fredag 24 november 2017

Att shoppa eller icke shoppa...

Idag är det Black Friday, en högtid jag stiftade bekantskap med för första gången när jag bodde i Kanada 2004. Eller då främst genom dess antites Buy Nothing Day (En köpfri dag) som infaller samma dag och (föga överraskande) grundades i Kanada. Vänsterströmningarna var och, får man förmoda, är starka på kanadensiska universitet, och till viss del i resten av samhället. Jag började snabbt referera till mitt universitet (York University) som ”Gulag”, dels på grund av det ogästvänliga läget på de blåsiga fälten norr om Toronto och dels på grund av det totalitära åsiktsklimatet. I denna miljö radikaliserades jag snabbt och började lusläsa alla nyliberala och konservativa bloggare, tänkare och filosofer jag kom över. Det är liksom min inneboende motvallsmentalitet som säger till mig att när alla runt omkring en tycker samma sak (i det här fallet att kapitalism är skit) så måste saken utredas. Jag gick från hobbymoderat till anarkokapitalist inom loppet av några veckor. Och på Buy Nothing Day var jag så klart ute och storhandlade. Väl hemma försökte jag ta med mig traditionen men hindrades ibland på grund av risigt novemberväder eller ren lathet. Det var helt enkelt mer lockande att hylla konsumtionssamhället under januarireorna.
"Stå inte bara där, köp något!" Favoritcitat från favoritbutik
i Toronto: Honest Eds, typ Galne Gunnar
Nu när Black Friday slagit till med full kraft här hemma och Köpfridagen blir välförtjänt undanskuffad känner jag definitivt inte för att ge mig ut och trängas i butikerna. Dessutom framförs bra skäl även från högerhåll för att konsumera mindre. Här utmärkt sammanfattat av Maria Eriksson i artikeln Fyra bra anledningar att konsumera mindre. ”Ett av de mest effektiva sätten att lagligt betala mindre skatt är att helt enkelt tjäna mindre pengar.” (och därmed konsumera mindre) Sant och sunt. Kan i mitt eget fall även lägga till fördelen med färre saker att kånka runt på när man är i flyttagen. Nej, då är det bättre att konsumera tjänster. Någon som känner till en bra flyttfirma förresten? Den 8 december är tydligen (av outgrundlig anledning) en ”populär flyttdag” så de jag har pratat med hittills är fullbokade.

tisdag 14 november 2017

Har vi det inte kallt nog som det är?

Det finns mycket jag skulle vilja förbjuda om jag blev diktator, men uppe där i topp 5 tillsammans med motorcyklar utan ljuddämpare, cyklar i innerstan, fästingar och orimliga prispåslag på ordinärt krogvin ligger även luftkonditionering. Ok, jag kan tänka mig en dispens om temperaturen ligger stadigt över 25 grader, men aldrig annars. Och hur ofta gör den egentligen det? Luftkonditionering i ett land som Sverige är bara absurt. Som att dra på centralvärmen en högsommardag i Dubai. Skulle det mot förmodan vara för varmt? Så öppna ett fönster då! Då får man in lite syre på köpet också. Men det är här någon stans som feltänket har börjat. Många fönster går inte att öppna. Jag har till och med vänner som vittnar om kontor där man inte kan öppna fönstren, och moderna bussar och t-banevagnar har samma problem. I ren panik drar då "de instängda" på luftkonditioneringen på max. Flyg, tåg och bussar är värst. Man måste alltid ha med sig en extratröja eller två. Nu har problemet börjat sprida sig till SL-bussarna också. Mer än en gång har jag fått sitta med mössa och vantar på medan den iskalla blåsten viner i öronen på en. När man redan har stått i snålblåsten utomhus i upp till en kvart och skulle kunna döda för en varm buss är det INTE roligt. Det känns som om axlarna åker upp under öronen i oktober och sen sitter de där till sent i maj. Undrar hur många som fått nackspärr på grund av luftkonditionering?
Tips till varmblodiga: Man kan rulla sig i snön, eller ta ett vinterdopp

Även andra "moderna" offentliga lokaler lider av eländet. Nya Haymarket vid Hötorget är ett riktigt vidrigt exempel. Ständigt svinkallt. Hade det tveksamma nöjet att äta (en visserligen god) frukost där en tidig höstmorgon. Riktigt ruskväder var det ute, men om möjligt ännu kallare inne i den kaklade lokalen. Som att sitta i ett kylrum. Sen har vi det tidigare nämnda Gothia Towers i Göteborg. Jag ifrågasätter inte ens längre när jag bor där att rummen är svinkalla och temperaturen inte går att reglera. Det är bara att beställa upp ett extraelement. Sist försökte jag dock först med att öppna fönstret (ja det går faktiskt här) men då det var sent i september var det exakt samma temperatur inne som ute. Ingen värme att släppa in.
Jag har någon stans större förståelse för när det är kallt inne på grund av att folk snålar med värmen. Det blir också en behagligare kyla än den artificiella. Den känns nästan lite nyttig och karaktärsdanande. Miljövänlig, om man nu gillar sånt. Därför borde man väl ändå på bred politisk front kunna bestämma sig för att förbjuda luftkonditionering? Åtminstone i Sverige, på vintern!? När man inte ens kan få sig en gratis plastkasse i affären längre "för miljöns skull". Rädda planeten, och en nacke, stäng av ac:n!

söndag 5 november 2017

Konsten att packa

Nu när vintermörkret har lagt sig som ett tjockt, mysigt duntäcke över nejden är det hög tid att planera för vinterns resor. För min del är två veckor i Bali över nyår redan inbokade.
Vulkanutbrott, metanolförgiftning, människoätande ödlor och svartlistade flygbolag. Det finns massa spännande att se fram mot! Nejdå, vi hoppas på lugnt strandhäng inramat av lyxiga hotell för en spottstyver, men en utflykt för att hälsa på komodovaraner är förstås ett måste, med guide så klart. Inte klappa.
Väninnan har efterfrågat en bok i konsten att packa, och en sådan borde naturligtvis skrivas, företrädesvis av mig, men här kommer i alla fall ett provkapitel: att riva ur och spara (eller vad man nu gör numera, bokmärker?) inför vinterns resor!

Det viktigaste är research. Hur är vädret och hur klär sig folk? Ytterst viktigt att kolla real-feel faktorn, så det inte blir som för mig på Island förra hösten. +8 kan kännas som -10, tydligen. Men även vara beredd på väderomslag. Lager-på lager-tänk är bra ur packsynpunkt. Många tunna toppar att ha nära kroppen och färre koftor och tjocka tröjor. Jag börjar alltid med att plocka fram de där topparna, minst en per dag, fler om det är varmt klimat. Så lätta och tunna material som möjligt för så lätt väska som möjligt, och utrymme för annat. Sen är det bara att komplettera med ett fåtal byxor och/eller kjolar som passar med så många av de utvalda topparna som möjligt. Maximera antalet kombinationer. Glöm de där plaggen som kräver speciella situationer, humör eller underkläder. Multifunktion är ledordet. Premiera det som känns lika bekvämt på stranden som på nattklubben eller restaurangen. Jag hade en gång en klänning som funkade även som nattlinne, eller om det var tvärtom, och var stor som en snusnäsduk i hopvikt skick. Perfekt plagg! Tunna byxor som går att vika upp till piratbyxor är en annan favorit.
I varma klimat räcker det kanske med en jacka eller kavaj, fler i storstäder och kalla klimat så klart. Snåla däremot aldrig på antalet skor. Minst två. De kommer att bli blöta och du kommer att få skavsår. Kanske vill du också ha ett par hyfsat fräscha till kvällen? För varmare klimat är någon typ av vattentåliga sandaler oumbärliga. Är det inte klippor och koraller är det översvämningar som ska genomlidas. Investera i ett par rejäla med kardborreband eller annan knäppning så de inte flyter bort.
Huvtröjan är resenärens bästa vän

För mig som är frusen och hatar regn är paraply och huvtröja två andra måsten i packningen. Med den sistnämnda kan du dessutom utesluta omvärlden a la Kenny i South Park. Det, öronproppar och sömntabletter, så kommer man fram utvilad trots barnfyllda och luftkonditionerade flyg!
Glöm strandhandduken. Tar alldeles för stor plats. En stor tunn schal som även kan användas som långkjol, eller just schal, är perfekt. Sno en handduk från hotellet om du absolut måste torka dig med något.
Kom också ihåg att man nästan överallt kan köpa nästan allt som behövs under vistelsen. Det du inte kan köpa på plats bör du packa i handbagaget, för det händer oftare än man önskar att bagage kommer bort eller är försenat. Mediciner och smink är självskrivna här, bikini om det är en strandresa, och ett ombyte. Alltid bra att packa en påse nötter också. Perfekt nödmat som håller även i varma klimat. Bara att hålla tummarna för att man inte hamnar på en nötfri flygning. Viltchips är ett annat tips vid allergi (egen eller andras).
Sammanfattningsvis: Packa hellre för lite än för mycket. Det är bara roligt att shoppa på plats, och har du begränsad budget går det alltid att skölja upp kläder i handfatet. Tänk multifunktion, lager-på-lager och håll dig till en färgskala. Vissa är bra på att utstå hunger och kyla. Är du inte det, packa därefter, i handbagaget. Den lokala valutan kan du ta ut på plats men några dollar eller euro i bakfickan skadar aldrig.

söndag 22 oktober 2017

Stillsam helg i Cannes

Dagen efter mässan är allt skrämmande tyst och tomt i Cannes, eller vänta nu. Det är inte ens dagen efter. Det är torsdagskväll, mässans sista dag, men många åkte hem redan kvällen innan och resten vid lunchtid. Jag går den vanliga sträckan, som brukar koka av folk på väg till och från olika cocktailfester så här dags. Tittar in på Grand hotell där alla brukar samlas och betala dyrt för drinkarna när inbjudningarna tagit slut för kvällen. Tycker alltid så synd om dem som bor här eftersom stämningen (och därmed ljudnivån) i baren och på den stora gräsmattan ner mot Croisetten brukar vara hög ända inpå småtimmarna. Fortsätter längsmed raddan av lyxhotell utmed stranden och tänker att någon stans borde det väl finnas en trevlig hotellbar där det ändå sitter några vilsna turister eller mässbesökare. Det gör det inte. Vad gäller denna typ av hotell är det på eller av. Fullsmetat under stadens diverse mässor och tomt däremellan.
Försöker beställa ett glas vin på en till synes mysig pizzeria men blir grundligt ignorerad och ger upp. Vid det här laget har jag sms-kontakt med en annan kvarbliven mässbesökare som hört ryktas om en partygata: Florian. Jag går till området men det hela känns mest som en onsdagskväll i Stockholm. Alla under 20 är ute och festar för fullt på den smala gatan med de många småbarerna. Kanske inte vad jag hade tänkt mig. Under mässan kan man alltid gå ut och börja spontanprata med folk. Alla har ju minst det gemensamt att man jobbar i samma bransch. Samtalsämnena ger sig själva. Med engelsmännen det franska vädret och med alla andra resan dit, dagens möten, dyra hotell, etc. Och i Stockholm kan jag alltid stå och prata bostadsmarknad med folk om inte annat. Men här... Vad pratar man med franska ungdomar om? Så hör jag i alla fall bra housemusik strömma ut från en bar. Där är trängseln inte heller för stor. En liten grupp snygga män står på det pyttelilla dansgolvet. Jag sätter mig i baren och inser att det nog är en gaybar jag hamnat på. Till de livsvisdomar jag har samlat på mig på mig lyder en: "Håll dig till tyskar och bögar om du vill hamna på coola klubbar med bra musik." men ibland är det tydligen tvärtom också. Och ingen pratar med mig så jag slipper anstränga den slumrande franska språkdelen av min hjärna. Perfekt!
Cannes vimlar av charmiga hus.
Detta vid boulevard Carnot, nära mitt hotell
Stränderna är inte folktomma men inte heller fulla. Skönt!
Det badas till och med som synes

torsdag 19 oktober 2017

Party-krämpor

Vaknar upp med munnen torr som sandpapper och en mystisk träningsvärksliknande smärta i vänsterarmen. Tänker att jag har väl sovit i en konstig ställning. Först efter dagens fjärde eller femte möte av nio (är på tv-mässa i Cannes för att köpa in program) slår det mig att jag har drabbats av ”drinkhållar-arm”. Den här mässan är nämligen så djävulskt uttänkt att istället för att vara jämt utspridd över de fyra dagar den faktiskt pågår (som jag vill minnas att det var förr om åren) händer allt på en dag, nämligen tisdagen. Först merparten av alla möten, elva i mitt fall, och sedan just när man är klar med den biten av arbetsdagen börjar cocktailfesterna och de informella mötena. Alla bolag ska ha just sin fest just på tisdagen. Tänker först att det väl räcker att gå på ett eller två mingel, men någon stans efter tredje gratisdrinken mattas omdömet av och man följer viljelöst med på än den ena festen än den andra. Perfekt grillade små lammspett på Russia Todays takterrassfest varvas med roligt tal av charmiga Catherine Zeta-Jones och en Michael Jackson-imitatör i tält på stranden. Varje ny drink verkar leda till flera nya inbjudningar och rykten om var det är roligast.
Utsikt från festivalpalatset mellan mötena
Det hela hade kunnat få en ände med förskräckelse när vi fastnar i en hiss med ett gäng turkiska dokumentärfilmsproducenter men som ett mirakel öppnar sig till slut dörren, typiskt nog på bottenvåningen, efter en del åkande upp och ner. Vi får snällt gå upp till partyterrassen på fjärde våningen men belönas där med en iskall gin-tonic. Här är det inte som i Stockholm där man möjligen får en drinkbiljett som berättigar till en ljummen öl eller saftliknande dryck som någon kallar drink. Inte heller är det som i spanska barer där glaset fylls till brädden med sprit och toppas med någon centiliter läsk för färgens skull. Nej, här har alla fester öppen bar och drinkarna är perfekt avvägda. Inget trams med krossad is som bara förvandlar allt till vattnig sörja. Kvällen avslutas med dans på överfull yacht i hamnen. Och för en liten stund släpper jag greppet om drinkglaset.
Ninna håller sig till champagne
Inte båten vi dansade på, men liknande
Visitkorten är slut och fötterna värker. Återstår bara promenaden hem till råtthålet som har mage att kalla sig hotell och tar hutlöst betalt för nöjet att bo på gångavstånd från mässan. Nåja, när man väl vant sig vid lukten av de unkna lakanen och insett att man inte ska använda vattenkokaren (för där har någon kokat mjölk utan att diska efteråt) är det riktigt hemtrevligt. Incheckning från kl. 17 och utcheckning kl. 10, så man tycker att de borde ha gott om tid att fräscha upp mellan gästerna, men den tanken har tydligen inte slagit dem, trots tonvis med klagomål på hotels.com och liknande. För de 540 EUR jag betalade för tre nätter under själva mässan ingick daglig städning, vilket innebär att de bäddar om sängen med de illaluktande lakanen (de är, nog, rena men luktar som när man glömt tvätt i maskinen för länge och den börjar mögla till sig) och tar bort de handdukar de tycker ser smutsiga ut. Jag hade fyra uppsättningar handdukar från början men nu har jag bara en... Tur att det inte ingår städning nu de sista dagarna! Ingen diskning, inget nytt toapapper eller tvål. Men jag har en stor balkong och en extrasäng i hallen där väninnan som bor fräscht men utanför Cannes kan sova över när alla cocktailfester drar ut på tiden längre än planerat!

onsdag 11 oktober 2017

Småstadsmys i österled

Sommartid är Mariehamn en av dessa oemotståndligt gulliga småstäder där golfare, seglare och diverse sommarstugegäster stannar till för att proviantera och festa loss. Där finns allt man behöver och lite till på en praktiskt liten yta: mataffärer, presentaffärer, boutiquer, bokhandel, fiskeutrustning, you name it. Till och med ett stort (nåja) köpcentrum utanför stan. Jag tänker att det kanske är lite deprimerande folktomt under lågsäsong, men det visar sig vara nästan tvärtom. Staden är full av lokalbor, och en del turister/sommarstugebor. Alla affärer är öppna och favoritkaféet med de goda rågbrödsmackorna och kolatårtan är nästan fullsatt.
Utsikten från varm säng i gammalt hus
Jag var nämligen i Mariehamn förra helgen för att gå på en galamiddag till förmån för Ålands cancerförening. Nu var det inte riktigt vad många stockholmare säkert tänker när de hör ordet ”galamiddag”: kindpussar, glittriga klänningar, tv-kameror, champagne och vitblekta leenden. Nej, det var snarare familjemiddagsstämning, men en väldigt stor familj. En bra bit över 100 pers skulle jag tippa. Middagen ägde rum på Mariehamns nattklubb: Arken. Det är en annan bra grej med riktigt små städer. Det finns sällan mer än ett uteställe, så man slipper fundera på vart man ska gå när man går ut. Så efter middagen var det bara att gå ner till dansgolvet. Inga konstigheter att gå ut och festa i smokingklänning. En del har huvtröja och keps, andra kortkort, eller jeans och partytopp. Det finns alla varianter och ingen bryr sig speciellt mycket om vad andra har på sig. Publiken kan lite grovt delas in i två kategorier: ålänningar som håller sig mest på sin kant och helst pratar med dem de redan har känt i flera generationer, och gifta svenskar på ”golfresa” som raggar på allt med puls. Ibland även fastlandsfinnar som är som folk är mest.
Frampå småtimmarna har höstrusket tilltagit och jag är glad att jag tog med paraply och gympaskor. Utanför klubben köar de natthungriga till kebab och pizza men bara några kvarter därifrån är jag ensam med regnet och höstlöven. På sidogatorna försvinner ibland trottoarerna. De är överflödiga då det varken finns bilar eller andra fotgängare, åtminstone inte nu när klockan är en bra bit efter tre en regnig oktobermorgon på denna lilla ö mitt ute i Östersjön. Det är bara tyst och blött. På tio minuter har jag gått hem till väninnans stora, fina trähus som snart fyller 100 år. Extremt exotiskt för en stockholsbo detta: tystnaden, men också att kunna hem till en villa, från en fullsatt nattklubb. Underbara kontraster! Även temperaturmässigt. Gästrummet är rejält uppvärmt medels extraelement och nöjd kryper jag ner under det tjocka täcket medan regnet slår mot plåttaket. Höstmys på hög nivå.

fredag 6 oktober 2017

I längtans tider

Det måste vara så här gravida känner sig. Man väntar och väntar, längtar. Föreställer sig hur det kommer att bli. Tiden kryper fram. Två månader kvar nu i mitt fall. Till inflyttning alltså. För att göra det hela än värre åker jag förbi den nya lägenheten med bussen var och varannan dag. Fördelen med det är att jag kan roa mig med att beräkna transporttider från den. Ca 7 min till Centralen och 15 till Stureplan.  Eller förresten, slå mig med något hårt om jag fortsätter ta ettan i december. Är ganska så trött på trafikkaos och bussberoende vid det här laget. Nej, snart blir det promenader eller t-bana! Lagom tills att vädret blir olidligt för att stå på busshållplatser. Andra saker det ska bli skönt att slippa är sovloft och induktionshäll. Ok, den är snabb, men lite väl "pratsam" för min smak. Det pips i tid och otid. Om den blir blöt eller man ställer något på den. Och i påslaget läge låter det mer som rymdsignaler. Wiiieeeooo. Jag tycker köksmaskiner ska vara tysta och göra sitt jobb, men jag kanske är konservativ. På temat vitvaror kommer jag inte heller att sakna tvättstugan. Tänk att ha en egen tvättmaskin! Många vuxenpoäng.
Sen längtar man ju efter det uppenbara, som att packa upp alla kläder som legat i dvala i diverse kartonger det senaste året. Det har varit mycket ekonomiskt att bo på 22 kvadrat. Finns helt enkelt inte utrymme för några nya inköp, varken kläder eller annat. Och kanske mest av allt längtar jag efter det stora köket. Hör fortfarande mäklarens hemska ord ringa i öronen: "Man kan lätt bygga om den till en trea genom att flytta köket till vardagsrummet". Hm, blir inte vardagsrummet rent tekniskt ett kök då... Mycket ska man höra. Jag fortsätter mitt korståg för kökens bevarande, på sin rätta plats. Mitt är till och med nästan kändis i lokalpressen. Nåja, man ser burspråket skymta längst bort, högst upp, på denna bild om gatukonst.