13 timmar och 45 minuter tar det att flyga till Buenos Aires
från London. Med risk för att bli stämplad som tokig flygfetischist eller
masochist måste jag säga att det i det här fallet var en ganska lagom flygtid.
Man kliver på ganska sent på kvällen, serveras middag och hinner se en film
innan ljuset släcks någonstans över Azorerna. Då är det dags att bädda ner sig
med valfri knock-out tablett. Jag hade den ofattbara turen att ha tre säten för
mig själv! Detta har inte hänt mig på en långflygning på över 10 år. Kändes
mycket ovant att kunna inta horisontalläge över Atlanten, om än lite hopvikt. Sov
som en stock i nio timmar och sedan var det dags för engelsk frukost och
ifyllande av obegripligt tullformulär (som ingen ändå frågade efter sen).
Utsikt över världens bredaste aveny: 9 de julio från mitt rum på Hotell Panamericano . |
Bakgrunden till detta formulär, som bl.a. krävde att man
skulle skriva upp vilken mobiltelefonmodell man hade, har tydligen sin bakgrund
i strikta import- och exportbestämmelser för de stackars argentinarna, som
annars gärna köper billig elektronik i Chile, tar med sig sina pengar utomlands
för att skydda dem från den galopperande inflationen, och begår annat ofog. Det
är ett elände att förstå sig på vad en peng (peso) är värd här. Det finns en
officiell växelkurs och en inofficiell. Idag var jag inne i en
herrekiperingsaffär för att växla till den mer lönsamma kursen (via dollar) men
så fort man köper något med kort får man ju den officiella kursen. Ibland går
det också bra att betala direkt med dollar. Det är en snårskog, men som tur var
inte speciellt dyrt oavsett betalningsmedel. Det är billigt eller jättebilligt
helt enkelt. Och maten är fenomenalt god oavsett vad man betalar för den. Jag
tror att de är oförmögna att servera äcklig mat i det här landet. Åt igår
helgrillad oxfilé på Svenska kyrkan samt senare ravioli med pesto på
restaurang. Idag lunch på svenska ambassaden: stekt lax med Janssons frestelse.
Oväntat god kombination.
Som vanligt förvirrande med årstider och väderstreck här på
södra halvklotet. Solen står i norr mitt på dan och vi har kommit till en
kylig, spirande vår med delvis kala och delvis smått grönskande träd. Svårt att
föreställa sig att det är höst hemma. Än så länge bara fem timmars
tidsskillnad, men det blir väl mer sen när jag fortsätter till Chile och
Påskön.