Svårbadat i Finland

Nu åter hemma efter en alltför kort semester varav sista veckan tillbringades i Finland. Trodde det skulle vara ett okontroversiellt semestermål men tydligen inte. Fick besvara otaliga ”men VAD ska ni göra DÄR?!” innan det var dags för avfärd.

Upprinnelsen till resan var att jag skulle hälsa på en väninna som har sommarställe på ön Nagu utanför Åbo. Sedan fick jag med även pojkvän och bil så vi utökade det hela till en roadtrip som tog oss förbi Hangö och Ekenäs (i den sydvästligaste finska skärgården) och slutade i Helsingfors.

En av de stora fördelarna med Finland är (som tidigare nämnts) att det är så smidigt att ta sig dit medels t.ex. Östersjöns flytande höghus. Visst, det är lite köande med bilen men sen är det bara att köra ombord, gå upp till sin fräscha hytt, äta, shoppa, sova, och så vaknar man i Finland, okristligt tidigt visserligen, men ändå.

Väl på plats försökte jag hålla på min sommar-regel om minst ett dopp om dan. Det visade sig svårare än vi trott i detta kust- och sjörika land. Kör man på en svensk motorväg ser man skyltar mot badplatser var och varannan kilometer. Ibland leder de inte till mer än en å men är i alla fall fräscha platser för ett bad. Icke så på kusten mellan Åbo och Helsingfors. Att hitta en badplats var som att hitta en hemlig militäranläggning. Jag jämförde kartor och broschyrer till förbannelse, googlade och la ut koordinater. Man fick köra på känn och hålla utkik efter pytteskyltar som i bästa fall dök upp mitt i någon korsning mitt inne i någon kustnära by.

Mattor på tork vid tvättbryggan på Tjärholmen

Svenskar har en vana att kasta sig i första bästa vatten som inte verkar finna sin motsvarighet i vårt östra grannland. Till och med mitt i Stockholm kokar ju alla vattendrag av badare under varma dagar. Jag studerade Helsingforskartan med lupp i jakt på bad. Det lovande namnet ”Arabiastranden” visade sig efter en googling vara ett bostadsområde (typ Hammarby sjöstad). Men sen såg jag en holme mitt i stan, med en offentlig toalett på (enligt kartan). Det måste ju vara en badplats, tänker man. Jo, visserligen fanns där något strandliknande, som dock såg mer än lovligt skitigt ut: En delvis vassbevuxen göl där ingen badade. Bättre att bada från ”badbryggan” tänkte vi. Men nej det var ingen badbrygga utan en tvättbrygga! Jag som trodde att mattorna som hängde bredvid den var någon slags konstinstallation men folk går på fullaste allvar ner och tvättar sina mattor från en bygga, mitt i 2000-talets Helsingfors. Lite charmigt måste jag säga, och det gick även att bada från den, med lite akrobatik.

Vacker ö för alla smaker

Just hemkommen från Sveriges mest osvenska resmål: Gotland. Av någon anledning famlar man alltid efter passet när man ska dit, och sen kommer man på sig. De må kännas exotiskt och ligga oländigt till men det är ändå Sverige.

Till er som av någon anledning ännu inte varit där finns bara en sak att säga: Åk! Men kom ihåg att ”planering är silver, boka är guld”. Trevligast och billigast blir det om man bokar boende ett halvår eller mer innan. Då kan man få tag på de bästa lägenheterna eller stugorna. Bästa och billigaste sättet att ta sig dit är att boka flyg några månader innan och hyra bil på plats. Men tar man bara en hotellhelg och är beredd på okristig nattbåt eller dyra flyg går det att vara spontan också.

Det roliga med Gotland, och något som säkert bidrar till den goda stämningen, är att det finns något för alla; från minsta bebis till skröpligaste åldring. Uppstyrda aktiviteter, sporter, lekar eller spontana naturupplevelser. Museer, utställningar, kultur. Trendiga caféer, traditionella konditorier, restauranger, snabbmat, barer, klubbar, ölhak.

Då årets Gotlandsresa bara varade i två dar höll vi oss i Visby men bara där finns det mesta för de flesta. Har varit där 7-8 gånger i vuxen ålder men ändå finns något nytt att se varje gång. Man upphör aldrig att fascineras över hur idylliska små gränder och hus det finns, hur många nya små fik som ploppar upp överallt och hur snyggt medeltida ruiner är som bakgrund till det hela. Trots ett annars bra lokalsinne lär jag mig aldrig hitta i Visby, men fördelen med det är att man alltid får se något nytt.

Är det inte bara galet party och skränigt där då? frågar sig kanske vän av ordning. Nja, det finns faktiskt utrymme för alla nivåer av uteliv: En stillsam öl, god middag i solnedgången och hemgång vid tio eller att gå direkt från efterfesten till Kallis (som öppnar kl. 12) och allt däremellan. Vill man bara ha hemaliv och total tystnad kanske det är bäst att söka sig utanför Visby. Är man över 30 och vill träffa stockholmare i sin egen ålder är det vecka 30 som gäller. Då råder en skön mix av partyfolk från 25-50+.

Bad-kö på bryggan utanför Kallis vid stängning kl 18.30

I år provade jag för första gången på det (ö)kända After Beach-partyt på Kallis. Onekligen en upplevelse. Får jag välja prioriterar jag nog en extra timme i solen istället för att dricka ljummen rosé i stekande hetta, men kul att ha testat. Mycket sympatiskt att det delas ut gratis ramlösa till alla gäster. Ja, flaskorna nästan prackas på en. En när man kommer och en när man går, minst. Skönt att slippa betala eller köa för sitt ”varannan vatten”. Och sedan är det obligatoriskt dopp från bryggan utanför.

”Sommar i stan"

...Är det höjden av livskvalitet eller helvetet på jorden? Båda ståndpunkterna framförs med stor bestämdhet och goda argument, ibland även med samma argument: Det är helt folktomt; lugnt och skönt i trafiken (eller en skrämmande känsla och hög inbrottsrisk). Det är fullt av trevliga turister (som är i vägen och inte kan bete sig som folk). I stan finns alla bekvämligheter man behöver (men charmen med sommar är väl ändå det enkla livet utan internet och obegränsat med rinnande vatten?). Tänk på alla mysiga uteserveringar (fast de bästa ställena håller stängt och man riskerar hamna i någon omysig turistfälla).

Förgäves har jag försökt generalisera över vilka som intar den ena eller den andra ståndpunkten. Möjligen kan det vara så att de som inte är uppvuxna i Stockholm tycker det är mindre hemskt att vistas här året runt. Speciellt de från ”landet” samt de som tvingats vara mycket på landet som små, ja alla som känner att de fått överskott av natur helt enkelt. Medan många ”urstockholmare” har det inpräntat i sina gener sedan 3-4 generationer tillbaka att på sommaren ska man ut på landet, punkt slut. Men detta stämmer långt ifrån på alla.

Mina känslor gentemot ”sommar i stan” har alltid varit mer eller mindre ångestfyllda. Nu när jag bor i en sval lägenhet på någorlunda sommarlivliga Söder känns tillståndet acceptabelt men inte optimalt, och jag undviker det så klart i möjligaste mån. Jag har dock en ”sommarregel”. För att något ska räknas som en sommardag ska man helst a) äta en måltid utomhus och b) ta ett dopp utomhus. Detta låter sig visserligen göras både i stan och på landet. Idag har jag t.ex. (förutom att ha pimpat en trist församlingslokal inför en begravning och gjort ett par reafynd på stan) ätit lunch i ett folktomt Tessinparken och middagspicknick i ett packat (i dubbel bemärkelse) Tanto samt tagit ett kvällsdopp från den överfulla bryggan där. (Vilket påminner mig om att det är hög tid för en dusch nu…). Mycket intressant upplevelse. Det finns en stor sandplätt med några palmer där nu för tiden. På och kring denna hänger hela söderort. De hipsters som är kvar i stan hänger längre upp i gräset. De tycker väl att palmer och brygga med hopptorn är lite vulgärt. Vad vet jag.

Men nu får det snart vara slut med stadshäng, i Stockholm i alla fall. Imorgon blir det eländesbåten till Visby. Har i alla fall upptäckt en buss som går från Gullmars till Nynäshamn, så man slipper pendeleländet. (Nej, det är inte båtbussen för över 100 kr utan en SL-buss som tar precis lika lång tid.) Känns tryggt att återförenas med resten av innerstadsborna!

Fästingfritt bad

Så här års kanske några har hunnit tröttna på den närkontakt med naturen som sommaren ofelbart medför, speciellt när man rullar ut sin filt eller handduk för att sola: Är det inte sand och grus är det gräs, skräp och insekter (varibland fästingar intar en ohotad bottenposition). Komplicerade och dyra vaccinationsprogram har de tvingat oss till, och då får man säkerligen borrelia förr eller senare ändå.

Men i helgen fick jag tips om en civiliserad badplats som är fri från allt detta: Saltsjöbadens dambad (finns även herrbad). Man tar Saltjöbanan (varning, går väldigt sällan) rakt ut i spenaten, och från Saltsjöbadens station finns sedan en bred asfalterad gångväg fram till badet ute på en holme. Inne på badet finns även en sandstrand för blandade sällskap men vill man ha det riktigt bekvämt väljer man ett av badhusen (herr eller dam) där solning sker på trädäck i två plan med trappa ner till den sandbottnade och lagom grunda badplatsen. Några av däcken är dessutom vinklade, för en perfekt sol- eller läsvinkel, och man kan välja mellan öster- eller söderläge. I anslutning till soldäcken finns även en rad söta små individuella omklädningsrum där man kan ha sina grejer i skydd för solen. Det hela är som naturens version av ett solarium, inklusive det faktum att många solar nakna. Så för den som känner att en och annan naken tant är mindre störande än att tampas med skräniga ungdomsgäng i parker eller stora barnfamiljer på långgrunda stränder är detta ett utmärkt solbadningsalternativ. Finns även förtäring i form av enklare servering inom badområdet samt tjusigt bryggspaningsställe strax utanför, med misstänkt övertrevlig personal och fantastiska färska räkor.

Räkor och aioli på Holmen Kök och Bar

Det idylliska träbadhuset, sett från serveringen, omgivet av klassisk badstrand. Där inne vill man inte ta bilder...

Oväntat möte i skärgården

Vi har just klarat oss igenom en fredagskväll på Sandhamn, i sällskap av horder av rödflammiga skärgårdsentusiaster. Lite för mycket av den första semesterspriten i kombination med den oväntade solen gjorde att kvällens ansiktsfärg var röd och berusningsgraden hos ö-gästerna något högre än normalt.

Lördagskvällen har jag och pojkvännen mött upp med ett större sällskap och kollat läget på Linanäs Skeppskrog på Ljusterö. Klockan har passerat tio och stämningen på stället är lätt avslagen så vi beslutar att båtledes vända hemåt (till en väns närbelägna landställe, inte in till stan) när en upphetsad man på cykel informerar om att en ”älg eller nåt” setts simma ute på fjärden. Äntligen lite lördagskvällsaction!

Vildsvin i solnedgång

Vi styr mot den simmande varelsen som nu befinner sig en bra bit från land. Har tyvärr ingen kikare eller kamera med zoom. Sällskapet i båten gissar vilt: ”Är det en älg, rådjur, hund, storsjöodjuret?” Horn har den i alla fall inte. Vi glider närmare. Vad det än är vill vi inte skrämma det och orsaka dess drunkning. Än mindre vill vi ha ett panikslaget djur i båten. Till slut kommer vi nära nog för att höra ett ansträngt nöffande och se ett nyfiket tryne vändas mot oss. Det är ett vildsvin! Svinet gör en vid u-sväng och vänder tillbaka mot Ljusterö.

Tydligen inte ovanligt att de ger sig ut och simmar så där men vi hade i alla fall aldrig sett något liknande.

Inredningnytt: Dyr säng och billig garderob!

Mycket nöjd med "nya" garderoben

Lagom till midsommar har jag passat på att utöka och förnya mitt möblemang. I tisdags levererades en enorm Kungssängen-säng. Visserligen ”bara” 140 cm bred men när ben och typ 20 cm bäddmadrass monterats ligger man i jämnhöjd med fönsterbläcket. En intressant upplevelse. Som tur var står sängen mitt i rummet så det är ingen fara för uttrillande, men nertrillande på golvet kan säkert bli smärtsamt nog…

Samma dag låg jag i hårda förhandlingar på Blocket och lyckades till kvällen genomföra mitt livs första blocketaffär. Jag har förstått att man måste vara smidig och snabb för att lyckas på detta forum. Har också förstått att det är ett gissel att alla ska pruta, så jag gjorde tvärtom. En kvinna ville sälja tre garderober för 500 kr. ”Den som tar alla har företräde” stod det, så jag erbjöd mig att köpa två för samma pris som tre. (Hade tidigare spanat in en snygg ny garderob på Stalands för drygt 9 000, så i jämförelse kändes 500 löjligt billigt.) Nu passar dessa 60-talsgarderober till blocketfynd också bättre in i min funkislägenhet. Dessutom ser de helt oanvända ut.

Kommer osökt att tänka på Solsidanavsnittet där Fredde köper ett skötbord på Blocket bara för att kunna visa sin son vad en lägenhet är. Sonen finner sig väl tillrätta i den ombonade lyan i Fisksätra eller vad det nu är och avslutar besöket hos blocketsäljaren med kommentaren ”Pappa jag vill också bo i lägenhet!” Onekligen ger Blocket en unik chans att se hur helt okända människor bor. Helt ostajlat. Det blir som en liten adventslucka in i någon annans liv. I detta fall fick vi besöka en av dessa deprimerande 60-talskolosser nere vid Årstaviken. En tonårsfamilj skulle flytta in i en enorm bostadsrätt på åttonde våningen. Utsikten var svårslagen. Renovering pågick. Därav avyttring av originalgarderober. Heder åt dem som ser till att grejerna får att nytt hem istället för att bara slänga. Detta är ju dessutom Södermalms mest populära helgnöje. Varje lördag ser man par promenera runt med sina begagnade inredningsfynd. Lite som myror i en myrstack!

Stökig helg

"Kopparrummet" i Avesta myntmuseum

Varje år arrangerar min arbetsplats ett stort seminarium på Avesta herrgård, med akademiska högdjur från hela världen. Initierade diskussioner på hög nivå pågår ofta långt in på natten, medan man smälter en god middag i vackra omgivningar. I år hade jag även privilegiet att få besöka Avesta myntmuseum, precis i anslutning till herrgården. Duktiga guider visade upp en imponerande samling mynt med allt från pyttesmå thailändska mynt och svenska gulddukater till 12-kilos kopparmynt.

Kontrasten till dessa intellektuella och historiska omgivningar vid Dalälven blir enorm när man ska ta sig ”hem” till det inrökta stadshotellet i den 60-talsförstörda stadskärnan. I hotellets bottenvåning är stadens enda nattklubb inrymd. Den stänger som tur var kl. 2 så innan dess är det liksom ingen idé att ens försöka gå och lägga sig. När jag och några kollegor närmar oss hotellingången strax efter två möts vi av något som liknar en zombiefilm. Folk staplar mot oss i olika stadier av förfall. Några i nu skrynkliga och fläckiga kavajer och sommarklänningar, med studentmössan på sned. Andra vinglar fram i huvtröjor och jeans på trekvart. På något mirakulöst sätt banar vi oss helskinnade genom massan, bara för att bryskt stoppas vid hotellingången (som även är nattklubbens entré) En vilt stirrande man, hög på okänd substans, griper tag i min arm och frågar i mycket otrevlig ton vart vi är på väg. Tror först att det är ett dåligt raggningsförsök men ser sedan på texten på mannens slitna väst att han är vakt. En ensam vakt mot hela gänget zombiestudenter. Klart han är stressad. Jag förklarar lugnt att vi bor på hotellet och får en generad ursäkt.

Vid halv tre ligger gatan åter helt öde och vi får några timmars välbehövlig sömn. Efter ytterligare en halvdag med vältaliga professorer är det dags att köra hem till Stockholm igen. När jag går hem genom en helt folktom stad vid 22-tiden (Jag menar HELT folktom. Från Stureplan till Slussen möter jag max tio pers.) tackar jag min lyckliga stjärna att jag bor på ”rätt” sida av stan. Summerburst-musiken från Gärdet ekar hela vägen in till Skeppsbron och vid Slussen är den så stark att jag nästan får ont i öronen. Hur måste det inte ha varit på plats?!

Men lyckan att få lägga sig i sin egen säng och slippa Avestazombies och konserter som tydligen uppslukar hela Stockholms befolkning blir kortvarig. Grannen på våningen under har en fest med ett ljudsystem som skulle få vilken konsertarrangör som helst lite avundsjuk. Som tur är har hon väldigt bra musiksmak så jag pendlar mellan frustrationen att inte kunna sova och ”Åh vilken bra låt! Jag borde gå ner och be om hennes playlist.” innan jag vid 2-tiden somnar till något som antagligen inte var tillräckligt medryckande för att hålla mig vaken.