Vitryssland (Minsk)

Leninstatyn framför parlamentsbyggnaden i centrala Minsk

Futuristiskt bibliotek i stadens utkanter.
Lagom mycket folk för min smak i den här stan som ni kan se!

Jag gick från att vara lätt skeptisk till Östeuropa till ett inbitet fan under mitt halvår i Riga. Hade jag kunnat hade jag helst åkt till en ny gammal Sovjetrepublik varje helg. Nu blev det inte så men en av de mest närbelägna, och komplicerade då de kräver visum, hann jag i alla fall med när Ninna var på besök. Många turer till vitryska ambassaden hann det bli. De var väldigt effektiva faktiskt och till slut fick vi visum på 24 timmar. Det var bara vi som inte hade alla pass och papper i ordning. Minsk ligger bara några timmar med buss eller tåg från Vilnius som i sin tur är fyra timmar från Riga. Väldigt stränga gränspoliser granskade våra visum med lupp (bokstavligen) på sista tågsträckan, men in kom vi, och i själva Vitryssland var alla mycket vänliga och hjälpsamma. En halv bröllopsfest engagerade sig i att visa oss vägen till en cool bar, en gumma som sålde frukt hjälpte mig när jag hade gått vilse i ett förortsområde. Dock talade hon bara ryska så det hela resulterade i att jag gick ännu mer vilse innan jag fick hjälp av en engelskkunnig kille som visade mig tillbaka till t-banan. Här i Minsk är man inte mycket för att riva gamla statyer. Sovjets största Leninstaty står fortfarande kvar, men kommersen pågår för fullt under hans fötter i underjordiska gallerior med shopping som inte lämnar något att önska vare sig i mat- eller klädväg. Tyvärr finns även KGB kvar, under samma namn och allt…

Åka tillbaka? Om man flyger in i landet är det numera tydligen visumfritt. Goda nyheter! Vill gärna åka tillbaka. Hann inte med all shopping och alla coola barer vi ville sist.

Vatikanstaten

Peterskyrkan, med prydliga kravallstaket för turismkontroll

Japp, jag har även varit i världens absolut minsta land (mindre än 0,5 kvadratkilometer och 800 invånare), två gånger till och med. Första gången i samband med en väninnas bröllop i Neapel och en längre Italiensemester försommaren 2004, och sen igen hösten året efter när hon hade bosatt sig i Rom och vi hälsade på. Vi fick dock inte träffa påven någon av gångerna. Var i alla fall inne i fina Peterskyrkan, vilket var gratis, åtminstone när vi var där. Sedan är det så klart även obligatoriskt med ett besök i Vatikanmuseerna, varav Sixtinska kapellet är en del. Där är det köa och betala som gäller. Tålamod och tåliga fötter, för det hela är ganska så omfattande. Det gäller även att ha kolla på var man får ta kort och inte. Arga vakter patrullerar och ser till att de inte alltid tydliga skyltarna efterlevs. Liksom resten av Rom är Vatikanstaten oftast

Den pampiga Petersplatsen framför kyrkan. 

smockfull av turister men här är fördelen att massorna är lite mer organiserade. Det finns liksom inget utrymme att flanera i detta pytteland utan man köar snällt till de aktiviteter som bjuds. Vill man ha bra utsikt över Vatikanen men av någon anledning inte vill besöka landet rekommenderas ett besök i Castel Sant'Angelo. Härifrån går dessutom en 800 meter lång, hemlig tunnel till Peterskyrkan. Eller ja, inte så hemlig numera förstås…

Åka tillbaka? Nej, Rom är verkligen ingen favoritstad, och även om Vatikanstaten är en fin del av Rom känner jag att jag har sett det mesta här nu.

USA (Anchorage, Barrow, Chicago, Fairbanks, Denali, Los Angeles, Miami, Newport, New York, Portland, San Diego, San Francisco, Seattle)

Mysig men hutlöst dyr takbar i downtown LA, en kall vår 2018

Många USA-resor har det blivit genom åren. Jag har verkligen varit i ”hörnen”: Från Barrow i Alaska längst upp vid norra ishavets strand, så långt norrut man kommer på den amerikanska kontinenten, till sydspetsen på Florida Keys. Gränsen har korsats bussledes i sydväst (Mexiko – Tijuana) och i nordost (New York – Toronto). På min första USA-resa var jag bara 3 år gammal och vi åkte för att hälsa på pappa i Los Angeles då han som journalist följde ABBA på deras världsturné. Sen har jag varit tillbaka till LA för att hälsa på min bror som pluggade där och nu senast för att hälsa på väninnan Ylva som flyttat dit. Då blev det bussen vidare upp till jobbseminarier i San Francisco. Inga favoritstäder någon av dem. New York kan jag däremot inte få för mycket av. Har varit där fyra gånger so far. Första gången i maj 2001,

Alaska är perfekt om man inte vill ha nära till grannen

så jag hann se WTC. Chicago är en annan favorit. Men häftigaste USA-resan var nog ändå när jag och Ninna var där i fyra veckor i september 2013, började i fantastiska Alaska, tog båten i fyra dagar över stormiga Alaskagolfen ner till Bellingham, mötte upp exet och hans vänner i Vancouver och bilade sedan från Seattle, längst kusten och genom redwoodskogarna ner till SF. Ett av mina långsiktiga mål är ju förutom landsamlandet att på Greta-vis avverka hela amerikanska kontinenten landvägen, och där rev jag av en bra bit!

Åka tillbaka? Jodå, det finns en del kvar att se: Austin, Boston och Detroit till exempel. Mer av Florida, Louisiana kanske. Men jag är ingen inbiten USA-fantast. Kombinerar gärna med storfavoriterna Kanada och Mexiko.

Ungern (Budapest)

Széchenyi-badets utomhusbassäng, perfekt häng även en mulen dag

Tyvärr blev väl inte vårt första intryck av Budapest det bästa, men tjejresan till Budapest 2010 blev i alla fall minnesvärd. Hemma var det härligt majväder men efter en fin första kväll svepte regnovädret in över Ungern. Vi försökte njuta av bad och massage på det folkliga Széchenyi-badet men då de inte tog kort blev det hela lite påvert. Vi hade inte kontanter nog att betala både inträde, handdukar, mat och dryck, så det sistnämnda fick stryka på foten. När en i gänget skulle gå och handla senare föll hon ihop i affären och blev i ilfart förd till sjukhus. Som tur var hade en engelsktalande tjej hjälpt henne och hon ringde nu till oss så vi kunde ta en taxi till sjukhuset. Det var som en skräckfilmsscen: regnet piskade över en

Utsikt från Sankt Stefansbasilikan mitt i stan

sliten, öde byggnad. Vi tog oss in i den gammaldags trappuppgången där de flesta våningarna verkade vara avspärrade och mörklagda. Färgen flagade, våra steg ekade. Till slut hörde vi väninnans röst och såg en upplyst korridor. Läkarna var mycket vänliga men ingen talade engelska. Vi lyckades i alla fall förstå att hon fått ett epileptiskt anfall och skulle ligga kvar över natten men allt var under kontroll. Vilken lättnad! Andra gången i Budapest var soligare och mindre dramatisk. Var där med jobbet för att intervjua en excentrisk professor som visade sig vara bästis med Orbán… Han hade även en ung turkisk älskare som tog emot och bjöd på kaffe.

Åka tillbaka? Inget som står högt upp på listan men jag är beredd att ge Ungern fler chanser, och se mer av landet.

Ukraina (Kiev)

Vårt hotell (i mitten) by night

I Ukraina har jag varit i knappt ett dygn. Det blev en övernattning här på väg hem från Georgien-resan sommaren 2017 när Ukraine airlines ställde in det flyg vi hade bokat på hemvägen. Perfekt att få uppleva ett nytt land, och vilken kontrast mot lite röriga, sydländska Georgien. Ukraina kändes nästan som hemma, fast trevligare och sjukt billigt! Arkitekturen var storslaget öststatsmässig men det sprudlande gatulivet denna varma sommardag gjorde det levande och inte så stelt som det kanske hade kunnat vara. På gräsytorna kring Majdan Nezalezjnosti (Självständighetstorget) pågick flera dansuppträdanden och dylikt och över det hela tronade vårt pampiga hotell Ukraina. Byggnaden är pampig alltså. Detta är inget lyxhotell men rummen är oerhört charmiga och prisvärda. För under femhundringen får man en minisvit med

Majdan tidigare på kvällen och från andra hållet

balkong, vardagsrum och frukostbuffé med utsikt över torget. Vi hann med en middag här på en rekommenderad restaurang en lagom lång promenad från hotellet. En promenad som kanske blev lite längre än planerad på grund av att vi gick vilse i de underjordiska gallerior som man måste passera för att korsa de större vägarna. I menyn ingick förutom charkuterier, korvar och annat gott även en karaff inhemsk vodka. Allt för runt hundringen.

Åka tillbaka? Ukraina står mycket högt upp på min ”återvändarlista”. Kiev är ju bara en kort direktflight från Stockholm, visumfritt och vänligt! Men Tjernobyl-turerna lär vara fullbokade nu efter den fantastiska tv-serien.

Tyskland (Berlin, Heidelberg, Lübeck, Stuttgart)

Bakom Berliner Dom skymtar tv-tornet vid Berlin-Alexanderplatz

Den heta VM-sommaren 1994 var jag på semester i Tyskland för första gången. En typ av våldgästning/bildningsresa hos en svensk-tysk familj där den stora behållningen var att hänga med deras några år äldre son och hans kompisar. Lärde mig i alla fall ett nytt ord på tyska ”kaff”; ungefär bonnhåla, killarnas benämning på hemorten. Utflykterna till närbelägna Mannheim och Heidelberg var mer spännande. I fullvuxen ålder har Tysklandsresorna mestadels gått till Berlin. Nu senast för drygt ett år sedan då vi bland annat besökte slotten utanför Potsdam: Neues Palais, Charlottenhof och Sanssouci. Hade inget minne av att jag varit

Neues Palais (nya palatset) som lät byggas av Fredrik II på 1700-talet

där förut förrän jag kom hem och bläddrade fram bilder av mig själv på samma platser 15 år tidigare, när jag var i Berlin första gången… Minnet är gott men kort. En bra grej att komma ihåg när man är i Tyskland är att engelskakunskaperna är mycket sämre än man tror. Grundläggande tyskakunskaper (eller en vän som har sådana) är toppen att ha med sig. Kontanter är om möjligt ännu nödvändigare. Här är kontanter kung, fortfarande. Sen kan man också ha i bakhuvudet att även om det är mycket ”ordnung” här har man ofta en lite mer avslappnad attityd än i Sverige. Som till exempel i Stuttgart där det var nära nog kutym att ta med sig take-away-drinkar ut på gatan om man inte ville dricka upp i baren. Sympatiskt!

Åka tillbaka? Tyskland är ännu ett land där jag känner att jag har varit för lite. Vill se mer av speciellt södra Tyskland och kusten. Drömmen är att bo i Frankfurt. Tänk att ha detta som sin ”hemflygplats”. Det finns nästan ingenstans i världen som man inte kan åka till härifrån.

Turkiet (Alanya, Istanbul)

Utsikt från vår lägenhet i hotell Moonflower, Alanya.

Liksom föregående land har även Turkiet starka band till Sverige. Många turkar i Sverige, många svenskar i Turkiet. Detta är speciellt tydligt på de stora turistorterna, varav jag bara har besökt en: Alanya i september 1999. Överallt såldes ”svensk pizza”, menyer på svenska så klart, och alla försäljare kunde minst några fraser på svenska. Vi hade en väldig tur när vi åkte dit på en sista-minuten-resa och blev inkvarterade på Vingresors flaggskeppshotell på orten. Frukost ingick visserligen inte men vi nöjde oss med de fräscha lokala grönsakerna, brödet och yoghurten som intogs på vår balkong. Den enda sevärdheten på orten är 1200-talsborgen uppe på kullen, annars kretsar det mesta kring stränder, shopping och barer. Andra gången jag var i Turkiet, Istanbul hösten 2006, blev det desto mer sevärdheter och kultur. Här finns

Endast Turkiet turkiskt kaffe har! Avnjuts hett i små koppar.
Här på något café i centrala Istanbul.

verkligen hur mycket som helst att se och göra. Åka båt kors och tvärs över Bosporen är en höjdare, eller så promenerar man över, via bron med mängder av fiskare och små restauranger. Fisken är så klart oslagbart färsk och god. Topkapi-palatset och Hagia Sofia är två av många fascinerande byggnader med bra utställningar. Alla marknader och shopping i Turkiet är en sevärdhet i sig. Man måste vara beredd på att pruta massor och dricka massa hett äppelte!

Åka tillbaka? Absolut! Skandal att jag inte varit här oftare. Istanbul är en favoritstad som funkar året runt tror jag, medan södra Turkiet lämpar sig mer för senhöstsemestrar, eller kanske tidig vår. I september var det fortfarande på gränsen till för varmt.