Alla tidigare Lissabon-resenärer menar att det är ett måste att besöka Sintra, 40 min med pendeltåg bort. Det är en väldigt liten by med ett spektakulärt slott som ligger en bra bit därifrån. Vissa ger sig på att gå, vilket enligt googlemaps tar en dryg timme. Vi hoppar in i ett litet turisttåg, men det finns även bussar, taxi, guidade turer och en hel del andra transportsätt upp på berget. (På tillbakavägen får vi åka i en öppen jeep, för samma kostnad som tåget: 5 EUR/person).
Väl framme gäller det att köpa onlinebiljett för att bli insläppt till nationalparken och slottet. Köerna till biljettkassorna ringlar nämligen långa. Sedan återstår en brant men kort promenad genom parken till själva slottet. Detta var från början ett medeltida kloster men kung Ferdinand II var en man som gillade renoveringsprojekt, och 1800-talets romanticism. Han byggde om, byggde ut och inredde enligt tidens högsta mode och Palacio da Pena är nu ett sagoslott som inte går av för hackor. Tinnar och torn och balustrader i glada färger. Museum sedan 1911 med bevarad inredning sen den stora renoveringen/utbyggnaden. Sevärt! Och på vägen till Sintra får man en snabbtitt på Lissabons förorter genom pendeltågsfönstret. De är inte helt olika våra miljonprogram.
Sista dagen i Lissabon hann vi med en utflykt till betydligt mer närbelägna Belém som ligger någon kvart med spårvagn längsmed floden Tajo, under den fina bron som ser ut som Golden Gate-bron, genom Brooklyn-liknande kvarter. Den söndag vi var där lyckades vi dels pricka in något motionslopp för kvinnor. Tusentals tanter (mest) i likadana rosamönstrade t-shirts fyllde gatorna och parkerna. Dels var det begravning för Portugals före detta president Jorge Sampaio i den vackra klosterkyrkan som staden är känd för. Alltså var gatorna avstängda så vi fick oss en liten promenad för att komma fram till det som stadsdelen kanske är mest känd för: Belémtornet. Vid första anblick ser försvarstornet ut att vara uppfört i samma stil som 1800-talsborgen i Sintra, men detta är sengotiskt original från 1500-talet.
Inget besök i Belém är komplett utan att ha köat till det kända bageriet Pastéis de Belém för att äta bakverket med samma namn. Originalet bakades just av munkarna i denna stad för att sedan spridas över resten av Portugal. Dessa ”pastéis” kan enklast beskrivas som det gottaste innandömet på ett wienerbröd: Frasigt smördegsskal med len äggkräm. Här serveras de nygräddade och varma. Perfekt att äta i solen i den närbelägna parken med en iskaffe från Starbucks till. De smular nämligen mer än lovligt, precis som wienerbröd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar