Häst i hallen!

Nej, jag har inte träffat någon prins på en vit springare, men när jag kom hem från jobbet idag stod det dock en silvrig springare i naturlig storlek parkerad i trappuppgången, precis innanför ytterporten. Ägare okänd. Ingen prins syns till. Hästen orsakar stor munterhet hos grannarna. En av dem var just i färd med att mms:a bildbevis till sina arbetskamrater när jag kom hem. Nu, två timmar senare, står den fortfarande kvar. Fortsättning följer.
På temat vår trappuppgång kan jag också meddela att vi nu har en ny, fin nummerskylt till porten. Utskriven på skrivare denna gång. Tjusigt ska det va.

Tillfälligt och spårlöst försvunnet

Det här med att bo i en stor lägenhet (med mina mått mätt alltså. Förstår inte hur man klarar av t.ex. en flerplansvilla.) är ett minnestest i stil med ett Memory-spel. ”Var la jag nu …?” är en ständigt återkommande fråga, speciellt som nyinflyttad. Men det känns som om det är bra för intelligensen och slutledningsförmågan. I en etta tittar man sig bara planlöst omkring och river sen ut innehållet i de få lådor man har och så dyker prylen i fråga, förhoppningsvis, upp. Första veckorna i min nya lägenhet försökte jag mig på något liknande: Att planlöst och frustrerat suckande springa mellan mina tre rum, plus hall och badrum. Men det blev bara väldigt tidsödande, så nu tänker jag först (”När använde jag/såg jag grejen sist?”) och tittar sen.

Men all slutledningsförmåga i världen verkar inte hjälpa mot det faktum att saker alltid försvinner så fort man flyttar. Det är fullständigt obegripligt. Alla förråd är tömda, alla lådor uppackade. Ändå saknas en j-a massa grejer: Ett par lampor, hyllplan till favoritskåpet och en av mina favorittröjor. Och det är bara vad jag kommer på på rak arm. Jag vet att folk brukar klaga på att strumpor försvinner spårlöst i tvätten, men det här är ett betydligt allvarligare problem, speciellt när man flyttar så pass ofta som jag har flyttat. Man undrar ju vad det handlar om. Svarta hål? Parallella universum? Undrar om de hamnar på samma ställe, strumporna och det som försvinner i flyttar? Jag vill gärna tro att de har ett gott liv nu i alla fall, och att alla svarta strumpor blir glada av att få lite mer spännande sällskap.

Schlager-chock

Här kommer man hem efter två veckors bortavaro och så finns det plötsligt ett helt nytt ord i svenska språket: Mello. Frekvent förekommande är det också. Först tänkte jag att det kanske hade nåt att göra med mellis (som jag i vuxen ålder fått lära mig att mellanmål kallas). Fast det skrivs ofta med stor bokstav vilket borde betyda att det är ett varumärke av något slag. Tankarna går osökt till något melonaktigt. En melondrink? En efterrätt? Låter gott i vilket fall! Men så ser jag att det nämns i samband med karaktärer som Ranelid, Flick och diverse kraftigt överviktiga sångbegåvningar. Aha, Melodifestivalen kanske de menar. Så sent som förra året sa man väl schlagern, om man nu skulle förkorta det? Men det är klart, det är väl för svårt för alla med smartphones med tangenter mindre än lillfingernaglar att stava till något så långt och komplicerat. Men varför skriver man inte bara MF? Ännu kortare, och mindre infantilt. Så fort jag ser ”Mello” (ordet alltså) blir jag bara hungrig, och sen arg för att det låter så fruktansvärt fånigt. Nåja, det är inte mitt problem. Jag tittar ändå inte på det, och om jag har förstått det rätt är det bara en gång kvar nu. Men vad kommer man att kalla Europafinalen för? EuroMello? Låter lite bättre måste jag säga.

Bilduppdatering! Resan i sju bilder

Dohas strandpromenad tillika stadens enda trottoar. Ingen trängsel som synes. Alla åker omkring i sina luftkonditionerade stadsjeepar. Livsfarligt att försöka ta sig över gatan pga bristen på övergångsställen, och att alla kör i 190.

Väldigt mycket coola skyskrapor, men jag ska inte trakasera er med alla mina skyskrapsbilder...

Från folktomma Doha till sex-pers-i-en-tuk-tuk-Sri Lanka. Som sagt livsfarlig trafik och trottoarbrist även här. Skillnaden var att fordonen är små, långsamma och tutar oavbrutet. Förutom bussarna som är stora, halvsnabba och tutar jättehögt.

Från sex pers i tuk-tuk till sex pers i fiskebåt på lagunutflykt (vi plus två roddare). Inte så instabilt som det ser ut då båten stabiliseras av stock till höger utanför bild.

Stranden i Hikkaduwa sedd från en av strandhyddorna där man kunde ta skydd från solen.

Utsikten från vårt hotellrum i Mirissa. Helt ok läge.

Besättning och några av passagerarna på övre däck på valutflyktsbåten.
 

Hemma från Colombos kaos



Nu tillbaka i Stockholm igen, efter ett par rejäla taxi- och flygresor. I torsdags åkte vi taxi från Mirissa upp till Sri Lankas huvudstad Colombo. En resa som via landets enda motorväg gick på ett par timmar och kostade en knapp hundring per person. Dittills hade jag trott att snacket om Sri Lankas nya motorväg mellan Galle och Colombo var en myt. Ingen använde den ju. (Till Hikkaduwa fick vi minsann skumpa fram på småvägar rakt genom byarna.) Och så visade det sig vara. Kanske är vägtullkostnaden på ca 20 kronor oöverstiglig för de flesta, för den fyrfiliga motorvägen låg praktiskt taget öde när vi susade fram i vår taxi på torsdagseftermiddagen. Märklig känsla. Sen slutade den tvärt i en grusväg i Colombos utkanter, och stadens minst sagt kaotiska trafik tog vid. Sydostasiens trafikkaos finns noga dokumenterat på Youtube av chockade turister. Här är ett exempel från just Colombo. Verkligheten är om möjligt än värre...



Lake Lodge: lyx efter lite halvsunkiga strandhotell

Vi lyckades i alla fall ta oss till vårt hotell Lake Lodge som visade sig vara en vacker oas i denna smutsiga stad. Därifrån gjorde vi taxiutfärder till först Gallery Café, Sri Lankas bästa restaurang med priser strax under en svensk sunkkrog, och sedan på fredagen till ett par shoppingcentrum. Det var svårt att få tag på riktiga taxibilar så vi fick även prova på tuk-tuk i trafikkaoset. Lagom roligt. Bara att dra in knän och armar då avståndet till omgivande bussar vid omköring var MAX tio centimeter.

Till flygplatsen lyckades vi tack och lov beställa en taxi. En och en halv timme tog det från vårt hotell. Inte blev vi uppgraderade till bussiness class den här gången, men å andra sidan kom vi iväg i tid med rätt flyg, så man får vara glad för det.



Tidig morgon med stora valar

Gick upp kl 5.50 i morse bara för att upptäcka att det var strömavbrott. Så vi svor i värmen, fläkten hade ju stannat också, och försökte rafsa fram kläder i ljuset av mobiltelefonerna, tills ljuset tändes kl 6. Inte för att strömmen kom tillbaka utan för att solen gick upp. Den går upp prick kl sex (tydligen. Detta är inget vi reflekterat över tidigare då vi inte varit uppe så dags...) och ner prick sex. Som att slå av och på en lampa, som alltid på dessa breddgrader. Ingen skymning och gryning att tala om direkt, och temperaturen är den samma dygnet runt: runt +30.
Förklaringen till att vi gick upp så tidigt var att vi skulle på valsafari kl 7. Var ute i sex timmar och såg dryg tio blåvalar! Några så nära båten att vi kunde känna deras fiskaktiga lukt och se rengöringsfiskarna de har på ryggen. (Praktiskt att bära runt på små djur som rengör en!) Fantastisk upplevelse att se så stora djur på bara tiotalet meters avstånd. Fast det är lite som med isberg: Bara en pytteliten del som faktiskt syns ovanför ytan.
Vi befinner oss nu sedan igår i Mirissa lite söder om Hikkaduwa, och väldigt nära Sri Lankas absoluta sydspets. Det är en mycket mindre ort. Väldigt charmigt. Åt färsk grillad fisk (red mullet, vad nu det är) på stranden igår, och det blir nog favorit i repris ikväll igen. Kanske en ny fisk bara. Man pekar själv ut dem från isbäddarna.
Imorgon eftermiddag åker vi upp till Colombo för att tillbringa ett dygn där innan hemfärden som tar sin början på fredag kväll.

Strandlivet fortsätter

Vi jobbar på med solbrännan här i Hikkaduwa. Har lyckats bli lite off-white nu, trots att det är för varmt för mig att ligga i solen några längre stunder i taget. Som tur är har de palmtak med solsängar under där man får ligga gratis hela dagen bara man köper något på tillhörande restaurang, och det gör man gärna. Man kan äta nära nog konstant här utan att bli mycket fattigare. Det mesta kostar max 20-30 kronor: omeletter, nudlar, grillad fisk, räkor och andra färska skaldjur, och så goda juicer och shakes förstås.
På kvällen slinker det väl ibland ner något alkoholhaltigt också. De kan sin gt här. 25 spänn för ett glas med gin och is toppat med en skvätt tonic. Eller 11 kr för en dryg halvliter av det lokala ölet: Lion Beer.
Tre kvällar i rad nu har vi varit på "disco". Varav två gånger på ställen som ligger direkt på stranden. Skönt att kunna kliva ut och svalka fötterna i vattnet efter svettigt dansande. Ikväll blir det nog en hyfsat lugn kväll. Det är ju trots allt söndag. Och sen utflykt till hamnstaden Galle imorgon. Kanske lite shopping där också. Här finns det mest bara saronger och träsniderier.