Singapore

Utanför portarna till Sri Mariamman, landets största hinduiska tempel

Detta var sista stoppet på min och Lilys långresa vårvintern 2011. Ni har redan hängt med till Hongkong, Australien och Nya Zeeland. Storstadspulsen här i Singapore var en perfekt avslutning. Shopping, mat eller livligt kroghäng, allt finns tillhanda dygnet runt, och som ryktet säger är allt skinande rent. Tidigare i år såg jag en dokumentär om hur Singapore med stor framgång bekämpat coronaspridning utan någon lockdown eller dylikt. Testning, information, kontroller och hygien, men fullt med folk på gatorna hela tiden. Ett så fantastiskt organiserat litet land. Man kände sig som en smutsig grottmänniska efter att ha sett dokumentären, och lite när man var där också. Alla är otroligt vänliga och effektiva, så man skäms ju om man råkar spilla eller något liknande.

Cool arkitektur överallt, som på denna bargata

Liksom Kuala Lumpur ligger denna lilla stat i den tropiska klimatzonen, och på marknaderna kunde man köpa t-shirts med tryck som beskrev de tre årstiderna i landet: ”Hett, varmt och j-ligt varmt”. Som tur var fungerar luftkonditioneringen (så klart) klanderfritt överallt, till och med på vissa uteserveringar. En annan facilitet var att kunna åka vattenskidor på en konstgjord sjö på vägen till flygplatsen. Något som Lily provade på på vägen hem.

Åka tillbaka? Här skulle jag kunna bo! Det är den optimala ”flygplatsstaden”, med den där internationella stämningen. Huvuddelen av invånarna är kineser, malajer eller indier men hela världen och de flesta religioner finns representerade.

Seychellerna (Praslin)

På väg hem från affären, typ. Detta var i alla fall vår "hemstrand"

Seychellerna, det dyra och exklusiva strandparadiset, men tack vare Tour Pacific lyckades vi hitta en mycket prisvärd paketresa till den näst största ön Praslin, en kort båt- eller flygfärd från huvudön och huvudorten Victoria. Miniflygplan dit som landar med oroväckande liten marginal till strandremsan, och guppig katamaranfärd på tillbakavägen. Hotellet bestod vid vår vistelse 2014 bara av tre bungalows samt reception där frukost ingick vid valfri tid varje morgon. Tvärs över gatan låg en vidsträckt strand utan folk. Blev livrädda när vi första dagen badade där och en man skrek på oss. ”Shit, det kanske är en privat strand” hann vi tänka, men det visade sig vara hotellets ägare som ville välkomna oss. Han höll på att bygga ut komplexet ner mot stranden till. Blev även bjudna på

Anse Georgette, vacker men svårtillgänglig, om man inte bodde
på hotellet vid den. Vi körde taxi plus bergsbestigning.

palmfruktssprit av hans son. Finns ingen större bebyggelse eller nöjesliv på den här ön. Äta gjorde vi främst på hotellets restaurang, och som tur var fanns det ett fullt utrustat kök i vår bungalow, annars hade det hela blivit en dyr historia då restaurangpriserna låg ungefär på svensk nivå. Utflykter till öns andra paradisstränder och till djungeln mitt på ön, med den kända dubbelkokosnöten och andra endemiska arter, var så klart obligatoriska.

Åka tillbaka? Ja, gärna. Nästa gång skulle jag vilja se mer av huvudön Mahé och kanske någon mer ö. Andra ö-utflykter hann vi tyvärr inte med då det kom skyfall våra sista dagar i landet. Det blev att hålla sig inne.

Serbien (Belgrad)

Enorma Sankt Sava som byggts under större delen av 1900-talet

Alla lågprisflyg, eller förvånansvärt många i alla fall, bär till Belgrad. En ovanligt fullbokad kristi himmelsfärdshelg 2016 lyckades jag därför boka en flight hit med kort varsel. För de i min generation och äldre är staden kanske mest känd för att ha NATO-bombats 1999, men med åren har bilden av en exotisk och billig party- och kulturstad tagit över mer och mer. Ruinerna finns kvar på många håll men det är inget som bekymrar de grabbgäng som festar loss på partybåtar förtöjda längs stadens långa vattenlinje. Här möts två floder: Donau och Sava. Den sistnämnda delar sitt namn med världens största ortodoxa kyrka, Sankt Savas tempel, som ligger lite utanför turiststråken. Inte alltför långt därifrån ligger en annan sevärdhet: Nikola Tesla-museet. Håller man sig bara i turistkvarteren är borgen

Utsikt från Kalemegdan-borgen.
Fint med så mycket grönt mitt i stan!

Kalemegdan väl värd ett besök. Orkar man inte sätta sig in i det historiska går det utmärkt att bara sitta här med en kall öl eller två och titta på den fina utsikten över floderna. Inåt land till är många restauranger, ofta med levande musik, koncentrerade till ett par välbesökta gågator i gamla stan. I en annan stad skulle de kanske ha gått under benämningen turistfällor men här är det gott, billigt och vänligt överallt. Belgrad är (eller var 2016 i alla fall) en stad där det är svårt att göra av med pengar.

Åka tillbaka? Det slog mig just att en Donaukryssning från Wien till Svarta Havet inte vore helt fel, med återbesök i trevliga Belgrad. Kollade just UD-appen (min vän i coronatider) och Serbiens gränser är nu öppna utan restriktioner igen!

Schweiz (Genève)

Torg och shoppingstråk i centrala Genéve

Lite av ett fuskland igen… Har bara varit över dagen vid ett tillfälle, men å andra sidan massor av gånger för att byta flyg. Och jag lovar att åka tillbaka! Våren 2007 var vi hos vänner i Lyon och tog tåget de två timmarna upp till Genève. Sval och krispig luft mötte oss, till skillnad från det redan försommarvarma Lyon. Genève ligger verkligen på den lilla snibb av landet som är nästan helt inneslutet i Frankrike. Följaktligen talar man här franska och inte mycket annat. De var i alla fall ganska vresiga mot de i sällskapet som inledde konversationer på engelska, men två av oss talade som tur var godtagbar franska. Nåja, vacker stad med god mat är det, vresigheten till trots. Vi hann besöka katedralen som är hemkyrka åt kalvinismens grundare, stadens vackra parker och se den fina utsikten över Genèvesjön (Lac Léman på franska) innan det var dags att ta det punktliga tåget tillbaka till Frankrike på kvällen.

Åka tillbaka? Zürich står högst upp på Schweiz-listan. Inser nu när jag tittar på kartan att man i den vivan borde bocka av ett till obesökt land, nämligen Liechtenstein som ligger där i krokarna.

Ryssland (St. Petersburg)

Ermitaget sett från flodbåtsutflykt

För ganska exakt 12 år sedan var jag i Ryssland för första gången. St. Petersburg närmare bestämt. Vi hälsade på en kompis till min dåvarande pojkvän, som jobbade där. Det hade till fördel att vi blev medbjudna på en nationaldagskryssning på floden, med anledning av den svenska nationaldagen. Svenska flaggor, snaps och sång, mitt på Neva med all vacker utsikt. Bra också att ha med sig en tolk då engelskakunskaperna ibland lämnade övrigt att önska. Kommer ihåg att det knappt fanns några officiella taxibilar utan istället något slags informellt Uber-system (detta var innan Uber fanns) som krävde prutning på klanderfri ryska. Även bar- och restaurangbeställningar gick smidigare med ”tolk”. En smart grej med menyer i Ryssland är att allt är angett i mängd så man ser hur stora portionerna är. Med groggen fick man till och med

Peter den stores palats med sin storartade trädgård

spriten serverad vid sidan om. Tydligt och bra! Vi var väldigt glatt överraskade över maten. Den var verkligen toppklass överallt. Även kultur- och konstintresserade får sitt lystmäte här med stadens många storslagna besöksmål. Vi hann med Eremitaget och Peterhofs palats, utanför staden. Ska man säga något negativt om St. Petersburg är det väl att det är vackert och grandiost men inte så personligt.

Åka tillbaka? Vore inte visumprocessen så tidskrävande hade jag åkt tillbaka till Ryssland flera gånger redan. Hela Sibirien är ett drömresemål. Ju mer avlägset och konstigt desto bättre men jag skulle nöja mig med Novosibirsk och Vladivostok, och Bajkalsjön, och… hundra andra ställen.

Rumänien (Brașov, Bukarest, Sibiu, Sighișoara, Turda)

Borgen Rasnov. Byn i dess innandöme var inspelningsplats
för delar av Scorpion King 4!

Under en intensiv sommarvecka 2018 hann jag och Ylva se mycket av ett frodigt Transsylvanien, allt medan en obarmhärtig värmebölja hade Sverige i ett fast grepp. Vi flög till Bukarest via Warszawa (där min dator tyvärr glömdes kvar på flyget, men kunde hämtas upp på hemvägen). Från trevliga Bukarest blev det tåg mot nordost och Transsylvanien-hubben Brașov. Härifrån utgår otaliga utflykter och vi valde en som tog oss till Draculas slott (aka slottet Bran). Kul att ha sett men extremt mycket turistgrupper. Desto roligare var att på samma utflykt få se borgen i Râșnov och ett reservat för björnar som varit tillfångatagna. Rumänien är extremt björntätt.

Vacker men omöjlig att både stava och uttala:
Transfagarasan highway

En borg vi ville besöka hade stängt på grund av att en björnfamilj hade flyttat in i ruinerna. Efter Brașov fortsatte turen mot nordväst med buss till den pittoreska medeltidsstaden Sighișoara och därefter Turda för besök i de nerlagda saltgruvor som gjorts om till en liten och kall nöjespark, långt ner i underjorden. Efter det var bad och sol vid saltvattensjöarna på ytan ett bra sätt att tina upp. På vägen tillbaka mot Bukarest blev det ett stopp i Sibiu och en tur på en av världens vackraste vägar: Transfagarasan highway, byggd under kommunisttiden för att korta restiden över Karpaterna. Ett annat imponerande kommunist-byggnadsverk som vi besökte, men mer osmakligt/onödigt, är Parlamentspalatset i Bukarest. Stora delar av staden revs för att ge plats för detta bygge som påbörjades 1984.

Åka tillbaka? Rumänien är ett otroligt underskattat resmål. Det är vackert, vänligt, billigt och enkelt att ta sig runt. Alla borde åka hit. Nästa gång vill jag åka till badorterna vid Svarta havet.

Qatar (Doha)

Fiske var en av huvudnäringarna här innan oljan, men fortfarande
guppar fiskebåtarna i viken och det serveras utmärkt fisk på krogarna

I februari 2012 var vi ett tjejgäng som åkte på solsemester till Sri Lanka med Qatar Airways med mellanlandning i Doha, så vi passade på att grunda solbrännan vid en hotellpool där innan vidare färd. Jag fick ett mycket bättre intryck av Doha än av Dubai även om ”grundpremisserna” är liknande: Oljepengar har möjliggjort en explosiv utveckling under efterkrigstiden, mycket tack vara stora mängder migrantarbetare. Nu satsas på andra branscher, som till exempel turism, för att inte vara helt oljeberoende. Doha känns mindre turistigt än Dubai, kanske på grund av att många av besökarna är från omgivande gulfstater. Även här ploppar mer eller mindre spektakulära skyskrapor upp som svampar i jorden, allt medan den traditionella marknaden med allsköns

En drömstad för den som liksom jag gillar skyskrapor!

varor och god, billig mat fortfarande fyller sin funktion mitt i det hela. Alkohol får man dock inte tag på. Då måste man ha med sig passet och gå på någon internationell nattklubb. När det var dags att åka vidare till Sri Lanka var vårt flyg plötsligt överfullt och vi skulle inte få åka förrän sen kväll istället för tidig morgon. Som plåster på såren blev vi inkvarterade i egna rum på femstjärnigt all-inclusive-hotell under dagen och uppgraderade till business på flyget. Helt ok tröst ändå. Det var bufféer överallt så det blev en dag av ätande innan man slocknade någon stans över Indiska Oceanen.

Åka tillbaka? Ja varför inte. Qatar Airways har ju sin hubb här, så kanske kan det bli fler trevliga mellanlandningar framöver!