”Du måste vara född i Riga för att
ha den gen som får dig att begripa det fruktansvärt invecklade nätet av bussar,
spårvagnar och trådbussar.” Ungefär så står det i min guidebok under rubriken
”Getting around”. Det står också att allt är inom gångavstånd, ”så du behöver
inte försöka förstå dig på kollektivtrafiken”. Det må vara sant om man bor mitt
i stan men för oss skulle det säkert ta 40-50 minuter att gå till gamla stan.
Det låter sig så klart göras men känns lite väl hurtigt i längden. Kvarstår
alltså att lära sig busslinjerna. Som tur är har man en bra hemsida till sin
hjälp https://www.rigassatiksme.lv/en
Buss 53, en av mina favoriter (det känns som om den tar rakaste vägen in till stan), men den är sällsynt |
Om en vecka ska jag påbörja en
tvåveckors praktik på en översättningsfirma som ligger ”mitt i stan” enligt dem
själva, det vill säga mitt i andra delen av stan... Jag var på besök där förra
veckan och insåg för första gången hur vidsträckt Riga är. Staden bara
fortsätter och fortsätter med sina vackra hus och underliga små affärer. Jag
lär vara Rigas främsta bussexpert efter denna praktik! Trots komplexiteten och köerna
(ibland) känns det än så länge roligare än t-banan hemma, men fråga mig igen om
tre veckor:-)
Dagens ord har inget med kollektivtrafik att göra utan är det okända köttstycke jag köpte till middag på vårt lilla närlivs igår: Liellopu krūšdala (oxbringa), i tron att det var något jag kunde slänga i stekpannan. Vid uppackning och googling visade det sig vara grytbitarnas elaka storebror som kräver en koktid på 2-3 timmar, men gott blev det. Note to self: Liellop må betyda nötkött men tro inte att det är en entrecote för det. Letterna gillar sina udda styckningsdetaljer.