Så gott som alla aktiviteter i Strbske Pleso har med friluftsliv att göra. Visst man kan ta en öl i solen eller botanisera i någon av de små souveniraffärerna, och några av hotellen har enklare spaavdelningar, men alla kommer hit för att vandra i berg. De klär sig därefter och jag känner mig lite malplacerad i mina jeans, gympaskor och handväska. En quiltad Barbour-jacka över armen, som om jag vore på väg hem från krogen ungefär. Försöker kompensera med en keps från Alaska. Men jag låter inte bristen på utrustning avskräcka utan ger mig raskt i kast med en av de mest rekommenderade aktiviteterna: bestigning av Predne Solisko, en lättillgänglig bergstopp på strax över 2 000 meters höjd.
För att spara tid, ork och för att jag aldrig har gjort det förut tar jag skidlift upp till 1 800 meter, innan jag påbörjar bestigningen av den branta toppen, med handväskan nonchalant slängd över axeln. Alla är verkligen uppe och klättrar på det här berget: Barnfamiljer med allt från nyfödda till barn i skolåldern, pensionärspar, nunnor, chihuahuor, de senare bärs oftast iofs. Jag försöker identifiera några i ungefär samma ålder som jag och försöker hålla jämn takt. Alla pustar och frustar i den tunna bergsluften så jag lyckas bra med att hålla någon slags genomsnittlig fart med en del pauser.
Tillbaka i base camp blir det lunchpaus med pizza på vad som kan vara världens vackrast belägna pizzeria, innan nedstigningen. Hade tänkt ta liften ner också och hinna med något mer utflyktsmål, men hade lyckats köpa en enkelbiljett istället för tur och retur så promenaden ner fick räcka som vandring för dagen. En promenad runt sjön blev det också innan middag bestående av färsk, grillad forell.
Tur med vädret som en toka hade jag också. Strålande sol hela tiden. Hade inte velat klättra på det där berget i ösregn, eller något annat berg heller för den delen! Sen var det kallt (svalt) förstås, men det hade jag räknat med. Neråt 5 grader på natten och drygt 15 på dan. Skönt i solen, och mysigt att gå ut från sitt hyperuppvärmda hotellrum på balkongen för att svalka sig på kvällen. Hemifrån är man ju inte van vid att det är varmt inne när det är kallt ute på sommaren.
Sammanfattningsvis rekommenderas verkligen ett besök i Štrbské Pleso. Det verkar som om många åker hit bara över dagen, att döma av mängden folk som väller av tågen på förmiddagen och hur lugnt det är på kvällen, men det verkar stressigt. Nej, man måste bo i bergen i allt från ett par nätter, som jag gjorde, i upp till en vecka, som det slovakiska paret jag delade skidlift-stol med, beroende på hur mycket man gillar att vandra och klättra, eller bara chilla på hög höjd med magiska utsikter.