Då var det dags att pricka av om inte ett helt nytt land väl en ny stad – Lissabon. Förhandstipsen var alla lika lyriska: vackraste staden med trevligaste människorna, bästa stämningen och godaste maten, ever! Och efter en helg här kan man inte annat än skriva under på hyllningarna. Vi lyckades visserligen hitta ett hotell där personalen känns så hunsad och stressad att trevligheten kommer på skam, men takterrassen och läget är å andra sidan oslagbara. Hotel Mundial ligger mycket nära tågstationen Rossio i området Baixa, alltså den lägre delen av staden, vilket är praktiskt då man härifrån kan gå ner till kusten utan att passera branta kullar. I motsats heter den äldre delen av centrum Alto och nås via konditionskrävande vandring uppför branta backar eller trappor. Här är gatorna smala och förvandlas kvällstid till en enda stor festplats där ungdomar dricker take away-drinkar ur plastglas.
De flesta här pratar mycket bra engelska med knappt något brytning. Anledningen är att man liksom i Sverige inte dubbar sin tv och film. Sen är det också en internationell stad. Massor av turister, ex-pats, invandrare från forna kolonier, etc. Man hör nästan lika mycket engelska och andra språk som portugisiska på gatorna. Även en helg i september är det trångt på spårvagnarna, så man undrar hur det ser ut under sommaren, eller kanske det är färre turister här då? Munskydden är i alla fall på och i många butiker är det inte bara rekommenderat utan obligatoriskt att applicera handsprit vid dörren. Man går runt och är lite allmänt kladdig: av svettigt munskydd som åker på och av, och av all handsprit!
Maten är ett kapitel för sig. Det verkar vara svårt att få dålig mat här. Den ena måltiden överträffar den andra. Vi går på rekommendationer och googlingar men de flesta ställen har fått bra recensioner så det handlar mest om var man kan få bord. På lördagskvällen var det nästintill omöjligt. Vi frågar förgäves på ett tiotal ställen innan vi lyckas charma till oss två platser på den israeliska krogen Tantura, med fenomenal labneh och hummus med mera. På fredagskvällen bokar vi bord på restaurang Sacramento som har en magisk uteservering med utsikt över den upplysta kyrkoruinen mitt i gamla stan. Och magisk tonfisk på bordet. En lättare middag bestående av utsökta små ”tapas” intogs på takrestaurangen Rossio på torsdagen. God mat och vackra vyer verkar gå hand i hand här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar