Det var exakt 10 år sedan jag var i Thailand sist: Bangkok och inrikesflyg/båt till Koh Tao 2015. Nu nytt årtionde, ny ö och ny rutt. Efter mellanlandning i Dubai landar vi vid lunchtid i Bangkok och hoppar i hyrd taxi som tar oss de drygt två timmarna till färjan mot Koh Samet. Det råder lite oklarheter kring när sista färjan går så vi är lätt stressade. Men som vanligt i Thailand ska man inte försöka ha koll. Allt ordnar sig ändå. Servicenivån är fantastisk. Taxin släpper oss vid en förvånansvärt lugn liten färjeterminal där vi möts upp av någon vänlig person som har flera olika båtalternativ åt oss. Det här med tidtabell är ett luddigt begrepp. I slutänden får vi inte den billigare färjan som vi beställde utan en snabbare "speed boat" till samma pris, som dessutom avgår lite tidigare. Fram kommer vi i alla fall strax efter solnedgången, betalar våra 70 kr i nationalparksavgift som är obligatoriska för ön och sen ungefär lika mycket till för taxi till vårt hotell, Vongdeuan resort på stranden med samma namn. En lagom stor strand med allt man behöver för fyra dagars avkoppling: tiotalet barer och restauranger, några minilivs, massage om man känner för det, ambulerande fruktförsäljare som skär upp färsk mango eller vad man nu vill ha på stranden. Vill man ha mer shopping och nöjen är det tio minuter med taxi till huvudorten.
Efter ett par utflykter kommer vi fram till att vi faktiskt har valt den bästa stranden att bo på. Prao beach på västra sidan av ön har visserligen den fördelen att vattnet är lugnare, men med lugnare vatten kommer också större risk för brännmaneter, förstår vi av varningsskyltar. På Prao finns några superexklusiva resorts med tillhörande bra restauranger samt en liten allmän strand som snabbt blir full.
Härifrån tar vi en 20 minuters promenad tvärs över ön in till den största stranden och orten Sai Kaew. Vill man ha liv och rörelse är det här man ska bo. Stranden sjuder av aktiviteter på söndagseftermiddagen, allt från barnfamiljer till partygäng till vattensportare och allt däremellan. Här finns både enklare ställen och exklusiva hotell, men speciellt avkopplande är det inte.
Sista dagen på Koh Samet tar vi en kort promenad till stranden precis bredvid vår, Ao Chor. Här finns en finare resort och flera enkla barer. Lite 90-talsstämning över det hela.
Livet på ön anpassar sig efter det ständigt skiftande tidvattnet. På förmiddagen är vågorna och naggar på hotellens terrasser och det finns möjligen en smal strandremsa att gå på. Sedan drar det sig undan alltmer och solstolar, bord eller sacosäckar breder ut sig på den nya ytan. På kvällen är vattnet lugnt. Eldshower och sinnrikt upphängda lyktor lyser upp den breda, fuktiga sanden.
Sammanfattningsvis ingen partyö kanske men perfekt för sol, bad och god mat. Priserna har verkligen ändrats sen jag var i Thailand sist. Här är de nu på svensk "sunkkrogsnivå": öl eller smothie runt 30 kr, vin 70, mindre rätter från 80 kr och uppåt. Något som dock är sig likt inte bara sen 10 utan även 20 år tillbaka är att man egentligen inte behöver internet här. Tvärtom lägger inte hotellen upp alla sina rum online utan man kan höra av sig direkt. Alla restauranger har inte hemsidor men mat och priser är snarlika överallt. Utflykter, transport, restauranger, rum. Saker behöver inte alltid bokas. Dyk upp, fråga, betala. Förvånansvärt ofta funkar det även med kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar