På upptäcktsfärd i Laos huvudstad

Centralt men fönsterlöst hotell

Vistelsen i Laos huvudstad Vientiane börjar inte bra. Rummet jag har bokat på trestjärniga Peaceful hotel är visserligen enormt, amerikansk motelrumsstil med två kingsize-sängar sida vid sida, men vid närmare inspektion saknar det fönster. Det finns fönsterluckor men inga glas så att säga. Vill man ha dagsljus öppnar man samtidigt upp för den 35-gradiga smogen och myggen utanför. Ser sen att det inte är helt ovanligt för hus här. Stackars hotellpersonalen är helt oförstående inför min fönsterönskan och demonstrerar artigt hur man öppnar luckorna, men jag får i alla fall byta till ett rum en trappa upp istället för på bottenvåningen.

Stupan That Dam

Vientiane är raka motsatsen till Bangkok. Här finns inga skyskrapsskogar, trafikkaos, motorvägsbroar eller spårtrafik. Själva centrum går man snabbt runt. Sen sprider stan ut sig med mest låga hus och ett och annat högt hotell eller kontorshus, med fönster som jag går runt och är avundsjuk på. Här är att-göra-listan om möjligt ännu kortare än i Laung Prabang. Tempel och några museer finns men den största behållningen är alla franskinspirerade restauranger och caféer. Det är inte svårt att hitta ett glas gott vin till exempel, något som kan vara en utmaning i resten av Sydostasien.

Nöjd att ha hittat rooftop-bar!
Mekongfloden i bakgrunden.

Jag bondar med en pensionärsdam över solstolsbristen vid hotellpoolen och får middagssällskap min sista kväll i Laos. Varmrätten intas på takbaren Tipsy Elephant på nionde våningen ett stenkast från hotellet. Efterrätt blir det på franska Cage du Coq i form av en utmärkt crème brulée. Det franska inflytandet märks i viss mån också på arkitekturen. Bedagade villor och flerfamiljshus i kolonial stil samsas med tempel och andra byggnader mer typiska för regionen, och ett och annat kinesiskt skrytbygge. Hammaren och skäran vajar framför alla offentliga byggnader här liksom i Vietnam.

Man behöver inte känna sig som ensam turist när man promenerar runt i centrala Vientiane. Vi går alla runt lite planlöst och insuper atmosfären. Åtminstone den söndag jag tillbringar där är det till och med fler västerlänningar på gatan än i mer turistanpassade Laung Prabang. Tyvärr är storstaden också dyrare, och överallt i Laos verkar det vara kontanter som gäller som betalmedel. Som tur är finns alltid en bankomat nära till hands.

Elledningar är ett kapitel för sig
i den här delen av världen...

Sammanfattningsvis är Laos ett land jag gärna skulle åka tillbaka till. Inte samma översvallande vänlighet som i Thailand men allt funkar bra och man känner sig väldigt säker. Det är fattigt men utan misär. Ett varningens ord bara för "burning season" som redan hade tjuvstartat när jag var där och pågår april ut om jag förstått saken rätt. Då idkas svedjebruk och den redan ganska dammiga luften fylls av rök. Det blir fina solnedgångar men vyerna är nog ännu vackrare resten av året.