Prisvärt stopp i vänliga Shkoder

EU- och ALbanienflaggor på gågata i Shkoder.

Moskéerna och maten är de mest påtagliga skillnaderna när man korsar gränsen från Montenegro till Albanien. Från Montenegos lite tafatta försök att ta sig an medelhavsköket till ett Albanien där de verkar oförmögna att göra dålig mat. Till och med här i Durres där vi är förpassade till hotellets lite trista halvpensionsmeny är allt gott och smakrikt. Albanien, den fd så hårda kommunistdiktaturen är nu sugna på att bli med i EU. Redan vid gränsen möts man av EU-flaggor. Det såg man inget av i mer ryssvänliga Montenegro som ju blev självständigt land (från Serbien) först 2006. Här i Albanien var religion totalförbjudet under diktaturen men nu trängs kyrkor med moskéer.

Museum till minne av kommunismens offer,
delvis inrymt i ett fd fängelse/tortyrcentral.

Mitt första stopp i Albanien är Shkoder/Shkodra, bara någon dryg timme med buss från gränsen. En större stad än jag hade förväntat mig. Tyvärr närmare 40 grader varmt och inget vatten i sikte. Man kan göra utflykter till sjö och flod men det kändes lite stressigt när man bara har en dag på plats. Lösningen blev att bocka av alla museer som låg inom tio minuters promenad från hotellet för att undfly den obarmhärtiga solen. Finns även en hel del shopping längs de mysiga gågatorna i centrum. Efter en middag bestående av delikat pasta med räkor och en liten flaska mineralvatten (för ett totalpris av drygt 100 kr) googlade jag "takbarer" och hittade två på samma gata som restaurangen. Den ena visade sig inte vara en bar alls utan ett vandrarhem med takterrass. Blev dock bjuden på en öl av föreståndaren som hade middag med sina vänner där när jag varm och förvirrad hade tagit mig uppför de tre våningsplanen. Förstod sen att han nog trodde att jag faktiskt bodde på vandrarhemmet. Smet snabbt iväg till nästa takbar efter uppdrucken öl. Primo var en mer exklusiv cocktailbar men fortfarande kostade de dyraste drinkarna inte mer än 70 kr. Betydligt mer folkliv i parkerna och på gatan än på baren dock, åtminstone så länge jag orkade hålla mig ute, dvs till halv elva tiden.

Primo takbar. Lugnt en fredagskväll,
trots att det bjöds välblandade, billiga negronis.

I Shkodra hittade jag resans billigaste och bästa hotell. Nyöppnade, familjeägda Monte boutique hotel bara ett stenkast från bussen och centrum. Här fanns det jag saknat på de två andra hotellen (Sveti Stefan och Durres) frukost serverad vid bordet, kaffe, schampo och "do not disturb" skylt. Utan både den och säkerhetskedja kunde städerskorna störta in i rummet på alla möjliga och omöjliga tider, vilket de också gjorde på de andra orterna...

Shkodra kan sammanfattningsvis varmt rekommenderas, men kanske inte så här mitt i sommaren, och helst mer än en dag för att hinna se omgivningarna också.