torsdag 19 september 2013

Portland levererar!

Lunchpaus vid "food trucks".
Håller tummarna för att vi får fler sådana i Stockholm också!
Några timmars bilfärd söderut, med lunchstopp på Wendy's med de fyrkantiga burgarna, och så befinner vi oss plötsligt i Portland. Den stad som jag sett fram mest mot under resan. Ryktet säger att Portland är det man tror att San Fransisco ska vara. Hippt men vänligt, och lite galet. So far verkar den leva upp till
Typisk gatuvy
förväntningarna. Mycket mer levande stad än Seattle. Som vanligt baserar jag detta till stor del på affärs- och restaurangtätheten. Trots att vi bor en bit utanför centrum finns allt inom gångavstånd. Alla hotell i down town var fullbokade men vi hade tur och hittade ett mycket gästvänligt hotell där vi får en svit (med kök och allt) och ett vanligt rum, allt för en spotstyver. Tillgång till kaffe, kakor och frukt dygnet runt.
Har just varit på en lokal pub och ätit något mellanting mellan svampmacka och pizza för 6 dollar! Och ölen här i grannskapet ligger på 3,25. Billigast hittills, och varmast. Imorgon ska det bli 26 grader och sol. Det artar sig, trots
Utsikt över down town Portland från vårt hotell,
i mysigt område som påminde lite om både Gärdet och Söder
viss reströtthet. Håller på att få ett sammanbrott varje gång jag måste hitta något i resväskan. Men lika mycket som Seattle fick mig på dåligt humör får Portland mig på gott humör. Konstigt hur man klickar olika bra med olika städer. Det är som med personligheter.

onsdag 18 september 2013

Med bil i Seattle

Gitarrskulptur på rock- och scifimuseum
Utsikt från monorailbanan

Bil (stor Dodge) äntligen upphämtad på Seattles flygplats och transporterad till trevligt boutique-hotell down town där vi nu bor i två nätter. Betydligt mer städat här än i Vancouver där det var ovanligt mycket narkomaner och uteliggare. Ändå tyckte jag nog spontant bättre om Vancouver. Det var lätt att hitta där och liksom i Toronto behövde man aldrig gå mer än ett kvarter utan att stöta på mat- eller fikaställen. En viktig faktor för mig som alltid är hungrig. Visst finns det mycket sådant här också, i Starbucks födelsestad, men det känns inte lika internationellt. Allt är lite mer tillrättalagt, och utspritt. Nu har vi i och för sig bara varit här knappt en dag så svårt att döma en stad utifrån det.

Utsikt från tornet. Regntunga skyar, som vanligt på denna resa...
Har hunnit med turistiga aktiviteter som Pike Place Market (stor marknad med bland annat fisk och pårökta fiskförsäljare) samt en tur upp i Space Needle, det där snygga tornet som är stadens kännetecken. Har också åkt monorail. Kort men rolig tur. Som berg-och-dalbana fast plant. Varför kan inte Christer Wennerholm haka upp sig på att bygga monorail stället för trista spårvagnar i Stockholm? Verkar både snyggare och smartare då den ju kör flera meter upp utan att någonsin störa vare sig bilar eller fotgängare.


måndag 16 september 2013

Två dagar i Vancouver


Vi har nu gjort en liten avstickare till Kanada på vår USA-turné. Jag och Ninna tog som sagt tåget upp från Bellingham igår. Alltid lika trevligt att åka tåg här jämfört med Europa. Konduktörer i välstrukna uniformer som hjälper alla av och på, god mat, bra service, rymliga säten, gratis wifi. Sen ett trevligt möte med kanadensiska tullen. Också ett serviceminedat släkte. Fasar dock över tillbakafärden ner till Seattle imorgon. USA-tullen brukar inte vara lika rolig.
Här i Vancouver bor vi alla fem (har ju fått manlig förstärkning på vår resa nu) i en fantastisk lägenhet på 16:e våningen i ett mellanklasshotell mitt i stan. Två sovrum, kök, vardagsrum samt inglasad balkong.
Utsikten från vår lägenhet
Har idag tagit långpromenad kring stan med stopp på bland annat Vancouver Aquarium, komplett med delfinshow, många olika maneter samt massa fisk så klart. Ikväll blir det nog middag i Chinatown, bra omväxling till alla burgare!
Känns ovant att vara tillbaka i ”civilisationen”. Jag och Ninna tycker att alla är oerhört snygga och välklädda. Killarna som kommer direkt från Stockholm menar att det är ungefär som hemma. Jag som pluggade i Kanada (Toronto) 2004-2005 känner mig trots allt rätt hemma. Har redan köpt mina två kanadensiska favoritsnacks: minimunkar från den billiga kaffekedjan Tim Hortons samt sushipizza; friterade riskakor med majonäs och rå fisk.

lördag 14 september 2013

Försenad rapport från södra Alaska


Das Boot. Komplett med bar, café, bio och liten souvenirbutik, men hålla tiden kunde den inte
Nu åter på fastlandet efter delvis gungig och vacker färjefärd. Sitter på tåget mot Vancouver där vi ska möta resten av resesällskapet (Johan, Niklas och Emil) som kommer från Sverige idag. Här kommer en uppdatering från (det internetlösa) livet på sjön:


Utsikten från min överslaf
Alaska Marine Highway, dag 1: Befinner oss på en båt som storleksmässigt är ett mellanting mellan en Waxholmsbåt och en finlandsfäja. För att vara fullbokad är det överraskande lite folk. De man träffar på är dock som vanligt oerhört sociala. Folkbristen kan möjligen bero på det hårda vädret. Kanske ligger folk i hytterna och är sjösjuka, eller orkar helt enkelt inte vingla omkring. Första etappen (Homer till Yakutat) körs över öppet vatten. Det blåser något infernaliskt, och regnar stundtals. Ninna har trotsat vädret och hängt med några fågelskådare på däck. De springer entusiastiskt från ena sidan båten till den andra om något flygfä dyker upp. Så mycket annat finns inte att se än. Utsikten lär bli finare när vi kör in i sunden längre söderöver. Jag njuter av bristen på aktiviteter. Har fått blodad tand på pussel. Vi hittade ett 500-bitars i barens aktivitetshylla, som nu är klart så när som på alla blå bitar till himlen.
Har en mysig liten hytt med en överslaf och en underslaf som kan omvandlas till ett bord och två fåtöljer. Varsin sänglampa och väggfast nattygsbord. Krokar för kläderna. Compact living at it's best. Lite ont om plats för resväskorna men jag löser det genom att ha det som behövs i handbagaget.


Yakutat by night!
Dag 2: Efter 28 timmars båtresa når vi sent på tisdagkvällen vårt första stop: Yakutat, en
gudsförgäten liten ort längst uppe i Alaskabukten. Vi är ett gäng från båten som ger oss ut i jakt på en öppen affär. Vi hittar den just som ägaren låser och går, utan ett ord. Ingen servicementalitet där inte. Gänget fotsätter mot den lokala baren, ledda ev en kille som varit där tidigare. Man skulle inte ha gett sig ut på måfå på egen hand om jag säger så. Det är kolmörkt, inga trottoarer, ingen gatubelysning, men plötsligt dyker baren upp, varm och välkommande mitt i skogen. Vi har ont om tid innan båten åker igen så det blir en snabb whiskeyshot och sedan snabb marsch på branta grusstigar ner mot hamnen igen. Känns som någon galen aktivitet ur en svensexa eller fångarna på fortet: Hitta en bar i skogen, drick en shot, spring tillbaka till ursprungsläget så fort ni kan. En mycket absurd men rolig upplevelse.

Infarten till Juneau, staden med en egen glaciär.
Här är vi på ungefär samma breddgrad som Stockholm
Idag onsdag hade vi en annan smått absurd landstigning. Båten lägger till två mil från Juneau, Alaskas huvudstad. (Varför så långt ifrån och varför det inte finns några bussar är det ingen som vet) Vi hittar ett gäng pensionärer att dela en stor taxi med. Snabbt in till centrum där vi möts av fem stora kryssningsfartyg och tusentals kryssningsturister. Lite skillnad från vår anspråkslösa båt om man säger så. Själva staden är liten och pittoresk, men befolkningen mångdubblas när man räknar med de tillfälliga turisterna. Trängseln på gatorna känns mycket ovan och antalet välklädda och välsminkade personer likaså. Hinner med en snabb lunch på bar med obligatoriskt älghuvud på väggen,
Nu när vi är inne på lugnare vatten verkar båtens passagerarantal för övrigt ha mångdubblats. Jag saknar lugnet. Kände mig väldigt sjömannamässig när jag satt pigg i gungande bar och alla andra troligen låg sjösjuka. Även om det var med åksjukepillers hjälp.

Dag 3: Landstigning i Ketchikan. Ännu en taxiresa in till centrum. Vår färja är som Ryanair; den
Sjöflygplanen ven i luften där vi låg utanför Ketchikan.
Här har ett precis landat bredvid båten
stannar aldrig där man vill stanna utan miltals (eller i alla fall kilometertals) därifrån. Ännu fler turister. För första gången på vår resa är det varmt! Står i t-shirt och jeans och svettas. Och detta i en stad där det regnar 280 dagar om året. Sitter på ett fik med massa kryssningsturister. En stor ryss i träningskläder sitter med sin flickvän och skypar med sina föräldrar. Fram kommer en flamboyant filipinsk hårfrisör, lägger armen om ryssen, vinkar in i datorkameran och säger ”This is my husband.” Ryssen skämtar med ett tag men säger sen ”Jag ska förklara för mina föräldrar att du är gay.” Överflödig information kanske? Onekligen skapar kryssningar oväntade vänskaper.
På vår båt är passagerarna lite mer jordnära eller vad man ska säga. Flera av ungdomarna är ute och reser på obestämd tid med cykel, ryggsäck, tält och skitiga kläder som enda utrustning. Det äldre gardet har husbil eller stor bil och praktiska vindjackor. Inga hårfrisörer.


Eftermiddagssol över granskog
 
Dag 4: Hela dagen till sjöss. Vaknar upp till dimma så tät att man knappt ser vattenytan. Vid lunch lättar den mirakulös och vi hälsas välkomna ut ur den av en val och ett par sälar, skymten av dem i varje fall. Resten av dagen tillbringas med utsikt över tät granskog. Gran, gran, gran så långt ögat når. På dramatiskt branta berg och flacka skär. Hoppas få se en älg, varg eller björn vid vattenbrynet men det enda djurlivet är ett par sälar till och skymten av ännu en val vid solnedgången. Samt mängder av måsar.

Mera gran
Båten känns vid det här laget oerhört överbefolkad jämfört med första dagen. Samtidigt har vi lärt känna många ombord. Det blir som en liten familj. ”Har ni sovit gott? Vad gjorde ni igår? Sett några djur?” Vi verkar vara de enda utlänningarna ombord. Alla andra är amerikaner. Inga av oss är imponerade av Alaska Marine Highways tidpassing. Först ändrar de avgångshamnen, och avgår drygt fyra timmar för sent. Sen vet de aldrig hur dags de kommer fram till nästa hamn förrän strax innan. Nu har de i alla fall bestämt att vi kommer att nå vår slutdestionation kl 6 imorgon bitti! Vi skulle ha kommit fram kl 8... Det är väl bra att de inte är sena men samtidigt ser vi inte fram emot att bli väckta kl 5, vilket de också har utlovat. Tycker synd om dem som måste sätta sig och köra så tidigt.

måndag 9 september 2013

Björnkavalkad i väntan på båten

Passar på att sno Ninnas dator och lägga upp några bilder till innan vi bordar båten söderöver.
Denna färja är för övrigt ett kapitel för sig. Skulle ha åkt från en hamn i närheten av Anchorage men i sista stund ändrade de avgångshamn till Homer, en mycket söt liten stad, dock oländigt belägen. Var tvungna att flyga hit för dyra pengar i morse. Skumpig tur med det lilla planet här bredvid. Nu är tydligen båt j-eln flera timmar försenad också... Statlig färja som det är kan de inte ersätta oss för något av detta debacle. Nåja, bara vi når Vancouver i någorlunda planerad tid får man väl vara glad. Har i alla fall hunnit med en god frukost här i Homer och guidad tur av taxichauffören från flygplatsen. Såg två älgar och en vithövdad örn! Bättre viltsafari än i Denali nästan.
Bjuder här på en kavalkad av björnar i olika färger från Anchorage zoo. Blir bättre bilder därifrån än från det vilda, och isbjörn har vi som sagt inte ens fått se i vilt tillstånd. Det var en bra djurpark ur fotosynpunkt men kanske inte så kul för djuren. De hade inte så stora ytor att vare sig röra sig eller gömma sig på.
 
Isbjörn som låg och drömde om vitare vidder

Uttråkad brunbjörn. Kompisen låg och sov

Två söta svartbjörnar. Lite lika George Bush i ansiktet kan jag tycka, med de tätt sittande ögonen

Plastbjörn utanför en av många souveniraffärer på Anchorage huvudgata. Ingen vacker stad direkt, därav mer bilder på björnar än hus.

Utsikten från frukostbordet i Homer. Sitter på mycket fint beläget hotell längst ute på en udde, i närheten av hamnen dit färjan förhoppningsvis kommer snart...
 

Bilduppdatering: Diverse Fairbanks och Barrow

Älg- och renhorn är en mycket vanlig dekoration på husen här i Alaska. Här detalj av en älghornsportal i Fairbanks

Rolig reklamskylt för Segway. Har dock ej sett någon använda dem här. Mycket hurtiga fjällvandrartyper så kanske inte rätt målgrupp egentligen...

Fiskare och isbjörn från ismuseet i Fairbanks. En samling halvsmälta isskulpturer i montrar i mögeldrabbad sjuttiotals-aula. Fascinerande upplevelse som kombinerades med vacker film om norrsken i samma lokal.

Bilvrak är ett vanligt "samlarföremål" här. Jag kan tycka de är ganska vackra. Vore ett roligt fotoboksprojet (som säkert redan är gjort): resa runt Alaska och fota bilvrak!

Nu är vi i Barrow. Barnen på lågstadieskolan har en sjölejonformad rutschkana att leka med. Inga träd att klättra i dock. Vi befinner oss långt norr om trädgränsen

Vi över den del av Barrow som vi bodde i. Den skiljs åt från "down town" av en insjö och 15 minuters promenad

Jag och Ninna på Nordamerikas nordligaste punkt: Point Barrow. Här kan man se isbjörn om man har tur, och det finns is. Nu såg vi bara några män som var ute och jagade fågel

Barrows minimala flygplats. Inte större än en normalstor lägenhet. En bänkrad, en läskmaskin, incheckning (framför mig) och säkerhetskontroll (bakom mig)

söndag 8 september 2013

Sista dagen i Alaska (på fastlandet i alla fall)

Imorgon kliver vi på båten som ska ta oss ner till Vancouver (anländer där 14 september). Visserligen kommer vi säkert att kunna kliva i land som hastigast några gånger på vägen men jag vågar inte lova att vi har nättillgång, så räkna med radioskugga från både mig och Ninna. Ser fram mot en avslappnande resa med klassiska analoga aktiviteter som bokläsning och kortspel.
I Anchorage har det mest regnat på oss men jag har ändå bytt gummistövlarna mot högklackat här i helgen. Känner oss hemma i nattlivet här. Folk dricker (minst) lika mycket som hemma, men är mycket trevligare. 
På dan igår var vi på en stor hantverksmarknad. Tog oss en evighet då alla dels gärna berättade sina livshistorier och dels ville höra om vår resa. Samma sak på krogen. Det är lätt att prata med folk utan att det för den skull är "raggigt".
De som bor här, ofta inflyttade från resten av USA, verkar vara väldigt självständiga. Man flyttar hit för att göra sin egen grej; allt från att jobba med turism till att bosätta sig i en helt isolerad stuga mitt i skogen. Vi har identifierat en bussiness man borde starta här: svamputflykter. Svampmarkerna är fantastiska. Man såg de stora sopparna till och med från tåget! Vi blev så sugna på att gå och plocka. Bär plockar man här men svamp verkar de inte veta så mycket om. Jakt ägnar man sig också åt. Fairbanks vimlade av kamouflageklädda män. Det är nämligen starten på deras älgjaktssäsong nu. Man kan ju inte äta vilt utan svamp, så svampplockning bordr man nog lyckas sälja  in.
Nu ska vi strax ge oss av till Anchorage zoo för att pricka av de djur vi inte har sett i vilt tillstånd. Håll utkik efter eventuella bilduppdateringar. Har nu lyckats ladda mitt kamerabatteri igen!