Thailand (Ao Nang, Bangkok, Koh Samui, Koh Phangan, Koh Tao, Phi Phi, Phuket)

Den klassiska bilden av Thailand för mig:
Longtailbåtar på fina Phi Phi

Första gången jag åkte till Thailand var på en charterresa till Krabi hösten 2002. Regnperiod och lagom värme. Vi hann med alla de obligatoriska utflykterna: snorkling, elefanter i djungel, tempelklättring, med mera. För första gången upplevde jag jet-lag i östlig riktning, något som gör mig extremt morgonpigg. Att vara pigg som en lärka från kl. 6 var så exotiskt för mig som normalt helst sover till 10-11. Detta medan min vanligtvis morgonpigga väninna låg och drog sig till lunch. Omvända världen! Detta kom att bli något av ett handikapp under senare resor som var mer av partykaraktär, minst sagt. Men med viss vila på stranden under dagen har det ändå gått bra att dansa med sand mellan tårna till inpå småtimmarna. Den (då i alla fall) bilfria ön Phi Phi blev favoriten. Vi var

Koh Nangyuan, populärt utflyktsmål från Koh Tao

där både före och efter tsunamin. Sprang kors och tvärs mellan strandbarernas neonljus. Med åldern har man bytt upp sig lite hotellmässigt, från 45 kronors bungalows med takfläkt och toa som spolas genom vatten från en separat hink, till ”normala” hotell med ac, pool och frukostbufféer. Senaste resan, 2015, kombinerades för första gången med besök i Bangkok. Kul att ha sett men ingen favorit. Som i resten av Thailand finns här områden för sexturism och områden för backpackerturism, och aldrig mötas de två.

Åka tillbaka? Östkusten ger jag inte mycket för men västkusten är så otroligt vacker så hit vill jag gärna åka tillbaka. Det är ändå något fascinerande, och lite mysigt, med att åka över halva jorden och landa någon stans där alla pratar svenska.

Sverige (massor av ställen)

Endast Sverige svenska solnedgångar har. Denna från Torekov 2012

Det är klart att Sverige ska vara med en dag som denna (annandag nationaldag) och i en tid som denna, när de flesta står inför en frivillig eller ofrivillig ”svemester”. Jag bor just nu i världens vackraste stad i världens kanske vackraste land. Jag har ju rest en del så tycker jag är väl kvalificerad att uttala mig om detta. Jag hatar och älskar Stockholm med samma intensitet. Så här års känner jag mig instängd som ett djur i bur, vill bara bort från denna överbefolkade stad, till havet, skogen, landet. Sen när mörkret kommer, höststormarna, den första julbelysningen, då är allt förlåtet igen. Då finns det ingenstans jag hellre skulle vilja vara än i en lägenhet mitt i stan, ett kvarter från tunnelbanan, en promenad under tak dessutom! Vad viktigare är, en hyfsat kort promenad från Centralen: Vägen ut om småstadslängtan skulle bli för stor för en körkortslös

Så här ska en sommar se ut: Båtar, klippor och spegelblankt vatten
Här en naturhamn någonstans nära Sandhamn, Stockholms skärgård

storstadsbo. Innan corona var påtänkt hade jag tänkt planera för att systematiskt undvika Stockholm varje helg från maj till augusti genom olika småstadsbesök. Nu får det bli mer spontant, till de vänner som vågar ta emot besök. (Anmäl gärna intresse i dm eller kommentarsfältet.) Och det finns ju faktiskt hotell också. Svensk besöksnäring behöver vårt stöd!

Åka tillbaka? Favoritlandskapen är Dalarna, Värmland och Småland, så ja jag är nog en skogsälskare framför allt, men också vart som helst där man kan segla eller vara på en båt så klart. Och alla platser där jag inte har varit än.

Storbritannien (Bristol, Bude, Edinburgh, Glasgow, Hastings, Jersey, London, Newcastle, Oxford, York)

London i sol under en jobbresa vårvintern 2017. Fick vinkla kameran
lite uppåt för att inte få med alla miljarder turister i bild.

Det här är det enda bra hotellet jag någonsin har bott på i Storbritannien:
Old Parsonage i Oxford, med jobbet. Rum kostar bortåt 3000/natt...

Det kan vara så att detta är det land jag har tillbringat mest tid i, förutom Sverige. Här har jag både åkt på språkresa (till Bude i Cornwall som 15-åring) och varit språkreseledare för STS (i Hastings typ 15 år senare). Här bodde jag med brittisk pojkvän i Bristol och London i slutet av 90-talet. Jobbade på pub i universitetsstaden Bristol, mellanlandade i diverse sunkiga Londonlägenheter på väg till och från andra utlandsresor, firade millennieskiftet i hyrd stuga i Skottland. Detta är definitivt det utland där jag har firat flest jular och nyår. Hos brittiska exets föräldrar och alla deras gulliga får, hundar och katter på landet utanför Newcastle. Den brittiska maten är ju sådär men jag måste säga att de lyckas med julefterrätterna: plumpudding med konjak och vaniljsås, och de frasiga mince pies med massa gott i. Flera år senare firade jag med en annan pojkvän hos hans engelskgifta faster utanför York. Då bodde vi ovanpå byns mysiga pub där jag valde ut det varmaste rummet. Annars har man väl aldrig frusit så mycket som i England. Hela landet är liksom lite präglat av Dickenskt armod. Otätade fönster, denna eviga fukt, en ojämn kamp mot svartmögel och loppor, kolröken som ligger tjock över det hela. Ser man det som en tidsresa istället för semester blir det roligare. På senare år har jag lyckats undvika landet, förutom några jobbresor till Oxford och London.

Åka tillbaka? Jag skulle vilja se mer av Skottland. Det är faktiskt som ett helt annat land än England. Att man inte förstår vad de säger är väl enda nackdelen!

Spanien (Alicante, Barcelona, Fuengirola, Fuerteventura, Gran Canaria, Lanzarote, Madrid, Mallorca, Salamanca, Sevilla, Teneriffa)

Plaza Mayor i Madrid, där jag var på höstlovsresa 2019.

Dags för ännu ett synnerligen välbesökt land. Det innehåller dessutom både en av mina europeiska favoritstäder: Madrid, samt ett av mina absoluta hatobjekt: Barcelona. Och så alla Kanarieöar dit merparten av barndomens vinterresor gick. Från supermysiga fiskebyar på Lanzarote till vindpinade sanddyner på Fuerteventura. Det här var också det första utlandet jag bodde en längre tid i. Hösten efter gymnasiet blev det en termins spanskstudier på det anrika 1200-talsuniversitetet i Salamanca. Detta var på den numera utdöda valutan pesetans tid, och allt var snorbilligt. Trots en del lågvattenmärken i turismens fotspår är nog Spanien ändå min favorit bland Medelhavsländerna. Landskapet må vara kargt på sina håll men städerna desto mer inbjudande med sina svala torg och parker. Framförallt kanske jag favoriserar det för att jag pratar

Kvällssol över katedralen i Palma, senvinterweekend 2016

språket. Visst, franskan flyter på men långt ifrån lika bra som min spanska. I Italien lyckas jag ibland göra mig förstådd på spanska men lika ofta utskälld för att jag inte pratar italienska. Sen har vi den spanska maten som man alltid kan lita på. Gott och okomplicerat. Fräscha grönsaker, fisk och skaldjur och framför allt jamon; iberico serrano och allt vad de heter. Ljuvligt!

Åka tillbaka? Atlantkusten och Ibiza är två ställen jag ännu inte har sett här, så de står på prio-listan, men antagligen blir det först och främst en tur till Mallis igen för att hälsa på vänner där.

Sri Lanka (Colombo, Hikkaduwa, Mirissa)

Fiskebåtarna sprider ut sina nät på stranden i Hikkaduwa

Fyra tjejer var vi som åkte hit för sol och bad i februari-mars 2012. Det blev betydligt mer sol än bad då vågorna här ständigt var tsunamistora och bättre lämpade för surfing än simning. Från flygplatsen i Colombo tog vi taxi ner till vårt första hotell i Hikkaduwa. Det tog måånga timmar. Döm om vår förvåning, och viss irritation, när det på tillbakavägen visade sig att det fanns en motorväg som gjorde resan hälften så lång! Priset var det samma, plus en överkomlig motorvägstull på några tior. Inom städerna var det tuk-tuk som gällde som transport. Med pårökta lokala surfare i Hikkaduwa och i galen stadstrafik i kaotiska Colombo. Alltid spännande trafikupplevelser! Vi testade också båt, en flera timmar lång valsafari där vi såg massor av blåvalar, så nära båten att man nästan kunde ta på dem. De flesta ombord var dock däckade på grund av

Mindre strand och färre barer i Mirissa på sydkusten

lokala sjösjukepiller. Jag hade som tur var med mig svenska dito så höll mig vaken. Det mest sympatiska med dessa små orter på öns syd- och sydvästkust är att allt liv pågår på stranden. Här sitter man och äter alla måltider på någon mysig restaurang (jättegod mat med mycket vitlök) och här öppnar barer med musik upp på kvällen. Finns det något bättre än att dansa med sand mellan tårna? Bästa lösningen på skoskavsproblemet!

Åka tillbaka? Nja. Känns som ett ställe man (jag) har bockat av nu. Sri Lanka brukar kallas ”Indien light”. Nästa gång vill jag åka till riktiga Indien, där jag ännu inte har varit.

Slovakien (Bratislava, Štrbské Pleso)

Regnet tornar upp sig över Bratislavas små turistkvarter.

Ensamresa till Slovakien blev förra sommarens enda utlandsresa. Wizzair till Wien och sedan bussen direkt över gränsen till nästa huvudstad: Bratislava. När man reser ensam är hotellen nästan ännu viktigare tycker jag. Skönt då med ett prisvärt land där man kan boka 4-stjärnigt rum utan att bli ruinerad. Radisson Blu mitt i Bratislava var perfekt. Kom fram mitt i natten så jag tror de tyckte synd om mig och uppgraderade till minisvit. Efter ett par dagar där blev det tåg upp till Štrbské Pleso i Tatrabergen och Hotel Panorama, en futuristisk skapelse som syntes från hela byn. Lätt att hitta hem! Åkte skidlift för första gången i mitt liv och klättrade sedan ytterligare några hundra meter upp. Fantastiska vyer och en bra pizzeria på toppen för att ytterligare förhöja upplevelsen. I denna by hölls delar av skid-vm både 1935 och 1970. Detta är verkligen en

Vacker promenad runt sjön i Štrbské Pleso. Till vänster skymtar
skidhopptorn och till höger coolt hotell, inte mitt.

perfekt utgångspunkt för friluftsaktiviteter. Utan vandringskängor och vindtät jacka känner man sig lätt malplacerad. Men det finns också många bra ställen att bara sitta i solen och äta eller dricka något gott. Det jag hann se av Slovakien på fem dagar gav ett mycket gott intryck. Lagom mycket folk överallt. Eller snarare, det kunde vara knökat med turister på en viss plats en viss tid, men en gata (eller ett berg) längre bort helt folktomt.

Åka tillbaka? Ja! Mysigt land med lagom stor huvudstad och massa häpnadsväckande vacker natur som jag gärna skulle se mer av.

Singapore

Utanför portarna till Sri Mariamman, landets största hinduiska tempel

Detta var sista stoppet på min och Lilys långresa vårvintern 2011. Ni har redan hängt med till Hongkong, Australien och Nya Zeeland. Storstadspulsen här i Singapore var en perfekt avslutning. Shopping, mat eller livligt kroghäng, allt finns tillhanda dygnet runt, och som ryktet säger är allt skinande rent. Tidigare i år såg jag en dokumentär om hur Singapore med stor framgång bekämpat coronaspridning utan någon lockdown eller dylikt. Testning, information, kontroller och hygien, men fullt med folk på gatorna hela tiden. Ett så fantastiskt organiserat litet land. Man kände sig som en smutsig grottmänniska efter att ha sett dokumentären, och lite när man var där också. Alla är otroligt vänliga och effektiva, så man skäms ju om man råkar spilla eller något liknande.

Cool arkitektur överallt, som på denna bargata

Liksom Kuala Lumpur ligger denna lilla stat i den tropiska klimatzonen, och på marknaderna kunde man köpa t-shirts med tryck som beskrev de tre årstiderna i landet: ”Hett, varmt och j-ligt varmt”. Som tur var fungerar luftkonditioneringen (så klart) klanderfritt överallt, till och med på vissa uteserveringar. En annan facilitet var att kunna åka vattenskidor på en konstgjord sjö på vägen till flygplatsen. Något som Lily provade på på vägen hem.

Åka tillbaka? Här skulle jag kunna bo! Det är den optimala ”flygplatsstaden”, med den där internationella stämningen. Huvuddelen av invånarna är kineser, malajer eller indier men hela världen och de flesta religioner finns representerade.