Uppdatering från Hornsgatan

Dagens goda nyhet: Jag har internet. Hemma. Jippie! En annan god nyhet: Det fantastiskt goda rosévinet Casas Patronales finns nu även på enliterstetra. God nyhet 3: Fick visa leg på systemet. (Kan det hänga ihop med att jag köper tetrapack-vin för 59kr?)
Dagens dåliga nyhet: Mitt kylskåp funkar väldigt dåligt, likaså frysen. Det är en matförgiftning waiting to happen. Men jag tror jag har en lösning. Inte köpa något djupfryst, använda frysen som kyl och kylen som... skåp?
Dagens citat (eller gårdagens för att vara exakt): Jag var på bokreleasefest för boken "Glädjedödarna - en bok om förmynderi", vilken i sig innehåller många bra citat. "Förmynderi är inkörsporten till tyngre maktmissbruk." etc. Men det roligaste var ett uttalande av en av kvällens talare som radade upp en mängd aktuella exempel på förmynderi. Bland annat "Moderaternas lattesovjetiska byggprojekt Norra Djurgårdsstaden." Årets bästa nyord: Lattesovjetisk. Kan appliceras på mycket.
Dagens "jag förstår inte": Varför har kommentarera från mitt förra inlägg försvunnit? Kommer de tillbaka? Det är inget utfall av censur från min sida i alla fall.

Lågprisupplevelser på Söder

Trots fortsatt internetbrist artar sig livet vid Hornstull. Vi får väl se om jag gillar läget lika mycket när mitt SL-kort går ut. För hälsans och ekonomins skull gäller det att inte bli beroende av det, speciellt inte nu när de höjer priset på kortskrället till 790 kr/månad!

Men just nu älskar jag läget. Jag korsar en gata så har jag t-banan. Jag korsar en annan gata så har jag bussar. I samma kvarter finns bland mycket annat ett dygnet-runt-öppet gym, ett söndagsöppet apotek, en cykelaffär, sko-outlet, billighetsaffär med allt från byxor till plastblommor, samt vad som måste vara en av Sveriges billigaste mataffärer: Högalidshallen. Första gången jag gick in där stod jag bara och gapade och trodde att det hade trillat bort nollor från prislapparna. Det är som ett mellanting mellan Vivo och Lidel: Välkända märken, men tysk text på förpackningarna.

De är lite roliga där också. Igår gick jag förbi prick kl 21. (De stänger kl 21. Jag trodde de skulle ha lite mer kontinentala tider på Söder, men inte just där tydligen.) Jag kikade in lite försiktigt och hann knappt fråga om de hade hunnit stänga förrän hon som håller på att stänga hojtar. ”En liter mjölk!” Jag tror först att hon pratar med nån annan och upprepar min fråga.

”Om du ska köpa en liter mjölk, eller nåt annat som du verkligen behöver så går det bra att komma in.”

”En liter yoghurt?”

”Ja, det går bra. Längst in till vänster.”

Undrar i mitt stilla sinne vad som kvalificerar sig som ”saker man verkligen behöver, kl 21 en onsdag”. Tur att yoghurt gick bra i alla fall. Jag vågade inte fråga om frukt eller müsli…

En annan rolig historia från Högalidshallen är väninnan som frågade efter ekologiska grönsaker och den upprörda expediten som med eftertryck och bestörthet svarade: ”Nej, det har vi inte, det här är en lågprisbutik.” Men faktum är att jag faktiskt sett ekologiska grönsaker där nu. Jag antar att de har existensberättigande bara de är billiga. Sen finns det förstås jättebilliga frukter och grönsaker som säkert har åtskilliga besprutade plantagearbetares liv och hektarvis med regnskog på sitt samvete.

Salome, Elektra och snodd

Var i helgen vakt åt två tonårstjejer som inte var ute och söp på Valborg. I alla fall tydde deras pigghet på söndagen på att så inte var fallet. Här fascineras de av ett gult sidenband som jag gett dem för att avleda uppmärksamheten från kamerasnodden, så att jag skulle kunna ta kort på dem.

Mitt livs första SL-kort!

Idag är en stor dag. För första gången i mitt 34-åriga Stockholmsliv har jag köpt… ett SL-kort! En gång tidigare har jag haft ett, men då fick jag det i present. Resultatet då var att jag började komma för sent till allt eftersom det är svårt att beräkna tidsåtgång när man är i händerna på kollektivtrafik. Speciellt när man är van att gå. Konditionen blev också lidande förstås. Jag ska försöka att inte göra det här med SL-kort till någon vana, men jag kände att det är ett stressmoment mindre i denna flyttkarusell som nästa vecka kommer att ta mig från Valhallavägen till Fredhäll och sedan om en dryg vecka till mitt ”permanenta” sommarboende på Hornsgatan.



Vacker utsikt på väg från jobbet nu.
Men jag ser fram mot Västerbron, när SL-kortet har gått ut



Apropå promenerande så roade jag mig igår med att räkna ut gångavstånd till jobbet (Kungsholmsgatan 21, vid Rådhuset) från tidigare, och framtida, adresser på den utmärkta sidan Mät din runda. Resultat: Brantingsgatan 40 – 3,9 km. Skeppargatan 75 – 3,2 km. Valhallavägen 51 – 2,7 km. Fredhäll – 3,3 km (Det säger lite om hur j-a stort Kungsholmen är). Hornsgatan 150 – 3,4 km. Jag måste säga att det där med att gå från Brantingsgatan varje dag var i längsta laget. Skeppargatan var långt men acceptabelt. Här från Valhallavägen är ganska perfekt. Dessutom en trevlig sträcka: Odengatan, Dalagatan, Barnhusbron (bilden).

Nu är jag färdigutspridd

Äntligen en lägenhet mindre i mitt liv. Jag känner mig grymt organiserad. Diverse kaffebryggare och gamla datorer i el-grovsopen. Blommor utspridda för omvårdnad hos farmor, mor och far samt på mitt kontor. Möbler och kartonger i fasters källare i Sollentuna, samt källarförråd på Skeppargatan. Men exets lägenhet på Skeppargatan är tömd, åtminstone på det jag gör anspråk på. Dock är lägenhetsnycklarna på okänd ort, trots instruktioner om att lägga dem i brevlådan. En säng och en bäddmadrass hamnade på olika adresser och stackars flyttbilen satt fast i statsbesöksköer hela dan. (Tips: Varför inte hålla alla statsbesök på Arlanda, alternativt flyga huvudpersonen i helikopter till city och tillbaka?) Vad allt detta debacle kommer att kosta mig är jag ännu lyckligt ovetande om. Troligtvis en smärre förmögenhet. Är flytthjälp rot-avdragbart?

”Vad smart av dig att använda flytthjälp.” säger alla. De är bara lättade att de slipper hjälpa till. Smart är det sista det är. Det är extrem lathet (ens egen, och i de flesta fall flyttgubbarnas) som man betalar hutlösa pengar för. Ungefär som taxi, fast värre. Nej, till nästa flytt blir det ett utskick till alla vänner: Antingen hjälper ni till att bära flyttkartonger, eller så skänker ni en slant för att slippa.J

Farlig fredag



Sol och vin hos vänner i skärgården

Långfredagen blev traditionsenligt ganska lång. Mycket sol, rosévin och grillning i 1600-talshus på idyllisk skärgårdsö, så inte traditionsenlig i sitt innehåll kanske. I slutet av dagen hade Ylva blivit knockad av en fotboll på näsan och jag nära nog perforerat ett finger medels grillpinne i trä. Jag vet inte om läxan i detta är att man ska akta sig för att ha kul på långfredagen eller om man ska akta sig för att kombinera rosévin med vassa och/eller hårda föremål...

Vill också passa på att önska alla läsare en riktigt fin påskhelg med mycket ägg; både papp-, choklad- och höns-varianten!

En lunchbetraktelse

Jag blev rånad på Konsum igår. Nej, oroa er inte. Det var inga vapen och inget våld inblandad men känslan var inte långt därifrån. I farten plockade jag upp ett par äpplen och en lunchsallad som såg ok ut med lite parmaskinka och mozzarella. Sen skulle jag betala. ”75 kronor, tack.” Världens dyraste äpplen? Nej, men en plastinpackad liten sallad för 69 kr!

Nåja, jag håller god min. Den kan kanske vara värd det. Parmaskinkan ser fin ut och innehållsförteckningen utlovar även salami. Mer som gammal hederlig prickig korv visar det sig, men god, och rikligt med skinka. Dock vilar det hela på en bädd av mycket ledsna små bitar av vattnig isbergssallad som i sin tur vilar på hårda pastaskruvar, snabbt vända i salladskrydda och vinäger. Det är på gränsen till oätligt, förutom det kallskurna då.

Men det värsta är bäst före datumet (och detta gäller nästan alla dylika lunchrätter kan jag säga). Enligt det kan salladen ätas tre dagar efter att jag köpte den. Inte en chans! Isbergssalladen var redan halvrutten. Den skulle inte ha överlevt natten ens. Och vad som händer med parmaskinka och korv efter tre dagar på rutten sallad vågar jag inte spekulera i.

Så två tips: Köp inte inplastad mat med utgångsdatum samma dag, eller ens dagen efter. Undvik till varje pris märket Mikaels Livlina. Det är inte första gången jag har en dålig matupplevelse med dem. Kan däremot rekommendera Premiums pastasallader (känns igen på silvrig etikett). Beroendeframkallande goda, men Konsum verkar tyvärr ha slutat med dem.