Det finns väl knappast en svensk som inte lider av en viss
nivå av väderstress så här års. Det kollas väder-appar och jämförs hemsidor för
fulla muggar och ändå är det sällan någon som prickar rätt. Långtidsplanering
och svensk sommar går helt enkelt inte ihop. Istället får vi förlita oss på
panikmetoden (vissa kanske kallar det ”låt oss vara spontana”, men panik är vad
det handlar om.): ”Okej, jag ser en lucka i molntäcket här på Söder. Vi måste
grilla NU. Samling i Tanto om 10, sharp!” Ledig och sol? Kasta dig ut på
närmsta gräsplätt tills någon hör av sig och föreslår en längre utflykt. Ingen
tid att förspilla. Imorgon är det säkert regn.
Panikmetoden inverkar negativt på allt från hygien till
arbete. Är det sol kan man knappast ha tvättstugan eller dammsuga med hedern i
behåll, lika lite som man kan sitta någon timme extra på jobbet. Vi kan inte
ens bestämma att ses på en viss plats. Är det strålande väder måste man ju gå
till en uteservering, alternativt park. Är det växlande men varmt: uteplats med
regnskydd. Soligt men kallt: infravärme, och så vidare. Det är ett evigt sjå
att hålla reda på var det är kvällssol och inte, och längre fram i sommar: var
det finns skugga och fläkt.
Vi är slavar under vädrets makter helt enkelt. Det är allt
annat än spontant. Enda lösningen är egentligen den tråkpräktiga devisen ”Det
finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.” Lite tjocktröjor, vattentäta
jackor, mysiga filtar, keps mot duggregn, paraply mot ösregn.
På väg ut i skärgården i lördags. Blir det regn eller sol? Svar: Ösregn så fort vi klev av båten men sedan uppklarnande grillväder. |