Bilder del 1: Stränderna

Grand Anse: kilometervis av potatismjölsliknande sand tvärs över vägen från vårt hotell

Samma som ovan fast från andra hållet och i solnedgång. Ljusa kvällar är inget de har i tropikerna.
Kl. 18.30 var det kolmörkt. Tyvärr ingen gatubelysning heller varför kvällspromenaderna inskränkte sig till att ta sig till restaurangen och tillbaka, en sträcka på ca 50 meter.

Anse Lazio: Lite mer vågor, lite mer turister. Vi tyckte det var kul att se folk.
Tydligen risk för hajar också men nät fanns uppsatt för att förebygga attacker från dessa.

På väg till Anse Georgette, som sagt via drygt timslång bergsvandring/klättring.
Semesterns största bedrift, med fin utsikt som belöning.

Framme! Men lite besviken över bristen på faciliteter. En kille som sålde snordyra kokosnötter var allt som kunde uppbådas. En kall öl och en nygrillad fisk hade annars suttit bra efter vandringen...

 

Tropisk regnskur i paradiset

Växlande molnighet, påstår min väderapp. Verkligheten: skyfall, förhoppningsvis övergående. Som att skruva på en dusch brukar man likna kraftiga regn med, men det här är snarare något mellanting mellan dusch och vattenfall.
Som tur är har vi en stor veranda under tak så det går bra att sitta ute trots nederbörden. Vi har sällskap av ägarens gamla tjocka labrador som söker regnskydd och sällskap, och i förekommande fall tigger mat, hos oss. En annan fördel med det är att myggen verkar föredra den stackars hunden framför mig, kors i taket. Jag är annars deras favoritföda. Hårt åtgången här med nära hundratalet bett av olika flygfän.
Nu verkar regnstormen bedarra. Blir nog en tur till stranden idag också. Imorgon sista dagen så då blir det eventuellt en tur till grannön la Digue, 15 minuter med färja härifrån.

Hela ön nu utforskad, med buss

Medels spännande lokalbussfärder har vi nu hunnit se lite mer av Praslin. Igår åkte vi till stranden Lazio på nordöstra sidan av ön och idag till exklusiva Georgette, bara några kilometer rakt norrut från där vi bor. Till denna strand var man tvungen att föranmäla sig då de bara tar emot ett visst antal turister varje dag. Dock kom vi "fel" väg, klättrande över ett berg efter en dryg timme på lodräta stigar, och blev inte avprickade någonstans. På tillbakavägen var det en halvtimmes promenad över en golfbana innan vi var ute på huvudvägen igen. Jobbig strand, men vacker. Undrar om transportservicen varit bättre om vi blivit vederbörligen avprickade? Nåja, dagens motion avklarad i alla fall, med råge. Att klättra i berg i 35 graders värme är dock inget jag rekomenderar.

Gårdagens strandbesök innefattade också en brant promenad från bussen, dock på asfalterade vägar och avklarad på en kvart.

Då ön praktiskt taget bara har en väg, som går runt det hela så att säga, tänker vi att man lika gärna kan åka buss som hyra bil. De, bussarna alltså, kostar ca 3 kr färden och kör som galningar,  på vänster sida av vägen. Hellre sitta i en buss än vara den lilla hyrbilen som möter den i en skarp kurva!

Dag 2: söndagsstängt

Efter gårdagens promenad och strandsejour ser vi nu båda, åtminstone delvis, ut som nykokta kräftor. Har således försökt hålla oss i skuggan, förutom ett par simturer förstås.
Vi lärde oss den hårda vägen att alla affärer är söndagsstängda här. Fick köpa vatten på restaurangen istället: 7 euro för två flaskor. Hm. Borde ha anat oråd då stranden inte var folktom när vi kom ner utan befolkad av små gäng glada, indiska gästarbetare. Till och med de är lediga. Kul för dem, mindre  kul för den som inte vill bli ruinerad på sina vatteninköp.
Lokalbefolkningen har använt den lediga dagen till att gå i kyrkan (det ligger en precis bredvid oss) samt dricka alkoholhaltiga drycker på stranden. Främst öl men också någon hembrygd variant av palmernas jästa blomknoppar. Vi blev bjudna på detta av hotellägarens son när vi hängde i skuggan vid hotellets stranddel.
Har ännu inte växlat mer än ett hej med andra turister men lokalborna är desto pratsammare. Börjar få koll på personalen här. Ägaren bor i huset bredvid oss, med sin nya kvinna. Hans ex är anställd som någon typ av manager och hans son bor i stranddelen och ordnar dyk- och fiskeutflykter. De ser ut som fransmän och talar flytande franska och engelska. Annars är språket här kreol, en slags förenklad franska, omöjlig att förstå för den oinsatte. Tur att alla kan engelska!

Första dagen på Praslin

Efter 24 timmar i landet finns det än så länge inget ont att säga om Seychellerna. Stränderna är minst lika vita som på bilderna och vattnet lika kristallklart blått. Temperaturen behagliga 26-28 i luften och möjligen någon grad mindre i vattnet.

Vi har svårt att förstå hur vi lyckats få så bra boende för en så relativt billig peng. Vi har en hel villa till vårt eget förfogande: kök, vardagsrum, tvättstuga, terrass samt inte mindre än två sovrum med varsitt badrum. Här skulle man lätt ha kunnat bo fyra personer. I anslutning till det lilla hotellet, bestående endast av två "villlor" till förutom vår, ligger en utmärkt restaurang där vi igår åt en fantastisk skaldjurspizza och imorse serverades frukost: valfria ägg med bacon, toast och färsk frukttallrik.

Stranden är mindre än 100 meter bort. De timmar vi var där idag var vi helt ensamma, tills hotellägaren kom ner och presenterade sig och bjöd in oss att titta på hotellets nybyggda del precis på stranden, snart öppningsklar.

Alla lokalbor är mycket vänliga. Så många andra turister har vi faktiskt inte sett än. Är tydligen lite lågsäsong mellan nyår och februari av någon anledning. Kanske är folk panka? För speciellt billigt är det inte. Å andra sidan är det inte dyrare än hemmma, snarare mer prisvärt. Middagen igår: Två (fantastiskt goda) pizzor, öl, färsk juice, vatten, gick på under 300 kr.

Har inte kommit på hur man lägger upp bilder via luren (HTC) på bloggen. Tips mottages. Tills vidare får alla glada bloggläsare nöja sig med text och fantasi. Kanske kompletera med Google. Grand Anse heter "vår" strand. Men den är finare i verkligheten!

Snart är snö bytt mot sand!

Nu bär det strax av på 2014 års första resa. Känns inte helt fel. För hur mycket jag än älskar snö och mörker så har även jag lite svårt för denna råa, fuktiga kyla som har dominerat den senaste veckan. Imorgon eftermiddag anländer vi (jag och pojkvännen) till betydligt varmare men minst lika fuktiga Seychellerna för en åtta dagars upptiningssejour. Håller bara tummarna för att regnet ska hålla sig till skurar, som det ju brukar göra i dessa tropiska regioner, och att värmen inte blir alltför tryckande. Bor i alla fall på gulligt hotell där luftkonditionering ingår: Villa des Alizes
Efter att Ethiopian Airlines fräckt nog ändrade tid på en flight får vi nu en väldig massa flighter för pengarna för att hinna fram i tid: Stockholm-Frankfurt-Addis Abeba-Mahe och sedan inrikesflyg till lilla ön Praslin där vi ska bo. Blir spännande att se Etiopien också, om än bara ett par timmar på flygplatsen, och sedan samma procedur på vägen hem, men då slipper vi förhoppningsvis omvägen över Frankfurt.
Oklart hur pass bra internet det finns där på paradisstränderna, så bli inte oroliga om radiotystnad uppstår den närmaste veckan. Lovar att lägga upp bilder i efterhand i så fall. Men något sånt här är vad vi hoppas på:

Och så här blir helgens väder

Rätten till deltid

Äntligen fredag. Äntligen snö. Det artar sig. Sitter här framför gasugnen med en kopp kaffe. Det låter kanske inte så roligt, men den är en utmärkt värmekälla. Firar dessutom ett år som fredagsledig! Den officiella förklaringen (officiell även i mitt huvud från början) var att jag ville ha möjlighet att ta andra jobbuppdrag. Men ärligt talat: Hur kul är det att jobba fem dagar och 40 timmar i veckan? Oavsett hur mycket man gillar sitt jobb är det ett ganska omänskligt upplägg. Det här med fyradagarsvecka har varit en enorm livskvalitetshöjare, minskade inkomster till trots. Inte behöva planera och be om ledigt för att resa bort en långhelg. Kunna vara ute/uppe sent på torsdagarna om man vill. Uträtta ärenden utan stress på fredagarna. Ha tid att fika med andra lediga vänner, promenera, ta hand om sig själv, med en kaffe framför ugnen till exempel!

Det talas mycket om rätten till heltid men vad hände med rätten till deltid? Välbetalda deltidstjänster växer inte på träd och har man inte eget företag som jag är det inte alls lätt att bestämma över sin egen arbetstid. Under hela 1900-talet ökade antalet semesterveckor, och arbetsdagarnas längd minskade, men sen tog det stopp. Nu är det bara vänsterpartiet och knappt ens de som säger något om minskad arbetstid. De har i alla fall haft den goda smaken att ta fram en rapport i frågan. 11-12 miljarder skulle det kosta att genomföra 30-timmarsvecka med bibehållen lön. Man undrar om det ens skulle kosta så mycket. Jag tror snarare att många skulle bli MER produktiva av kortare dagar. Tänk på all sjukfrånvaro som säkert skulle kunna undvikas. Det säger ju sig själv att man blir friskare med mer vila. Och sedan alla andra samhällsekonomiska vinster på det: Minskad trängsel i kollektivtrafik och trafik, kortare dagar på dagis, mer tid för konsumtion, färre arbetslösa, med mera, med mera.

Varför tog det stopp vid åttatimmarsdagen? Hur många tycker det är helt optimalt att jobba just åtta timmar om dagen, exklusive lunch!? Räck upp en hand. Sedan finns det företag som går mot strömmen. Den här artikeln om konsultbolaget som redan tillämpar sextimmarsdag blev i veckan en av SvDs mest delade, vilket väl ändå visar att intresset finns där ute...