...and by day

Jag framför den ständigt brinnande elden vid segermonumentet

Par hänger hänglås på broar även i folktomma parker i Minsk.
I bakgrunden nationalbiblioteket

Hårt bevakade Palace of the Republic mitt i stan.
Här ordnas tydligen konferenser, konserter mm.

Lenin framför regeringsbyggnaden.
Men Stalin lyser smakfullt nog med sin frånvaro.

Det största problemet med förra helgens Minsk-besök var att det var alltför kort. En och en halv dag kändes långtifrån tillräckligt. Dag två hetsade vi runt mellan lite olika sevärdheter innan bussen tillbaka till Vilnius kl. 16. Tog några obligatoriska foton vid det Sovjetiska segermonumentet från andra världskriget (Ett liknande finns ju även i Riga och är välbesökt på "segerdagen" den 9 maj). Sedan blev det tunnelbanan ut till det enorma nationalbiblioteket från 2006. Forna sovjetstater verkar ha en fäbless för att bygga enorma kolosser till bibliotek. Ofta med "intressant" design. Det i Riga ser ut som en stiliserad bergstopp. Minsks är eventuellt något snyggare.Medan Ninna åkte in till stan igen tog jag tillfället i akt att upptäcka förorten och promenerade i riktning mot den botaniska trädgården, inte alltför långt från biblioteket. Diktaturer kännetecknas ofta av låg brottslighet, ordning och reda och vansinniga byggprojekt. Så även här. Vidsträckta stadsdelar och arenor var under uppbyggnad här i förorten. Undrade i mitt stilla sinne vem som skulle befolka dem. Det rådde ingen trängsel som det var direkt. De stora parker jag korsade var så gott som folktomma. Nådde till slut ett befolkat höghuskomplex och köpte en persika i ett fruktstånd. Kände mig i den tryckande värmen som om jag kommit till en oas i öknen. Uppmuntrad av att den vänliga fruktgumman försökte prata med mig trots att jag inte begrep ett ord frågade jag om vägen. "Botanical garden?" och så fram med kartan. Hon blev mycket engagerad. Ut ur båset, kliade sig i huvudet och pekade bestämt i en för mig oväntad riktning. Hon hade fel så klart och jag virrade bort mig fullständigt i sovjetiska höghusområden istället för att komma till trädgården, men en annan vänlig själ, som dessutom pratade engelska, visade mig sedan vägen till t-banan så det blev en intressant utflykt ändå, och en miniintervju med en lokalbo. Enligt min tillfälliga guide var stan så relativt folktom eftersom folk var på sina landställen. Precis som i Lettland och Sverige på somrarna alltså. "Det är alldeles för varmt för att vara i stan nu." Och det kunde man nästan hålla med om. Frågade också om språken och alla talar tydligen ryska men inte alla kan vitryska. Vi hann inte komma in på några djupare politiska frågor men det ska bli intressant att se hur det går nu i valet den 11 oktober. Håller tummarna för att detta genom historien hårt prövade folk snart också ska få åsiktsfrihet och inte bara frihet att bo i en ren och välordnad stad.