. Från stranden/hamnen är det en bit
att gå till själva minnesmärket men just som jag ska börja promenaden står där
en ung man i 40-talsuniform på en dressin och ropar något på polska. Jag
dristar mig att fråga om man får åka med och vad det kostar. Visst får man det
och det kostar egentligen ingenting, utom en frivillig donation. Trevlig
service.
Oliwa-parken var väl värd ett besök. Mycket alléer och vackra vattendrag |
Det
ska sägas att man kanske inte alltid möts av översvallande vänlighet här men
ingen jag har mött är heller otrevlig. De gånger man känner sig ignorerad beror
nog främst på att de inte pratar engelska och tycker man är ett unikum som
pratar varken polska eller tyska. Något liknande verkar de aldrig ha stött på
här, där majoriteten av turisterna är inhemska. Flera gånger har folk kommit
fram och frågat mig om vägen (eller vad de nu frågar) på polska. Jag måste se
ut att höra hemma här!
Imorgon
kanske det hinns med ett par museer till innan det bär av till Malta på
kvällen. Blir en spännande kontrast som ni får läsa mer om här på bloggen sen.
lördag 16 juli 2016
Flykten - fortsättningen
Gdansk motsvarighet till Drottninggatan i Stockholm: Dlugi Targ |
Skavstabussen
var fylld till bristningsgränsen och chauffören bitter. ”Ja, det är köer, köer
och åter köer. Om någon vet någon smart väg får ni gärna komma fram och
berätta. Jag vet INTE när vi kommer fram. Tack och hej.” Så farligt var det
dock inte. Resan tog max någon halvtimme längre än normal. Värre var att Ryan-planet
var en timme försenat! Ett stort kors i taket.
European Solidarity Centre med solidaritetsmuseet. Perfekt väder för promenad och museibesök: +20 och molnigt |
Men
fram kom jag och har nu avverkat mitt första dygn i fina Gdansk, vilket går bra
förutom att jag aldrig upphör förvirras över valutan. Jag menar man känner ju igen
summorna från resten av Europa: 200 för bra hotell, 60 för taxi från flygplatsen,
15 för lunch, 30 för middag, 5 för en öl, etc. Men nu är det inte euro eller
pund vi snackar om här utan zloty, och en sådan är värd drygt två kronor… Låt
oss bara konstatera att det är svårt att göra av med pengar här, och direkt
plågsamt att resa med bara handbagage. Jag har redan råkat köpa ett par skor
trots att jag medvetet går omvägar runt affärerna.
Fullt med folk på Gamla stans kaj |
Har
distraherat mig själv med två museer: Ett om Solidaritetsrörelsen, som ju började i Gdansk 1980. På den faktiska platsen där strejken som utlöste det
hela ägde rum har man uppfört ett enormt schabrak till museum med arkiv och
bibliotek. Och ett om Polens och Östersjöns sjöfartshistoria, från vikingatid
till idag.
Själv föredrog jag kajen mitt emot, den med kvällssol! Ett nöje att titta på den blandade kavalkad av farkoster som körde förbi: segelbåtar, lyxmotorbåtar, hyrda partybåtar av olika storlek, mm |
Men
det bästa med Polen är nog ändå inte låga priser, intressanta museer och
gulliga hus utan maten. Det här är ett sånt land där man önskar att man hade en
extra mage med sig så man kunde äta dubbelt så mycket. Lunchens ”bovetepannkakor”
var först en besvikelse. Hade väntat mig farmors fluffiga blinier men detta var
som rårakor, fast med kokt bovete. Dock oväntat gott. Kompakt och frasigt på
samma gång, och till detta gräddfil och tunna laxskivor som smälter i munnen. Middag
på en tjusig krog vid marinan. Fortfarande mätt efter lunchen, men en sallad
nicoise går alltid ner. 70 kronor fattigare rullar jag hem och ska nu drömma om
till perfektion halstrad pinfärsk tonfisk med alla de rätta tillbehören. En
liten och naggande god gazpacho med färskt bröd ingick till förrätt.
måndag 11 juli 2016
Nedräkning till flykten söderut
Känner
mig ungefär lika välanpassad som en eskimå i Sahara när jag iklädd prydlig
kavaj sitter inklämd mellan sommarsvettiga barnfamiljer på t-banan på väg till
jobbet. Väl på Stureplan har de sedvanliga kostymmännen bytts ut mot identiska
kopior, bara tjugo år yngre. Sommarvikarier. Ganska gulligt egentligen. EU-migranterna verkar dock ha
tagit semester allihopa. Inget vänligt ”hej, hej” möter en utanför spärrarna. Hemma
i Högalidsparken avbryts helgens lunchpicknick av någon typ av gängbråk högre upp i
slänten. Jag finner det säkrast att avnjuta solen på trevliga Deli'n på hörnet nere på Hornsgatan istället. Där fixar de utmärkt iskaffe och har även utskänkningstillstånd om
man skulle behöva lugna nerverna och dämpa den snabbt tilltagande sommarångesten.
Som
tur var närmar sig semestern med stormsteg samtidigt som Stockholm för var dag alltmer liknar något ur en dålig zombiefilm eller absurd komedi där människor med mer
eller mindre beklagansvärda lyten stapplar fram ur skuggorna samtidigt som de "vanliga" invånarna är puts väck.
På
fredag börjar flykten, via flygbuss till Skavsta med skadad Södertäljebro som
hinder. Spännande bara det. Sedan: Elva dagar, två länder, ett handbagage. Bara
lågprisflyg, så klart (Ryan och Wizz). Man vill ju komma fram i tid och inte riskera strejker
och annat knas. Först fyra dagar i Gdansk. Jag måste ju ha min Östeuropafix och
Gdansk var ett perfekt stopp, dessutom med strand, på väg till nästa
destination: Malta. Ett nytt land att bocka av och värmesäkert. Hade tur med
boende på båda destinationerna. I Gdansk mailade jag på måfå ett hotell som det
tipsades om i en Expressenartikel. Det visade sig vara billigare än något jag
hittat på hotels.com, och när de inte var lediga alla mina nätter hjälpte de
till att boka första natten på ett liknande hotell precis bredvid. Trevlig attityd,
trots lite knackig engelska...
Dear Ms Schulman
I confirm the reservation 1 SGL
room 16-19.07.
You can pay after arriving. Tomorrow I will tray to find place for You i other hotel near us
You can pay after arriving. Tomorrow I will tray to find place for You i other hotel near us
best regards
Willa Litarion
När
jag sen mailade en bekant som bor på Malta för att få lite tips fick jag svar
inom fem minuter: En lång lista med tips och ett ”Vill ni hyra min lägenhet?” Jag
är skeptisk till att betala lika mycket eller till och med mer för privathyra som för hotell,
så som ofta är fallet på AirBnb. Men att hyra av en kompis känns mycket bättre, och blev
billigare.
Visst är Sverige vackert på sommaren men efter den långa, kalla våren här hemma är tålamodet med "växlande molnighet" och isfuktiga nätter något begränsat.
tisdag 28 juni 2016
Midsommar i Mariehamn
Ålandsfärjan var fint midsommarpyntad med björkar |
Efter att alla bilar och rullväskor har skramlat av färjan från Kapellskär sänker sig åter lugnet och tystnaden över Mariehamn. Tydligen är det lite som i Stockholm även här: Man lämnar ”staden” för att fira midsommar på landet och återvänder möjligen till senare delen av helgen. Nu är ju Mariehamn varken högljutt eller trångt annars heller men kvällen innan midsommarafton kan man höra en knappnål falla, och att promenera mitt i gatan på smågatorna är inga problem. De fåtal bilar som finns kör i fotgängarhastighet. Vi anpassar oss snabbt till lugnet och när vi efter middagen hittar en bar med två andra sällskap utbrister vi, utan ironi: ”Men här var det väl bra drag?”
Pampiga lastfartyget Pommern. Ett besök på museet ombord rekommenderas. Vädret var inte fullt lika illa som det ser ut. Det klarnade upp framåt eftermiddagen |
I Mariehamn kan man
beställa irish coffe överallt, utan att få en djup suck och dödande blick från
bartendern. (Dessutom kostar det ungefär lika mycket som ölen, dvs 7-8 euro.) Så
det blir min standarddrink. Lokalborna retar mig dock för att jag insisterar på
sugrör i kaffet. Så dricker man det inte på Åland. Sen gör jag också bort mig
genom att råka kalla dem för finnar. Man kan INTE kalla ålänningar för finnar.
Men jag fann mig snabbt och formulerade om meningen. Ville bara säga att
Finland är det enda land i världen där man dricker mer kaffe än Sverige.
Åländsk midsommarstång med asplövsgirlanger och färggranna papperskronor som tar timtal att göra, något man kan läsa om t.ex. här. |
Själva
midsommaraftonen inleddes med dopp i hotellpoolen och fortsatte med besök vid
åländsk midsommarstång, och lunch (som för enkelhetens
skull slogs ihop med middagen) i väninnas trädgård. Det var första gången på länge som man slapp frysa på
midsommar. För två är sedan var det neråt 2-3 grader, förra året uppåt 9 men nu
tror jag inte termometern gick under 15 ens på natten. Det kanske artar sig med den där
globala uppvärmningen ändå! Sen hade vi inga utesittarfascister med oss heller
utan gick helt sonika in framåt halv tio-tiden för att efter ett par glas
tax-free-vin bege oss ner till den lokala nattklubben för ytterligare
uppvärmning medels irish coffe! Praktiskt nog var klubben belägen i samma komplex
som vårt hotell. Och som tur var gör de kloka finnarna (förlåt, ålänningarna) inte samma misstag som många andra hotell som
lägger rum rakt ovanpå en klubb eller bar. Hur tänker man då? Nej, på
Arkipelag är det två konferens- och restaurangvåningsplan emellan så det enda
störande ljudinslaget var några skrävlande sällskap på väg hem.
Nu
åter på Söder där det som vanligt på sommaren är high life på socialjouren här
på Brännkyrkagatan. Hornsgatans avlägsna sus bryts regelbundet av färgstarka svordomar eller gutturala vrål. Två städer med samma språk men lite olika ljudnivåer...
torsdag 23 juni 2016
Glad midsommar!
Första jordgubbarna på balkongen! Lagom till midsommar. Lagom till midsommar gör jag så klart också som resten av Stockholm och flyr staden. Vill man resa bort men samtidigt fira midsommar finns det inte överdrivet många resmål att välja på. Finland och Baltikum är mig veterligen de enda länder förutom Sverige som tar allvarligt på det här med midsommar. I år blir det en midsommarfavorit i repris: Mariehamn, där jag firade midsommar för tre år sedan. Löjligt billig resa som sig bör. 130 kr tur och retur med buss från t-centralen och båt från Kapellskär. Det tjänar man ju lätt in på taxfreen så egentligen är det ren vinst att åka till Åland! Hotellet (Arkipelag) visserligen lite dyrare, men så ingår också pool, bar och nattklubb.
Har passat på att frossa i vätskor och vassa föremål nu när man reser landvägen. Till och med sax åkte med av bara farten, bara för att man kan. Dock ej pass så får hoppas leg går bra och att jag inte misstas för illegal flykting.
Återkommer med Ålandsrapport. Glad midsommar till er alla!
Har passat på att frossa i vätskor och vassa föremål nu när man reser landvägen. Till och med sax åkte med av bara farten, bara för att man kan. Dock ej pass så får hoppas leg går bra och att jag inte misstas för illegal flykting.
Återkommer med Ålandsrapport. Glad midsommar till er alla!
onsdag 15 juni 2016
Fram för fler valfria ceremonier
Det
har varit pinsamt dåligt på bloggningsfronten här. Jag skyller på hög
arbetsbelastning, men också på försommarens trevliga firanden med vänner:
Namngivning, bröllop och prästvigning (!) bland annat. Alla (förutom av
naturliga skäl den sistnämnda) på borgerligt vis utomhus. Det är fint med
ceremonier som markerar de där nya och viktiga skeendena i våra liv. I Sverige
har vi också lyxen, eller huvudvärken, att kunna välja hur och var vi vill gifta oss.
I Israel, och säkert många andra länder, finns inga borgerliga äktenskap,
och i Latinamerika är det tvärtom. Där måste man gifta sig i lagens mening på
stadshuset eller motsvarande. När och om man sen står i kyrkan inför prästen är
det ”bara” för att få Guds ok på det hela.
Det
här skapar så klart viss oro hos de konformistiska svenskarna, att vi inte alla
gör på samma sätt. ”Namngivning?! När det finns dop.”, ”Varför ha en ceremoni
alls egentligen?”, ”Varför gifter man sig i naturen när det är så fint i
kyrkan", eller ”Varför gifta sig/döpa sina barn i kyrkan när man inte ens är
kristen?” Om något kan jag till viss del hålla med det sista citatet. Kulturarv,
traditioner och vackra kyrkor i alla ära. Jag tycker blå moskén i Istanbul är jättefin
men jag skulle inte kliva in där och kräva att få gifta mig. En kyrka är en
plats för tro och inte en ”schysst lokal”. Samtidigt ska man så klart ha rätt
att använda kyrkan och dess tjänster om man är medlem. Ställer man sig inte
bakom svenska kyrkan och den tro som utövas där är det ju lätt gjort att gå ur,
och därmed avsäga sig rätten att utöva eventuella ceremonier i organisationens
kyrkorum.
Det
här med ceremonier utan religion då? Ja, det är väl en utmärkt idé. Alla går vi
igenom olika skeden i livet men alla vill inte ställa sig bakom en religion.
Egentligen borde vi ha fler ceremonier, eller åtminstone fester. Studentfester
är ju utmärkt, men de här skräniga flaken förstår jag mig inte på. På min tid
åkte vi i fina veteranbilar, cykelkärra, hästskjuts eller något annat kreativt
och individuellt. Varför inte utöka det med Sambofest, (Nu har vi flyttat
ihop), Vi ska ha barn-fest, Jag har fått nytt jobb-fest, Klimakteriefest, Vi
ska skilja oss-fest (alla får tillbaka gåvorna från bröllopet), Pensionsfest,
etc. Möjligheterna är oändliga, och förutom att ge stöd vänner emellan i
livsomvälvande situationer skulle det ge bättre koll på vad som händer i
allas liv, på ett mycket roligare sätt än via facebook!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)